Sidor

måndag 30 juli 2012

Monopol.

Ollie tycker fortfarande att han har monopol på en del saker hemma ibland, men det tar sig (som pyromanen sa).
Nikon har inte monopol på något, däremot verkar han ha en hel drös med "du slipper ut ur fängelset"-kort, för honom kan man inte sätta bakom ett kompostgaller och tro att han ska stanna där. Rätt som det är har han puttat omkull det och kliver rakt över som om det vore världens enklaste sak, en stor kontrast till Ollie som tycker att kompostgaller är lite läskiga och inte försöker att ta sig igenom även om man bara lutar gallret mot väggen (han har nämligen fått det över sig en gång). Med Nikon krävs det att gallret sitter fast för att han ska hållas kvar, han har inga problem med att galler ramlar över honom. En bra egenskap, tycker jag.

Full rulle är det med valp i huset, men han är söt när han sover!

Foto: Husse


















fredag 27 juli 2012

Första riktiga buset.

Igår busade Ollie och Nikon på riktigt för första gången. Och då menar jag verkligen busade. På riktigt.
De turades om att jaga och bli jagade, de brottades, nafsades och for omkring så det stod härliga till! Väldigt roligt att se. Efter det tog de en paus i skuggan eftersom det var väldigt varmt ute.

Husse filmade lite när vi var ute, dock kom inte själva buset med på film eftersom både jag och husse stod på som på nålar med hakorna i marken och inte hade tid att bry oss om kameror då.
Klicka här för att se hur det såg ut någon minut innan busrycket.

Idag kom första olyckan inne sedan i söndags. Det är ett väldigt bra betyg måste jag säga. Helt oförutsett var det också eftersom Nikon bajsade inne trots att han redan hade bajsat en gång ute, men å andra sidan bajsade han bara en gång igår så han hade väl lite mer att ge.

Just nu ligger Nikon och biter på en tom petflaska. En ultimat leksak för en liten staffevalp eftersom den är hållbar, lätt att ersätta och speciellt eftersom Ollie inte gillar petflaskor, vilket betyder att Nikon får ha sin leksak ifred och inget gruff behöver uppstå.

Snart kommer mina föräldrar på besök, och de är förvarnade om risken för bitskador!


onsdag 25 juli 2012

Följa John.

Det är roligt att följa efter storebror tycker Nikon, för när man ska upptäcka världen är det bra att gå i fotspåren av en som varit där förut.


































Ollie har blivit mer accepterande både ute och inne. Från att ha kunnat vara nära Nikon men inte mer, till att inte bry sig när Nikon kommer farandes i raketfart och stångar Ollie rakt i baken, det är stora framsteg. Eller som att springa tillsammans och ge varandra tjuvnyp och jagas en kort stund, det är väldigt roligt att se. Fast det är utomhus såklart.

Inomhus har det dock också blivit bättre, och saker som att sova i samma soffa känns nu ganska självklart, men Ollie tycker fortfarande att valpen är mest okej när han sover.

Framsteg, framsteg, framsteg!

Även om Nikon gärna följer efter Ollie är han också duktig på att komma till oss, och det är väldigt viktigt. Nikon ska ju inte växa upp till att vilja följa Ollie, utan till att vilja följa oss. Det är båda hundarna duktiga på!

Ollie får lite egentid i form av promenader och lite träning, ingen större träning direkt men lite små saker här och där, det är ungefär vad man orkar med just nu. Ollie är dessutom ganska slutkörd han med, han sover nästan lika mycket som Nikon, och det kan man ju förstå. Därför tror jag att det är klokt att Ollie också får ta det lite lugnt.

Nikon leker, bits, sover och äter. Matgladare hund får man leta efter, och det är skönt att se eftersom vi haft lite problem med Ollies matlust (fast det är inget problem längre som tur är). Emellanåt får han följa med på små upptäcksfärder.
Ingen olycka inne på snart tre dagar, duktigt av både Nikon och av oss.

Överlag går det väldigt bra just nu!

måndag 23 juli 2012

Himmel och helvete.

Ja, det är lite så det känns. Ibland går det bra, ibland går det dåligt. Nerverna sitter på utsidan och man är på helspänn utan att man kan rå för det.

I morse fick vi lite bakslag och saker och ting eskalerade. Ollie var riktigt grinig och tyckte att valpen var äcklig och inte borde bo i det här huset (utomhus går det dock bra). Det blev time-out med kompostgaller, och det löste sig riktigt fint. Jag tror att det är så man måste göra ibland. Vi ville så gärna tro att det skulle gå bra, men det här är ju en stor förändring i Ollies liv, och då måste man nog "fasa in" valpen lite försiktigt. Kanske borde vi ha gjort så från dag ett, men man lär så länge man lever. Det är inte så lätt att veta hur mycket man ska låta hundarna sköta det själva och hur mycket man ska styra upp själv.

