Sidor

fredag 30 november 2012

Vintrigt värre.

Imorse var det helt vitt och det har snöat hela dagen. Det är skönt med lite riktig vinter nu när det börjar närma sig jul. Vi tog en promenad längs grusvägarna i skogen.

Filmer från promenaden:


Nikon tränade koppelkontakt.


Efter promenaden fick grabbarna köra lite sök. De fick tre skick var och de var taggade och duktiga. Jag gömde mig och de hittade mig alla gångerna. Väldigt roligt! Vi märkte dock att det inte vore helt fel med walkie-talkies, så att man kan kommunicera när man är klar för att bli hittad.

Här kommer en bild från veckan när jag och Nikon följde med husse på ett jobb.


Han skulle fotografera jonglörer och valde vårt p-garage som miljö. Ett bra tillfälle för oss att miljöträna lite, för det är ju inte varje dag man stöter på två killar som kastar runt bollar och käglor. Nikon tyckte att de såg lite konstiga ut, men han var duktig och satt tyst och tittade.
Ollie har väl sett det mesta, så han behövde inte följa med. Han har varit med på allt från marknader till studenter och djurparker, åkt tåg, hiss, tunnelbana och till och med trampbåt, varit i många olika städer, skogar och naturområden och upplevt mycket roligt. Fast jonglörer i ett p-garage har han nog aldrig sett, men Nikon har ändå mycket kvar att uppleva!

torsdag 29 november 2012

Fullt upp.

Igår hade vi hantverkare här igen, elektriker den här gången. Det verkar aldrig ta slut på saker som behöver fixas i den här radonhistorian, men nu har vi i alla fall ström till vår radonsug. Fast elektrikerna hade tydligen inte fått betalt för att koppla in den, så nu väntar vi väl på att någon annan ska komma hit och stoppa in kontakten antar jag.

Jag har väl egentligen inget emot hantverkare, men de verkar behöva göra allt så omständigt hela tiden. Dessutom är de väldigt ofta sena trots att de gärna vill komma väldigt tidigt, så när man har stressat hela morgonen för att hinna gå ut med hundar, äta frukost och göra sig klar innan man får besök så ringer de fem minuter efter utsatt tid och säger att de blir en halvtimme sena. Men om man själv råkar försova sig eller inte hinna klart, ja då står de såklart och hänger på låset en kvart tidigare istället.

För att slippa sitta och studera elektrikerna när de ständigt springer ut och in och skräpar ner passade vi på att smita ut istället. Vi hade tid för bilbesiktning och hundarna fick hänga med. Mannen som undersökte bilen sa att det var okej att de satt i bilen, och de var duktiga och sa inte ett ljud. Bilen gick dessutom igenom med beröm!
När vi kom hem tog vi en promenad i stan med hundarna och passade på att uträtta lite ärenden.

Idag har vi fått lite snö. Det är inte mycket, men det är i alla fall lite vitt. Vi tog en härlig promenad alla fyra, och eftersom det var lite kallt med minusgrader fick hundarna ha sina sköna täcken på sig.
Nikon gör verkligen framsteg i koppelträningen och hela promenaden var jättemysig! Ollie hoppade från sten till sten som vanligt och fick vara lös en del av vägen. Han är så duktig.

Nu verkar också Ollies hals vara nästan helt okej, så idag slutade vi med smärtstillande. Nikon har tyvärr också haft lite problem på sista tiden. I ungefär en vecka har han haft sporadisk diarré. Från att vara helt normal i magen till att ha rinnande diarré ungefär var femte gång man bajsar är ju inte normalt. Eftersom han åt och drack som vanligt och var pigg och glad tänkte vi först att det kanske berodde på att han hade fått i sig något olämpligt ute (han äter ju ungefär allt), men när det inte slutade började vi misstänka att det fanns ett problem.

Vi köpte ett kollamasken-test på apoteket och fick någon dag senare svaret att det provet innehöll "förekomst av ägg från hundens spolmask" och "förekomst av giardia". Jag hade aldrig hört talas om giardia, men när det fanns som tillval i kollamaken-kitet läste jag på om det och symptomen verkade stämma, så vi bestämde oss för att kolla för det också.
Giardia är en parasit som lever på tarmslemhinnan och hindrar tarmens normala funktion. Klicka här för att läsa mer om det.
Efter konsultation med veterinär ska Nikon äta en avmaskningskur och förhoppningsvis bli av med problemet. Ett nytt avföringsprov ska sedan tas och eventuellt kan behandlingen behöva upprepas.

Nu lackar det mot jul och jag funderar på om vi ska våga ha någon julgran i år. Risken finns ju att den är intressant för en viss staffe och kanske inte får stå ifred om man säger så. Det visar sig hur det blir med det.
När jag stod i duschen nyss hörde jag misstänkta ljud från sovrummet, som om någon eller några härjade runt där inne. "Hörrni hundarna?" ropade jag. "Ni vet väl att tomten bara kommer med julskinka till snälla hundar?".
Inget svar.
Men när jag kom in i sovrummet låg där två väldigt oskyldiga varelser i sängen, som vad jag kunde minnas hade varit bäddad sist jag såg den. Nu låg täckena halvvägs nere på golvet.
Vi får väl se hur det blir med den där tomten i år.

måndag 26 november 2012

Bilder.

Jag hittade lite i bilder i husses telefon.

Ollie ute på promenad.
























Nikon i bilburen, sett genom hålet bakom armstödet i baksätet.


















När man lagt i rena lakan får man skynda sig om man vill vara först.


















Nikon framför ett skyltfönster fullt av Nikon-reklam.
























Ollie sover i nedförsbacke.

söndag 25 november 2012

Helgens aktiviteter.

