Agilitysugen.

Som jag nämnde tidigare så har hundträningen gått segt på sista tiden. Jag är sugen på att köra agility, men tyvärr blir det ju inte så ofta då vi inte har egen trädgård. Det är helt enkelt lite bökigare att packa in sig i bilen och åka till ett område med tillräckligt kort gräs, än att bara gå ut på gården och träna lite. Och i den här hettan blir det verkligen inget gjort.

Ollie hade mycket energi när jag kom hem från jobbet idag, så jag försökte hitta på saker som höll honom sysselsatt en stund. Först tog jag fram kongen och fyllde den med skinkost.

Det var uppskattat. Sedan fick han även en liten kartong med korv i att slita sönder, vilket han gjorde (och matte fick plocka små blöta kartongbitar efteråt, jag borde egentligen lära honom att städa efter sig själv, men jag orkar inte).
Jag märkte på gårdagens bild att klorna var lite långa, så det blev lite klovård också. Inte världens populäraste aktivitet för hunden, men han accepterar det, under protest.
Jag använder fil istället för klotång, tycker det är enklare. Då behöver man inte oroa sig för att klippa i pulpan, och slipper vassa klor som förstör strumpbyxor och gör rivmärken på benen. I början klippte jag först och filade efteråt, men det tog bara dubbelt så lång tid, det räcker med att fila om hunden har små klor.
Filen som jag använder är en klofil köpt på djuraffär, men den är inte tillräckligt grov, så jag har limmat på en bit av refillen till Apotekets fotfil (se här) som jag har klippt i rätt form. Jag har bytt några gånger, men de håller länge. En bild på min modifierade klofil:

Efteråt blev resultatet så här fint! Svårt att se för all päls, men de är lagom långa.

Nu ska jag och Ollie ta det lugnt och vänta på att husse ska komma hem från jobbet på sin sista dag innan semestern. Kanske tar vi med oss en filt och sätter oss ute i skuggan vid vattnet.

Fortfarande varmt.

Termometern visar 30 grader idag också, det har mest blivit vila. Varken matte eller hund vill vara ute och svettas. Vi stannar inne och tar korta rastningsrundor.

Vi har varit på Granngården för att titta på deras platt-tunnel, men den var tyvärr slutsåld. Vi får åka dit en annan dag.

Problem finns, lösning sökes.

Jag vet inte varför, men spårningen går helt plötsligt urdåligt! Jag trodde att det var en engångshändelse att det gick så dåligt förra gången vi skulle spåra, men i söndags hände samma sak. Hunden är ofokuserad, gör misstag och intresserar sig för andra saker än spåret. Och jag som ville utveckla spårningen, nu måste vi kanske backa istället. Eller på något vis göra det roligare för hunden igen.
Starten var dålig, han tog upp spåret men gick nästan direkt vidare planlöst ut i skogen (försökte inte lokalisera spåret). Jag visste inte riktigt hur jag skulle agera eftersom man ska styra hunden så lite som möjligt i spåret, men jag styrde honom ändå tillbaka till spåret och lät honom ta upp det igen en bit bort. Efter det gick det hyfsat, han gick inte perfekt, men han kom i alla fall till målet.
En sak gick trots allt bra, jag hade lagt ut tre spårapporter längs spåret för att se hans reaktion. Jag valde att inte introducera dem innan och försöka lära in någon markering, utan jag ville se hur han reagerade på dem naturligt. Han hittade två av tre, och markeringen blev att han stannade och nosade på dem uppmärksamt. Jag belönade med godis när han stannade vid en apport, och stoppade den sedan i fickan och lät honom fortsätta i spåret. Det gick jättebra faktiskt, det kunde lika gärna varit så att han tyckte att jag tog ifrån honom något värdefullt och lagt fokusen på att försöka få tillbaka den från matte. Men han tog upp spåret igen och struntade i apporterna när jag tagit upp dem. Tyvärr missade han ju en, och det gjorde jag också. Jag letade grundligt efteråt, men den var som bortblåst. Kanske en fågel eller något annat djur stal den under liggtiden, tråkigt var det i alla fall. Men som tur var låg de i 9-pack så jag har 8 kvar.

