Balans.

Nu när Ollie får hoppa och springa som han vill tar han alla chanser att balansera på stenar, bänkar, räcken, stubbar, o.s.v. Hans balans är otrolig! Han kan stå, sitta, ligga, sitta fint, stå på bakbenen och allt man kan tänka sig på de allra smalaste underlagen. När hundar klarar av sådant växer deras självförtroende, och det är en bra övning för kroppskontroll (säkerheten först förstås, det får t.ex. inte vara halt). Kanske är det därför Ollie kan knalla rakt ut på en flytbrygga med vågor under utan att bry sig om underlaget.

Nikon har också börjat inse att man kan klättra och hoppa, och att man dessutom ofta får en godisbit om man kan briljera med balansen. Nu kan han hoppa upp på saker och stanna där, istället för att väga över och fortsätta ner på andra sidan. Han har inte lika bra balans som Ollie än, men han lär sig. Kanske han också följer med ut på flytbryggan en vacker dag.

Semesterplaner.

I år blir första gången jag och husse har semester tillsammans. Eftersom jag inte haft något fast jobb har jag alltid haft sommarjobb/tillfälliga jobb när han är ledig. Nu får vi ca tre veckor tillsammans eftersom husse får semester 11:e juli och jag börjar mitt nya jobb i augusti! Jobbet börjar visserligen som praktik, men om inget går snett ska det leda till fast anställning. Och för den som undrar ska jag jobba som skribent på en webbyrå.

Det är alltså dags att börja planera inför semestern och vi har planer på att göra en liten roadtrip. Uppåt eller nedåt i landet har vi inte riktigt bestämt, men det lutar åt nedåt eftersom det annars blir så långa sträckor att köra mellan resmålen. Söderut finns det ju mer att se och fler ställen att stanna på efter vägen.
Hundarna ska med, och eftersom vi inte vill låsa oss utan kunna åka dit vi känner för när vi vill blir det ganska spartanskt med boende där vi antagligen tar med oss ett tält eller sover i bilen om vi inte hittar någon lämplig tältplats, eller om det regnar. Eventuellt kanske vi hittar något vandrarhem efter vägen, vem vet. Vi är ganska enkla av oss och har gjort sådant förut, dock utan hund så vi får se hur det går den här gången!

En sak jag funderar över är vad hundarna ska äta. Kylväska räcker inte långt och vi har ändå ingen möjlighet att ta med oss fryst färskfoder för flera dagar. Därför tittade vi idag på Bozitas konserver med våtfoder. Torrfoder är ju ett alternativ, men deras magar är inte vana vid det förutom som belöningsgodis, så våtfoder känns på något vis som ett mer likvärdigt alternativ. Det är ju ändå bara några dagar det handlar om. Så som vi räknade ut det enligt tabellerna skulle de kunna dela på en burk per måltid, vilket är bra eftersom man då slipper förvara en öppnad burk, och de oöppnade kan ju förvaras hur som helst. Vi får antagligen köpa hem en burk och testa i förväg ifall de tycker om det och se så att magarna inte kraschar, det vore ju inte roligt att åka på semester med lösbajsande hundar... Men det är förhoppningsvis ingen risk, de brukar kunna äta det mesta.

Vad vi ska göra på semestern är inte heller planerat, det finns ju inte så jättemycket saker att göra med hund, men förmodligen blir det väl att knalla runt i olika städer och se sig omkring, vara ute i naturen, kanske hitta ställen där hundar får vara med (vet att t.ex. Ölands Djurpark välkomnar hundar), åka till havet... Ja, något roligt hittar vi säkert på och det blir skönt att få lite miljöombyte. Det bästa med att inte ha några planer är ju att man kan åka precis vart man vill och vara borta så länge man vill, eller åka hem när man vill.

En viktig sak, speciellt om vi ska åka söderut, är fästingskydd. Hundarna har faktiskt inte fått något fästingskydd i år. Ollie har haft tidigare år, men när han nu fick sin hudinfektion ville vi inte sätta på honom något. Nikon har aldrig haft, men nu är han så pass stor att det känns säkert att testa. Egentligen kan man nog använda Frontline även på valpar, men det är ju trots allt ett gift. Dessutom har vi knappt några fästingar här. Ollie har haft tre stycken i sitt liv tror jag, och kanske någon krypande (och han har även bott med mig i södra Sverige, så han har klarat sig bra). Men nu ska fästingmedel på i god tid, så att det hinner verka ordentligt och så att vi hinner se eventuella biverkningar innan vi ger oss av.

Så även om vi inte planerar så mycket finns det ändå en del att planera! Om någon har tips på bra ställen att stanna på, roliga saker att göra, hundvänliga sevärdheter eller vad som helst någonstans i Sverige; kommentera gärna!

Staffekompisar.