I fredags åkte vi in till veterinären igen med Ollie eftersom han verkade bli värre i halsen. Eftersom han ogillar när någon öppnar hans mun och stoppar in fingrar och träpinnar var han tvungen att få en spruta med lugnande. Även med lugnande i kroppen är han imponerande stark i käkarna, men de såg i alla fall att det såg normalt ut. Det var lite inflammerat, som man kunde förvänta sig tydligen, och läkeprocessen gav honom troligtvis klåda i halsen. Vi fick rådet att fortsätta med smärtstillande några dagar extra samt ge honom lite glass ibland för att lindra. För att minska obehag skulle vi även använda sele istället för halsband.

Eftersom Ollie inte hade några problem alls förra gången han fick tonsillerna borttagna, vad jag kan minnas, blev jag såklart lite orolig när han den här gången verkade ha obehag som dessutom inte blev bättre utan snarare värre. Vi fick då reda på att vissa hundar t.o.m. kunde matvägra en vecka efter en sådan operation, men det hade ju varit skönare att få reda på det innan. Det visar återigen att man måste ha mycket kött på benen själv angående det som är fel med ens hund, för man kan inte lita på att veterinärerna gör eller säger allt rätt, tyvärr.

Så, fredagen som egentligen var tänkt till hundträning och andra nöjen för husse och mig blev istället en dålig dag för Ollie som fick utstå ett veterinärbesök samt spenderade resten av dagen under en filt där han sov av sig det lugnande medlet. Trots uppvakningsspruta blir ändå hela dagen "förstörd" eftersom uppvakningsmedlet går snabbare ur kroppen än det sövande medlet, och lämnar ändå en trött hund (har vi fått förklarat för oss). Husse tog i alla fall en promenad med Nikon, så att han skulle bli lite trött och inte störa Ollie.


















På lördagen var Ollie pigg igen och vi tog en tur till skogen för att ägna oss åt det som var tänkt för gårdagen. Först strosade vi bara runt lite och sedan tog vi en promenad längs grusvägarna. Tanken var att vi skulle prova lite sökträning. Vi har visserligen gömt oss och låtit både Ollie och Nikon leta upp oss förut, men nu tänkte jag att vi skulle utgå från hur de som tränar "på riktigt" gör, alltså de som tränar för tävling. Det handlar alltså om att hitta gömda personer, där det i verkliga livet kan handla om människor som gått vilse eller ligger skadade någonstans.

Vi började enkelt med ett träningstips där den som ska gömma sig leker med hunden mot det tilltänkta gömstället för att sedan stjäla hundens leksak när den är lagom taggad. Hunden tas bort och människan går i en båge till gömstället för att hunden inte ska spåra sig fram utan istället använda vittringen i  luften. När hunden tas tillbaka och visar intresse skickas den för att leta efter den försvunna människan.
Egentligen är jag inte alls insatt i det här, men det är roligt att prova. Ollie och Nikon fick varsitt försök och båda två hittade husse som låg gömd i skogen. Till våren ska vi förhoppningsvis hälsa på uppfödar-Louise som har bjudit in oss på lite "riktig" sökträning.

Ollie ville gärna fortsätta att ligga på filten. Han tycker att det är mysigt, men på grund av en valp som äter filtar till frukost kan vi inte ha några filtar framme nu. Han lyckades i alla fall att lägga sig på den ändå, för om inte filten kommer till Ollie måste Ollie komma till den gömda filten. Sötnosen.

























Idag har Ollie och jag tagit en mysig promenad när husse tog med sig Nikon ut för lite egentid och diverse vardagslydnadsträning. Det gick enligt rapport både bra och dåligt, men mest bra tror jag.
Jag och Ollie myste mest runt, gjorde lite natur-agility och njöt av varandras sällskap. Vid ett tillfälle träffade vi på en lös hund. Det var en äldre stövartik som först såg ut att vara helt ensam, men sedan såg jag att hussen höll på att packa ur en bil som stod parkerad bakom en buske. Tiken såg först ut att inte bry sig om oss, men sedan sprang hon plötsligt fram och började nosa på Ollie. Jag tog det som vanligt väldigt lugnt. Jag tror att man sänder ut fel signaler till sin hund om man brusar upp och börjar skrika efter ägaren. Självklart måste man vara på sin vakt, men jag tror att även den främmande hunden tacklar situationen bäst om alla håller sig lugna.

Efter några sekunder dök ägaren upp och kopplade sin hund. Han sa att hunden hade fått stryk av en rottweiler idag. Jag förstår för det första inte varför man släpper lös och sedan inte har koll på sin hund, men jag förstår ännu mindre hur man kan låta den hunden springa fram till främmande hundar om den nyss blivit påhoppad. Enligt honom hade nog inte hunden hans tillåtande att springa fram till min hund, men enligt mig är det samma sak att inte ha koll på sin hund som att ge hunden tillåtelse att göra vad den själv vill. Och en hund som har varit i slagsmål kanske är lite skärrad och bör verkligen inte utsättas för att tackla främmande hundar med egna initiativ. Mannen avslutade med kommentaren "Fast rottweilern är egentligen hennes vän. Hundar är sådana".

Man upphör väl aldrig att förvånas.

onsdag 21 november 2012

Ett halvt år.

Idag är Nikon 6 månader gammal, ett helt halvår. Framsteg gör han såklart, även om han fortfarande ger oss många gråa hår.

Idag var t.ex. första gången jag tog båda hundarna på en längre promenad ensam. Även om Nikon fortfarande går lite kors och tvärs i kopplet är han mycket bättre nu, och det går faktiskt att ta koppelpromenader med honom och Ollie samtidigt utan att behöva vara två personer, fast det är inte helt smärtfritt förstås.