Frågan är nu hur vi ska få spåret roligt igen? Jag funderar på om det krävs en annan belöning i slutet. Nu kör vi med halvmjukt hundgodis. Jag har försökt använda godare godis, typ korv och liknande, men det blir bara fullt av myror. I så fall måste jag fixa en liten burk att ha det i, som jag kan öppna åt honom när han kommer fram. Det skulle man kunna prova. En annan sak man kan använda är ju en leksaksbelöning. En tennisboll skulle kunna ligga i slutet. Kanske man borde variera belöningen, så att det blir ett överraskningsmoment när han kommer fram. Jag vet att jag är dålig på att variera belöning vid sådana tillfällen, men det har liksom inte behövts. Han har alltid uppskattat godiset. Vi får helt enkelt prova oss fram. Om det inte är belöningen som behöver ändras så vet jag inte vad man annars kan ändra på? Jag vet ju att han kan, och han brukar tycka att det är roligt. Trist är det i alla fall, när man själv har högre ambitioner än hunden.

Staff-planerna har gått lite framåt, även om det fortfarande inte är säkert att det ens blir en till hund. Man vet ju inte hur livet ser ut om ett år. Men drömma kan man ju få göra! Och planera, så att man i alla fall är beredd OM tillfället skulle komma. Vi har gått igenom alla kennlar på rasklubbens hemsida tillsammans, och fastnat för fem stycken som vi är intresserade av. Vi har även skrivit ihop ett brev som beskriver oss och varför vi vill ha en staffordshire bullterrier. Fyra av kennlarna är mailade, den femte är kennel Kronsäter som vi haft telefonkontakt med, och även träffade på utställningen vi var på. Hittills har vi fått svar från en, men svaret var inte riktigt som vi hade önskat. De skrev att de inte hade några avelsplaner för nästa år än, och att vi skulle titta på deras hemsida för uppdateringar. Vi hade gärna sett att de var lite mer intresserade och kanske bjöd in oss på ett besök så man fick träffa deras övriga hundar osv. Men detta var å andra sidan den kennel vi hoppades minst på, om man kan säga så. De andra verkade helt enkelt lite bättre, men vi ville ändå ge den en chans. Nu får vi hoppas att de andra ger bättre svar, och kanske återkomma till den kenneln senare om det skulle bli aktuellt. Snart får husse semester, och då ska vi förhoppningsvis göra ett besök hos kennel Kronsäter!

Igår blev det en mysig långpromenad på kvällen. Tyvärr kunde vi inte släppa Ollie då det var så fint väder så det var en massa folk och hundar ute, men vi stannade så han fick bada lite och det gick jättebra! Han har verkligen blivit bra på att simma. Han tvekar inte alls längre när han slutar bottna, utan går lugnt över i simtag, även om de första simtagen blir lite plaskiga. Han hämtade pinnar från vattnet, och otroligt nog var han helt tyst! Annars brukar han skälla när man slänger i något, men nu väntade han tyst och det var verkligen roligt att se (och skönt att höra)!

Idag blir det nog inte så mycket aktivitet för Ollie. Det är varmt och kvavt ute, och promenad får vänta tills det blir svalare (vädret verkar ju aldrig vara optimalt nuförtiden). Men nu ska jag göra i ordning något som han kan sysselsätta sig med en stund, kanske ett godispaket. Det är ju inte bra om han sover bort hela dagen.

Midsommarhelg.

I torsdags var vi och tittade på den lokala brukshundklubben. Den var ganska liten och det verkade inte finnas någon riktig agilitybana. Det fanns några hinder, och det kanske fanns fler inställda någinstans, men inte orkar då jag kånka ut och in med riktiga, tunga agilityhinder för att träna, då använder jag hellre mina egna. Det känns inte som att det kommer ge oss något att bli medlemmar just nu, isåfall framöver om det blir någon kurs man vill gå.
Trots regnet var det ändå några där och tränade, men de ville knappt hälsa på oss. Vi åkte vidare och släppte hunden på ett annat ställe. Här söker han efter godis i gräset:

Igår följde Ollie med för att hälsa på mattes släkt, och där fanns en nästan nyfödd liten bäbis. Det var första gången han träffade en bäbis och det gick bra. Han funderade lite över vad det var för något som skrek, men han var mer intresserad av att få uppmärksamhet av de vuxna. Tyvärr är barnets mamma allergisk mot hundar, så han fick mestadels vara en bit ifrån oss.

