Sidor

fredag 31 januari 2014

Lysande, Sickan.

Vi har provat några olika typer av lampor på hundarna för att de ska synas bra när man är ute i mörker, men vi har inte hittat någon som vi tycker om. Antingen är de svåra att fästa på ett bra sätt eller så är de av dålig kvalitet och går sönder.

Nu provar vi lysande halsband istället och ser vad vi tycker om det. Hittills kan jag konstatera att vi fick några roliga blickar när vi var ute och gick med våra små julgranar på premiärturen.


måndag 27 januari 2014

Läsning från SKK.

Svenska Kennelklubben har tydligen fått en hel del frågor efter att programmet Djurskyddsinspektörerna började sändas på teve. Det handlar bland annat om en kvinna som var med i programmet och som importerade massor av hundvalpar för att sälja vidare. Jag tror att hon hade tillstånd att importera 100 valpar om året, vilket i sig är ganska sjukt. Det fanns stora brister i hundhållningen, bland annat var det trångt och smutsigt och vissa valpar förvarades i ett gammalt stall. Djurskyddsinspektörerna krävde att kvinnan skulle ordna upp miljön, och de ansåg sedan att hon hade förbättrat sig och lät henne behålla valparna för att försäljning.

Det här är ett bra exempel på en människa som inte bryr sig om hundarna. Hon svamlade om att hon hade drömmar om att starta hundpensionat och hålla kurser eller något sådant, men för mig är det helt omöjligt att hon skulle bry sig om hundarna när hon har samvete att behandla dem på viset. Det var bland annat valpar av rasen fransk bulldogg, en populär ras som säljs för dyra pengar. Om hon importerar 100 valpar om året, oklart vad det kostar men anledningen till att hon importerar måste ju vara att det är billigt, och sedan säljer valparna för kanske 6000 kronor styck - säkert mer men jag räknar lågt - så tjänar hon 600 000 kronor om året bara på valpförsäljning.

Om man då håller nere kostnaderna genom att till exempel trycka in så många valpar som möjligt på en liten yta och bara en sådan sak som att låta bli att städa så har man snabbt mycket vinst men inte så mycket utgifter. Hon behöver inte betala vad det kostar för tiken att paras, vara dräktig och valpa - allt det slipper hon ju eftersom hon köper valpar som leveransklara och säljer vidare. Det luktar valpfabrik långa vägar, förutom att hon inte föder upp valparna själv då. Hur som helst tyckte Djurskyddsinspektörerna att hon ordnade upp situationen, vilket väl betyder att det inte längre fanns en överhängande risk för valparnas liv och hälsa. Men det det betyder ju inte att det är bra.

SKK skrev en artikel om ämnet just för att de hade fått så många frågor. De har egentligen inte så mycket med saken att göra eftersom de inte får någon information om att Länsstyrelsen eller Jordbruksverket beviljar tillstånd för att importera valpar, men kvinnan är medlem i SKK vilket betyder att hon ska följa SKK:s regler. Hon är som tur är anmäld till SKK:s Disciplinnämnd vilket betyder att hon inte får registrera valpar eller får hjälp att sälja valpar förrän ett beslut tas. Återförsäljning är nämligen förbjudet enligt SKK:s grundregler, och medlemmar som har bedrivit liknande verksamhet har uteslutits.

Det här är verkligen ingen rolig historia, men å andra sidan är det här en kvinna som har laglig rätt att göra på det här viset. Hon har inte rätt att utsätta djur för lidande, och hon har inte rätt att vara med i SKK om hon bryter mot reglerna, men hon har alla papper i ordning och hon får (eller i alla fall fick) importera 100 valpar om året för att sälja vidare till vanliga människor som söker en rashund för ett billigare pris. Sådant här pågår i Sverige varje dag, även om man inte vill tro det. Så här illa kan det vara när man gör det på "rätt" sätt, tänk er då hur det ser ut på den svarta marknaden där hundar smugglas in utan tillstånd.

KLICKA HÄR för att läsa SKK:s artikel om Djurskyddsinspektörerna.

Som tur är finns det saker vi som hundköpare kan göra, och det är att lägga ner tid och kärlek på vårt hundköp. Vi kan läsa på, vi kan kontrollera uppgifter och vi kan ställa krav. Framförallt kan vi informera andra som ska köpa hund. Alla har vi varit nybörjare, och det är viktigt att få fram budskapet för de som fortfarande bara letar efter en "snäll hund" som inte gör hål i plånboken. Jag har själv varit där, fast jag hade i alla fall lite kött på benen när jag köpte min blandras. Jag insåg vikten av att läsa på om raserna och deras diverse sjukdomar, och jag visste att det var viktigt att ställa frågor, träffa föräldrarna, få ett intyg på att hunden var veterinärbesiktigad och ID-märkt, o.s.v.