Idag ville husse träna med Nikon. Planen var att de skulle träna lite inkallning och lättare apportering. Jag och Ollie hängde på, och eftersom det kändes bäst att vara på ett inhägnat område passade hundrastgården bra. Vi hade tur och var ensamma där. Husse och Nikon tränade i stora rastgården och jag och Ollie tränade i lilla (de är lika stora med avsedda för stora respektive små hundar).

Med Ollie tränade jag egentligen inte, vi lekte mest. Jag platsade honom och gömde en leksak och han fick sedan leta efter den i buskar, träd och andra fyndiga platser jag kunde komma på att gömma den på. Det är inte lätt att hitta svåra ställen när han är så duktig på att leta!

Husse och Nikon tränade på fint ett tag, men sedan kom en annan staffe med ägare förbi, och då är man ju såklart tvungen att prata lite staffe. Det visade sig att det var staffevalpen Aston som vi gick på utställningskurs med förut. Han hade vuxit lite sedan sist. Aston fick komma in i rastgården och sedan var det staffelek på hög nivå!

Det var inte lätt för husse att få någon vettig bild på dem. Aston var en liten vilding, och det var roligt att se hur Nikon har mognat och nu själv hade en valp hängande i kinderna, precis som han gjorde på andra hundar när han var liten. De lekte fint och turades om att ha "övertag", fast Aston var mer på och försökte faktiskt rida på Nikon några gånger, speciellt när Nikon låg på rygg. Det har Nikon faktiskt aldrig gjort, vilket är skönt.

När de hade busat och rusat och tumlat och rumlat runt ett tag var det dags för Aston att gå hem. Husse tänkte träna vidare med Nikon, men då kom en annan staffe förbi! Den här gången var det en tik på tre år som hette Stella (om jag inte minns fel). Hon ville också komma in en stund.

De sprang runt lite tillsammans, men lite mer lugnt och vuxet om man säger så. Tiken verkade gilla Ollie som tittade på från våran sida.

När de hade lekt färdigt var det dags för oss att åka hem. Det blev inte så mycket träning för Nikon, men trött blev han och det fick räcka så. Alltid roligt att träffa andra staffeägare, och roligt för Nikon att få leka med någon i sin egen storlek!

Pinsamt.

Körde lite lydnad med hundarna igårkväll, och Nikon kan faktiskt backa utan godishjälp nu! Inte speciellt rakt eller snyggt än, men han rör sig i alla fall bakåt utan att jag håller en godis framför näsan på honom. Han följer fortfarande handen, men förut gjorde han inte det om där inte fanns en godis. Så det är framsteg. Det viktigaste just nu tycker jag är att han inte ges möjlighet att snurra och vända runt när jag backar utan att han faktiskt går bakåt. Jag har inte haft någon träningslust på ett tag, men nu känns det roligt igen!

Det hände förresten en lite pinsam sak när vi var i Stockholm. Precis när vi skulle kliva på tåget in till stan bestämde sig Ollie för att bajsa. De andra klev på och tåget skulle precis gå så jag hann helt enkelt inte plocka upp utan fick skynda mig på tåget, annars hade jag blivit ensam kvar. Som tur är bajsade han i alla fall i gräset där förhoppningsvis inte så många går, och när vi kom tillbaka på kvällen plockade jag upp det. Så slutet gott allting gott, men jag skäms verkligen när jag inte plockar upp...

Leriga skor.

Trots att vi var trötta och inte hade planerat att göra så mycket igår åkte vi ändå till skogen en sväng. Eller ja, typ en grusplan bredvid skogen.

Ollie fick köra lite uppletande med fem föremål. De första två hittade han klockrent, men tyvärr smällde det lite i bakgrunden och eftersom han är skotträdd blev han lite nervös och ville inte gå tillräckligt långt ut. Det var ett ganska stort område vi hade lagt ut sakerna på, så jag fick följa med honom ut en bit och peppa honom lite. Han hittade i alla fall de resterande tre sakerna, och med tanke på att han är skotträdd jobbade han på jättebra!

Nikon brydde sig inte alls om skotten (skönt!) och fick köra lite sök. Två gånger fick han leta efter husse och två gånger efter mig. Vi gömde oss vid och runt en liten klubbstuga där det fanns lite bänkar och sådana där stora kabelsaker (tror jag det är?) som ser ut som stora trådrullar.
Han hittade oss alla gångerna, men det känns som att han inte direkt går på vittring utan mer springer omkring på måfå och letar. Men han förstår i alla fall vad han ska göra! Ibland var han på väg lite väl långt bort åt fel håll, då lyssnade han jättefint och bytte riktning bara man klappade lite på benet eller så. Egentligen ska man väl inte hjälpa dem, men jag vill kunna ha koll på honom.