Idag har Ollie hälsat på sin "flickvän" Mynta, en 6-årig cairnterriertik som han är väldigt förtjust i. Här kommer lite bilder från dagen.

När de hade busat ett tag var det två trötta hundar som tog det lugnt en stund. Sedan sov Ollie i bilen hela vägen hem.

Bilder från kastreringen.

Här kommer lite bilder från Ollies kastrering som skedde i april om någon är intresserad av att se hur det går till. Husse fick följa med in och fotografera under ingreppet.







Allt gick bra!

Lite kvällskul.

Vi tog en sen eftermiddagspromenad längs vattnet och genom stan, och stannade till i en liten park och körde lite sättande och läggande under gång. Ollie var väldigt fokuserad och gjorde alla rätt. Jag är inte alls intresserad av att träna lydnad i den bemärkelsen att man nöter in momenten som ingår i tävling, och jag är verkligen inte noga med att hunden ska ha en perfekt position eller så, men jag tycker att det är roligt att träna och plockar gärna övningar från olika hundsporter och grenar.

När jag tyckte att det var dags för mat serverades den i aktiveringsbollen. Det var länge sedan jag hade framme den nu, så det var uppskattat. Ett filmklipp:

Jag såg att det fanns platt-tunnel att köpa på Granngården, och även att beställa från Hööks. Det skulle vara roligt att ha en sådan. Ju fler agilityhinder man har, desto roligare blir banan. Det är mycket man vill ha!

Sega dagar.

Hundträningen går segt nu, vet inte riktigt varför det har blivit så. Jag har inte haft någon vidare ork eller motivation, men det beror nog till stor del på vädret. Det har regnat en hel del, och då vill man ju varken spåra eller sätta upp en agilitybana. Jag är även trött på dagarna eftersom jag börjat jobba nyligen och börjar 07.00 på dagarna, vilket är lite av en omställning för kroppen. Som tur är har Ollie inte världens högsta aktvitetsbehov och klarar av att ta det lugnt utan att klättra på väggarna, men man märker ibland att han har energi som behöver göras av med. Dessutom jobbar husse kväll hela veckan och jag tycker inte att det är så kul att t.ex. åka till skogen ensam. Men snart får husse semester, och eftersom jag jobbar halvtid så kommer det nog bli mycket mer aktiviteter då, om vädret tillåter. Man får helt enkelt tillåta sig själv att ha lugna perioder ibland, det är faktiskt viktigt för en hund att klara av att ha tråkigt också.

Angående HD hos staffen.

Jag har kikat runt på olika kennlars hemsidor och blev förvånad över att så många uppfödare (godkända av SKK) avlade på hundar med C-anmärkning på höftledsröntgen.

Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. HD ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas ganska enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden.

Såhär graderas röntgenresultaten:

• A  normala höftleder grad A (Betecknas även UA = utan anmärkning)
• B  normala höftleder grad B
• C  lindrig dysplasi
• D  måttlig dysplasi
• E  höggradig dysplasi

Jag mailade SKK och frågade om deras åsikt, och för den som är intresserad fick jag detta som svar:

