Nikon är snygg.

Idag på promenaden blev vi stoppade av en dam som undrade vad Nikon var för ras. Hon sa att han var jättefin, och att hon gillade den typen av hund. Hon hade själv bland annat haft en fransk bulldogg (som ju är lite liknande). Nikon fick jättemycket beröm, och hon stod kvar länge och pratade med oss. Ollie var också med förstås, men det är så olika vad man tycker om, och den här gången var det Nikon som fick uppmärksamheten.

När vi pratat färdigt och gått åt olika håll möttes vi igen efter ett tag på andra sidan av sjön. Damen sa att hon hade tänk på Nikon hela tiden. Det är alltid roligt när främlingar ger komplimanger till hundarna!

Snart är det dags för Nikon att göra MH. MH står för Mentalbeskrivning Hund, och är precis som det låter en beskrivning av mentaliteten. Det är alltså inget prov med rätt och fel, utan en utvärdering av aveln. Dessutom är det ju roligt för oss att se hur hunden reagerar i olika sammanhang. Den 14:e september ska vi ner till Göteborg för att göra MH tillsammans med de flesta andra ur kullen.

Spännande, men lite nevöst. Nikon är ju som han är, och känner jag honom rätt kommer han att bjuda på en hel del knasiga saker. Det är inte själva momenten jag är nervös över, utan mer att han kommer att vara olydig och inte komma på inkallning när han måste, och så vidare... Det får bli som det blir helt enkelt. Husse kommer att gå med Nikon, och jag följer med filmar.

Dessutom ska Nikon röntgas snart för att se om han har fina höfter och armbågar. Vi har inte bokat någon tid än, men det blir väl någon gång i september.

Det är lite dåligt med bilder nu känner jag. Jag får jobba på det.

SKK förbjuder kastrerade hanar på utställning.

Svenska Kennelklubben går nu ut med att de förbjuder kastrerade hanhundar att delta på utställningar fr.o.m. 1 januari 2017. I nuläget får kastrerade hanar delta om de har ett intyg som visar att båda testiklarna fanns på rätt plats innan kastreringen.

SKK vill med detta försöka stoppa den slentrianmässiga kastreringen av unga hundar. Att kastrera hundar "bara för att" minskar avelsbasen. I vissa raser är friska hundar som duger till avel sällsynta, och kastrering hjälper förstås inte detta (självklart är det ändå upp till var och en om man vill använda sin hund i avel).

Dessutom påverkar kastrering både kroppen och knoppen, och på sätt kan man inte fullt ut bedöma en hund. Pälskvaliteten kan till exempel förändras, och kastrerar man innan könsmognaden är det inte säkert att hunden utvecklas så som den skulle ha gjort om den varit intakt.

För det första kan man ju ställa sig frågan varför inte samma sak ska gälla för tikar. Rent praktiskt är det ju mycket lättare för en utställningsdomare att se och känna om en hane har sina testiklar kvar, än om en tik har livmodern kvar. Så det är ju ett problem. Men faktum kvarstår ändå att tikarna också kan förändras av en kastrering.

Kanske börjar de med en sak i taget, men det är nog rent av omöjligt att ta reda på ifall en tik är kastrerad om inte domaren har tillgång till hundens journal. Även om veterinären som kastrerar skulle vara tvungen att skicka in uppgifterna till Hunddata, skulle det ändå krävas en massa extra arbete för att ha koll på vilken hund som är kastrerad och inte.

Men tillbaka till hanarna. Jag dömer inte den som väljer att kastrera sin hund, men jag tycker att det bör finnas ett skäl bakom. Att kastrera hunden bara för att slippa framtida problem eller liknande, är inte ett skäl. Kastreringen är ett kirurgiskt ingrepp, och alla sådana medför risker. Det tycker jag inte att man ska utsätta sin hund för om man inte har ett skäl.

Uppstår ett problem får man väga för- och nackdelar då, och samtidigt tänka på att en kastrering inte är en garanti för att lösa problem. När man har försökt med träning utan framgång, och ser att hunden lider av något som är direkt kopplat till könsdrifter, kan kastrering vara ett alternativ. Man bör också ha i åtanke att hunden som sagt kan förändras, bland annat kan de ha lättare gå upp i vikt.

Jag ser absolut vitsen med att kastrerade hundar inte ska få delta på utställning. Det är ju trots allt en avelsutvärdering. Om uppfödarens valpköpare kastrerar sina hundar, kommer inte uppfödaren att få en rättvis bedömning av sin avel ifall avkommorna ställs ut.