En billig hund kan i slutändan bli en dyr hund eftersom det kan dyka upp saker man inte hade en aning om. Som till exempel att hundens föräldrar hade dåliga höfter och ögonsjukdomar som sedan nedärvdes till valparna. Att köpa en rashund är därför inte ett lika stort lotteri eftersom man har chans att kontrollera saker som hälsa, mentalitet och annat. I bästa fall. Med det sagt ligger otroligt mycket ansvar ligger på valpköparen som måste ha kunskapen att hitta en bra hund. Att uppfödaren/säljaren är medlem i SKK är alltså inte en garanti, och att hunden är rasren är inte heller en garanti. Man måste själv göra jobbet för att hitta guldkornen. Och även då finns det inga garantier, fast man har i alla fall en bättre chans.

SKK har även publicerat artiklar om hur man ska tänka när man köper hund för att undvika valpfabriker och smuggelhundar. Det är viktig läsning för den som går i hundköpartankar. De tycks dock alltid utlämna att man bör vara minst lika noga med att kolla upp rashundar från uppfödare inom SKK. Även där finns det som sagt mycket mer att önska.

KLICKA HÄR för att läsa SKK:s artikel om valpfabriker.
KLICKA HÄR för att läsa SKK:s artikel om smuggelhundar.

Sprid informationen och gör kloka val!

söndag 26 januari 2014

Budföring.

Jag kom på att glömde skriva om en sak vi tränade med Nikon igår, nämligen budföring. Budföring är  ett specialmoment i brukstävlingar som går ut på att hunden på kommando ska springa mellan föraren och en annan person och tillbaka. Att springa mellan oss är roligt tycker Nikon, men vi har aldrig provat att göra det "på riktigt", d.v.s. att han ska sätta sig i fotposition när han kommer in. Vi har bara skickat honom mellan oss och belönat när han kommer fram.

Den här gången kommenderade vi honom när han kom fram, och han satte sig fint! Egentligen ska väl hunden sätta sig så automatiskt utan kommando, men man måste ju börja någonstans, och det var en riktigt fin början. Jag provade till och med att hålla inne belöningen en gång och skicka honom vidare till husse igen, och det gick bra det också!

Här kommer några bilder från igår när Nikon och jag leker i snön.
























































lördag 25 januari 2014

Träning och lek.

Den här lördagen började med en lång sovmorgon. Trevligt, tyckte både två- och fyrbenta. Efter frukost och rastning för hundarna och en smarrig helgfrukost till oss klädde vi på oss och gav oss iväg på en promenad. Vi gick runt sjön förbi hundrastgården. Det var en söt terv där inne, en unghund som Nikon nog skulle haft roligt med, men vi stannade inte för vi hade andra planer.

Vi gick istället till bilen och åkte iväg till skogen. Jag hade egentligen planerat att vi skulle vara på crossbanan, men där var det fullt av fyrhjulingar. Husse hade en idé om ett annat ställe, en öppen yta som är eller har varit en skjutbana, och där var det tomt. Det vi hade planerat var lite träning och lek i snön med hundarna. Vi tog en i taget och varvade så att den andra fick ligga i bilen med täcke för att inte frysa. Det var drygt sex minusgrader, inte jättekallt men det är ju viktigt att man håller vovvarna varma när de ligger stilla.

Promenaden blev en bra uppvärmning, och när vi skulle träna var det Ollie som var först ut. Vi började med lite uppletande. Det är väldigt tacksamt att göra det i snö eftersom föremålen är lätta att gömma då. Ollie hade en otroligt härlig attityd och jobbade jättefint. Han behövde ingen hjälp eller motivering alls, utan hittade alla fem föremålen efter ihärdigt letande. Verkligen kul att se!


































När man är så liten som Ollie blir det automatiskt träning att springa i snön. När den går över våra skosnören har han snö upp till magen. Ollie fick också apportera lite, och så blev det förstås mycket belöning, kamp och lek och en massa spring i snön.


































Jag la också varsitt kort spår i snön, mest för att se vad hundarna tyckte om det. Vi har nämligen aldrig spårat i snö förut, men det gick faktiskt ganska bra.


















Nikon fick börja med lite lek och bus och spring i snön. Han har faktiskt visat framsteg vad gäller inkallningen, så han fick vara lös. Jag litar inte på honom, men på en stor yta där man själv har uppsikt och kan se saker och kalla in honom går det bättre. Han har aldrig stuckit förut, men det beror på att vi inte utsätter honom för situationer han inte klarar av. Den här gången bedömde vi att det gick bra, och det gjorde det också. Han lyssnade jättefint, och vi såg både en ensam människa och en människa med hund på avstånd.


































När han hade sprungit av sig en stund körde vi lite sök. Husse gömde sig och jag släppte Nikon. Duktiga Nikon hittade husse, som tur var! Det är roligt att se honom så fokuserad och bestämd, och han blir så glad när han hittar husse och får kampa som belöning.


































Nikon jobbade bra i spåret, och det märks verkligen att han vet vad han ska göra så fort spårselen kommer fram. Han är stark som en oxe i spåret!


















