Nyårsafton.

Gott nytt år på er!

Nyårsafton är här och än så länge har inga raketer hörts. Jag och husse tog med oss hunden och åkte till skogs för att gå en promenad och aktivera hunden lite innan smällandet börjar. Husse kom för några dagar sedan med förslaget att vi skulle lägga ett spår åt busen nu när det inte är någon snö i skogen. Det var ju ett bra tag sedan vi spårade nu. På grund av att det gick så dåligt de sista gångerna i somras tappade jag lusten för det. Men efter lite funderingar om vad det kunde bero på har jag nu, vis av erfarenheterna, fått ny energi igen.
De två punkter jag kom fram till att vi behövde förbättra oss på var:

• Mer fysisk aktivitet innan spårandet för att få bort överskottsenergin som kan göra att han slarvar eller tappar fokus
• En mer attraktiv belöning i spårslutet för att få upp motivationen

Där jag bodde förut fanns inte skogen så nära till hands, så då brukade jag lägga spåret och sedan spendera tiden mellan spårläggningen och spårandet (ca en timme) i skogen, där hunden såklart gjorde av med energi. Nu är det enklare att lägga spåret och åka hem och vänta, för att sedan åka dit och spåra när det har legat en stund. Men det var ju uppenbarligen ingen bra idé. Man får inte vara lat bara för att man kan. Därför har jag nu bestämt att tiden mellan läggandet och spårandet ska användas till aktivitet, och inte bara till att vänta, oavsett om vi är i skogen eller hemma när vi väntar.

Belöningen i spåret har alltid varit godis, vilket busen såklart gillar. Men för att få upp motivationen mer har jag nu bestämt att belöningen ska vara en leksak istället. Att äta kan ha en lugnade effekt på hundar, till skillnad mot att leka som istället hetsar hunden. Därför passar en kampboll utmärkt i slutet av spåret. Att hitta bollen och sedan få kampa med den lockar nog bra mycket mer än att bara hitta något att smaska på. Även om busen är en liten gottegris så tror jag att lekbelöning fungerar bättre i en situation där han ska vara så förväntansfull som möjligt på belöningen.

Dagen började alltså med att vi åkte till en lämplig skog, som egentligen är en promenadslinga runt en sjö. Platsen passar bra därför att man kan använda tiden mellan spårläggandet och spårningen till att gå runt sjön. Där kan hunden göra av med lite fysisk energi, och även få gå runt och nosa i skogen och få lite andra dofter och intryck än en vanlig promenad i stan ger.
Husse och Ollie väntade vid bilen när jag gick ett lagom långt spår. Det var ganska kort med tanke på att han inte spårat på ett tag, och det var lite av ett "testspår" för att se om mina funderingar stämde. Sedan började vi vandra runt sjön. Tyvärr var det väldigt isigt och halt på vägen, så det var inte så roligt att gå. Men Ollie tyckte att det var kul i alla fall. Han fick söka efter godis under promenaden, och springa lös en stund.

När vi kom tillbaka hade det gått en halvtimme. Det är egentligen för kort tid tycker jag, jag vill helst att spåret ska ligga ungefär en timme för att doftspåret inte ska vara för brett. Vi hade kunnat gå runt sjön en gång till, men det var så isigt så det var inte ens kul att gå.
I början av spåret var han lite slarvig och tappade riktningen några gånger. Ibland hittade han tillbaka på egen hand, och man såg hur han arbetade med nosen när han insåg att han gått fel. Några gånger fick jag hjälpa honom på traven lite när han hade gått på tok för långt bort. Mot slutet av spåret gick han nästan felfritt och följde snitslarna precis där jag gått. Och i slutet hittade han kampbollen som satt fast runt ett litet träd. Det tyckte han var superkul, och han började genast att kampa med trädet. Jag tog bollen och lekte en stund med honom, sedan fick han bära den till bilen.

En lyckad spårning skulle jag vilja säga, trots att han var lite slarvig i början. Jag tror att mer motion innan spårningen ger ett ännu bättre resultat, samt att spåret får ligga längre. Men just den här gången fick vi anpassa oss lite efter vädret. Jag är glad att han i alla fall "bara" var slarvig men faktiskt ville spåra, till skillnad från i somras då han hellre ville äta gräs, tugga på pinnar och kissa på träd.
För säkerhets skull hade jag lagt lite godis (torrfoder) i spårslutet också, men det brydde han sig inte om förrän jag visade honom att det låg där. Det ger en ganska tydlig bild av vad han uppskattar mest i spårslutet. Kampboll kommer jag absolut att fortsätta med i spårningen framöver.

Nu ligger busen och sover, trött efter sina prestationer i skogen. Men jag tror att vi får hålla honom lite vaken under dagen, så att han inte blir pigg till tolvslaget. Jag hoppas att det inte smäller så mycket ute ikväll, men vi har i alla fall gett busen en rolig dag med aktivering, och mer än så kan vi inte göra.

En glad hund.