Nu är det väl inte så jättemånga som ställer ut kastrerade hanar ändå, så det kommer nog inte att bli en speciellt stor förändring. Vi får bara hoppas att folk inte låter bli att kastrera sina hundar bara för att kunna ställa ut dem. Hanar som helt klart lider av till exempel löptikar i området, kanske faktiskt mår bäst av en kastrering.

Så för att sammanfatta tror jag att det här beslutet i det stora hela är positivt.

KLICKA HÄR för att läsa mer på SKK:s hemsida.

Mysiga promenader.

Nu när husse har ont i fötterna går vi mer myspromenader, där hundarna får gå i flexi och mysa runt. I flexikoppel kan de röra sig dubbelt så mycket som oss, eftersom de stannar och springer ikapp och rör sig mer som de vill.

Nikon kunde inte alls gå i flexikoppel förut, han var alldeles för stimmig. Han är visserligen stimmig nu också, men det går mycket bättre. Det gäller bara att få honom att förstå att han inte får gå längre än kopplets längd, vilket inte alltid är det lättaste. Men det tar sig.

KLICKA HÄR för att se en film från en myspromenad.

En trevlig helg.

Det blir som utlovat lite färre uppdateringar här nu när jag har börjat jobba. Även om det bara är på halvtid är det ändå en stor förändring, och det tar på krafterna. Det gäller att finna energi att blogga, vilket inte alltid är det lättaste med tanke på att jag nu också arbetar med att sitta vid datorn och skriva. Dessutom gör vi väl inte så roliga saker att skriva om, det är mest det vanliga känns det som.

Förhoppningsvis får jag ny energi när jag kommit in i de nya rutinerna ordentligt. Hundarna har i alla fall inga problem att vara ensamma hemma. Som mest blir det fyra timmar, vissa dagar tre timmar, och ibland är husse ledig på vardagar. Den största förändringen för mig och hundarna är att gå upp tidigt. Även om jag jobbar eftermiddag måste jag ändå gå upp och roa hundarna lite innan de ska vara ensamma.

Ollies klåda håller sig under kontroll med kortisonet. På veterinärens inrådan håller vi på att fasa ut det nu, och hoppas på att han kan klarar sig utan. Det blir i alla fall inga fler bad för honom. Om det är för evigt vet jag inte, men det är onödigt att utmana ödet. Om det är så enkelt att han kan må bra så länge han inte badar, är det väl en uppoffring man får ta.

I helgen var vi hos mina föräldrar. Det är alltid trevligt, och vi får njuta av fördelarna med ett hus. Att kunna äta frukost på altanen och släppa ut hundarna på gården är underbart.

Vi gjorde även en liten skogsutflykt.

På söndagen hann vi även med en tur till husses föräldrar där vi tog en sväng med båten. För Ollies del var det inga problem, men Nikon som är skeptisk till bryggor och hamnar tyckte kanske inte att det var det roligaste han har gjort.
Jag tycker ändå att det gick ganska bra, men det var varmt på sjön, så det blev en ganska kort tur. Vi åkte lite, låg och guppade på vattnet ett tag, och vände sedan hemåt igen.

KLICKA HÄR för att se en film från båten.

Det märks att det börjar bli höst, framför allt på morgon och kväll, men dagarna är fortfarande varma. Idag tog vi en kort promenad med hundarna, och det var riktigt varmt. Vi var tvungna att ta paus i skuggan ibland. Hundarna gick i flexikoppel och kunde strosa runt lite som de ville. Nikon rullade sig i alla goda dofter han kunde hitta. Nu ligger de och sover, och jag tar det lugnt efter jobbet.

Uppdatering.

Ollie har nu börjat med kortison och är så gott som klådfri. Han kan gå utan tratt, och det är väldigt skönt!

Hudspecialisten ville kontrollera hans levervärden, av någon orsak som jag inte minns. Men tydligen kunde det ha något med varandra att göra. Han har haft höga levervärden förut, men de har varit normala i flera år. Så vi får väl se då.
Det blir nytt veterinärbesök på fredag. Bara en snabbis med blodprov den här gången, som tur är.

Nikon har roat mig idag genom att rulla sig i någon form av bajs. Det luktade halvgott kan man väl säga... Jag lyfter inte i 19 kg skeptisk staffe i badkaret själv, så det var bara att ta fram handduk och tvål och börja gnugga. Visserligen ogillar han inte badkaret lika mycket som han gjorde när han var liten, men jag vill inte riskera några skador. På mig själv alltså. En tung klump som sprattlar och spärrar ut alla fyra ben kan ge blåmärken.