Rumsrenhetsträningen pågår fortfarande. Ibland tycker man sig se framsteg, och så helt plötsligt händer det en olycka. Kanske slappnar man av mer nu och inte är lika snabb som när han var riktigt liten. Jag hoppas i alla fall att han blir rumsren snart så att vi slipper springa ut i tid och otid.

Jag upplever att Nikon lyssnar mycket bättre nu, och det är roligt såklart. Han kan förstås slå dövörat till när något inte passar honom, men överlag lyssnar och förstår han mycket bättre.

Det blir spännande att se hur han är om sex månader till!




















Ollie mår för övrigt mycket bättre nu. Igår blev det en liten promenad och en tur till hundrastgården, och nu verkar han vara som vanligt igen. Något irriterad i halsen är han fortfarande, men det ger sig förhoppningsvis snart.

tisdag 20 november 2012

Trött buse.

Ollie var ganska illa däran när vi hämtade honom från djursjukhuset igår. Han var trött, lite gnällig, darrade konstant och var väldigt stel. Att han var trött är ju inte så konstigt med tanke på att han varit sövd, men det kändes inte alls bra att han var så stel och verkade ha ont trots att personalen sa att han fått nog med smärtstillande för dagen och inte skulle börja med tabletter förrän idag.

När vi lämnade honom klockan åtta igårmorse gav en sköterska honom en spruta med lugnande direkt, men när vi hämtade honom klockan fyra på eftermiddagen var han fortfarande blöt runt munnen av vad de sa var från tandstensborttagningen. Jag fick förklarat för mig när jag bokade tiden att han skulle ligga på observation ett tag efter halsoperationen för att de skulle se att det inte uppkom några blödningar eller problem, och att tandstensborttagningen skulle ske i samband med operationen, men frågan är hur länge han låg med lugnande innan de började ta bort tonsillerna och göra rent tänderna med tanke på att han fortfarande var väldigt blöt när vi hämtade honom. Det känns inte alls bra, och kanske är han stel för att han legat länge i en bur utan att kunna röra sig för att han hade lugnande i kroppen. Kanske har han varit kall också. Kanske hade han ont i magen för att han inte hade fått något att äta sedan kvällen innan, för de hade inte gett honom någonting trots att han var tillåten att äta så fort han kom hem om han ville. Kanske hade han spänt sig för att han var kissnödig. Jag hoppas verkligen att de har rastat honom någon gång under de åtta timmarna han var där, men han var ganska kissnödig när vi hämtade honom.

Allt känns helt enkelt lite skumt, och jag kan inte minnas att han hade det såhär jobbigt förra gången han tog bort tonsillerna. Mat ville han i alla fall ha, och han både kissade och bajsade. Idag har han fått smärtstillande och han verkar må bättre nu på eftermiddagen. Han darrar och gnäller inte längre och han kan slappna av och sova. Han är fortfarande stel i bakbenen och går lite krumryggat, men det är mycket bättre än igår. Han ville till och med busa med Nikon tidigare idag, fast jag lät honom bara busa en liten stund eftersom jag vill att han ska vila. När husse kommer hem ska vi ta en kort promenad så att han får mjuka upp benen lite.

Angående blodprovet så var blodsockret normalt nu, och de sa att det förmodligen bara var en tillfällighet att det var högt en gång. Urinprovet visade lindrigt med urinkristaller, vilket är bra eftersom det har gått från rikligt till måttligt, och nu lindrigt. Han får fortsätta med sin vanliga mat, som tur är.

Igår hade jag hundarna åtskilda så att Ollie skulle få vara ifred, han ville faktiskt inte ens sova i sängen med oss, men idag får de vara i samma rum. Nikon tycker nog att det är lite tråkigt att behöva vara lugn och stilla, men han har faktiskt sovit väldigt mycket och skött sig fint. Han kommer förmodligen bli pigg ikväll, men då är husse hemma och kan hjälpa mig. Just nu vill jag bara kunna ha koll på Ollie och att han ska få ha det lugnt, så vi får helt enkelt acceptera att valpen kommer leva runt ikväll och hitta på något med honom då.

Nu ska vi (förhoppningsvis) vila en timme till och sedan invänta husse.

måndag 19 november 2012

Helgmys.

Helgen har spenderats hos mina föräldrar med god mat och tårta eftersom jag har fyllt år! Vi har haft det lugnt och mysigt och tagit härliga promenader med hundarna, bland annat längs älven där hundarna doppade tassarna.
























































Film från älven:



Idag har vi det ensamt här hemma, jag och valpen. Ollie är hos veterinären och ska få tonsillerna borttagna, samtidigt som tänderna ska bli rena. Blodprov och urinprov är också lämnade, och som vanligt är det lite nervöst. Han lämnades där vid åtta i morse och ska hämtas runt klockan fyra.
Det känns alltid konstigt att lämna djursjukhuset utan hund, och jag hoppas att dagen går snabbt så att vi får hem honom snart!

torsdag 15 november 2012

Hantverkare i huset.

Sedan i morse har jag och hundarna mest hängt i sovrummet. Vi har nämligen haft hantverkare här som har borrat och fört oväsen, och som nog inte hade uppskattat sällskapet av två nyfikna hundar mitt i arbetet. Eftersom vi tydligen har höga radonvärden här har vi nu fått en radonsug som ska hjälpa oss med det, och därför behövdes det borras hål i golvet och sättas upp ett rör som sedan går ut genom väggen via en liten manick.