Idag har Ollie varit på världens superhumör. Jag vet inte varför faktiskt, men eftersom han har varit väldigt stilla i några veckor nu när han har varit sjuk så har han börjat visa på sista tiden att han har tråkigt. Han har gnällt och hittat på små hyss. Med hyss menar jag ungefär att krafsa på mattor som han inte får, eller att ligga och gnälla i ett annat rum med en leksak precis framför sig så att man ska komma dit och se vad han "vill ha hjälp med" när han egentligen bara vill ha uppmärksamhet, för det gör han ibland när t.ex. en leksak rullat in någonstans där han inte når den. Så det är inga stora hyss det handlar om, men han har låtit oss veta att han har tråkigt helt enkelt.

Idag var han precis tvärtom. Istället för att gnälla och vara dryg så att man blir irriterad och gör något med honom motvilligt, så var han glad och bjöd in till aktivitet på ett roligt vis. När vi skulle åka och handla parkerade han sig framför dörren med viftande svans. Det brukar han aldrig göra när vi ska ut utan honom. Han vet att han ska med när kopplet kommer fram, men idag satt han framför dörren redan innan jag hunnit klä på mig ytterkläderna. Husse hade redan gått ut för att hämta bilen. Jag tänkte att busen kanske ville ut och kissa innan vi åkte, men icke. Han ville inte göra något annat än att dra mot bilen, så han fick följa med helt enkelt.

Han stod och tittade ut genom bilfönstret när vi åkte och var glad och sprallig. Först handlade vi mat och sedan parkerade vi i ett p-garage för att springa in på Clas Ohlson en snabbis. Husse gick för att betala parkeringen. I skåpbilen finns ingen hundbur så där sitter han med sele som jag brukar koppla lös när vi ska lämna honom i bilen, men nu var han lös redan innan jag gick ur bilen. Det brukar inte vara några problem, han brukar aldrig hoppa ur så fort jag öppnar dörren. Men inte idag. Jag gick ur bilen och vände mig om för att stänga dörren. Ingen hund syntes till. Jag såg mig omkring och hinner precis se Ollie försvinna bakom bilen. Jag blir helt paff och ropar "Ollie!!!". Jag går runt bilen för att be honom stanna och lyfta upp honom och bära honom till bilen igen eftersom han var lös i ett p-garage fullt av bilar och folk, men jag hinner inte ens be honom stanna förrän han kommer tillbaka, lika glad och lycklig, och hoppar in i bilen igen. Jag var så paff att jag inte ens kom ihåg att berömma honom för att han kom tillbaka.
För det första blev jag paff för att jag inte ens såg när han försvann utan bara såg en tom bil helt plötsligt när jag vände mig om, för det andra ropade jag inte ens "hit", som är inkallningsordet, utan skrek bara ut hans namn i någon slags panikförvåning när jag insåg att han var borta, och för det tredje blev jag paff för att han kom tillbaka så snabbt och skuttade glatt in i bilen igen som om han bara hade varit ute på ett ärevarv.

Vi tyckte att Ollie var så glad och rolig så vi bestämde oss för att åka till skogen en sväng. Det kändes så mycket roligare att hitta på något med honom när han var på bra humör än när han "tjatat" sig till det.
I skogen gick vi mest runt och myste. Ollie fick springa runt som han ville, jaga lite tennisboll och söka godis (som nu består av hans vanliga mat eftersom han inte får äta något annat än).
Här kommer en film med godissök.

Det var soligt och skönt väder, och ingen snö i skogen så det gick lätt att traska omkring. Ollie hoppade som vanligt upp på olika stubbar, grästuvor och andra små höjder i hopp om att få en godisbit.

När vi kom hem slocknade han i sängen. Med undantag för en liten paus när husse tog fram korv och skulle laga mat, då blev han liggande på köksmattan istället.

Förhoppningsvis ska Ollie inte behöva be om aktivitet framöver eftersom vi har börjat med promenader nu, och även börjat aktivera honom som vi brukar med lite godissök och annat smått och gott. Men det är absolut mycket roligare när han ber om uppmärksamhet genom att vara glad och rolig än genom att gnälla och tjura.

En sak till.

Jag tänkte skriva om en till sak igår, men jag glömde tydligen bort det så jag skriver det nu istället.

Djursjukhuset ringde igår och sa att Ollies avföringsprov såg helt normalt ut, inga parasiter. Så nu får vi bara hoppas att han fortsätter att vara frisk när han slutar med medicinen.

Mellandagar.

Hemkomna från julfirandet tar vi det lugnt och myser i mellandagarna. Husse jobbar tyvärr, men han är ledig på nyårsafton och nyårsdagen. Ollie mår bra och är pigg och glad, och vi har börjat ta promenader igen. Det uppskattar han, för det är inte roligt för en liten buse med spring i benen att behöva vila så länge.

Busen fick två julklappar på julafton. Av mina föräldrar fick han 1000 kr, ett välkommet bidrag till hans veterinärräkning som slutade på ca 14000 kr. Men han är ju försäkrad, så vi betalade ungefär 4000 kr med specialfoder och medicin inräknat.

Av min syster med sambo fick han hundgodis från USA som ser ut som små donuts.

Tyvärr får han inte äta något annat än specialfodret en tid framöver, så vi får spara dem ett tag.

Av mig och husse fick han inte en enda julklapp. Han har ju redan allt, och det viktigaste för oss var att han blev frisk. Så vår något trista julklapp var väl några dygn på isoleringen på djursjukhuset.

