Glädjebeskedet.

Idag är en bra dag. Idag har vi all anledning att fira. Tyvärr har husse precis rest bort eftersom han ska på ett möte ungefär 70 mil bort. Därför firar jag och busen ensamma, i soffan nerbäddade i täcke och filt. Busen är lite hängig eftersom han har varit hos veterinären idag och fått lugnande, så det är ett stillsamt firande.

Veterinärbesöket var bokat för att kontrollera om busens urinsten har kommit tillbaka, men som den oturshund han är dök det förstås upp andra saker också.
Den senaste veckan har det knäppt mycket i hans leder, eller i alla fall i en led som vi har lokaliserat till höger framben/framtass.
Något som också skulle kollas upp var analsäckarna eftersom han slickar sig i rumpan ofta.
En fjärde sak jag har oroat mig över är hans knän, med tanke på att han bl.a. har papillon i sig som har problem med patella luxation inom rasen, och vi har noterat att han vid två tillfällen i vinterfilmen "haltar" med bakbenen.
Fyra mer eller mindre oroväckande problem.

Det första som undersöktes var den knäppande leden. Veterinären kunde konstatera att leden kändes bra, ingenting var trasigt. Han klämde och kände igenom hela hunden utan några som helst tecken på smärta. Han såg att höger framtass var lite "utsvängd", något som vi också har märkt, men så har han sett ut så länge jag kan minnas. Veterinären sa att det förmodligen berodde på en gammal skada från när han var valp. Eftersom han belastar lite fel var den leden extra utsatt och hade nu kanske råkat ut för en stöt som orsakar knäppandet. Behandlingen blir Metacam i en vecka, ett antiinflammatoriskt läkemedel. Förhoppningsvis försvinner knäppningarna när leden får läka.
Vi blev rekommenderade att boka en tid hos sjukgymnast framöver eftersom den felsvängda leden kan orsaka problem i framtiden med tanke på att han inte belastar som han ska. Försvinner inte knäppandet med medicininen ska vi besöka sjukgymnasten efter medicineringen.
Det här låter kanske inte så positivt, men det kunde varit värre. Han är i alla fall inte trasig, bara lite vind.

När veterinären kände igenom Ollie kontrollerade han även knäna, och här blir det mer positivt. "Väldigt stabila knän" sa veterinären. Inget att oroa sig för alltså. Väldigt skönt!

När det var dags för analsäcksundersökningen fick busen lugnande. Veterinären spolade analsäckarna och sprutade in en desinficerande salva. Inga tecken på inflammation, endast lite grynigt sekret. Om problemen fortsätter kan det bli aktuellt att operera bort analsäckarna.
Positivt? Ja, jag tycker faktiskt det. Hade de varit inflammerade hade busen förmodligen haft ont, och det vill vi ju inte. Operation är ju inte roligt såklart, men det är ju inte ens säkert att det behövs. Vi hoppas på att behandlingen gör sitt nu.

Busen fick en spruta för att kvickna till.

Mot slutet av besöket kom provsvaren på urinprovet, det var helt rent! Inga spår av urinsten. Det betyder att Ollie kan fortsätta att äta sin nuvarande mat och behöver inte gå tillbaka till det trista urinstensfodret. Jippi!

Trots att allt inte var tipptopp tycker jag ändå att vi fick glädjebesked, det kunde varit mycket värre. Ingen urinsten, ingen patella luxation, inga trasiga leder och inga inflammerade analsäckar. För en liten otursvovve är det i alla fall goda nyheter!

En trött buse ligger nu och firar med mig i soffan. Efter en tidig morgon, ett veterinärbesök och lugnande får man vara trött. Nu ska vi bara ta det lugnt. Inga promenader eller aktiviteter idag, bara vila och mys och korta rastningar.
I morgon får vi nog besök av mina föräldrar, och på lördag kommer husse hem igen. Då kan vi fira på riktigt!