"Hej,

Ledproblem är inte helt enkla att hantera! Riskerna för att en hund ska utveckla t ex höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingade, men det finns också miljöpåverkan (kost och motion). Inom vissa raser, som har s.k. hälsoprogram, är det inte tillåtet att använda C, D eller E-hundar i avel. För staffordshire bullterrier finns inget sådant hälsoprogram, men väl ett mål bland rasklubbens uppfödare att minst 20% av  antal registrerade hundar ska vara röntgade. Man försöker kartlägga utbredningen av olika problem inom rasen för att kunna vikta dem mot varandra och göra rimliga prioriteringar. Det vore inte bra att utesluta för många hundar ur aveln eftersom man också vill uppnå tillräcklig genetisk variation. Risken är då att andra, och kanske t. o. m. värre, problem dyker upp. En hund som har symtom av sin dysplasi ska aldrig användas i avel. Det kan finnas C-hundar som fungerar utmärkt hela livet och andra som får bekymmer.
Inom raser där röntgen är vanlig börjar man nu använda ett s.k. avels- index. Det betyder att man istället för att bara värdera hundens egna röntgenresultat, även väger in nära släktingars resultat, när på året hunden är född, vid vilken ålder den är röntgad, vilket sederingsmedel som är använt mm. Det betyder att en C-hund faktiskt kan få ett bättre avelsindex än en A eller B-hund. Däremot är D och E-hundar aldrig att rekommendera i avel.
Om man som uppfödare väljer att avla på hund med ledfel, kanske på grund av hundens övriga kvalitéer, väljer man ofta att para med en hund som har leder utan anmärkning.
Skulle det visa sig att ledproblem är ett verkligt rasproblem kan det bli aktuellt med strängare rekommendationer eller t.o.m. hälsoprogram med krav på att föräldradjuren är röntgade.
Att veta vad som är bäst för att få en så frisk ras som möjligt fysiskt och mentalt är inte självklart, men innan man köper en valp tycker jag att man ska ställa alla sina frågor till uppfödaren, som bör kunna motivera sitt val av avelsdjur. Kontakta gärna även rasklubbens avelsfunktionärer för att höra mer om hur man resonerar inom klubben, webbsideadresen är; www.ssbtk.se .
På www.skk.se finns artiklar om hd och hd-röntgen, se Uppfödning, Hälsoprogram, Höftledadysplasi.


Med vänlig hälsning
Karin Drotz
Avelskonsulent Sekreterare SRD-gruppen"

Ja, vad ska man säga? Det är en djungel. Men vi kommer oavsett att sträva efter föräldradjur med A-höfter eller sämst B på den ena, i kombination med bra mentalitet. För oss ska inte det ena utesluta det andra. Då har vi i alla fall gjort allt vi kan för att få bra förutsättningar.

Utställning igen.

Igår var vi på andra dagen av utställningen. Staffordshire bullterrier var rasen vi ville se, och där fastnade vi ett bra tag. Det verkar vara en härlig ras, både fina och med en rolig personlighet. Dessutom var de vi hälsade på otroligt keliga.
Här kommer lite bilder från dag två (foto: husse).

En ståtlig hane.

Ollie med ställda staffar i bakgrunden.

Det var många staffar anmälda, så det fanns mycket att se.

Den här verkade inte gilla andra hundar så mycket, ägaren kallade den för "näbbgäddan".

I SKK:s rasbeskrivning av staffordshire bullterrier står det skrivet att "en viss könsbunden aggressivitet mot andra hundar förekommer", och detta var tyvärr något vi fick erfara. Ollie blev helt oprovocerat attackerad av en staff (ej den på bilden ovanför) som satt i knät på en människa. Vi gick förbi dem, jag höll Ollie ytterst så att jag befann mig mellan honom och den andra hunden. Ollie var helt tyst och gick som vanligt, men staffen spände ögonen i honom och hoppade ner från knät, människan tappade kopplet, och väldigt snabbt låg Ollie på rygg med en morrande hund över sig. Som tur var gick det bra och de fick bort den andra hunden, men det var obehagligt.
Jag vet inte om det var en hane som hoppade på honom, men oavsett så är Ollie kastrerad så jag tror inte att det var någon könsbunden aggressivitet det handlade om, utan aggressivitet mot alla hundar, vilket ju är ännu värre. Man bör vara mycket noggrann i val av kennel för att få en uppfödare som avlar på stabila hundar. Kenneln som denna hund kom från (väljer att inte skriva ut namnet) gav oss ett dåligt intryck, även bortsett från attacken. De hade en tik som blev champion, men utställningstitlar är definitvt en merit som kommer långt ner på min lista. Jag är intresserad av friska hundar med bra menatlitet.

Efter detta var vi lite tagna allihop (husse, jag och Ollie alltså, inte den attackerande hundens ägare, de frågade bara lite lätt om det gick bra...), och tyckte att det var tråkigt att vi sett denna sidan av rasen, även om det såklart är nyttigt att veta att det förekommer. De flesta staffarna var dock snälla och kunde umgås utan problem. Efter bedömningarna fick vi prata med ägaren av Kennel Kronsäter och hennes vän. De hade varsin tik med sig som var jättesnälla och keliga, speciellt den ena.