Nu väntar nyår, och jag hoppas att vi får ha det trevligt och att det inte smäller så mycket ute.

Julafton.

God Jul

till alla bloggläsare

från Ollie med familj

Dan före dopparedan.

Nu sitter busen och jag och väntar på att husse ska komma hem från sina föräldrar, vi stannade hemma så att Ollie inte ska smitta Mynta, om han ens smittar. Vi tar det säkra före det osäkra. Jag passar på att hälsa god jul här istället.

God Jul

Kjell, Maud och Mynta

önskar Ollie med matte

Snart bär det iväg till mina föräldrar. Ollie är väldigt pigg och visar inga tecken på att må dåligt. Jag hoppas verkligen att han inte blir sämre igen när vi slutar med medicinen.

Imorgon är det julafton!

Fortfarande bra.

Ollie visar inga tecken på att bli sämre, och det är jätteskönt. Han bajsar nästan helt normalt, han äter, han dricker och han är pigg och lekfull. Igårkväll kräktes han en gång, men det kan bero på att han var tom i magen eftersom han inte får äta så mycket än. Han äter små portioner flera gånger om dagen. Fast det var såklart lite jobbigt, och man blir orolig för minsta lilla nu.

Det är fortsatt vila som gäller, inga långpromenader och inga vilda lekar. Jag vill se att han är helt okej några dagar innan vi sätter igång med fysiska aktiviteter.
Ollie har varit väldigt kelig sedan han kom hem från djursjukhuset. Jag tror att han har saknat oss. Han vill gärna sitta/ligga extra nära och bli klappad och kliad.

Imorgon ska husse åka till sina föräldrar och Mynta för att fira lite jul. Tanken var att jag och Ollie skulle följa med, men jag får stanna hemma med honom eftersom det finns en liten risk att han eventuellt kan smitta andra hundar, och vi vill inte riskera något.
Sedan bär det av till mina föräldrar där vi ska vara några dagar. Även där blir det lite ändring i planerna eftersom min kusins hund Icaros skulle följt med när de kommer på julafton, men han får stanna hemma p.g.a. smittorisken.
Man får göra det bästa av situationen. Huvudsaken är att busen får vara frisk, och att vi inte utsätter andra hundar för någon risk.

Vilden är hemma.

Idag fick vi hämta hem Ollie! Han var bättre in magen. Inte bra, men bättre. Antibiotikan hade nog hjälpt, och nu får vi fortsätta att ge medicin hemma, i lite olika former. Bland annat ska han äta ett specialfoder i ca 2 veckor, eller längre om det behövs. Han älskar sin nya mat, som består både av torrfoder och burkmat.

Busen är pigg som aldrig förr, och vill bara busa, busa och busa. Men det får han inte. Inte för att vi fick några direkta råd om att hålla honom i stillhet, men jag tror inte att det är så hälsosamt att gå från 4 dygns totalvila till vild lek. Lite busar vi såklart, men stillsamt.

Han luktar lite sjukhus och han har gått ner 3-4 hg, men annars är det samma gamla buse, om än lite pälslös. Efter droppkanyler i båda frambenen och ultraljud på magen är han rakad på sina ställen.

På djursjukhuset fick vi vänta på veterinären i ett rum långt inne i bygganden. Det fanns stearinljus på väggen och stolarna var mjuka och bekväma, inte alls som i de andra kala undersökningsrummen vi varit i förut. Gissningsvis var det avlivningsrummet. Även fast jag visste att vi var där för att hämta hem busen, kändes det ändå olustigt att sitta där och tänka på vad detta rum hade varit med om. Jag antar att det var fullt i de andra rummen.
Tillslut kom veterinären och pratade med oss, och även en foderexpert, och tillsist kom en sköterska med Ollie. Han var så söt och glad när han såg oss, han slängde sig på rygg och viftade på svansen.

Nu hoppas jag verkligen att han får bli frisk, och att vi kan fira en härlig jul!

En julhälsning på DT.

Idag är Ollie med på Dalarnas Tidningars djurblogg, som skrivs av Pia Persson. Pia är en vän till min familj, och husse jobbar på tidningen, så Pia ville gärna ha en vinterbild på busen och samtidigt göra lite reklam för min blogg i form av en julhälsning. Det tackar vi för!

Klicka här för att se inlägget i Pias blogg.

Det är ju lite trist att de som besöker min blogg via julhälsningen bara får läsa om tråkigheter nu. Men det är inte mycket att göra åt.

Ytterligare en natt på sjukhuset.

Idag ringde veterinären och sa att busen fortfarande har diarré. Han är pigg och har ingen feber, så de är inte oroliga för hans allmäntillstånd. Men eftersom magproblemen inte vill ge sig skulle de nu ta ett ultraljud på tarmarna och sätta in antibiotika. De ska också ta ett avföringsprov för att se om problemen beror på parasiter, men det får vi nog inte svar på förrän efter helgen.

Så busen blir kvar en natt till, och vi kanske inte ens får hem honom över jul om det fortsätter såhär. Om han svarar på antibiotikan får han kanske komma hem. Men även om han blir bättre så kan han bli sämre igen ifall det beror på parasiter, eftersom han då behöver avmaskningsmedel mot rätt parasit.

