Det har inte blivit så mycket tid till att blogga nu. Vi är hos mina föräldrar och umgås med familj och släkt, myser på härliga promenader och mest bara tar det lugnt. På julafton fick hundarna ha på sig fina julrosetter ute på promenad.
Vi har varit lite bortskämda med promenadsällskap eftersom min syster med sambo har hängt med ut ibland och tagit varsin hund.
Nikon har dessutom fått gå lös ganska mycket och han har verkligen tagit sin uppgift på allvar och snällt kommit tillbaka när vi ropat på honom. Han springer inte ens långt bort utan håller sig runt oss. Tyvärr litar jag inte på honom så pass mycket att jag vill ha honom lös hemma hos oss i stan där det rör sig mycket mer trafik och människor, men det är väldigt mysigt och skönt att kunna göra det såhär på "landet" (mindre ort).
Ollie har såklart också skött sig bra lös, men med honom är det ju sällan problem.
Nikon har som sagt inte brytt sig om granen, och där överraskade han faktiskt mig. Jag trodde att vi knappt skulle kunna ha någon gran, eller i så fall en gran innanför galler, men det går långt över förväntan! Han försökte smaka lite på den innan den blev klädd, men sedan dess har han bara nosat på en kula eller två.
Det är otroligt skönt att bara kunna släppa ut hundarna på gården när de behöver kissa, eller när de bara är allmänt odrägliga.
Egentligen hade det ju varit roligare om hela gården hade varit inhägnad, men å andra sidan är det ganska skönt att kunna stå kvar i dörren och ändå kunna hålla koll på dem. Det gör det t.ex. enklare att se var de bajsar så att man kan plocka upp det. För det blir en del påsar...
Nikon är bra på att roa sig själv ute på gården. Om man släpper ut honom med en leksak springer han och kastar runt den som en tok. Det ser så roligt ut att jag tänkte filma det, men tyvärr var han inte på lekhumör just nu. Det får duga med en film där han försöker gräva fram gräsmattan istället.
Igår hälsade vi på min moster, och Nikon fick äran att leka med min kusins hund Icaros. De rev runt så att snön yrde och verkade ha riktigt roligt båda två!
De bor förresten verkligen på landet (med hästar och allt som hör till), så där behövs inga staket alls.
Ollie var inte så imponerad av de buffliga hundarna som brottades i snön. Men jag förstår honom, är man så liten att man måste simma fram i snön har man nog inte så mycket glädje av två betydligt större och tyngre hundar som busar runt.
Ollie trivdes bättre när vi gick in och fikade. Då kunde han rulla ihop sig på kökssoffan och mysa i värmen från vedspisen.
Nikon gav också upp till slut och slocknade under köksbordet.
Idag ska vi åka hem en sväng för vi har en tid på bilbesiktningen. Det känns även bra att titta till hemmet lite, vattna blommorna och ta in posten. Vi sover där en natt och sedan åker vi tillbaka hit igen. Nyår firas nämligen bäst där det finns minst raketer. Ollie är väldigt rädd, det vet vi redan, men Nikon har ju aldrig upplevt nyårsafton förut. Så för bådas skull vill vi minimera smällandet så gott det går, och hoppas på det bästa!