Efter time-outen blev Ollie plötsligt väldigt snäll, och från vad som kändes som ett helvete gick det plötsligt till något himmelskt. Jag var tvungen att dokumentera hans framsteg, för när man hamnar i de dåliga stunderna kan man se tillbaka och känna att det kommer att bli bättre igen. Om Ollie verkligen hatade Nikon tror jag knappast att han skulle kunna tänka sig att göra såhär...


































































Jag tror att det finns en litet band mellan dem ändå, och det stärks nog genom att de sover bredvid varandra. Ollie har idag frivilligt nosat på Nikon två gånger. Nikon sov i och för sig, men det är fortfarande stora framsteg! Det måste finnas hopp om framtiden när man ser de här bilderna, och jag tror och hoppas att Ollie också kommer att acceptera Nikon i vaket tillstånd inomhus, även om det kanske tar lite tid.

Idag har jag för övrigt märkt hur svårt det är att städa med en valp runt fötterna. Eller ja, med Nikon runt fötterna kanske jag ska tillägga, för jag kan inte minnas att Ollie var såhär odräglig. När man minst anar det sitter det nämligen små sylvassa tänder i fötterna, och jag får nog skylla mig själv som gick utan strumpor.
Städning var i alla fall ett nödvändigt ont idag (som ni kanske ser på översta bilden). Ollie fäller mycket nu, förmodligen för att han är lite upprörd. Han har till och med varit lite lös i magen, men inte idag.
Nikon är duktig på att kissa ute, idag har vi inte haft en enda olycka inne. Det var nära att han bajsade inne i morse, men husse var snabb som tusan och bar ut honom när han var på väg att sätta sig.

Livet med valp rullar på, och vi jobbar för att de bra stunderna ska bli fler än de dåliga. Idag var en mycket bra dag, trots allt.

söndag 22 juli 2012

På grönbete.

Idag tog vi med oss odjuren ut på grönbete för att de skulle få arbeta lite på relationen. Inomhus är Ollie fortfarande vaktig, men det går helt klart bättre vissa stunder. De sover i samma rum och ibland går det hur bra som helst att gå förbi varandra, men när man minst anar det fräser Ollie ifrån av antingen känd eller okänd anledning. När han blir grinig utan anledning skickar vi bort honom, och när han uppför sig bra runt valpen berömmer vi honom. Nikon har även blivit lite kaxigare och har börjat skälla på Ollie för att få igång lite lek. Ollie gör sitt bästa för att ignorera och gå undan.

Utomhus går det bättre, och för att de skulle få vara lösa ihop tog vi en liten biltur till en äng i skogen. Ollie ignorerade mest, men ibland svarade han på lekinviterna och korta jaktlekar satte igång innan han någon sekund senare tyckte att det var nog och avslutade leken. Framsteg!

(Foto: Husse)


































































































































Husse filmade även de grönbetande hundarna, klicka här för att se hur det såg ut.

Vänner är de absolut inte, men man får vara glad för de framsteg som sker och försöka att hålla humöret uppe även när det går dåligt. Nikon har trots allt bara varit här i 2,5 dagar och Ollie är redan mycket mer accepterande.

Just nu sover djuren och jag har satt in en ny sats kycklinggodis i ugnen.

lördag 21 juli 2012

Nu är han här.

Nikon är här, och mycket riktigt har han vänt våra liv upp och ner. Gårdagen var lite omskakande, och jag hade varken tid eller ork att blogga.

Här kommer i alla fall en sammanfattning:

Efter 4,5 timmars bilfärd anlände husse, jag och Ollie hos uppfödar-Louise. Den första tanken som slog oss när vi kom innanför dörren var att valparna fortfarande var små! Vilken tur kände vi, för vi hade sett framför oss hur vi skulle mötas av stora piraya-monster istället för den lille knodden vi såg förra gången vi var där. Nikon har visserligen växt, men han är fortfarande en liten skit. Även om han är ganska tung och grov är han inte större än Ollie än, dock har han redan större tassar och det dröjer nog inte länge förrän han är ikapp och förbi.

Hos uppfödar-Louise fick Ollie följa med in i köket och fika med oss. Razzla och valparna var i ett annat rum. Efter ett tag gick vi ut på gården med Ollie, och då fick Nikon följa med. Det första mötet gick mycket bättre än förväntat. Jag tänkte att Nikon skulle vara en odräglig valp som var på Ollie hela tiden och inte lyssnde till tillsägelser, men han var jättensäll och lämnade Ollie ifred. Ollie var nämligen inte så förtjust i valpen, men även för Ollies del gick det mycket bättre än förväntat. Så länge Nikon lämnade honom ifred sa han ingenting, och när Nikon kom för nära varnade han och sedan ignorerade han igen.


