Kronsäter's Crona (t.v.) var jättekelig, snäll och lugn.

Den andra var lite gnällig, hon hade fått nog och ville åka hem.

Ollie var lite avvaktande mot Crona, men skötte sig ändå fint. Cronas matte blev väldigt populär när hon bjöd Ollie på hundgodis.

Vi pratade ganska länge om staffar, och hon bjöd oss att komma hem och kika på hennes hundar om vi ville. En av dem hade valpar nu, och de var tvugna att bli lite äldre innan hon kunde ta emot besök. Det var roligt att kunna bolla lite funderingar med några som är insatta i rasen.
Överlag så var det en bra dag, och vi fick se många fina staffar. Vi hann inte med att se så många andra raser, men det blev i alla fall en bild på två irländska varghundar.

Det var en rolig erfarenhet att gå på hundutställning, men det är inget jag skulle vilja hålla på med själv.

Utställning.

Idag var vi på hundutställning för att kika på våra eventuellt framtida raser. Idag, lördag, var det pinscher och basenji som stod på listan, och imorgon ska vi titta på staffordshire bullterrier. Det var roligt att gå runt där och se alla hundar, och Ollie fick följa med in. Det var skönt att han slapp sitta i bilen, men vädret var mulet med lite duggregn ibland, så det hade gått bra att ha honom i bilen också om man tittade till honom ibland.
Han var jätteduktig bland alla människor och hundar, var tyst och lugn och gjorde oss väldigt stolta.

Här kommer lite bilder från dagen (foto: husse).

Pinscher är en vacker ras, men vi upplevde dem som lite tråkiga, de visade inte så mycket personlighet. Men det kan ju såklart vara annorlunda om man träffar dem i ett annat sammanhang.

Pinscher-mys i väntan på att ställas ut.

Basenji har vi varit intresserade av, och de var väldigt roliga att titta på. Fina hundar med rolig personlighet som verkade otroligt snälla. Ollie hälsade på två av dem.

Jag och Ollie tittar på basenjibedömningen. Bredvid sitter en man med två rhodesian ridgeback.

De har verkligen ett speciellt utseende med sina stora öron och rynkiga pannor. Ett minus är dock den starka jaktlusten som finns i rasen.

Ollie var otroligt duktig. Man hörde lite skall och pip ibland, men inte från den här vovven.

Vi såg en imponerande stor grand danois! Man undrar hur mycket de äter på en dag...

Många hade ställt upp tält att spendera dagen i.

En basset hound fastnade på bild.

Pomeranianer som får lift.

Efter en inte så lång men spännande dag med många nya dofter och intryck, smakade det fint med lite lunch i bilen. Ollie sov gott på vägen hem, och imorgon bär det av igen för att se på fler fina hundar!

Badhund.

Idag fick jag min beställning med spårapporter i brevlådan. De var lite mindre än jag hade föreställt mig, men det spelar ingen roll, de såg bra ut. Jag fick även min ring att sätta spårsnitslar på. Överraskningen de skickade med var en liten påse med hundgodis, vilket var uppskattat av Ollie. Han var väldigt intresserad av kuvertet redan innan jag hade öppnat det.
Idag ska jag hämta ut mina böcker som har kommit, om jag kommer ihåg det!

Igår fick Ollie bada. Från att knappt gå längre ut än han bottnar förra sommaren, till att kasta sig ut i vågorna i år är ett stort steg! Det verkar som att allt släppte så fort han märkte att han kunde simma.
Vi hade med oss en leksak som vi köpte på vår semester, en slags fågel som flyter, som han fick simma ut i vattnet och hämta. Det gick bra, förutom att han blev alldeles för besatt av leksaken. Vi tog bort den för att ha skulle lugna ner sig, men då blev han ännu värre och skällde gällt efter den. Tillslut var vi tvunga att gömma den när han inte såg, men då började han istället springa runt och leta efter den. Så vi bestämde oss för att det var dags att åka hem. Man kanske kan ta fram den imonhus där det är lugnare och få honom att kunna vara i närheten av den utan att hela tiden vilja attackera den. Kanske är det bättre att köra med vanliga pinnar i vattnet som inte är lika mycket "värda" för honom.
Nåväl, simningen var det inget fel på, han surfade nästan på vågorna. Här kommer ett filmklipp. Det ser grunt ut, men han har ju inte så långa ben så han måste simma ut.