Usch, vad tråkigt allt känns nu. Jag vill ha tillbaka min buse, och jag vill att han ska bli frisk. Det finns inget annat att göra än att vänta på morgondagens telefonsamtal från veterinären och hoppas på det bästa.

Fortfarande inlagd.

Dagens telefonsamtal från djursjukhuset informerade om att busen blir kvar en natt till. Han är pigg men fortfarande inte bra i magen. De måste se att diarrén avtar så att det inte finns risk för att han blir uttorkad igen, och att han äter som han ska och får behålla maten.

Förhoppningsvis får vi hämta honom i morgon. På vardagar har de telefontid mellan 13.00-15.00 för inlagda patienter, så han kommer hem tidigast i morgon eftermiddag. Om han inte måste stanna en natt till.

Nu får det vara nog med tråkigheter för busen tycker jag. Det har snöat en hel del idag och jag längtar efter en härlig vinterpromenad med hunden. Fast jag antar att han behöver ganska mycket vila för att bli helt bra, så det blir nog inga större aktiviteter även om han får komma hem. Men det gör inget, bara jag får ha honom hos mig är jag nöjd. Men det viktigaste är att han blir frisk såklart. Man får sätta sina egna tankar åt sidan och koncentrera sig på det som är bäst för situationen.

Tillbaka på djursjukhuset.

Inatt fick busen magknip och var ganska medtagen. Han ville knappt använda bakkroppen och gick väldigt stelt med krökt rygg. Han kunde inte hoppa upp i soffan och var väldigt trött. Dessutom hade han diarré flera gånger under natten. Jag och husse var vakna hela natten, och på morgonen ringde vi veterinären och busen fick komma in igen. Han var piggare redan på morgonen, men för säkerhets skull får han vara på djursjukhuset tills han mår bra nu. Han drack ingenting när han var hemma, så nu ligger han nog med dropp igen.

Det känns så tomt när busen inte är hemma. Det är nog lika bra att ställa in sig på att han inte kommer hem i morgon. Men man kan ju alltid hoppas.

Busen är hemma.

I morse ringde veterinären och sa att de ville behålla Ollie en natt till, men senare på dagen ringde de igen och sa att vi kunde hämta honom! Han hade återhämtat sig så pass mycket att han kunde få komma hem. Risken fanns ju att det kunde bli ett bakslag, och då kunde de inte ta emot honom igen i natt eftersom de bara har jourmottagning till 22.30, men de bedömde att risken var väldigt liten. Skulle det hända får vi åka till Strömsholm eller Uppsala.

Han har fått dropp och lite mediciner för magen. Blodproverna visade att han hade något hög sänka, vilket kunde tyda på infektion. Levervärdena var jättefina, och det var skönt att höra eftersom han har haft problem med dem förut. Kräkningarna har upphört men han har fortfarande diarré. Vi fick med oss lite magmedicin och burkmat som är snäll mot magen, det ska han äta tills magen stabiliserar sig. Tyvärr har han inte druckit något vatten än. Vi har försökt få i honom lite, men det är svårt. Förhoppningsvis börjar han dricka i morgon, annars kanske han behöver mer dropp. Eftersom han har diarré och hans kropp är så liten går det snabbt för honom att bli uttorkad.

Vi blev så glada när vi fick se honom, och han blev glad när han fick se oss. Han hade inte velat kissa sedan morgonrastningen med personalen, men när han såg oss slappnade han av och kissade en stoooor pöl på golvet. Han stod säkert en minut och kissade, och han lyfte inte ens på benet. Men det gjorde inget sa den snälla sköterskan.

Nu hoppas vi att busen blir frisk snart och att han inte behöver läggas in igen. Han är sig själv, fast en aning trött, och det kan man ju förstå. Bollen har han såklart redan hunnit leka med, fast matte och husse säger att han måste ta det lugnt och vila för att bli frisk.

Håll era tummar och tassar för att busen blir frisk nu!

Foto: Husse

Stackars lilla prins.

Dagen började med att busen väckte mig, vilket i princip aldrig händer. Han var gnällig och ville ut. Han var lös i magen och kräktes. Han brukar kräkas ibland på morgonen när han är tom i magen, så jag blev inte direkt orolig. Men när han fortsatte att kräkas under dagen och tillslut kräktes blod ringde jag veterinären direkt. Vi fick en tid ganska snabbt och husse kom och hämtade oss.

På djursjukhuset blev busen röntgad för att man skulle se om det fanns något föremål i magen. Han var så duktig och låg helt stilla på röntgenbordet. Personalen sa att han var jättesnäll och duktig eftersom det gick så snabbt och smidigt att ta röntgenbilderna. Bilderna visade inget, men eventuellt ville de göra en kontraströntgen, för att de om det fanns något i magen som inte syntes på röntgenbilderna.

Efter lite väntan var det dags för blodprov. Busen var så duktig och sa inte ett ord och stod helt stilla när sköterskan stack honom. Han fick massor av beröm för att han var så snäll, och hon sa att de flesta hundar brukar behöva munkorg när de ska stickas.
Eftersom busen varken hade ätit eller druckit på hela dagen ville de att han skulle stanna kvar över natten för observation och för att få dropp, så sköterskan lämnade kvar kanylen i benet.

