Vår vanligaste promenad.

Visst kan man variera promenader i oändlighet (nästan) om man går olika vägar kors och tvärs här, men det finns en slinga som jag skulle vilja kalla vår vanligaste promenad. Anledningen till att jag gärna går den är för att den går genom vacker natur, det är lugnt och man stöter inte på några bilar, och den är lagom lång. Fast om man vill kan man variera den också, beroende på var man svänger och åt vilket håll man går.

Idag passade jag på att filma och ta lite bilder på vår vanligaste promenad. Här kommer ett litet filmklipp från asfaltsgångvägen man går på först.

Längs hela promenaden följer man vatten, och det tycker jag är riktigt mysigt. Efter ett tag går vi över en liten bro.



Efter bron kommer vi till en grusväg i ett område där Ollie brukar få vara lös om det inte är för mycket folk eller hundar där.

Här kommer en film som börjar med att han sitter och väntar på "varsågod" innan han får sticka iväg. Luktfläcken som han springer till hade han spanat in redan när vi gick förbi den, och när fick komma lös tog han chansen att gå tillbaka och lukta på den.

Efter en stund kommer man till en sten som busen nästan alltid hoppar upp på. När man hoppar upp på saker brukar man nämligen få godis. Den här filmen visar hur det kan se ut.

Det finns såklart andra saker efter vägen man kan hoppa upp på också, och busen tar alla chanser (och matte är inte sen att langa fram en godbit).

Här kommer en till liten hoppfilm.

Nu har vi snart gått halva promenaden. Utsikten här är väldigt vacker.

Under promenaden fick busen och jag även chansen att gå på bäver-safari. Vi har sett spår av bävern förut, och idag var självaste bävern framme och mumsade på träd. Den jobbade på bra i vattnet, och man hörde hur den tuggade. Jag passade på att stanna till och försöka få en bild på den. Vi blev sittande en bra stund, och jag kröp närmare tyst som en indian på gräset för att inte skrämma den. Egentligen var den inte så skygg, och mitt krypande var kanske inte tyst som jag vill tro.
Busen skötte sig perfekt, trots bäverdoften och bävertuggandet. Han lyssnade lite, men han sa inte ett ord. Inte ens när han såg bävern sa han något. Han kröp mest runt på marken med mig och letade efter goda pinnar att tugga på (han är nämligen också lite av en bäver). Lite godis gick det visserligen åt, för jag ville ju belöna honom när han var duktig och tittade på bävern. Jag är väldigt stolt över honom!

Såhär blev resultatet av bäverfotograferingen. Klicka på bilden för att se den större (som med alla bilder).

Efter bäver-safarit fortsatte vi hemåt.

Det blev en riktigt mysig promenad, och nu ligger vi i soffan och tar det lugnt resten av kvällen!