Hundarna har skött sig väldigt bra. Ollie skällde lite när de kom (som vanligt) men efter det har han mest sovit trots en massa spring i dörren och endast ett kompostgaller för sovrummet. När de kom tillbaka efter lunchen passade han dock på att skälla lite till. Nikon har varit lite mer intresserad av själva arbetet, men han har faktiskt också mest sovit.
Husse och jag tog en promenad med grabbarna så att de skulle slippa ligga i sovrummet hela tiden. Det var härligt väder!












































Nikon hittade trevliga (?) saker att rulla sig i. Han är så söt när han gör det, fast jag vet inte hur sött det är om man hade vetat vad han egentligen rullade sig i. Jag tänkte filma honom, men när jag hade fått upp mobilen slutade han såklart att rulla sig. Här kommer en liten film i alla fall.


På promenaden upptäckte husse något underligt, fast egentligen var det Nikon som hittade det först, någon hade nämligen bundit fast kött i ett träd. Som hundägare blir man ju genast misstänksam med tanke på alla rykten (eller sanningar?) om förgiftat kött som planteras i naturen av otrevliga människor. Det mest sannolika är kanske att någon hängt ut det till fåglarna, för visst brukar man göra så? Men man vet ju aldrig. Det satt väldigt nära marken också.


Nikon hann i alla fall inte få i sig något, även om det var nära. Oavsett varför köttet satt där tycker jag inte att det är lämpligt att göra så, och det kanske till och med är olagligt? Ska man mata fåglar får man göra det på sin egen tomt och inte längs en promenadväg, tycker jag. Det kändes ganska olustigt i alla fall, och eftersom husse har lite kontakter med Farbror Blå genom jobbet tipsade han dem att ta en titt på saken.

Efter promenaden sov hundarna lite till, sedan var det dags för lunch, och efter det fortsatte de att sova. När hantverkarna tillslut var klara var det dags för husse att åka till jobbet, och nu sitter jag i soffan med hundarna som faktiskt sover ännu mer. Det kanske tar på krafterna att ha hantverkare här även om man ligger och vilar under tiden.

Här kommer en film från igår kväll när jag och hundarna tittade på Animal Planet. Nikon är väldigt fascinerad, men säger inte ett knyst. Giraff och känguru verkar vara ovanligt spännande. Ollie tycker bara att det är spännande när det är hundar på teven, som ni ser på hans öron när en hund dyker förbi lite snabbt.



Än är dock inte hantverkarna riktigt klara än, det måste komma hit en elektriker för att fixa ström till radonsugen, men det blir en annan dag.

onsdag 14 november 2012

Skogspromenad.

Idag blev det promenad längs en motionsslinga i skogen. Vädret var mulet med regn i luften, men det var ganska varmt ute och det blev en behaglig runda. Vi bestämde oss för att ta femkilometers-slingan istället för att gå tre kilometer som vi har gjort förut så att det inte ska bli för mycket för valpen. Nikon börjar ju bli en stor kille nu, och hade han fått välja hade vi gått ännu längre.

Husse och jag hade våra nya spårhandskar på oss, och dessa fungerade ypperligt när man skulle bromsa en staffe i spårlina. Ollie gick också i lina eftersom vi befann oss i ett naturreservat, men ett tag fuskade vi faktiskt och hade honom lös för att slippa trassel en stund. Ingen annan verkar hålla speciellt hårt på den regeln, och Ollie går ändå bara bredvid oss.

Tillbaka vid bilen hade vi med oss två något blöta och smutsiga hundar, men de slapp bad hemma eftersom all smuts nu ligger kvar i bilen. Det brukar bli så.


tisdag 13 november 2012

Utmaningar.

Nog för att hundar inte hör hemma på matbordet, men några gånger har det hänt att Ollie fått komma upp och mysa lite. Det sker förstås under bevakning eftersom vi har ett barbord och vi inte vill att han ska råka ramla ner och bryta benen. I morse var valpen lite stökig, så Ollie fick ligga uppe på bordet en stund. Jag tror att det var lite av en utmaning för husse att läsa tidningen och dricka kaffe då.




















En utmaning som jag har stött på idag var när jag tog med mig Nikon för att handla lite hundgodis. Vi har bestämt oss för att bara ge det 100% naturliga hundgodiset till Ollie eftersom det blir för dyrt annars, och Ollie behöver det mest med tanke på hans sjukdomsproblematik. Nikon kan nog även behöva äta lite "skräpmat" eftersom hans foder enbart består av kött och magen nog kan behöva lite annat också för att inte bli för känslig. Därför äter Nikon nu vanliga hundkex som man köper i lösvikt som godis, och idag blev det leversnittar.

Att ta med monstervalpen till djuraffären är väl inte så svårt i sig, men det visade sig desto svårare att hålla i ett koppel samtidigt som man ska skopa i leversnittar i en påse. Det finns ju så väldigt mycket för en valp att undersöka i en djuraffär, och när man har en skopa med leversnittar i ena handen och valpen gör i ryck i kopplet som man har i den andra handen hamnar en mindre mängd godis i påsen och en större mängd godis på golvet... Nikon var dock vänlig nog att städa upp efter mig, jag behövde inte ens fråga honom. Som tur var kunde jag be en i personalen att hålla i Nikons koppel, annars hade vi nog inte fått med oss några leversnittar hem. Hon tyckte dessutom att Nikon var duktig som städade!

måndag 12 november 2012

Lydnadsträning.

Idag har vi haft strålande sol, perfekt träningsväder! Vi lastade in hundarna i bilen och gav oss av till en grusplan. Jag hade bestämt mig för att köra igenom hela lydnadsklass 1 med Ollie. Trots att han snart är fem år och vi har hållit på med det här ett tag har jag faktiskt aldrig kört igenom hela sådär. Min inställning till träning har alltid varit att jag har plockat olika delar från olika hundsporter och gjort det som har varit roligt, bara för aktiveringens skull och utan hårda regler eller krav på perfektion. Jag har aldrig känt någon vilja att tävla, men nu känner jag att jag kanske vill ta det till nästa nivå. Inte tävling, men i alla fall att kunna genomföra programmet så som det "ska vara". Och vem vet vad som händer i framtiden?