Jag hade mina fjällrävenbyxor på mig, men jag tog inte kängorna eftersom jag tänkte att vi inte skulle gå där det var blött eller så. Det borde jag ha gjort. På sina ställen var grusplanen som kvicksand, och även fast det såg hårt ut sjönk man ner en bra bit.
Inte för att jag är rädd om skorna eller så, det är faktiskt inte ens mina utan ett par av husses gamla skor som jag stulit, men jag använder dem ganska ofta när jag bara ska ut lite snabbt.
Ibland går man runt i leriga skor som hundägare, men det gör inte så mycket.

Hundstallet.

För inte så länge sedan sändes en dokumentär i TV4 kallad "Hundens sämsta vän". Den handlar om arbetet på Hundstallet, en ideell förening som tar emot vanvårdade och övergivna hundar och hjälper dem till nya hem. Programmet finns att se på TV4 Play, men tyvärr bara om man har betaltjänsten Premium (klicka här).

Expressen gör nu en reportageserie som Hundstallet. Det är korta avsnitt där man får en liten inblick i arbetet samt i varje avsnitt får en presentation om en hund som behöver ett nytt hem. Hittills har tre avsnitt sänts och dessa finns att se på Expressens hemsida.
Klicka här för att se avsnitt nummer ett, och möjlighet att klicka dig vidare till de andra avsnitten.

Det är skönt att se att det finns de som kämpar för de utsatta djuren, men också skrämmande att se hur mycket vanvård det finns i Sverige. På Hundstallets hemsida kan man läsa mer om deras verksamhet, om hundarna som behöver nya hem, och få information om hur man kan stödja ekonomiskt eller på andra sätt hjälpa till.
Klicka här för att komma till hemsidan.

På tal om djurplågeri verkar det som att det äntligen ska komma ett förbud mot tidelag, alltså sexuella övergrepp på djur. Det är helt sjukt att det från och med 1944, då förbudet togs bort av någon anledning som jag inte kan förstå, enbart varit straffbart om det räknats som djurplågeri (vilket i praktiken betyder att djuret måste fått allvarliga fysiska skador av övergreppet).
Enligt Djurens Rätt kommer det att bli förbjudet fr.o.m. 1 januari 2014 och medföra ett straff på böter eller fängelse i högst två år. Förbudet är fortfarande bara ett förslag, men eftersom det har ett stort stöd kommer omröstningen bara bli en formalitet.
Klicka här för att läsa en mer utförlig artikel av Djurens Rätt.

Midsommar.

Trevlig midsommar (i efterskott) på er bloggläsare!

Vi har bilat runt en hel del. Här kommer en massa bilder från dagarna som gått.

Torsdag kväll åkte vi till mina föräldrar för att fira midsommar där. På midsommarafton gick vi en promenad i skogen.

Sedan lagade vi mat. Väldigt god mat! Hundarna erbjöd såklart sina tjänster som provsmakare.

Att grilla och äta ute var en perfekt midsommarmiddag, och självklart blev det jordgubbar till efterrätt.

Hundarna njöt av att kunna gå in och ut som de ville. Alla hade trevligt och tog det mest lugnt, fast för Nikon blev det en lång dag eftersom han inte alls hade tid att vila. Det var ju så mycket annat roligt att hålla koll på! När det var dags att resa vidare på midsommarkvällen slocknade han direkt i bilen.

Vi gjorde ett kort stopp hemma för att sova och begav oss sedan på lördag morgon till huvudstaden för att hälsa på min syster med sambo.

Efter en god lunch hemma hos dem begav vi oss ut för att "göra Stockholm". När man har hundar med sig kan man förstås inte göra speciellt mycket, men vi började med att ta tåget in till stan.

Ollie har varit i Stockholm förut, han har åkt både tåg och tunnelbana, men för Nikons del var det första gången. Han var lite gnällig ibland, men för övrigt gick det bra!

Sedan vandrade vi runt i flera timmar och bara njöt av sommaren, naturen och staden.

Vi åt glass och gick ut på Djurgården. Vi pausade en stund utanför Skansen.

Hundarna var jätteduktiga, de gick bara runt och myste de också. Vi mötte en del andra hundar, de flesta skötte sig bra men vid två tillfällen blev vi "utskällda". Ollie och Nikon brydde sig inte alls om dem, väldigt skönt!

Jag vet inte hur långt vi gick, men det blev nog ganska många kilometer! Grabbarna vilade en stund på en bänk med utsikt mot slottet.

Det var väldigt lugnt och skönt i Stockholm, alla var väl "på landet" och firade midsommar. Mycket skönare att vandra runt när man slipper trängas på gatorna.

Nikon hittade ett vedträ som han bar runt på ett bra tag.

När det började gå mot kväll och vi var lagom trötta i fötterna var det dags att ta tåget tillbaka.

Hundarna var också trötta, och nu hördes inget gnäll från Nikon.

När vi kom fram var det dags att ta bilen och åka hem igen. Det var två trötta hundar som sov hela vägen hem. Och hela natten. Och hela morgonen. Och till slut vaknade vi 11.30 idag...