När vi hade skrivit på alla papper och fixat med betalning var det dags att åka den 4,5 timmar långa bilresan hem igen. Ollie satt där bak i sin bur och Nikon satt mellan mina fötter. Han hade dock lite svårt att komma till ro i början, men när jag lyfte upp honom i mitt knä och han fick ligga på sin filt som doftade mamma somnade han direkt.
Vi stannade en gång efter vägen för att rasta och Nikon kissade, duktig hund! Efter det åkte vi genom århundradets regnväder, men Nikon sov trots att regnet smattrade öronbedövande mot rutan.

När vi kom fram stannade vi först på en grusplan för att rasta hundarna och för att de skulle få umgås lite på neutral mark innan vi åkte hem. Nikon kissade igen, duktigt! Ollie var fortfarande avvaktande och tyckte att valpen inte skulle komma för nära. Nikon lade sig på rygg och visade tydliga lugnande signaler.

Väl hemma tyckte Ollie att det var helt galet att valpen skulle följa med in också! Han blev betydligt mer vaktig i sitt eget revir, och tyckte att Nikon gott och väl kunde gömmas undan i sovrummet. Nikon hade dock inget emot det eftesom han precis hade upptäckt vår spegelgarderob med tre stora speglar. Jag kan avslöja att den nu är full med nos- och tungavtryck ungefär i staffevalpshöjd. Nikon undrade vem hunden i spegeln var, kanske trodde han att han såg ett av sina syskon?

Hundarna fick äta i separata rum och båda två åt upp maten med god aptit!

Nikon brydde sig knappt om Ollie, men Ollie ville ändå visa att det var just han som bodde där och att Nikon kanske kunde flytta ut igen för hans eget bästa. Jag bestämde mig därför för att ta ut Ollie på en promenad, han hade ju faktiskt också åkt bil i nio timmar och behövde nog göra av med lite energi. En tröttare Ollie vore nog lite mer accepterande, tänkte jag, och så fick Nikon en chans att upptäcka resten av lägenheten.

När vi kom hem från promenaden hade husse varit ute med Nikon, men han ville inte göra något just då. Istället hade han premiärbajsat i teverummet när de kom in. Shit happens! Nikon hade även levt rövare och tumlat runt överallt i lägenheten.
Ollie var förvånansvärt mycket snällare efter promenaden, och vid ett tillfälle lekte de till och med nästan med varandra!

Natten gick bra, trots att vi inte sov så mycket. Man är ju väldigt lättväckt och på spänn när man har en ny valp, även om valpen sover snällt. Ollie låg i sängen med oss som vanligt och Nikon låg i en hundbädd på golvet nedanför husse. Vid något tillfälle hade han gnällt till lite, men så fort husse stack ner handen somnade Nikon som en stock.
När Nikon är stor nog att ta sig upp i sängen själv får han kanske sova där, om Ollie tycker att det är okej...

Idag har Nikon passat på att bajsa på golvet igen, samt kissa några gånger. Men han har både kissat och bajsat ute också, så det är bara att kämpa på! Det gäller att komma in i kiss- och bajsrutinerna med valp igen.

Vi bestämde oss för att gå ut till en gräsmatta inte långt ifrån lägenheten, och där blev vi kvar länge. Det var så mysigt att sitta ute i solen! Hundarna hade det också mysigt, de tuggade ben och låg och njöt av solen och gräset. Ollie tyckte att det var helt okej att valpen hängde med oss utomhus, vid ett tillfälle promenerade han till och med rakt över Nikon utan att någon av dem brydde sig. Nikon växlade mellan att vara vaken och undersöka saker samt bitas, och att sova mellan oss på filten. När vi blev hungriga gick husse och köpte en pizza som vi åt i gröngräset.
Det var skönt att se att Ollie var så duktig med valpen! När vi kom in blev han dock lite vaktigare igen, men vi ser framsteg hela tiden (fast vi är såklart medvetna om att det kommer att komma bakslag också).

Nikon har ätit varje mål med god aptit och verkar ta livet med en klackspark. Han accepterar att storebror är lite grinig och stojar och leker och sover mellan varven.
Jag är så innerlig tacksam för min duktiga sambo som har tagit jättemycket ansvar och styrt upp både Nikon och Ollie när jag själv var lite överväldigad och chockad, ett nervvrak med andra ord. Idag känns det dock bättre, och nu ligger vi allihopa i teverummet. Tre av fyra sover gott.

Första dygnet avklarat. Fler bilder och uppdateringar kommer när jag har tid och ork att blogga igen, men jag antar att vi snart kommer in i rutinerna och vardagen igen.


torsdag 19 juli 2012

Simultankapacitet.