Vissa saker i lydnadsettan kan han, andra inte, och likadant med de andra klasserna. Vi har tränat saker från olika klasser och plockat det som är kul.
Här kommer momenten från lydnadsklass 1, och hur det gick för oss. Husse agerade tävlingsledare, och lite störningsträning med tanke på att han hade Nikon vid sin sida. Nikon skötte sig jättebra, för hans del var det passivitetsträning. Ollie brydde sig inte heller om Nikon.


Platsliggning (2 min)
Förarna kopplar loss sina hundar och lägger dem med fem meters mellanrum, går iväg 20 meter, stannar (väl synliga) vänd emot hundarna och väntar två minuter. Därefter går de tillbaka, sätter hundarna och kopplar dem.

Här ska man såklart egentligen vara flera eftersom det är platsliggning i grupp. Nu kan ju inte Nikon agera träningshund eftersom han inte kan ligga stilla, så Ollie fick helt enkelt ligga själv. Eftersom marken var kall och lite blöt fick han ligga på en filt.
Överlag gick det bra. Han har inga problem att stanna kvar tiden ut, dock vill han gärna fuska lite och långsamt börja resa armbågarna från marken ibland. Jag fick påminna honom om att sänka ner kroppen några gånger, men vi körde igenom lydnadsettan två gånger och andra gången gick det faktiskt bättre. Hur han skulle reagera med andra hundar runt sig vet jag tyvärr inte eftersom jag inte har haft möjlighet att träna så.


Tandvisning
Hunden sitter fot kopplad och tävlingsledaren tittar på hundens tänder.

Ollie är tyvärr inte helt lätt att pilla i munnen på, det är väl något jag inte har tränat tillräckligt mycket när han var valp (vis av mitt misstag är dock Nikon utsatt för mycket fingrar i munnen).
Här fick husse ta med sig Nikon eftersom han förmodligen skulle störa ännu mer om han släpptes lös, men det gick ganska bra ändå då jag tog över Nikons koppel när husse tittade på tänderna. Ollie accepterade tandvisningen, men han satt inte kvar i fotposition. Överlag är han dålig på att sitta "rakt".


Linförighet (med slakt koppel)
Hunden går vid förarens vänstra sida och följer med i diverse svängar, halter och tempoväxlingar.

Ollie är duktig på det här, dock kan han tappa koncentrationen ibland om det blir för långdraget, men överlag väldigt lyckat. En sak som jag märkte var att jag inte är säker på om det är jag eller hunden som ska vara i innerst/ytterst när man gör helt om, så det måste jag kolla upp. Det man kan jobba på här är att han inte ska sätta sig snett när man gör halt.


Platsläggande
Hunden (utan koppel) och föraren går framåt. Föraren kommenderar ligg, går minst 10 meter från hunden och stannar vänd emot hunden. Föraren går tillbaka till hunden och sätter den.

Det här kan Ollie. Här har vi egentligen inget mer att träna på än att han ibland kryper upp lite ur liggande position precis som på platsliggningen.


Inkallning
Föraren lämnar hunden sittandes och går iväg minst 15 meter. Föraren stannar vänd emot hunden och kommenderar hit.

Att stanna kvar och kallas in har Ollie inga problem med, dock har jag aldrig trots ihärdig träning fått till snygga ingångar, d.v.s. att hunden ska komma och svänga in vid förarens vänstra sida och sätta sig. Ollie gör det lite halvdant, men det är väl bara att fortsätta traggla med det antar jag. Fast jag vet inte ens om det är ett måste att hunden gör så när den kommer?


Stående
Hunden (utan koppel) och föraren går framåt. Föraren kommenderar stå/stanna, går minst 10 meter från hunden och stannar vänd emot hunden. Föraren går tillbaka till hunden och sätter den.

Det här momentet gick också bra trots att det är just stå som Ollie har mest problem med när han får selektiv hörsel och inte lyssnar på mina kommandon. Han sätter sig hellre ibland, men idag gick det som sagt bra och han stannade både första och andra gången.


Apportering (utförs sittande vid förarens sida)
Föraren håller fram en apportbock och kommenderar apport. Hunden håller apportbocken i munnen i fem sekunder. Föraren tar apportbocken från hunden.

Det här momentet hade vi fått noll poäng för. Vi har inte alls tränat på det här utan bara gjort det roliga som är att faktiskt apportera, d.v.s. att hunden ska hämta den kastade apportbocken. Att stanna kvar och sedan hämta kan Ollie utan problem, men att bara hålla den i munnen var tydligen omöjligt även om det bara var fem sekunder det handlade om. Men jag kan inte säga så mycket om det eftersom vi aldrig har tränat på det utan börjat i fel ände. Dock tror jag att det inte är så svårt att lära in, det borde ju vara enklare än själva apporteringen.


Hopp över hinder
Föraren ställer upp hunden på lämpligt hoppavstånd, lämnar hunden och ställer sig vänd emot hunden på andra sidan av hindret. Föraren kommenderar hopp.

Vi har tyvärr inget lydnadshinder, men att hoppa över hinder kan ju Ollie ändå. Substitutet idag blev en skateboard liggande på sidan, i brist på annat. Här finns väl inte direkt något att anmärka på, förutom ingångarna även här.


Det var alla moment i lydnadsklass 1, och nu vet vi vad vi ska träna på. Roligt var det och det ska bli kul att se om vi kan förbättra oss på någon punkt!

söndag 11 november 2012

Konsten att flämta.