För en vecka sedan möblerade han om min näsa. Jag böjde mig ner och han hoppade upp. Det gör ont, kan jag tala om. Jag fick inga blåmärken, som tur är, men det känns fortfarande.

Det går tungt nu.

Ollies klåda blir inte bättre, och idag kom domen. Hudspecialisten ringde med svar på provtagningarna. De visade allergi mot en massa saker ute. Gräs, pollen... Jag minns inte allt hon räknade upp, men enligt henne var det inte något man ofta ser poppa upp från ingenstans hos femåriga hundar som aldrig tidigare visat några symptom. Speciellt inte något som brukar uppkomma efter bad. "Ett ovanligt fall", kallade hon det. Varför han hade bakterier på huden har jag ingen aning om. Det hänger väl ihop kanske.

Vi ska nu sluta med tabletter och schampo, eftersom de ändå inte gör någon skillnad. Istället ska vi börja med kortison igen, för det var det som hjälpte förra gången. Först och främst gäller det att behandla symptomen. Stackarn har gått med klåda och tratt i tre veckor nu, och det är verkligen inte roligt. Sedan ska vi väl gå vidare med att hitta något bra sätt att tackla det här, vad det nu kan bli. Jag tror att det finns vissa vaccin mot allergier.

Kortison är ju inte bra att äta för länge eller för mycket av. Förhoppningsvis räcker det med en "kur", som det gjorde förra gången. Hudspecialisten menade på att säsongen för gräs och pollen snart är över, och att vi skulle prova kortison och avvakta lite. Fast man vet ju inte om det bara är det han reagerar på. Om han nu helt plötsligt har blivit allergisk kan han ju lika gärna reagera på t.ex. födoämnen också.

Jag hoppas att vi kan få någon ordning på det här, så att busen får slippa klådan och vi kan leva som vanligt. Även om det säkert betyder olika mediciner eller restriktioner. Det är i alla fall skönt på ett sätt att vi får svar. Det är ju ännu värre att ha en sjuk hund som ingen hittar något fel på.

Ollie är verkligen vår lilla olycksfågel. Hans journal är som en hel roman. Som om inte det vore nog har jag dessutom nyligen fått reda på att jag också är allergisk. Att jag har en massa allergier, som pollen och olika frukter, visste jag redan. Men när jag började få allergiska symptom med nysningar redan i februari som inte gav sig, började jag ana oråd. För några månader sedan blev jag tvungen att åka in på akuten eftersom jag hade svårt att andas. Som tur är har det inte hänt någon mer gång sedan dess, men de ville skicka mig vidare på en allergiutredning.

För någon vecka sedan fick jag min dom. Allergi. Mot hundar.

Efter fem år med egen hund, och ett helt liv där jag aldrig reagerat på andras hundar, har jag alltså nu utvecklat allergi mot hund. Som det är nu är det ingen fara. Lite nysningar kan jag leva med, och jag äter allergimedicin och mår ganska bra. Men tankarna om att det t.ex. ska utvecklas till astma finns där, eftersom jag redan fått svårt att andas en gång. Jag håller mig positiv i alla fall, och räknar med att leva med mina hundar länge till.

Jag vet inte om det är båda hundarna jag reagerar på, eller bara Nikon. Eftersom jag inte känt något på hela tiden med Ollie, men började få känningar ett halvår efter att Nikon flyttat in, är min gissning att det är Nikon jag inte tål. Fast det kanske har utlöst allergi så att jag känner av Ollie också. Vem vet.

Så nu har både jag och Ollie fått oförklarliga allergier i vuxen ålder, och det känns inte kul. Vi är av samma skrot och korn, jag och min buse.

Bad med flytväst.

Idag tog vi med Nikon till stranden för att testa flytvästen. Jag vet inte varför det inte har blivit av förrän nu, vi har väl helt enkelt glömt bort det. Han tyckte i alla fall att det var väldigt roligt att fnatta runt i sanden med sin leksak. Han hämtar den gärna när vi kastar ut den i vattnet, och har inga problem att dyka ner med hela huvudet under ytan, men simma vill han fortfarande inte. När leksaken kommer för långt ut tar han några trevande steg emot den, och backar sedan tillbaka om han inte når.