Att kunna göra flera saker samtidigt, det kan vara en nyttig egenskap när man har hund. Till exempel kan man använda den förmågan till att slänga en bajspåse samtidigt som man är ute och går med stavar och hund. Uppenbarligen lyckades inte den här okända hundägaren med det, och i kombination med dåligt minne kan det hända att man glömmer något efter sig. Vi kan väl konstatera att det var tur att personen i fråga inte glömde hunden i alla fall.


























Eller så är storyn en helt annan, jag var nämligen inte där och såg det själv. Men som hundägare tänkte jag direkt på promenad och bajspåseslängning när jag gick förbi dessa ensamma stavar på en rastningsrunda med Ollie.

Simultankapacitet kan nog jag också komma att behöva ha framöver, när jag ska jonglera med dubbelt så många hundar, koppel och bajspåsar som jag är van vid. Jag kan också konstatera att det är en himla tur att jag slipper oroa mig över bortglömda stavar i mitt koppeljonglerande och bajspåseslängande, för några stavar äger jag inte.

Fast jag tror att jag kommer att ha fullt upp ändå, utan stavar. För imorgon kommer han, har jag kanske nämnt det förut?

onsdag 18 juli 2012

Inget vallhundsmaterial.

I morgon är sista dagen av lugn och ro, för på fredag är det avgång klockan 07.00 med destination valphämtning.

I tisdags tog vi en promenad längs en vandringsled. Mycket uppskattat av busen, som i och för sig alltid uppskattar att komma ut i naturen. Fin natur var det, och dessutom regnade det inte. Det har regnat en skvätt eller två (eller öst ner kan man också säga) i princip varje dag sedan sommaren började, om man man nu ens kan kalla det här sommar, så när vi gick där utan att få en endaste regndroppe på oss kändes det nästan som att vi var på semester i något rengfritt fjärran land.


















































Leden slingrade sig bland annat igenom några fårhagar (där man fick gå med hund), och busen skötte sig exemplariskt. Han struntade i fåren, inget vallhundsmaterial med andra ord.
Fåren därmot var väldigt nyfikna, och när jag skulle fotografera dem kom de alldeles för nära, så jag var tvungen att fotografera från utsidan av hagen istället.


















En trevlig vandring var det!

Igår blev det en inte så mycket aktivitet, men vi hann i alla fall med att placera busen i bildäck.




















Han hoppar glatt upp på eller in i saker för en godbit. Speciellt mattes hemgjorda kycklinggodis verkar göra succé!
Utöver bildäcksroligheterna fick han springa runt som han ville och bara vara en stund, medan vi traskade runt och bara var vi också. Ibland är det skönt att göra sådant.

Nu återstår lite småfix hemma, som att ta bort mattorna, annars är allt pretty much done inför terroristens valpens hemkomst.
Vi laddar batterierna till max och njuter av en sista lugn stund. Men roligt ska det bli!

söndag 15 juli 2012

Lydnad.

Igår körde jag ett litet lydnadspass inomhus med Ollie. Inomhus är det trångt och svårt att träna, men tyvärr orkar man inte alltid ta bilen till ett lämpligt träningsställe (önskar mig fortfarande en egen trädgård...).
Idag kände jag för att träna lite mer "på riktigt", och därför packade vi in oss i bilen och åkte just till ett lämpligt träningsställe.

Det blev lite olika lydnadsmoment och det mesta gick bra. Dessvärre var Ollie faktiskt riktigt usel (om man jämför med hur han har varit) på inkallning med stopp/läggande/sättande. Han tog en massa extra steg och fuskade. Därför fick vi köra det lite från scratch med korta avstånd, så att han inte skulle hinna ta några extra steg.

(Foto: Husse)













Emellanåt pausade vi för att hålla motivationen uppe. Uppmärksamheten är det inget fel på, det kan ju hända roliga saker överallt där matte är.



















Ollie fick även söka godis för att variera uppgifterna lite. För hans duktiga näsa är det ingen match att hitta godis som är förvillande likt grus på en grusplan fullt av riktigt grus.



















Trots att jag inte äger någon apport bestämde jag mig för att försöka lite apportering med Ollie, för det har vi faktiskt aldrig tränat på som ett lydnadsmoment. Att hämta och lämna saker kan han ju redan, men något lydnadshinder äger vi inte (även om det såklart inte skulle vara så svårt att bygga).

Jag är inte så duktig på momenten i "riktig" lydnad, vi tränar ju som bekant efter våra egna regler med inspiration från diverse hundsporter. Men det vi började med var i alla fall att han skulle apportera en träpinne till mig med en fin överlämning. Med fin menar jag inte att han ska komma in till min vänstra sida, så långt har vi inte kommit. Men jag tänkte mig att han i alla fall skulle lämna över den utan att tugga på den och tro att den var en leksak/belöning.