Oj vad duktig och husmoderlig jag var igår. Jag tvättade, diskade, städade hela lägenheten, bytte sängkläder, kokade potatissoppa och var bara på allmänt fixar-humör. Ibland är det skönt att göra allt sådant på samma gång, även om det tar lite tid.
Hundarna fick väl ungefär aktivering därefter, d.v.s. inte så mycket alls. De fick i alla fall klorna trimmade, och när husse kom hem från jobbet tog vi varsin hund ut på promenad. Husse tog Nikon på en valppromenad och jag tog Ollie på en långpromenad.

Det blir mörkt snabbt nu på dagarna, så Ollie var iklädd reflexväst och lampa. Han är en fröjd att gå med, och man märker det extra mycket nu när man har valpen att jämföra med. Han är så söt i sin reflexväst, men tyvärr var det för mörkt för att ta några kort.

Idag regnar det. Jag hade egentligen velat tränat lite lydnad idag, men i det här ruggiga vädret vill man knappt gå ut. Det är så mulet och grått att det känns som att det redan är kväll, så vi hoppas på bättre väder och lydnadsträning imorgon istället.

Nikon håller på att lära sig flämta, eller hässja som det heter. Jag minns när Ollie var valp och insåg hur hundar reglerar sin kroppsvärme, dock gick det inte helt smidigt till en början och efter två-tre flämtningar övergick det hela till en gäsp. Det blev mycket gäspningar innan han fattade galoppen.
Det verkar som att en del hundar föds med den är kunskapen, men mina hundar verkar inte ha gjort det. Även fast Nikon har varit vild sedan han kom hit har han tydligen inte haft någon anledning att flämta förrän han blev lite äldre, och samma var det med Ollie. Nikons flämtningar blir också till en gäsp, men han lär sig nog snart han med.

























Idag har vi dessutom saker att fira. Husse och jag firar två år tillsammans, och så passar vi på att hälsa till våra pappor på fars dag!

fredag 9 november 2012

Solskenspromenad.

Jag och husse tog en promenad med grabbarna i solskenet. Nikon börjar faktiskt bli lite bättre på att gå i koppel, hoppas att det håller i sig. Ollie är som vanligt en dröm att gå med, därför byter vi hund ibland så att den som går med Nikon alltid ska vara "utvilad" och på bra humör. Idag gick det riktigt bra, och vädret var härligt!






































torsdag 8 november 2012

Bilder från fjällen.

Här kommer lite bilder från vår tur till fjällen.

Stugan vi bodde i var liten och mysig.





































Ollie ligger i bädden som vi tog med hemifrån.





















































































Väldigt trevligt att de tillät hundar i stugan, och våra grabbar skötte sig fint och gjorde inte en enda skråma på inredningen, med undantag för lite hundhår i soffan.

I morse var det dags att åka hem, men först tog vi en biltur upp på kalfjället för att njuta av den underbara vyn. Det var kanonfint! Husse tog kort.


















































Valp som han är behövde Nikon ut och rastas lite nu och då, och fjället är ju inget undantag.

Lustigt nog valde han att göra sina behov vid "akta naturen"-skylten.

























































Sedan blev det lunch i bilen för hundarna (och oss). Det är skönt att de är bekväma med att äta var som helst. De är ganska okomplicerade överlag och ingen av dem har något emot att åka bil i flera timmar och komma till en massa nya platser.

På vägen hem passerade vi ett femtiotal renar som gick lite här och var efter vägen. Det gällde att köra försiktigt i kurvorna, för helt plötsligt stod de bara där, inte alls speciellt brydda i att det kom en bil.


































































































Vi såg även en vacker uggla, men den hann vi tyvärr inte få någon bild på eftersom vi hade bilar bakom oss då.

Husse gav mig en liten present när han hade varit på jobbet, som ju var anledningen till att vi var där. Det som skulle fotograferas var sådana här.
















Fast den här är förstås lite mer lättskött än de riktiga myskoxarna. Det här en snarare en mys-koxe.

Nu är vi hemkomna och lite trötta alla fyra. En väldigt rolig resa var det och det var kul att få se lite annan natur än den man är van vid. Den vackra och milsvida utsikten över fjällen är svår att tröttna på!

onsdag 7 november 2012

Ut på tur.

Imorse steg vi upp tidigt och åkte bil i en sisådär 4-5 timmar, och nu sitter vi i en stuga bland fjällen. Anledningen till det är att jag och hundarna har följt med husse och en kollega som ska göra ett jobb här idag. Eftersom det är så långt att åka måste vi sova över, och de var snälla nog att boka en stuga som är hundtillåten.

Husse och kollegan är ute på jobb och jag och hundarna hänger i stugan. Vi har varit ute och gått lite, men jag vill inte gå så långt eftersom jag har lokalsinne som en guldfisk ungefär, och här finns en del stugor...
Hittills har det gått bra, hundarna hade inga problem med resan och de verkar inte ha något emot att vara i stugan. Man tycker ju att de borde vara pigga efter att ha sovit i bilen hela förmiddagen, men de har faktiskt mest sovit. Kanske är de lite stillsamma för att allt är nytt, i alla fall valpen, Ollie är nog mest stillsam för att det är så han är när det inte erbjuds något annat skoj. För Nikons del är det nog tröttande att komma till ett helt nytt ställe och undersöka en ny stuga.