Sedan fick han en linda kring benet så att han inte skulle slita ur kanylen.

Med sorg i hjärtat fick vi åka hem med ett tomt koppel, och nu ska busen sova utan matte och husse på djursjukhuset. Och matte och husse ska sova utan buse i sängen.

Imorgon ringer veterinären och berättar hur han mår, och förhoppningsvis får vi hämta hem honom.
Min älskade lilla prins.

Regn och snöras.

Snön som kommit ligger visserligen kvar, men alla vägar är täckta av blöt is som inte är speciellt trevlig att gå på. Det regnar och smälter och plusgraderna är tillbaka. Ollie tycker inte om att vara ute i slaskväder, och han är ordentligt blöt efter promenaderna. Det är inte lätt att vara så liten så vattnet stänker upp på magen för varje steg man tar.

Plusgraderna har också fått snön att rasa ner från taken. Eftersom vi bor precis bredvid gatan, och har parkeringsplatser två meter utanför fönstret, så låter det som att det åskar varje gång ett snöras träffar bilarna (tur att man har garage!). Ollie som är rädd för åska, skott, smällare och raketer är inte alls road av detta ljud.
Igår var han väldigt rädd och spenderade större delen av eftermiddagen och kvällen i "skyddsrummet", som enligt honom är badrummet. Först låg han bredvid mig i soffan, men när det började mullra utanför stack han iväg. Jag tänkte att jag inte skulle göra någon stor sak av det utan bara vara som vanligt, så att han skulle se att det inte var någon fara. Men efter ett tag när jag skulle gå på toaletten hittade jag min lille buse där inne, sittandes i badkaret! Han har aldrig hoppat ner i badkaret själv. Jag visste inte ens att han kunde komma dit, så liten som han är. Men där kunde han ju inte sitta, så jag lyfte ur honom, men han ville inte lämna badrummet. Inklämd mellan toaletten och badkaret ville han ligga, så han fick en handduk att ligga på och en vattenskål. Natten spenderade han i alla fall i sängen med oss, som vanligt, fast tätt tryckt mot min sida.

Idag är han fortfarande lite misstänksam och vill inte gärna vara nära fönstren. Det går bra att vara ute, det gjorde det igår också, men vi kan ju inte vara ute hela dagen. Det går att avleda honom med leksak eller godis, men bara för en liten stund. Han får helt enkelt ligga där han känner sig säkrast och komma fram när han vill.

Min stackars lilla buse. Man ska aldrig ömka eller visa att man tycker synd om en rädd hund, och jag gör mitt bästa för att Ollie ska se att allt är som vanligt. Men när han satt där i det kalla, hårda badkaret så liten och ensam så brast mitt mattehjärta, om än bara för en sekund. Det går trots allt inte att lura en hund, de känner ens känslor direkt.

Stockholm Hundmässa.

Igår var vi på Stockholm Hundmässa. Det var en rolig och intressant mässa, med mycket folk och många hundar. Vi tittade på lydnad, utställning, freestyle, rasklubbstorg, prylar, prisutdelningar, rasparad och lite annat smått och gott.

Här kommer lite bilder och filmer från dagen.


Bostonterrier i utställningsringen.

Staffordshire bullterrier i utställningsringen.



Mops i utställningsringen.

Staffordshire bullterrier på rasklubbstorget.

Kaukasisk ovtjarka på rasklubbstorget.

Lydnadsklass elit.

Prisutdelning för årets polishund.

Freestyleuppvisning.

Publik vid finalringen.

Det roligaste enligt mig var rasklubbstorget, där kunde man titta på hundar av massor av olika raser. Vi hälsade bland annat på en jättemysig blodhund, den var så mjuk och len och snäll. Ovtjarkan var också väldigt snäll och mysig. Och såklart tittade vi mycket på staffarna.

Rasparaden var också rolig, där presenterades och visades många raser, och deras ägare var utklädda till något kopplat till rasen. Landseerekipaget var bäst, där en av hundarna bogserade en båt (på hjul) med munnen och människorna var klädda i gammaldags badkläder.

Det fanns massor av prylar att titta på, men vi köpte bara lite tjurmuskel åt busen som spenderade dagen hos hundvakt.

Kort och gott - en väldigt rolig dag!

Stockolm nästa.

Imorgon ska vi på Stockholm Hundmässa. Eftersom husse jobbar kväll hade vi egentligen tänkt åka tidigt imorgon, men vi insåg att det skulle bli alldeles för tidigt med tanke på att vi måste lämna Ollie hos hundvakt (min syster) först och därifrån tar det ytterligare en timme innan vi är på mässan. Därför åker vi ikväll istället, eller inatt kanske jag ska säga, och sover hos min syster. Vi kommer förmodligen iväg runt kl 22, och är nog framme senast 01, hoppas jag.

Förhoppningsvis kommer det lite fina bilder från mässan när vi kommer hem igen!

Hej, mitt vinterland, nu är jag här.

Nu vill jag dela med mig av lite härliga vinterbilder från dagens promenad. Solen lyste och snön glittrade när husse, jag och busen drog på oss vinterkläderna och gick ut i minusgraderna.
Klicka på bilderna för att se dem större. Foto: Husse.