Efter lite simmande och torkande åkte vi hem med en fortfarande blöt hund som först torkade sig i vår säng och sedan slocknade där i några timmar.

Nu kommer vi igång igen.

Ja, nu kommer vi igång igen, hoppas jag. Det har inte blivit något bloggande på ett tag, dels för att vi var på semester, och dels för att jag precis har börjat jobba och har varit lite trött och sliten. Men nu tar vi nya tag!

Äntligen har mina böcker som jag beställde skickats! Det tog verkligen sin tid. Jag började fundera på om de glömt bort mig. Det visade sig att så var faktiskt fallet med min andra beställning (spårapporterna). Jag mailade företaget, och de hade missat att min betalning hade kommit in. Fick ett mail om att beställningen skickats idag och att de även skickar med en liten överraskning som kompensation för att det tog så lång tid. Spännande! Men det är säkert inget roligt.

Idag var Ollie ensam ca 3 timmar. Eftersom husse inte gått på semester än blir det några dagar i månaden som han måste vara ensam, men det är bara 3 timmar om dagen. Nästa vecka jobbar husse kväll så då behöver han inte vara ensam alls. Men det klarar han utan problem så det är helt okej.
Han har inga problem med att vara ensam, speciellt inte på förmiddagen. Han tar gärna sovmorgon och kommer inte upp förrän man öppnar dörren och ska gå, då passar han på att följa med ut en sväng och kissa, sedan blir det sängen igen. Sjusovare.

Igår tänkte vi att vi skulle åka till en sjö så att Ollie fick bada lite, men trots det ruggiga vädret så var det folk som badade, så vi åkte därifrån. Han fick springa av sig lite energi istället och söka lite godis i naturen.

Idag har vi inte hunnit med så mycket än, bara en promenad som gick jättebra. Vi gick bakom och före en pudel en lång sträcka. Först gick vi bakom men sedan hann vi förbi dem, sedan hann de förbi oss, osv. Det blir så när hundarna ska stanna och nosa. Det var inga problem att gå bakom, men när vi gick framför så ville Ollie gärna vända sig om och titta på dem. Det släppte dock efter ett tag och sedan gick han som vanligt igen. Han sa inte ett ljud och drog knappt i kopplet alls, mer än att han bromsade mig när han ville titta bakåt, och så lite drag precis när hundarna passerade varandra. Sedan såg vi en väldigt vild hund som hoppade och slängde sig i kopplet, dock var den helt tyst och verkade inte aggressiv, den ville nog mest hälsa tror jag. Ollie brydde sig inte om den och jag skyndade bort så att personen kunde lugna ner sin hund.



En liten film från dagens promenad. Nu får vi se vad som händer resten av dagen.

Uppehåll i bloggen.

Nu har det varit uppehåll i bloggen ett tag eftersom matte och husse har varit på semester. Ollie är hos hundvakt och kommer hem imorgon.

Attityd.

Sådan matte, sådan hund.
Bild från nationaldagsfirandet. Foto: husse

Nationaldagsfirande.

Ollie fick följa med på nationaldagsfirande med tal, musik och allt som hör till. Mycket folk och mycket hundar. Ollie skötte sig felfritt, sa inte ett ord när han kom i närheten av andra hundar, trots att en del av dem skällde/gnällde/morrade på honom, men överlag var alla hundar lugna och duktiga. Han hade fin kontakt med mig och satte sig eller lade sig ner och tog det lugnt när vi stod stilla.

Det var varmt så vi höll oss i skuggan. Ollie satt eller låg stilla och var lugn även när det gick människor, hundar och även barn nära förbi och tittade på honom. Han tog ögonkontakt med mig titt som tätt för att kolla läget och tog gärna en godisbit då och då.
Han var precis som jag vill att han ska vara. Vaken och pigg på det vi gör, men samtidigt lugn och avslappnad. Jag är mycket stolt över honom!

Misslyckad träning.