Något jag däremot har märkt är att flockkänslan inte verkar vara densamma som på hemmaplan, det går t.ex. inte att tugga ben ihop utan morr och tjafs. Vet inte vad det beror på, men det kanske blir lite som att alla är på ruta ett när man inte är hemma där alla vet hur det "ska vara". När vi hälsade på mina föräldrar förut såg jag samma fenomen, men det gav sig ganska snabbt.
Att tugga ben är såklart inget de måste göra, men för valpens del är det en enkel sysselsättning. Här finns det inte plats att springa omkring och busa eller hålla på med någon aktivitet, och när han blir pigg vill jag hellre att han ska tugga ben än tugga på bordsbenet. Och när Nikon får ben vill givetvis Ollie också ha. Men jag vill inte riskera att det blir något bråk, så de får vara utan ben nu. Blir valpen pigg är det bara att ta ut honom en stund så att han får undersöka snön. Här är det nämligen kallt och vinter.

Imorgon kommer vi att ha lite mer tid att undersöka området eller göra vad vi vill, innan det är dags att åka den långa vägen hem igen. Bilder får komma senare om jag tar några!

måndag 5 november 2012

Helgens händelser.

Det var mysigt med långhelg och vi har hunnit med en hel del, både roliga och tråkiga saker.

Fredagen började med en promenad längs en motionsslinga som går runt en sjö, inte speciellt långt men mysigt. Jag lade varsitt spår åt grabbarna, men efter att jag gått spåret med Ollie och det än en gång gick dåligt bestämde jag mig för att faktiskt lägga ner det helt och hållet. Han slarvade värre än någonsin, var överallt och ingenstans och försökte inte ens koncentrera sig på att hitta vägen med nosen. Att han hittade fram trots allt spelar ingen roll längre, för det är ju inte bara slutet utan vägen dit som också ska vara rolig.

Jag tror jag har försökt allt nu, olika liggtid, olika underlag, olika spårslut, olika längd, aktivitet innan, inte aktivitet innan, mer vinklar, mindre vinklar... o.s.v. Vi har till och med behandlat för noskvalster ifall det skulle vara problemet. Nu har jag inga fler idéer, och även om både jag och Ollie älskar att spåra när det går bra känner jag att det inte är roligt längre nu när det har gått dåligt i ungefär två år utan att vi fått någon rätsida på det. Vi har visserligen bara hållit på sporadiskt under den tiden så det har inte blivit så många spår som det hade blivit om det hade varit som vanligt, men motivationen tryter när man står och stampar utan att veta vad man ska ta sig till.

Från att ha gått som en klocka i spåret gick han ungefär från en dag till en annan till att misslyckas totalt. Det måste ju ha en orsak, men jag har misslyckats att hitta den. Jättetråkigt, men vi får helt enkelt ägna oss åt andra saker istället. Har vi inte roligt tillsammans är det ingen idé att fortsätta. Jag tror visserligen inte att Ollie inte har roligt, att vara i skogen är ju roligt i sig, men jag tycker inte att det är roligt längre och det kan ju påverka honom också. Möjligtvis kommer jag att prova ett spår till någon gång efter att hans tonsiller är borta (de har blivit borttagna pga av envisa inflammationer förut men har tydligen växt tillbaka och ska tas bort igen den här månaden i samband med tandstensborttagning) eftersom halsinfektioner kan påverka spårförmågan, men vi får se framöver. Just nu känns det som att jag lägger det på hyllan för alltid, men man ska aldrig säga aldrig.

Nikon ville för övrigt inte heller spåra, vad det beror på vet jag inte, men honom tänker jag inte ge upp hoppet om. Kanske berodde det på att en annan hund hade gått där, jag såg nämligen en man med hund komma ut ungefär där spåret började när vi skulle starta. Eller så var han bara okoncentrerad, det märktes att han också gärna ville hålla koll på var husse och Ollie var. Jag vill inte spekulera i det nu, vi får ta nya tag en annan gång.

På lördagen tog vi det mest lugnt. En promenad blev det och Nikon fick träna mer på sitt koppelgående. Ollie var duktig som vanligt.

Igår ville jag köra ett ordentligt lydnadspass med Ollie för att få tillbaka lite träningsglädje. Vädret var lite ruggigt, men det gjorde inget. Först fick hundarna vandra omkring lite på grusplanen där vi var och i skogen som ligger bredvid. Nikon fick börja med att sitta i bilen när jag tränade med Ollie.
Mycket stämde och det var ett lyckat pass. Jag bestämde mig för att belöna bakifrån i inkallning med ställande och läggande för att få snabbare stopp, det var var lyckat även om vi inte riktigt är där ännu. Farten blir sämre, men det gör inget. Har vi väl fått bukt med de där extra stegen som han gärna gör får vi väl jobba upp farten sedan.

Film från inkallningen:


Jag har en annan övning som jag ska prova också för att få snabbare stopp. Internet är bra när man vill ha träningstips! Men det får bli nästa gång. Eftersom jag inte är någon tävlingsmänniska tycker jag att det bästa med att träna på hobbynivå är att saker och ting inte behöver vara perfekt. Så länge vi har roligt, gör framsteg och arbetar mot våra egna mål kan ingenting stoppa oss!

Ett annat problem som vi har kämpat lite med är att Ollie inte alltid lyssnar på mina kommandon i fritt följ när jag ber honom att stanna, ligga eller sätta sig. Han gör gärna det han gjorde förra gången när han lyckades, eller helt enkelt bara provar något som kan tänkas ge belöning. Den här gången märkte jag att han lyssnar mycket bättre när jag peppar upp honom ordentligt innan vi börjar gå. Det krävs alltså ett visst mått av uppjagning här, att jag slänger runt med kampleksaken och "retar" honom lite först, då slår han tydligen på öronen lite extra.


































Efter lite träning med Ollie fick han hoppa in i bilen och vänta när Nikon tränade. Valpträningen bestod av lite kravlöst fritt följ och en massa kontakt samt bus och lek.

Film från fritt följ:


Han kampar betydligt bättre nu när alla lösa tänder är borta. Det där med "loss" jobbar vi på...


