Och oj, vad bra det gick! Helt klart över förväntan. Han satt kvar, hämtade på kommandot "apport" även fast han aldrig hört ordet förut (han räknade väl ut vad han skulle göra), och sedan lämnade han över den till mig utan protester eller tuggande när jag sa "tack" och fick belöning med kampleksak.

Husse filmade apportträningen, klicka här för att se hur det såg ut.

Överlag var det ett mycket bra träningspass som gjorde Ollie ordentligt trött, och när vi kom hem tog jag tag i godistillverkningen som jag hade planerat. Kycklingfilé som tärnades och torkades i ugnen blev uppskattat av hunden, så nu har vi ett nyttigt och bra godis att träna med!
Eftersom ugnen skulle stå lite på glänt satte jag upp kompostgaller för att vara säker på att ingen nyfiken hundnäsa blev bränd under tillagningen.


lördag 14 juli 2012

Utan anmärkning.

Nikon är nu veterinärbesiktigad med resultatet UA, d.v.s. Utan Anmärkning. Det betyder att allt är som det ska vara med hjärta och alla sådana viktiga saker som en liten valp måste undersökas för. Dock har kulorna inte trillat ner riktigt ännu, men veterinären hade sagt att hon kände att de var på väg och att de borde vara på plats vid tre-fyra månaders ålder.

Allt hade gått bra och ingen hade blivit av med några fingrar eller andra kroppsdelar vid undersökningen av piraya-valparna. Faktum är att de hade skött sig utmärkt!

torsdag 12 juli 2012

Nu gör vi det officiellt.

Efter mycket om och men har vi lyckats bestämma oss för ett namn till valpen. Namnet vi har valt är faktiskt det första namnet som kom upp som förslag för länge sedan. Efter det har vi smakat på många olika namn, funderat, läst och letat, men inte hittat något bättre.

Därför gör vi det nu officiellt att valpen kommer att heta Nikon.

För den som är intresserad av fotografering är det lätt att förstå var namnet kommer ifrån. Nikon är ett kameramärke.
Vi ville ha ett personligt namn som återspeglar något vi tycker om, och eftersom husse är fotograf och använder Nikon så fick det bli det. Även jag har en liten Nikon-kamera som jag är mycket nöjd med.
Eftersom Ollie är döpt efter min före dettas skateboardintresse (ollie är ett skateboardtrick) är det väl inte heller mer än rättvist att hund nummer två döps efter min kära sambos intresse; fotografering.

Jag gillar namnet och hoppas att valpen också kommer att trivas med det. För att undvika uttalningsförvirring kan jag tillägga att vi uttalar namnet som nickån, och inte som niikån eller najkån.

I stamtavlan heter valpen Aslan och har registreringsnummer SE39640/2012. Den som vill veta mer om honom och hans familj och släkt är välkommen att söka upp honom på SKK Hunddata.
Jag brukar inte vara så personlig på bloggen att jag skriver sådana saker, men jag gör det eftersom jag vill visa för den som är intresserad att den här valpen är resultatet av ett seriöst avelsarbete där god hälsa och mentalitet är dokumenterad. Med det vill jag inspirera andra som är sugna på en staffordshire bullterrier att vara lika noga som vi var med vårt val av uppfödare och linjer. För det går faktiskt att hitta en bra staffe, även om det tyvärr inte är någon lätt uppgift så som aveln ser ut idag.

I morgon är det fredag, och då är det en vecka kvar till valpens hemkomst. Vi är både förväntansfulla och livrädda, i alla fall jag... Men vi hoppas på det bästa och förväntar oss det värsta, då är man nog så förberedd man kan bli på att få hem en liten vild piraya som kommer att vända våra (och Ollies!) liv upp och ner.

En färsk bild på Nikon trillade in på mailen idag, och såhär ser han ut nu, 8 veckor gammal på måndag.



















Det verkar som att herr Tjockskalles kropp har hunnit ifatt huvudet. Nikon hade nämligen så stort huvud när han föddes att han knappt kom ut från mamma Razzla, men med lite assistans från uppfödar-Louise gick det som en dans.

För den som vill veta hur sylvassa staffevalptänder ser ut kan jag även visa den här bilden på Nikon (något yngre).





















Avundsjuk? Nej, jag trodde väl inte det. De här tänderna önskar man knappt sina fiender. Turligt nog sitter de inte kvar speciellt länge, och de permanenta tänderna är betydligt trubbigare.

I morgon ska valparna veterinärbesiktigas, chipmärkas och vaccineras, vi önskar dem lycka till med det!

onsdag 11 juli 2012

På spaning i regnet.

Vad är det för likhet mellan Ollie och en bäver?

Igår följde jag med husse på ett jobb, han skulle nämligen fotografera bävern som Ollie och jag såg förut. Vi satt i regnet ett tag och spanade (Ollie var också med såklart) och efter en stund kom bävern simmande förbi oss.