Vad som händer idag vet jag inte, men förmodligen blir det inte så mycket, för hundarna har gått och lagt sig igen. Trötta och nöjda efter en händelserik midsommarhelg!

Hund i media.

De senaste dagarna har det funnits några artiklar angående hund som är värda att tas upp och tänkas på.

Nummer ett handlar om en hund som släpats till döds för att den var bunden i dragkroken på en bil, vilket för övrigt är olagligt just för att det faktiskt händer allt för ofta att ägare glömmer att de har bundit hunden där och kör iväg. Det kan verka helt osannolikt, men uppenbarligen har en del alltså så dåligt minne.

I just det här fallet handlade det om en kvinna och en man som hade bråkat, och kvinnan band hunden i dragkroken för att tala med mannen som satt i bilen. Enligt henne hade hon sagt åt mannen att inte köra iväg, men han gjorde det ändå. Hunden släpades efter bilen i fyra mil... Den avled av skadorna och när mannen insåg att hunden satt fast i bilen stannade han och dumpade den i ett dike och körde sedan vidare.

Mannen dömdes till tre månaders fängelse för bland annat olovlig körning och rattfylleri, och kvinnan friades. Ingen döms för djurplågeri. Djuren i vårt samhälle är uppenbarligen väldigt rättslösa. Det kunde inte bevisas att mannen visste att hunden satt fast i bilen, och kvinnan anses bara ha varit oaktsam. Att hunden sedan led fruktansvärt och lämnades i ett dike spelar tydligen ingen roll. Tragiskt är det ordet.

Klicka här för att läsa artikeln.

Klicka här för att läsa en annan artikel om samma händelse.

En annan artikel, om än inte lika tragisk men ändå väldigt oacceptabel, handlar om ett hunddagis som inte märkte att en av hundarna smet och var borta en halv dag. Hade det inte varit för rådigt ingripande av en kvinna som sett hunden springa omkring på en trafikerad väg 1,5 mil från dagiset, fångat in den och ägnat flera timmar åt att identifiera och kontakta ägaren, hade den förmodligen inte saknats av dagiset på hela dagen. När ägaren efter samtalet med kvinnan ringde till dagiset och frågade om hans hund var där gick de och tittade och insåg att hunden var borta.

Och det stannar inte där, för tro det eller ej tycker inte hunddagiset att de har gjort något fel. Deras åsikt är att hunden är "en utpräglad jakthund som grävde sig ut och smet". Dagiset räknar hundarna när de kommer på morgonen, och bockar av dem när de går hem på eftermiddagen. Däremellan vistas de tillsammans i en stor hundgård med tillgång att gå in om de vill. Dagiset tycker vidare att för att man ska kunna säkra tillsynen skulle man vara tvungen att ha hundarna i burar, och jämför det sedan med att även barn smiter från dagis ibland.

Man kan ju fråga sig vilket dagis som inte märker att ett barn saknas på en halv dag? Dagis räknar ofta in sina barn, och de har dessutom tillsyn utomhus. Visst har det även hänt att barn smitit från dagis utan att fröknarna märkt det, men har man så dålig tillsyn är man helt enkelt ett dåligt dagis, och det är inget som är generellt för dagis att barn smiter till höger och vänster.

Man kan fråga sig om hundarna på dagiset överhuvudtaget har någon tillsyn under dagarna, eller om personalen bara sitter inne och dricker kaffe? Det hade lika gärna kunnat uppstå ett bråk mellan hundarna ute på gården, eftersom de uppenbarligen går tillsammans allihop. Vem hade avbrutit det? Vad betalar den stackars hundägaren 3000 kr per månad för egentligen?

Att vissa, eller till och med många hunddagis har brister är ingen nyhet. Jag skulle definitivt tänka två gånger om jag var tvungen att ha mina hundar på dagis, och jag skulle absolut besöka dagiset och godkänna dess metoder och hur de förvarar hundarna. Mindre hundgrupper är att föredra, och de måste ha tillsyn! Dessutom måste personalen ha kunskap om hundarna de tar emot, och det innefattar t.ex. att man har sådana miljöer som håller även en rymningsbenägen jakthund inne. Hur har de ens mage att ta ut den hutlösa avgiften annars...

Klicka här för att läsa artikeln.

Sedan har vi en ständigt återkommande men ack så viktig information om hundar i varma bilar. Trots alla försök att varna dör varje år hundar i heta bilar, de steks långsamt ihjäl i en plågsam död. Det räcker inte att ha fönstren öppna två centimeter! När ska folk förstå? Tyvärr kommer man nog aldrig att komma ifrån problemet, det skedde ju t.o.m. samma tragiska öde för ett barn för inte så länge sedan.

Ser du en hund i en varm bil som hässjar eller verkar medtagen; ring polisen! Stanna på platsen om du har möjlighet. Är det riktigt illa får man krossa en ruta, men gärna i samband med att man först har ringt polisen. Ta omedelbart hunden till skugga och försök att hitta något att kyla ner den med. Ta hunden till veterinär!