Snön lyser vit på taken.

Japp, nu är den här! Snön har kommit på riktigt, men den kan ju fortfarande regna bort förstås. Jag hoppas att den får ligga kvar så att vi får en vit jul.

Ollie tycker alltid att den första snön är jätteintressant, den luktar spännade, och bäst av allt - den går att äta.

Man ska inte äta snö, då får man mask i magen. I alla fall enligt mammor. Men Ollie tar gärna en smakbit då och då.

På lördag ska vi på Stockholm Hundmässa, det ska bli roligt! Busen får följa med till Stockholm, men han får vara hos hundvakt när husse och jag går på mässa. Han har det lugnast där.

Skogspromenad.

Det blev ytterligare ett besök på akuten, för biverkningar av penicillinet, men efter två veckor av total trötthet är jag äntligen frisk.

I helgen tog vi en mysig skogspromenad runt en sjö. Ollie gick med flexi och kunde springa och nosa som han ville. Han fick söka godis i mossan, och han tyckte nog att det var lika roligt som jag tyckte att äntligen komma ut på lite äventyr.
Vi stannade till vid hundbadplatsen, men inte för att bada såklart.

Idag har jag styckat upp tre påsar med nyinköpt färskfoder. Vi provade att köpa två andra smaker eftersom special med vom inte fanns när vi skulle köpa förut, men Ollie ratade dem totalt. Så nu har vi tre påsar special med vom, och en påse kyckling och en påse lamm. Det känns onödigt att slänga de andra smakerna, men jag vet ingen som använder Bravo här och vi har inte så mycket plats i frysen.

I morse ville busen inte äta, men efter lite övertalning gick det bra. Jag hoppas att han inte har tröttnat på fodret redan, och det verkar ju inte som att jag kan variera smakerna heller. Vi får hoppas på det bästa, men om han börjar matvägra igen så får han nöja sig med torrfoder, annars får vi bara slänga bort en massa mat.

Första december.

Nu har december kommit och vi har faktiskt haft lite snö på första advent, men den smälte snabbt bort och plusgraderna och regnet fortsätter. Julstämningen har lite svårt att infinna sig, men julpyntat har vi gjort i alla fall, och druckit glögg.

Jag är fortfarande hängig och spenderar mycket tid i soffan under en filt. Busen ligger så snällt och sover bredvid mig. Men idag tror jag att jag ska hänga på husse och hund ut på en långpromenad.

Här kommer en bild på en sovande buse i bilen som jag tog en dag när vi följde med husse när han skulle tvätta crossen inför vintern.

Uppdatering.

Tyvärr har jag fortfarande inget hundigt att skriva om. Jag ligger i soffan under en filt och äter penicillin. Tröttheten blommade ut i en otäck urinvägsinfektion, så istället för att göra roliga saker med Ollie i helgen har jag spenderat tiden på soffan och på akutmottagningen. Inte speciellt kul.

Förhoppningsvis börjar medicinen verka snart så att jag kan ta promenader med busen. Tur att husse tar hand om oss i alla fall!

Dagarna kryper fram.

Ja, nu ska jag klaga lite.
Husse har jobbat otroligt mycket sista tiden, dagar, kvällar, helger... Kursen som jag går på är nu en eller två dagar per vecka. Det blir mycket ensamtid, och det är inte så roligt. Dessutom har jag känt mig sjuk de senaste dagarna, trött hela tiden, huvudvärk ibland, svettas så fort jag gör minsta lilla sak. Busen sover mest i brist på annat, jag känner mig som en väldigt tråkig matte. Igår blev det ingen långpromenad, får se om jag orkar ta en idag. Skulle gärna gått promenad med husse eftersom han jobbar dag idag och slutar kl 17, men han har någon fotografträff kl 18, så jag blir ensam ikväll också.

Jag kan i alla fall rapportera att lampan på halsbandet fungerar bra än så länge, och Ollie äter sin mat med glatt humör.

Jag hoppas att jag har lite mer energi imorgon.

Lyyysande Sickan.

Nu lyser Ollie upp i höstmörkret (eller kan man säga vintermörkret fast det knappt är minusgrader?). Som jag skrev förut så funderade jag på att sätta en lampa på busen, och nu är det fixat. Det blev en nyckelringslampa från Biltema för 15 kr, klicka här för att se den på Biltemas hemsida.
Jag valde blått ljus för att det är snyggt. Eftersom jag vill att den ska vara lätt att sätta på och ta av från halsbandet konstruerade jag en egen fästanordning av ett smalt resårband som jag hittade hemma (skulle helst haft svart eller grått band, rött passar inte så bra, men än så länge testar jag bara själva fästanordningen). Halsbandet är av modell halvstryp och går därför inte att knäppa upp, så jag spände den runt istället. Själva nyckelringen har jag tagit bort.

Vi har testat den på en kort rastningspromenad, och den satt kvar när han rörde på sig och ruskade sig. Det verkar lovande. Nu får vi se om den håller för en längre tur, och hur länge batteriet håller.
Ollie var i alla fall väldigt snygg med lampan på.