Husse fick sina kort till tidningen, och jag fick många smutsigt blöta tassavtryck på byxorna. Ollie passade på att gräva lite och skita ner sig ordentligt i regnet, och ibland ställde han sig kärleksfullt mot mitt ben med sina jordiga tassar för att tigga en godbit eller två.

Bävern tuggade bark. Ollie tuggade bark. Lika som bär.


































Foto: Husse

söndag 8 juli 2012

En man och hans hund.

Jag satt och tittade igenom gamla bilder och hittade den här bilden. Jag tror att jag har visat den förut, men den är så vacker att den tål att visas igen.

Mina favoritgrabbar

lördag 7 juli 2012

Att bedöma hundars andning.

För ett tag sedan skrev jag om att SKK har gjort en film om andningsproblematik hos vissa hundraser, och hur detta ska bedömas i utställningsringen (klicka här för att läsa inlägget). Man kunde då se en trailer till filmen, och nu finns hela filmen att se på Youtube.

Filmen heter "Att bedöma hundars andning". Den är 30 min lång, och den är på svenska. Jag rekommenderar alla att se den!

Klicka här för att se filmen.

fredag 6 juli 2012

Vår vanligaste promenad.

Visst kan man variera promenader i oändlighet (nästan) om man går olika vägar kors och tvärs här, men det finns en slinga som jag skulle vilja kalla vår vanligaste promenad. Anledningen till att jag gärna går den är för att den går genom vacker natur, det är lugnt och man stöter inte på några bilar, och den är lagom lång. Fast om man vill kan man variera den också, beroende på var man svänger och åt vilket håll man går.

Idag passade jag på att filma och ta lite bilder på vår vanligaste promenad. Här kommer ett litet filmklipp från asfaltsgångvägen man går på först.



Längs hela promenaden följer man vatten, och det tycker jag är riktigt mysigt. Efter ett tag går vi över en liten bro.




















Efter bron kommer vi till en grusväg i ett område där Ollie brukar få vara lös om det inte är för mycket folk eller hundar där.




















Här kommer en film som börjar med att han sitter och väntar på "varsågod" innan han får sticka iväg. Luktfläcken som han springer till hade han spanat in redan när vi gick förbi den, och när fick komma lös tog han chansen att gå tillbaka och lukta på den.



Efter en stund kommer man till en sten som busen nästan alltid hoppar upp på. När man hoppar upp på saker brukar man nämligen få godis. Den här filmen visar hur det kan se ut.




Det finns såklart andra saker efter vägen man kan hoppa upp på också, och busen tar alla chanser (och matte är inte sen att langa fram en godbit).



























































































Här kommer en till liten hoppfilm.



Nu har vi snart gått halva promenaden. Utsikten här är väldigt vacker.




































Under promenaden fick busen och jag även chansen att gå på bäver-safari. Vi har sett spår av bävern förut, och idag var självaste bävern framme och mumsade på träd. Den jobbade på bra i vattnet, och man hörde hur den tuggade. Jag passade på att stanna till och försöka få en bild på den. Vi blev sittande en bra stund, och jag kröp närmare tyst som en indian på gräset för att inte skrämma den. Egentligen var den inte så skygg, och mitt krypande var kanske inte tyst som jag vill tro.
Busen skötte sig perfekt, trots bäverdoften och bävertuggandet. Han lyssnade lite, men han sa inte ett ord. Inte ens när han såg bävern sa han något. Han kröp mest runt på marken med mig och letade efter goda pinnar att tugga på (han är nämligen också lite av en bäver). Lite godis gick det visserligen åt, för jag ville ju belöna honom när han var duktig och tittade på bävern. Jag är väldigt stolt över honom!

Såhär blev resultatet av bäverfotograferingen. Klicka på bilden för att se den större (som med alla bilder).




















Efter bäver-safarit fortsatte vi hemåt.





















Det blev en riktigt mysig promenad, och nu ligger vi i soffan och tar det lugnt resten av kvällen!

onsdag 4 juli 2012

Saker till valpen.

Den 20:e juli hämtar vi hem valpen, men innan dess är det en del viktiga saker som måste fixas.

  • En grind har vi köpt och satt upp.
  • Fler kompostgaller är inköpta för eventuell avspärrning av lägenheten.
  • Sladdar har fästs efter väggen (men där finns det nog lite mer att jobba på).
  • En ny vattenskål är beställd och kommer på posten snart.

Det är ju nämligen så att när det finns två hundar i hemmet är det inte optimalt att ha en matbar med en liten vattenskål och en liten matskål, även om det känns trist eftersom matbaren är relativt ny och väldigt snygg. Men det hjälps inte, vi behöver en större vattenskål som är stor nog till två hundar varav en är en staffe (även om staffen är liten i början). Maten får de äta i separata skålar som vi endast tar fram när det är matdags. Jag tror dock att den nya vattenskålen också är snygg, det såg så ut på bilden i alla fall.