Ser du en hund i en varm bil som inte verkar medtagen; stanna gärna kvar om du har möjlighet och håll koll på hunden en stund. En hysteriskt skällande hund kan också vara tecken på stress orsakat av värme.

Och viktigast av allt; lämna aldrig din egen hund där det finns risk att den blir för varm (eller kall för den delen)!

Klicka här för att läsa artikeln.

Smuggelhundar är också på tapeten nu. Enligt tullkriminalen och Jordbruksverket smugglas varje år runt 2000 valpar från valpfabriker i Östeuropa till Sverige. Det valpfabrikerna håller på med är inget annat än djurplågeri. Hundar bor i burar med sin enda uppgift att producera så många valpar som möjligt. Valparna säljs sedan för ett lockande pris till naiva, oansvariga eller bara ovetande människor som kanke inte tar sig tiden att ta reda på om uppfödaren är seriös.

Ibland är det så uppenbart att valparna säljs på en parkeringsplats, men vartefter det blir mer uppmärksammat med smuggelhundar blir även säljarna mer och mer "försiktiga" och sätter upp realistiska miljöer där man till och med får träffa valparnas föräldrar, eller rättare sagt de som sägs vara valparnas föräldrar.

Förutom att många hundar plågas, både de som finns i valpfabriken men även valpar som reser plågsamt i väskor eller kartonger, kanske fastbundna eller drogade, riskerar också dessa hundar att sprida sjukdomar till Sverige. För att människor ska förstå att hundköp kräver mycket detektivarbete måste vi informera om riskerna med att bara fastna för en söt bild på en annonssida!

Klicka här för att se ett reportage från en valpfabrik.

Klicka här för att läsa en artikel som bygger på reportaget.

Till sist tar jag med en lista som handlar om myter om hundar, som faktiskt är riktigt bra. Det enda jag kan anmärka på är punkt nr. 9 som jag inte tycker att man ska förenkla så mycket. Det handlar om att blandrashundar är friskare än renrasiga hundar. Det står visserligen att det bara gäller den första generationen när man korsar två renrasiga hundar av olika ras med varandra, men jag vill påstå att det inte alls behöver vara sant. Visst kan det bli så att hunden slipper rasbundna sjukdomar, men det kan också bli så att den får lite av varje från de olika raserna, t.ex. sjukdomarna.

Som alltid är det allra viktigast att kolla upp hälsa i flera led, inte glömma mentaliteten och göra sitt bästa för att hitta en valpkull med bra potential att bli friska hundar. Är det då en blandras av två renrasiga friska föräldrar kan man fortfarande inte veta vilken mentalitet den kommer att få, och det lotteriet blir större ju mer olika raser föräldrarna är av. Dessutom vet man inte hur hunden kommer att se ut, den kanske t.ex. får konstiga proportioner som i sin tur ger förslitningar på leder p.g.a. att hunden är "felbyggd". Eller vad som helt, jag spånar bara nu, men jag tycker ändå inte att man ska komma med ett sådant påstående, för det är så väldigt individuellt.

För övrigt en bra lista, som sagt.

Klicka här för att läsa artikeln.

Att norpa kastgodis.

Godis har vi alltid med oss på promenader och... ja, överallt. Mina hundar har definitivt "köttbullelydnad". Inte så att de vägrar göra något om de inte får en muta, men har de gjort något förväntar de sig helt klart belöning. Och jag vill väl inte vara sämre än att jag ger dem belöning när de gjort något bra, för annars kanske de inte vill göra om det nästa gång.
Självklart får de inte godis för precis allt de gör, men när de lyssnar på kommandon, sköter sig vid hundmöten, när jag vill förstärka något positivt, o.s.v. De vet att efter muntligt beröm följer ofta snask. Och det fungerar.
Vid träning brukar jag variera belöningarna med leksak också, kamp går ju alltid hem! Men just i vardagssituationer är godisbelöningen så smidig, speciellt när man har två godisråttor till hundar. De lär se när de "ska" få godis, och detta kan de även utnyttja, de små rackarna.

Vissa saker har blivit rutin fast det kanske inte direkt förtjänar godisbelöning, som t.ex. att de "ska" ha godis när man kommit in och tagit av halsband/selar. I början var det ju väldigt smidigt att de satt snällt och väntade att bli avklädda och få godis när man kom in istället för att kuta rakt in och härja runt, och det är det väl visserligen fortfarande, men vid det här laget kan de gå in och ta det lugnt utan att bli mutade med godis så att säga. Trots det får de alltid en liten bit, för om de inte får det står de och väntar med bedjande blick mot godispåsen och ser ut som om de aldrig någonsin fått godis förut.
Ett annat smart drag de har är att om någon av dem har varit ute utan den andra sätter sig den som varit hemma också i hallen och väntar när det är godisdags för kompisen. De är smarta, och ibland faller man för det. De vet även att om jag har gett dem kan de försöka lura till sig av husse genom att se ut som att de inte alls redan fått, och vice versa.