Jag tror i alla fall att flytvästen hjälpte lite, för man märkte att han flöt ibland och paddlade på lite med tassarna, men några riktiga simtag var det inte. Hoppas att det släpper snart! Vi hade riktigt roligt, och Nikon var duktig även om han inte simmade. Han kastade sig i alla fall i från bryggan, fast bara på grunt vatten.

KLICKA HÄR för att se en film från dagens strandlek.

Husse och Nikon har också varit ute och cyklat lite. Husse har skadat sig när han åkte cross, så några promenader blir det inte för hans del just nu, men cykla går bra.

KLICKA HÄR för att se en film från cyklingen.

Ollie får mest ta det lugnt nu. Det känns som att han är lite påverkad av medicinerna, för han inte riktigt samma lust och driv som vanligt att göra saker. Veterinären sa att han kunde bli trött och så, så det är nog ingen fara. Han får göra saker när han själv är på humör för det.

Mitt i baket.

Nikon envisas alltid med att ligga precis där jag står när jag lagar mat eller bakar. Kanske vill han vara nära ifall något smaskigt ramlar ner. Den här gången var det bara lite mjöl.

Ingen förbättring för Ollie.

I morgon äter Ollie sista tabletterna i antihistaminkuren, men han har fortfarande lika mycket klåda. Så vi kan ju konstatera att den medicinen inte har haft någon effekt alls. Antibiotikan ska han äta ett tag till. Schampot verkar inte heller hjälpa, tyvärr. Det är verkligen tråkigt att han inte blir bättre. Nu är det väl bara att vänta på provsvaren, och hoppas att de kan hjälpa oss i rätt riktning.

Här kommer en rolig bild från en promenad. Ollie är så liten att han får plats överallt.

Han kan också balansera på nästan allt, som ni ser på den här filmen.

Nikon är galen som vanligt.

Jag jobbar, men bara halvtid än så länge. Husse har fortfarande semester, så hundarna har sällskap om dagarna, men när han börjar jobba får de vara ensamma lite mer. Halvtid är dock inga problem, och det är skönt att kunna kombinera jobb och hundar på ett bra sätt. Eventuellt kommer jag gå upp i tid senare, men då kan jag anpassa mitt schema efter husses, så de behöver inte vara ensamma mer än halvtid ändå. Jätteskönt!

Veterinärbesök.

Idag har Ollie träffat hudspecialisten. Hon klämde och kände och frågade och tittade. Ett hudskrap senare fick vi reda på att han har bakterier på huden. För det ska han äta antibiotika och antihistaminer. Han ska även badas i ett klådstillande schampo varannan dag (inte samma som förut). Om två-tre veckor får vi svar på diverse blodprover som togs för bl.a. allergi.

Så nu är det väl bara att hoppas att den här behandlingen hjälper för symptomen, och att vi kanske snart kommer att få något svar på varför det kliar på honom. Det vore ju hjälpsamt att veta om man t.ex. ska undvika något i vardagen. I morgon börjar vi med behandlingen.

Efter jobbet tog jag och Ollie en promenad ensamma, och husse och Nikon tog en cykeltur i skogen.

Nya rutiner.

Husse har semester ett tag till, men jag har precis börjat jobba på ett nytt jobb. Så nu blir det kanske lite färre uppdateringar ett tag tills jag kommit in i allt och hittat nya rutiner.

Ollie ska i alla fall till hudspecialisten i morgon. Hoppas att vi får ut något bra av det så att han slipper den här klådan snart.

Ut på tur.

Igår gjorde vi en dagstur till Uppsala, mest bara för att hitta på något såhär sista veckan på semestern (för mig).

Vi tittade på kyrkan och gick längs vattnet över alla små broar. Hundarna tyckte att det var roligt att hoppa och klättra på bänkar och stenar och cykelställ. Väldigt bra möjligheter för "stadsagility".

Vi passade även på att besöka butiken Brukshundcenter. Väldigt bra butik måste jag säga, det var som att gå in i en godisaffär! Jag köpte lite spårapporter, klädnypor till spårsnitsling och varsina två strumpor åt pojkarna.
Strumporna köpte jag mest för Ollies skull, för jag tänkte att det kunde vara smart att sätta på hans baktassar så att han inte ska kunna klia sig. Nikon fick ett par bara för att det kan vara bra att ha. Ollie gillar dock inte strumporna, vilket i och för sig var väntat, men han kanske vänjer sig om jag sätter på dem då och då.