  • Bitterspray har inhandlats.

Bitterspray är alltså en spray som kan användas på saker som man inte vill att hundar ska tugga på, så om valpen t.ex. börjar tugga på vår bokhylla kan vi spraya lite bitterspray på bokhyllan och förhoppningsvis tycker då valpen att bokhyllan smakar urk och tar hellre det smaskiga tuggbenet som erbjuds som alternativ. Det är i alla fall det som är tanken.
När Ollie var valp tuggade han på ungefär tre saker, bland annat en golvlist. Jag provade då att stryka på ättika, men det fungerade bara en stund tills ättikan hade dunstat bort och listen smakade smaskigt trä igen. De andra två sakerna var en träkista hos mina föräldrar som för evigt kommer att ha ett avsaknat hörn, samt den träiga underdelen av en soffa. Allt som allt gjorde han väldigt små sakor för att vara valp, om man jämför med andra skräckhistorier. Därför hade vi inte så stora tuggproblem då, men med en staffe känner jag att det kanske kan vara liiiite mer fara på taket och bestämde mig därför för att köpa en flaska bitterspray, ifall att det skulle behövas.
På flaskan står det "the most bitter stuff on earth", och om inte det håller små staffetänder borta vet jag inte vad som gör det.

























Några viktiga saker som ska göras men som fortfarande inte har gjorts finns också.

  • Mattorna ska tas bort för att räddas från kissfläckar.
  • En veterinärvårdsförsäkring ska tecknas.
  • En klotång ska inhandlas (till Ollie använder jag bara en fil).
  • Frysen ska fyllas med valpmat.

En annan sak som tål att funderas på är vilket halsband valpen ska få använda. Jag vet att jag vill ha ett halvstryp (utan strypeffekt) eftersom det är så enkelt att hänga på valpen när den måste ut och kissa en gång i timmen. Sele vore kanske att föredra för en skör valpnacke, men för det första är det alldels för jobbigt att klä på och av jämt och ständigt, för det andra tror jag inte att en staffe är så skör (haha), och för det tredje vill jag att valpen ska lära sig att gå i halsband.
Egentligen hade jag velat ha en brett halvstryp för att det skulle bli lite snällare mot halsen, men tyvärr finns det bara fasta halvstryp som är breda, och vi kommer att behöva ett ställbart. Det är ingen idé att kasta bort pengar på att köpa fasta halvstryp så fort valpen växer en storlek. Därför kommer vi att använda ett av Ollies gamla ställbara halvstryp i början. Ollie är ju ganska liten, så jag hoppas att det passar! Sedan får vi se om vi hittar något bättre. I värsta fall om inte Ollies halsband passar har vi ett retrieverkoppel att använda tills vi kan panikköpa ett större halsband. Så får det bli.

Efter det gäller det bara att bestämma sig för vad valpen ska heta...

tisdag 3 juli 2012

Veterinärbesök igen.

I morse var husse och busen hos veterinären för att lämna in urinprov och ta blodprov.

Blodprovet såg bra ut, inga höjda blodsockervärden den här gången. Ska man andas ut nu eller? Frågan kvarstår ju fortfarande varför de var höjda förra gången. Kanske en tillfällighet, visst, men en konstig sådan. Jag är ju inte den som är den som andas ut så fort det ser bra ut igen. Jag vill kontrollera med blodprov fler gånger för att kunna tro på att det var just en tillfällighet. Men det får vi göra framöver, det är ingen idé att tänka på det nu för det finns ändå inget att göra åt det.

Urinprovet såg bättre ut än förra gången, men fortfarande inte helt rent. Förra gången fick vi svaret "rikligt med struvitkristaller". Den här gången fick vi svaret "måttligt med struvitkristaller". Veterinären hade tydligen tyckt att vi inte skulle göra något åt det just nu. Men jag menar... finns det så finns det? Och det här var ett helt nytaget prov, så det fanns inget att skylla på nu. Men omsorgssköterskan som veterinären hade talat med tyckte att det skulle avvaktas, fortsätta med den vanliga maten samt ge mindre av godis och annat gott.
Oavsett vad de säger så är jag för det första glad att Ollie fick tillåtelse att fortsätta med färskfoder, även om jag tycker att det är lite konstigt att de inte tycker att man bör behandla struvitkristallerna. Kristaller kan nämligen bli stenar om hunden går obehandlad, och då har man ett större problem. Men eftersom de nu sa att det inte var någon panik och att vi kunde fortsätta med färskfoder planerar jag att göra en egen "urinstensdiet" åt Ollie, i alla fall som ett försök och för att förebygga bildandet av nya kristaller, för man vet ju aldrig om han ens tycker om maten, eller håller vikten på den.