Speciellt Ollie kan ibland också få för sig att han förtjänar en godis trots att han egentligen inte har gjort något alls. När man är ute och går kan han gå och stirra på en hur länge som helst, han skulle kunna vandra rakt in i en lyktstolpe. Oftast brukar jag ge honom då också, för det är ju alltid trevligt med spontan kontakt.
Nu låter det kanske som att jag inte gör annat än matar mina hundar med godis, så är det förstås inte. Men det är himla smidigt att ha "köttbullelydnaden" på sina hundar, för om man inte har en ras med väldigt mycket vilja att behaga sin förare just bara för att behaga föraren så måste man ju se till att man är en resurs för hunden i annan form, d.v.s. någon som bjuder på belöning när man gjort något bra. För det föder ju viljan att göra bra saker.
Och självklart tycker de om oss även utan godis, jag vill inte bara ses som en vandrande godismaskin i mina hundars ögon, man måste såklart kombinera det med att vara en snäll och rolig förare också.

Eftersom de vet när de kan förvänta sig godis blir det ofta så att man ger båda trots att bara den ena gjorde något bra (så länge inte den andra gör något dåligt), för att den ena får gör ju att den andra tar kontakt också, vilket såklart ska belönas.
Ofta är jag lite lat och kastar godis åt dem istället för att böja mig ner, och de är faktiskt väldigt skickliga på att fånga även om jag råkar kasta lite snett eller så. Nikon har inte riktigt förfinat tekniken, men han lär sig.
Ibland missar de såklart, och på rastningsrundan nyss skulle jag belöna Ollie och kastade en godisbit till honom som hamnade på marken. Nikon var med på noterna och norpade den så att jag fick ta fram en ny åt Ollie. En stund senare skulle jag belöna Nikon, men han missade och Ollie tog den så att jag fick ta fram en ny åt Nikon, så 1-1 då. Det är ju också ett sätt att få sig en godbit, men mina söta köttbullehundar nöjer sig inte med att bara norpa en tappad godbit, de tar kontakt ändå för att se om det vankas mer, och det är ju precis så jag vill ha det!

Utställning.

Klockan 05.00 steg vi upp i morse för att göra oss klara och bege oss till Avesta på utställning. Eftersom det var första gången ville vi vara i god tid. När vi kom fram regnade det, som utlovat. Vi packade burar och andra prylar på husses golfvagn, mycket praktiskt!
Ungefär när vi skulle börja sätta upp tältet slutade det att regna, och det kom faktiskt inget mer regn efter det. Hundarna hann bara ha sina regntäcken på sig en liten stund och det var väldigt skönt med uppehåll och till och med sol. Tältet blev ett bra sol- och vindskydd, riktigt mysigt!

Det var skönt att ha tid på sig att packa upp ordentligt, rasta hundarna och låta de checka av området och öva lite.

Nikon ställdes i juniorklass (junkl, 9-18 månader) hanar. Det var fem hundar anmälda men endast fyra dök upp. Först ut att bedömas i sin klass var Nikon. Han skötte sig väldigt bra! Han hoppade inte, han tuggade inte på domaren och han travade fint i ringen. Tandvisningen gick fint.

Här kommer två små filmer också.

Jämfört med de andra staffarna var Nikon mycket högre och smalare. Vi vet att Nikon har långa ben och är av den tunnare typen, men en del av de andra var lite väl tjocka. Tyvärr är de väl så utställningsstaffarna "ska" se ut, grova och tjocka. Sundhet och utställning hör inte riktigt ihop, men jag tycker att det är roligt att även vi med lite sportigare hundar ställer upp för att visa en annan typ av staffe.

Så vad blev resultatet då? Jag kan väl börja med att säga att Nikon kom sist i sin klass. De andra tre hundarna i klassen fick "Excellent", som är det högsta betyget. Men Nikon var inte långt efter, han fick "Very good", som är snäppet under!

Jag tycker att det var ett jättebra resultat, det hade ju kunnat gå mycket sämre. Neråt i listan kommer "Good", "Sufficient" och "Disqualified", så han är ändå högt upp.

Om bedömingen Very good (mycket god) står det:

"Hund som väl motsvarar rasens standard, som är välbalanserad och i god kondition. Smärre fel kan tolereras, men inga som negativt påverkar helhetsintrycket. Denna bedömning kan endast ges till en hund av mycket god klass."

Och det är väl inte fy skam! Att de övriga tre hundarna var snäppet bättre gör ingenting. Vi är supernöjda! Nikons pappa Bilbo är för övrigt utställd två gånger, en med Very good och en med Excellent.