Igår köpte vi ny mat åt busen. Jag har länge funderat på färskfoder (färskfruset foder av naturliga ingredienser). Jag har testat en sort förut, Klass färskfoder, som var väldigt svårhanterlig eftersom den säljs i frusna korvar. Det var svårt att dela dem för att få rätt mängd att tina upp till varje portion, eftersom det måste förvaras i frysen, speciellt åt en liten hund som inte äter så mycket. Dessutom luktade det väldigt illa och hade en slaskig konstistens. Jag valde det p.g.a. att det var det enda som fanns att få tag på där jag bodde.

Nu när jag har flyttat så fick jag äntligen chansen att prova Bravo färskfoder, som är förpackade som burgare. Väldigt enkla att hantera, och enkelt att dela till mindre portioner även som fryst. Att det luktar lite illa kan man nog inte komma ifrån, med tanke på att det innehåller vom (komage). Men lukten är överkomlig eftersom man inte behöver hantera det speciellt mycket. Man delar en fryst burgare i fyra delar, och tinar upp två delar per dag i kylskåpet i en försluten burk.

Eftersom Ollie äter specialfoder mot urinsten kommer jag även fortsätta att ge torrfodret, men färskfodret blir som en smaksättare, och innehållet är nyttigt och bra för hundar. Jag kommer ge hälften torrfoder och häften färskfoder. Ollies urinsten är hanterbar även om han inte äter enbart specialfodret, han får ju hundgodis och smakbitar från vår mat, så det kommer inte att göra någon skillnad. Det är även skönt att ha en bas med torrfoder om man t.ex. ska åka bort och inte har möjlighet/vill ta med sig frysvaror. Det kommer därför att bli en fjärdedels burgare blandat med en halv dl torrfoder per portion.

En förpackning innehåller åtta burgare och kostade 30 kr där vi handlade. Den kommer alltså att räcka i 16 dagar och kosta oss mindre än 2 kr/dag (ihop med torrfodret som också går på mindre än 2 kr/dag). Kostnad för att utfodra hunden: ca 100 kr/månad. Bravo kan även köpas kartongvis, till ett förmånligare pris, men det känns inte som att det spelar någon roll med tanke på hur billigt det är att ha en liten hund. Det vore såklart skönt att slippa köpa ofta, men vi har inte plats i frysen för så mycket, så det blir nog 2-3 förpackningar per gång.

Det finns också andra sorters färskfoder att få tag på här, men jag valde Bravo p.g.a. smidigheten med burgare. Bravo har även olika smaker på sitt foder, vilket är bra om man vill förändra lite för vovven och inte behöva erbjuda samma smak hela tiden. Vi valde till att börja med Bravo Special med vom, det är ett lightfoder. Ollie har ju lagt på sig lite efter kastreringen, så det kändes som ett smart val. Vomfodret var det som luktade värst enligt butikspersonalen, men vi tog det ändå. Senare kommer jag nog att köpa andra smaker för att busen ska få lite förändring, men jag tror att Special med vom är en bra bas.

Innehållet är:
"Animaliska produkter från svenska oxvom 40%, potatisfibrer, förkokt korn, kalk, mineraler och vitaminer."
Det är ett väldigt rent foder med ingredienser som är naturliga från hundar, och fritt från en massa tillsatser och onaturliga utfyllnadsingredienser.

Här kommer en bild på fodret som det ser ut när man förvarar det i frysen.

Ollie är såklart fullkomligt tokig i sin mat nu. Jag hoppas att det håller i sig och att han inte tröttnar som han brukar göra efter ett tag med nytt foder. Men nu har jag i alla fall chansen att byta smak lite då och då.
Det blir nog bra det här!

Mer klickerträning.

Vi kämpar på med bolltricket, d.v.s. att Ollie ska kunna ta upp en boll och lägga den i en skål. Det går framåt, men det är lite svårt. Just nu vill jag bara att han ska kunna ta upp bollen och hålla kvar den i munnen. Han tar upp bollen och håller kvar den en sekund, men nu lyfter han också huvudet mer istället för att bara släppa den direkt vid golvet, så det är ett framsteg. Det kluriga är att hinna klicka innan han släpper bollen, så att jag inte råkar klicka för att han släpper den. Men han börjar mer och mer att hålla kvar den självmant, så det går åt rätt håll.

Här kommer en bild på min klicker, ett otroligt bra redskap för att lära hunden trix.

Han skulle förmodligen lära sig mycket snabbare om jag la ner mer tid på det, just nu blir det nog ca 15 min/dag. Men det får hellre ta längre tid än att det ska bli tråkigt och uttjatat.

Här är ett filkmklipp med ett trick som Ollie är väldigt duktig på, också inlärt med klicker: slalom mellan benen.

Mellan träning, promenader och gos hittar man ofta busen i sängen. Där trivs han bra!

Hipp hipp hurra.

Idag är det min födelsedag!

Ollie och jag var nyss ute på en långpromenad. Det var både blött och halt ute, och han blev väldigt smutsig. På hemvägen gick vi in på djuraffären och köpte hundgodis och ett ben.
Busen har såklart varit med och firat mig idag, och han fick smaka lite grädde från tårtan. Smaskens!

Såhär fin blev tårtan.

Och god var den också!