På Vom og Hundemats hemsida kan man nämligen läsa att om man utfodrar hunden med endast kött blir urinens ph så pass lågt att struvit inte kan bildas. Klicka här om du är intresserad av att läsa om det.
Bravo som vi ger nu innehåller en del spannmål, men Vom og Hundemat (som är ett annat färskfoder) innehåller bara animaliska råvaror. Därför kan det vara en god idé att prova detta foder, som en förebyggande åtgärd. Det kräver såklart att man inte ger saker vid sidan om för att det ska fungera, men så länge man bara ger t.ex. magert kött som godis så borde man vara säker. Därför tänker jag prova på att torka kycklingfilé i ugnen och använda det som godis.

Angående godiset har jag faktiskt funderat på att göra eget godis förut, för det mesta hundgodiset man kan köpa på djuraffären innehåller nog knappast några bra saker, kanske rentav dåliga. Det är nog mest lathet som har hindrat mig, för det är ju så enkelt att gå och köpa hundgodis, och kanske en liten del okunskap eftersom jag aldrig har provat förut. Men det borde inte vara svårt att lära sig, det kommer bli nyttigare för hunden oavsett om han är frisk eller sjuk, och det blir garanterat välsmakande!

Men som sagt, angående maten, vi får se om Ollie ens tycker om det. Vi har provat några andra Bravo-sorter förut och de luktade han knappt på. Men jag tror att det går ner så länge det innehåller vom, för det tycker han verkligen om, och det gör Vom og Hundemat. Tyvärr är det ett dyrare foder, samt att det är förpackat i frysta korvar till skillnad mot Bravo som är förpackat som burgare och är väldigt smidigt för en liten hund som inte äter så mycket per dag.
En positiv sak är dock att valpen kommer att äta Vom og Hundemat från uppfödaren, och då kan vi köpa hundarnas mat på samma ställe, av en återförsäljare som dessutom ligger mycket närmare än där vi köper Bravo.

Allt har sin tid, det är ingen brådska eller panik med något, och det är det viktigaste! Jag kanske inte kan andas ut helt och hållet, men jag behöver inte gå och hålla andan längre.
Vi provar oss fram och tar nya blodprov och urinprov till hösten. Det kunde varit värre och jag är innerligt glad att vi fick mer positiva besked än vi hade väntat oss.

söndag 1 juli 2012

Hundgrind.

En barngrind går givetvis lika bra att använda som hundgrind, och en grind är precis vad vi behöver nu när vi ska utöka flocken.
På sommaren är det skönt att kunna ha ytterdörren öppen utan att hunden (snart hundarna!) smiter ut. Vi har haft ett kompostgaller som vi ställt för dörren, men det måste man ju antingen plocka bort eller kliva över om man ska gå ut eller in. Nog för att husse och jag är akrobatiska nog att komma över, men det är ju skönare att bara kunna öppna och gå in.

Dessutom kommer den väl till hands när någon ringer på dörren, för Ollie är lite av en ouppfostrad byracka som inte har lärt sig att sitta och vänta när vi får besök. Vår lilla terrier är lätt att ta under armen, men när vi får hem lilla valpen måste man kanske ha en hund under varje arm när det ringer på dörren, och då har man ju ingen arm kvar att öppna med. Och om ett tag blir ju valpen en tung bjässe (enligt mina mått mätt) och är då kanske inte lika lätt att ta under armen längre.
Så för besökarnas skull är grinden också en bra investering.




















Grinden köpte vi på Biltema, klicka här för att se den på deras hemsida. Trots att den heter barngrind stod den ändå på husdjursavdelningen! För att den skulle passa i dörrhålet köpte vi till en förlängningsdel. Tyvärr var den första grinden vi köpte helt sned och passade inte alls, så vi var tvungna att åka tillbaka till Biltema och byta den, men den andra passade perfekt.

Igår blev vi bjudna på mat av grannarna, de grillade hemgjorda hamburgare med en massa goda tillbehör. Vi satt på uteplatsen och åt, och Ollie var såklart med. Han skötte sig exemplariskt, nästan. Ibland vaktar han lite när det går en hund förbi på gatan. Men mest låg han på sin filt och tuggade på ett ben.




















Även om han inte gjorde något speciellt tycker jag att det är bra att han får vara med oss istället för att ligga inne och sova. Ibland kan det vara en nog så bra aktivering att få umgås och vara med flocken, och ha koll på gårdens katter i några timmar. Vi satt ute till midnatt, och då hade Ollie somnat i mitt knä.

Idag har det regnat större delen av dagen, men nu tittade solen fram en stund. Om det inte blir regn igen ska vi nog ta en promenad med Ollie, för när det regnar tycker vi alla bäst om att umgås såhär istället...