Eftersom det bara var fyra hundar i klassen gick Nikon även vidare till konkurrensbedömingen. Där tävlar hundar som fått Excellent och Very good. Om minst fyra hundar fått Excellent får inte hundar med Very good vara med, men nu var det ju bara fyra hundar i klassen, så Nikon blev automatiskt 4:a i juniorkonkurrensklassen. Ingen av hundarna i Nikons klass fick Ck (kan delas ut till hundar med utmärkt helhet som tilldelats Excellent), så de andra var ju inte så värst mycket bättre ändå!

Efter det var det slut på utställningen för vår del, men vi stannade ändå kvar för att se på de äldre staffarna och de andra raserna som bedömdes senare i vår ring.

Alla hundar som ställs ut får även en lapp där kritiken från domaren står, alltså vad domaren hade att säga om hunden. På Nikons lapp stod det (på engelska eftersom domaren Michael Forte var från Irland):

"Needs to drop in body, good headproportions, foreface could be a little stronger, topline could be a little stronger. Would like a little more drive from the rear. Excellent temperament and handling."

Först och främst är det lite svårt att tyda handstilen, och så är det lite svårt att veta vad sakerna egentligen betyder, men det är vad jag tror att det står i alla fall och det betyder väl ungefär att han behöver växa på sig lite, att han har ett bra huvud men kunde ha en lite mer definierad panna (typ?), lite annan rygglinje (?), och det där med drive from the rear förstår jag inte mycket av.

Däremot är det ju jätteroligt att domaren tyckte att han hade en mycket gott temperament och att husse handlade honom utmärkt i ringen. Jag är så stolt över mina grabbar!

Eftersom det här var Nikons dag fick Ollie inte göra så mycket mer än att gå runt med oss när vi rörde på oss och ligga bredvid mig i buren i tältet. Han skötte sig jättefint och var lugn, tyst och snäll. Det verkade inte gå någon nöd på honom alls. Nikon fick också ligga i bur ibland.

När vi var klara och kunde pusta ut satt vi kvar och tittade på resten av staffarna...

...bullterrier och miniatyrbullterrier...

...och amstaff.

När bedömingen i vår ring var slut packade vi in våra saker i bilen (vi såg väldigt proffsiga ut med vår snygga vagn!) och gick runt och tittade lite på de andra ringarna. Sedan kände vi oss nöjda med dagen och åkte hem.

En rolig och lärorik dag! Nu ligger vår utställningsgris på rygg i soffan och sover sin välförtjänta skönhetssömn.

Förberedelser.

Idag har vi mycket att göra! Allting ska vara klart så att vi slipper tänka på något i morgon när vi ska åka på utställning. Det blir en väldigt tidig morgon... Väska ska packas, bilen ska packas, burar ska tas fram, godis ska fixas, kläder ska bestämmas, vaccinationskort plockas fram, o.s.v. Har man aldrig varit på utställning förut blir det ju en hel del att förbereda och fundera på. Jag hoppas att vi inte glömmer något!

Vi började i alla fall dagen med en mysig promenad. I stadsparken känns det nästan som att man går i en riktig skog. En liten oas mitt i stan.

Det passade bra att gå i skuggan av träden en varm dag som den här. Ollie var på gott humör och ville hoppa upp på allt han såg, och det får han ju nu! En liten stubbe blir bra balansövningar, fast det är ju ingen konst för Ollie som både kan stå, sitta och ligga på den.

Nikon ville också balansera lite.

Eftersom det tydligen ska regna hela dagen i morgon (i alla fall enligt nuvarande väderleksrapport) var vi också tvungna att spontaninhandla ett regntäcke åt Nikon. Det blir ju ändå några timmar där så det kan vara bra att ha. Vi provade ett Hurtta-täcke först, ett likadant som Ollie har, men vi bestämde oss för att vänta med dyrare täcken tills han helt och hållet växt klart. På höjden är han klar, men han kommer förmodligen att bli lite bredare. Det används ju ändå ganska sällan och det vore ju trist om han växer ur ett täcke för 560 kronor. Därför blev det ett billigt täcke för 99 kr, väldigt enkelt men faktiskt ganska snyggt! Lite roligt att det är genomskinligt.

Förutom regntäcken till hundarna, eller regnrock som damen i kassan kallade det, och regnkläder till oss ska vi även ha med oss paraplyer och ett tält. Många utställare har tält att sitta i, som skydd för sol eller regn, och eftersom vi har ett partytält med väggar (väggarna köpte vi till idag) med godkänt mått passar vi på att ta med oss det. Jag antar att många tänker så om de har tittat på väderleksrapporten, och det var ingen förhandsbokning på tältplats runt ringen, så vi får hoppas att vi får plats!

Just nu sitter vi och vilar oss en stund efter maten, men snart är det dags att börja packa bilen, fixa hundgodis, göra smörgåsar... och allt det där.

Helgens aktivitet.