Den älskade favoritbollen.

Den allra första leksaken jag köpte till min valp var en liten gummiboll. Den kom att bli hans absoluta favoritleksak, och nu närmare fyra år senare leker han fortfarande med den varje dag. Tyvärr gick den sönder förra året, men den var ändå otroligt hållbar med tanke på att busens vassa tänder kan slakta en leksak av sämre kvalitét på två minuter. En dag var den helt enkelt så slut att den gick i bitar och jag var tvungen att slänga den, men jag hade sådan tur att jag fick tag på en ny exakt likadan. Den luktade såklart nytt och busen måste ha förstått att det inte var samma boll, men han tog sig an den lika kärleksfullt som den första, och bollen är fortfarande hans favoritleksak i vått och torrt. Den är en ständig följeslagare. När man kommer hem rusar han fram och hälsar lite snabbt, sedan rusar han iväg för att hämta bollen. När vi ser på TV är bollen med. När vi går och lägger oss följer bollen ibland med upp i sängen, även fast den inte får. Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät, busen ligger raklång över mina ben och sover, och vad ligger bredvid honom? Just det, bollen.

Som jag skrev för ett tag sedan så har jag börjat klicka in Ollie på att han ska kunna ta bollen i munnen och lägga den i en skål. Jag har väl inte varit så jätteduktig på att komma ihåg att träna, men idag tog jag tag i det igen. Skålen kan vi nog glömma på ett tag, eftersom hunden släpper bollen så fort belöning är i närheten, och jag just nu lägger all vikt vid att han bara ska kunna hålla kvar den i munnen en stund (något som inte borde vara en omöjlig uppgift med tanke på hur mycket tid han tillbringar per dag med bollen i munnen, men som sagt så släpper han den direkt när det vankas godis). Nu har vi i alla fall kommit så långt att han inte bara rör bollen med munnen, utan även håller den ovanför golvet i ca en sekund. Framsteg!

Dagarna blir mörkare och eftermiddagspromenaderna känns mer som midnattspromenader. På vissa ställen är det faktiskt så mörkt att man skulle behöva en pannlampa, trots att det finns belysning, men vissa gatlyktor lyser alldeles för svagt. Dessutom har belysningen varit släckt i två dagar på en av våra promenadsträckor, det måste vara något fel i det området.

Jag har funderat på om det vore en bra idé att sätta en liten lampa på Ollie, inte för att lysa upp vägen, men för att andra ska se honom. Det spelar ju ingen roll hur mycket reflexer man har så länge det inte finns något ljus som lyser upp dem. Jag möter ibland hundar med blinkade halsband som syns på långt håll även om man inte ser själva hunden, och det är ganska skönt att ha koll på sin omgivning så att mötande hundar inte dyker fram plötsligt ur mörkret. En mötande hund dök nästan på Ollie för att ägaren inte var beredd att hålla in kopplet då hon inte såg att jag hade min lilla hund med mig i mörkret. Så det vore nog bra för mötande att min hund syns i mörkret, och även för många cyklister som inte har cykellyse.
Lampan måste vara tillräckligt liten för att inte tynga ner halsbandet, och sitta tillräckligt bra för att inte slänga omkring och störa. Jag vill inte ha en blinkade lampa, utan en som lyser med ett fast sken, gärna nedåt så att den inte stör Ollies ögon. Jag får hålla ögonen öppna efter passande lampor.

Snart ska vi rusta oss med reflexer och ge oss ut på mörkerpromenad igen.

Ensam helg.

Eftersom husse är bortrest och jobbar i helgen har jag och busen varit ensamma hemma, men igår hade vi besök av mina föräldrar.
Vi har gått promenader, klosstränat lite, kört godissök och andra mindre aktiviteter. Inte så mycket att skriva om.

Nu väntar vi på att husse ska komma hem, men det är många timmar kvar än. Jag lägger upp en bild på Ollie som valp, om någon är intresserad av att veta hur han såg ut när han var liten.

Nya prylar.

Ollies nya regntäcke har anlänt och det är jättesnyggt! Det sitter perfekt.

Dessutom har jag köpt nya vinterskor. Ordentliga skor som passar bra för slaskiga eller snöiga vinterpromenader. De heter "Sorel Winter Carnival" och klarar upp till 30 minusgrader.

Det är roligt med nya saker! Nu är frågan vad jag ska göra av det gamla regntäcket som är för litet. Det är trots allt värt ganska mycket (nypris ca 450 kr) och det är i bra skick. Jag kanske ska försöka sälja det på blocket.
Om någon som läser detta är intresserad av att köpa ett blått Hurtta regntäcke i strl 27, hör av er!

Skogsmys.

Idag har vi varit i skogen. Det var grått och lite kyligt, men inget regn. Husse gjorde upp en eld så att vi kunde grilla korv. Ollie fick också lite korv, fast han fick leta efter den på ett träd.

Eftersom Ollies nya regntäcke inte har kommit än (det är på väg) fick han ha sitt vintertäcke på sig. Det fungerade bra eftersom det var ganska kallt och det blev ganska mycket stillasittande när vi grillade korv.

Busen var såklart kopplad när han var i närheten av elden.

Det var en mysig dag i skogen!