Här skulle det legat en film med bus, kontakt, vilja att följa efter och lite stanna, men den gick inte att ladda upp på bloggen. Klicka här för att se den.

Sedan var det dags för Ollie att komma ut och träna lite till. Apporten gick jättebra. Ibland släppte han den för tidigt, men då ber jag honom att plocka upp den igen och tar emot den innan det blir belöning. Han förstår snabbt att han ska hålla tills jag tar den.

Filmer från apport:



Efter apportträningen var det Ollies tur att vänta i bilen igen när Nikon fick komma ut och lekträna lite till.


































Efter träningen gick vi omkring med hundarna för lite nedvarvning och sedan var det dags att åka hem.

Framåt kvällen blev Ollie dålig och kräktes några gånger. Han ville inte ha någon mat och verkade lite nere. Antingen hade han fått i sig något dåligt eller fått en släng av lite magvirus som går runt bland hundar på hösten. Han mådde i alla fall bättre redan samma kväll och sista målet mat ville han ha, fast han fick bara halv portion för att se att magen klarade av det. Idag verkar han må bra och har ätit som vanligt.

Lite vila tror jag i alla fall att han behöver, så han fick stanna hemma idag när Nikon följde med husse och mig ut på stan för att uträtta lite ärenden. Nu ligger båda hundarna och sover i soffan.

Här kommer en bild på Nikon från igår. Om man jämför med bilden under som jag lade upp för ett tag sedan kan man se hur mycket han har växt. Framförallt huvudet har förändrats tycker jag. Roligt att se och jämföra.


































Han blir nog en riktigt stilig kille som vuxen, men än har vi ett tag kvar dit!

torsdag 1 november 2012

Extra extra.

Lägger in ett extra inlägg angående kvällens härliga nyheter - Nikon har tappat alla huggtänder!

Det är något värt att firas, för även om han fortfarande bits en del är de permanenta tänderna betydligt trubbigare och mer behagliga att få runt armen. Den sista envisa valphuggtanden satt kvar även fast den permanenta började komma fram, och hade det gått mycket längre hade vi nog fått åka till farbror tandläkaren och fått den utdragen, men nu behövdes inte det som tur var!

Ikväll har jag tränat lite förbudsövningar med Nikon. Ollie fick en kong med skinkost i att sysselsätta sig med ett tag.

Mitt i den trevliga stämningen och mitt bloggande märkte jag nyss hur det började lukta skit här. Det visade sig att Nikon hade bajsat inne. Det var verkligen länge sedan han gjorde det och jag trodde att han i alla fall hade blivit rumsren angående nummer 2 så att säga, men tydligen inte. Han brukar gå och sätta sig vid dörren när han behöver bajsa, men tyvärr säger han inget så man måste ha koll på var han är. Nu kände jag mig ganska säker på att inte titta på honom varenda sekund eftersom han var ute för ungefär en halvtimme sedan (kissade dock bara då), men tydligen blev han akut bajsnödig just nu och jag såg aldrig om han gick till dörren eller ej. Snabbt gick det i alla fall. Jaja, så är det att ha valp. Man kan ju alltid hoppas att han är rumsren till jul, då kommer han att vara sju månader, det vore en trevlig julklapp!

Mera mat.

Vi passade på att fylla på Nikons matförråd idag, och när vi ändå befann oss i grannstaden där återförsäljaren finns tog vi en tur till deras hundrastgård. Rastgården är större än den vi har här, men den brukar ofta vara i dåligt skick eftersom det samlas vatten där och blir geggigt så att man nästan bara kan röra sig runt kanterna. Nu när det är kallt och lite snö var det bra underlag och hundarna kunde springa runt och utforska. Tyvärr verkar det som att snön får många människor att "glömma" bajspåsen hemma, det är ju så enkelt att bara sparka över lite snö... När snön sedan smälter lite kommer högarna fram. Så är det väl i och för sig alltid, och många struntar ju i att plocka upp även på sommaren, men det är trist att hundägare inte ens kan hålla rent efter sig i en rastgård.
Har man fått en rastgård som är öppen för alla kan ju faktiskt den som väljer att gå dit anstränga sig för att hålla den fin. Det sitter till och med skyltar och soptunnor vid rastgården. När tillräckligt många människor inte sköter sig kan det ju bli en kollektiv bestraffning och rastgården kanske försvinner. Det är självklart lika illa (eller kanske mer illa beroende på hur man ser på det) när hundägare inte plockar upp längs trottoarer och vägar, men dessa går ju inte att ta bort. Med hundrastgårdar följer ett ansvar och ett förtroende, och vi som sköter oss tycker att det är väldigt trist att behöva kliva i bajshögar och i värsta fall plocka upp efter andra för att inte monstervalpen ska äta upp dem. Å andra sidan kan jag inte tänka mig att de som inte plockar upp tycker att det är trevligt att kliva i bajshögar heller, men förhoppningsvis finns det någon form av karma som låter dem råka ut för det ändå!

På djuraffären inhandlades förutom mat även en aktiveringsboll till Nikon. Husse försökte få Nikon att förstå hur man använder Ollies boll, men Nikon var inte riktigt med på noterna. Han trodde bara att bollen var en leksak. Nu har Nikon en egen boll som är likadan som Ollies fast större, det kanske får honom att putta på den istället för att ta den i munnen.
Lite tuggben och hundgodis slank också ner i påsen. Vi hittade det godiset vi använder nu och ett annat liknande till mycket bättre pris än vi har här!

Nu ska vi ta det lugnt resten av dagen och se fram emot helgen som för vår del börjar redan ikväll när husse kommer hem från jobbet.
Jag bjuder på en bild på Nikon i soffan. När man växer märker man kanske inte att rumpan plötsligt inte får plats lika bra som förut.