Just det, jag skulle ju berätta vad det var vi såg fram emot i helgen. Husse har anmält Nikon till en utställning! En riktig utställning alltså, där resultatet kommer att synas i SKK Hunddata. Det är en nationell utställning i Avesta och staffarna visas på söndag. Spännande värre!

Förhoppningsvis sköter sig Nikon lika bra som på kursen vi gick förut. Husse tyckte att det var roligt att springa i ringen med Nikon, så han vill testa en gång på riktigt också. Man vet ju aldrig vad domaren kommer att tycka, och vi har inga stora förväntningar eller förhoppningar egentligen. Det var ju inte för utställning vi köpte hund, och det var definitivt inga sådana meriter vi gick efter, men Nikons pappa Bilbo har i alla fall fått bra kritik på utställning.
Nikon är mer lik mamma Razzla, som inte är utställd, så vi vet inte alls hur det kommer att gå. Men det spelar ingen roll, för oss är han ändå snyggast, och det viktigaste är att han är sund och frisk (till skillnad från en del hundar som bara avlas på utseende...).

En rolig erfarenhet blir det i alla fall! Om det skulle visa sig att Nikon får bra kritik och har talang för det här med utställning kanske vi ska fundera på att anmäla honom till rasspecialen i Gränna (endast för staffar). Fast vi får fundera ganska snabbt, för sista anmälningsdagen är redan nästa dag. Dessutom måste vi lösa hur vi ska övernatta då också. Men det får vi se som sagt. Nu tar vi en sak i taget och gör det som en prova-på-grej bara. Tyvärr verkar det som att det ska regna på söndag, men vi får väl försöka göra det bästa av dagen helt enkelt!

Sängplats.

Vem får plats i sängen? Oftast blir det jag och husse som får anpassa oss efter hundarna.
Ollie, som är minst, har störst plats. Han har ungefär en hel tredjedel av sängen för sig själv. Han har till och med en egen kudde! Trots det vill han gärna trängas lite också och ligger ofta tryckt mot min ena sida.
Jag ligger i mitten av sängen. Vända sig får man göra på stället! Husse ligger längst ut, och mellan oss ligger Nikon. Han är väldigt bra på att kasta sig ner där han vill ligga och tränga bort allt som är i vägen.

Det här är en vanlig syn på en vanlig morgon när husse stiger upp.

Visst kan vi flytta på hundarna, och det gör vi också ibland, men de bli förstås hemskt sårade då och ligger i protest där vi erbjudit plats. När man sedan har somnat tassar de tillbaka igen, och man vaknar återigen som på bilden ovan.

Trångt? Ja. Jobbigt? Nej, faktiskt inte speciellt. För det mesta är det mysigt och bra! Vi trivs bra som vi har det.

Goda nyheter.

Dagens besök hos fysioterapeuten visade att Ollie inte hade någon smärta i ryggen. Det är väldigt goda nyheter! I dagsläget är han friskförklarad från smärta, men vi måste också ta reda på vad som händer när han får börja leva som vanligt, d.v.s. springa, hoppa, träna och göra normala hundsaker istället för att bara gå koppelpromenader som han har gjort nu i två månader.

Dessutom kan eventuellt kortisonet som han äter nu göra resultatet missvisande eftersom det också är smärtlindrande... Egentligen var det väl inte det bästa tillfället för besök, vi skulle kanske väntat tills han har slutat äta kortison, men nu är det som det är. Vi ska dit en gång till i höst för att utvärdera läget då.

När vi kom hem tog vi en promenad där Ollie fick vara lös och springa och hoppa upp på saker lite som han ville, som förr. Det var en lycklig Ollie! Nu i början ska vi i alla fall ta det lite lugnt och inte låta honom rusa runt varje dag, utan börja lite lagom med tokerierna.

Efter promenaden tog jag och husse med oss Nikon ut för lite bad. Ollie fick stanna hemma, jag vill inte att han ska bada förrän han är helt färdig med tabletter och schamponering för klådan. Han kliar sig visserligen inte längre, men jag vill inte riskera något. Dessutom kanske han behövde vila lite efter veterinärbesöket. Jag vill gärna tro det i alla fall, för man får ju lite dåligt samvete när bara den ena hunden får följa med ut på roligheter.

När vi var i Västerås hos fysioterapeuten passade vi på att köpa apportbockar som flyter, en liten åt Ollie och en lite större åt Nikon. Nikon fick prova sin redan idag när vi åkte och badade med honom.

Apportbocken var tydligen en riktig hit, för idag simmade Nikon för första gången! Lite läskigt är det fortfarande, han slänger sig inte direkt ut som Ollie gör, men han simmade i alla fall. Han var däremot inte alls rädd för att bli blöt, när apportbocken trycktes ner under vattnet stoppade han ner hela huvudet med öron och allt. Väldigt roligt att se!

Här kommer en liten film också.

Det var en bra dag. Nu hoppas vi att Ollie får hålla sig frisk! Och att han också får följa med och simma snart.