Igår var det dags för spår igen. Innan spåret fick hunden springa av sig lite energi, och vi tänkte även träna lite agilityslalom. Men det ville inte han. Han var totalt ofokuserad. Han gick slalomen några gånger, men ville allra helst gå runt och äta gräs. Så ofokuserad har jag aldrig sett honom, han brukar göra allt för en godisbit. Vi insåg att det kunde gå åt pipan med spåret också, och vi skulle väl egentligen ha avslutat där, men vi testade spåret ändå.
I början gick det jättebra, han följde perfekt och hade fokus. Men efter ett tag tappade han spåret, och när han hittade det igen så började han bakspåra. Jag tänkte att han skulle inse att han gick åt fel håll, men han bara gick på. Efter ett tag var jag tvungen att försöka leda honom rätt igen, men det var lönlöst. Han gick runt, runt och kors och tvärs i skogen för att tillslut sätta sig och bajsa. Då gav jag upp. Vem vet, kanske hade han ont i magen. Någonting var det i alla fall som inte stämde igår.

Vi tar nya tag en annan dag.

Värmeböljan fortsätter.

Varmt! Ingen idé att gå ut med hunden så länge solen gassar. Ytterdörren är alltid i skugga, så det är skönt att ha den öppen och vädra lite. Ollie tittar gärna ut, och han blir bättre och bättre på att inte vakta. Idag fick han till och med beröm för att han var tyst av grannen som gick förbi.

Vi tvåbenta var på biblioteket idag för att lämna tillbaka spårboken som jag lånat (och nu även beställt en egen), och kom såklart hem med fler hundböcker. När jag beställde böcker igår så tittade jag på "Nosarbete: En bok om spår & uppletande" av Maria Hagström, som jag har hört ska vara bra, men jag tyckte att den var för dyr. Som tur var hittade jag den på biblioteket idag. Min uppfattning om boken är att det är väldigt mycket text i den, den tenderar att bli tråkig och är inte tillräckligt informativ för mig. Jag gillade inte delen om spår, men däremot fastnade jag totalt i delen om uppletande. Efter att jag läst och sett videoklipp på nätet så är jag mycket sugen på att prova uppletande. Det verkar vara en rolig och relativt enkel aktivitet, när man väl har lärt in en bra apportering. Söka kan han redan, så det blir först och främst till att träna på att hålla föremål i munnen utan att släppa dem, och sedan gå vidare med att apportera föremål och lämna över dem i korrekt position, sittandes vid vänster sida.
I boken står det att vid träning och tävling i uppletande ska hunden bära ett tjänstetecken med texten "SBK", det är en överenskommelse mellan Naturvårdsverket och Svenska Brukshundklubben som ger Brukshundklubbens medlemmar rätt att träna och tävla med lös hund oavsett årstid (syftande på lagen om att under tiden den 1 mars-20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt). Nu är inte vi medlemmar i någon brukshundklubb för tillfället, men jag tror ändå att man kan ha nytta av detta, då det kan fungera som en signal om vad hunden ska göra, lika som att spårselen och linan är signal för spårning. Och självklart håller vi ändå alltid hunden under sådan tillsyn att han inte stör eller förföljer vilt.

Jag har mycket planer på gång nu känner jag, men jag tror att det är bra att ha lite variation och träna flera saker samtidigt, så länge det inte blir ihopblandat och snurrigt för hunden, även om det tar längre tid än om man hade fokuserat på en enda sak. Då minskar ju risken för att hunden ska tycka att det blir tråkigt att nöta saker, samt att man inte behöver fastna om det inte går som man vill, då kan man göra något annat och ta upp den träningen lite senare. Ibland är det en paus som behövs för att inlärningen ska sjunka in.

På biblioteket lånade vi också två böcker om rasen staffordshire bullterrier, eftersom husse har fastnat för den rasen. Kanske blir det en valp nästa år, man vet aldrig. När vi var på väg hem träffade vi ett par med en staff, den var 8 månader och väldigt fin, kelig och snäll. De rekommenderade kennel EliteStaff.

Nu blir det en kort rastning och lite inomhusaktivering för hunden, lite godissök och fortsatt träning från igår. Kanske börjar jag lite smått med uppletandeträningen också.