Nikon fick också prova lite uppletande, men som jag trodde ville han absolut ha sin "skatt" för sig själv när han hade hittat den. Då duger inga kampleksaker som man viftar med framför näsan på honom, men han sökte i alla fall fint och man får väl vara nöjd med det.

Ett föremål tappade vi bort i snön och varken vi eller Nikon kunde hitta det trots att vi letade ett bra tag. Den enkla lösningen var att släppa ut Ollie och be honom leta efter det. Jag visade honom en likadan gummiring som den som försvunnit, och det tog väl ungefär 15 sekunder innan han hittade den. Duktiga Ollie! Sedan var det dags att åka hem, och både vi och vovvarna var nöjda med träningspasset!

fredag 24 januari 2014

Djurskyddsinspektörerna.

Igår satt jag och grabbarna i soffan och tittade på Djurskyddsinspektörerna på tv4. De tycker att det är intressant att titta på teveprogram som handlar om djur, och de kan ligga länge och bara titta på det som rör sig där inne i teven. Att de ser djuren är det inget snack om, för andra program är inte alls intressanta. Ibland kan Ollie få för sig att skälla lite på något ljud, och ibland måste Nikon hoppa ner och se om djuret som sprang ur bild möjligtvis befinner sig bakom teven nu, men oftast ligger de bara och tittar.

Det var tredje avsnittet av Djurskyddsinspektörerna som gick igår och jag måste säga att jag hade högre förväntningar på programmet. Jag har tittat en del på Animal Cops och liknande från andra länder, och jag tänkte att det skulle bli intressant att se samma upplägg i Sverige. De åker visserligen runt och hjälper djur, men det känns som att hälften av programmen består av att man får se idylliska bilder på landskapet eller när djurskyddsinspektörerna sitter och fikar. Det blir på något vis för lättsamt, och eftersom det är ett så pass allvarligt ämne som programmet handlar om så blir det en lite konstig känsla.

Det känns väldigt försvenskat helt enkelt. Om man tog bort scenerna med djurplågeri skulle det kunna vara Bonde söker fru eller något annat underhållningsprogram. Jag tycker inte att man behöver försöka göra det så lättsamt, för det är inte ett lättsamt ämne. Det räcker med att låta de roliga stunderna handla om djur som faktiskt får det bättre. Jag förstår att de vill visa att det inte bara är elände för djurskyddsinspektörerna, men efter tre program så är det inte så givande att se när de skrockar över en kopp kaffe och sjunger allsång i bilen.

KLICKA HÄR om du vill se det senaste avsnittet.

tisdag 21 januari 2014

Snöklättring.

På promenaden fick grabbarna söka godis i en stor snöhög. Roligt och spännande, och att klättra är bra träning. Vi försöker ofta hitta naturliga sätt att träna balans, kroppskontroll och sådant. Kul tycker vi, och det tycker hundarna också.






















































































































































lördag 18 januari 2014

Snöigt.

Lagom till jul och nyår var över kom det förstås snö. Mysigt, men jag hade hellre haft snö på julen. Nu är det minusgrader och kallt, i alla fall om man jämför med vad vi har haft. Det har ju nästan varit plusgrader hela vintern, och nu har det varit runt 15 minus som mest.

Nikon tycker att snön är buskul. Ollie är inte riktigt lika imponerad, men det är mest för att det är kallt. Idag var det runt 6 minusgrader på promenaden.


tisdag 14 januari 2014

Kvällsträning.

Husse körde lite kvällsträning med odjuren. Bland annat godis på fötterna, och för Nikons del även godis på näsan. Han lär sig snabbt, och han tar den inte förrän man säger "varsågod" (filmbevis längst ner!) Ollie är lite för rädd om sin näsa för att låta oss lägga något på den.


















































fredag 10 januari 2014

Dokumentär om hundar.

Till och med den 14 januari kan man nu se dokumentären "Hundens hemliga liv" på SVT Play. Det är en ganska rolig och intressant dokumentär om hundar som också är snyggt filmad. Den är 45 minuter lång och visas med svensk text.

KLICKA HÄR för att se den.

torsdag 9 januari 2014

De populäraste hundnamnen.

De 10 vanligaste tilltalsnamnen på hundar som är registrerade i Jordbruksverkets register är:

  1. Molly
  2. Bella
  3. Wilma
  4. Ludde
  5. Bamse
  6. Ronja
  7. Charlie
  8. Rocky
  9. Alice
  10. Sigge
Listan fortsätter sedan med ungefär 850 namn till, och varken Ollie eller Nikon finns med. Jag antar att det betyder att våra hundar har ganska unika namn. Runt plats 350 hittar man Aslan, Nikons stamtavlenamn, som 254 hundar heter.

KLICKA HÄR om du vill se hela listan.

måndag 6 januari 2014

Reflexer.

Jag tror att vi syns i mörkret.






































KLICKA HÄR för en kort reflexfilm.

lördag 4 januari 2014

Lekpromenad.

Det kändes inte som att det var helg idag eftersom vi bara har jobbat i två dagar. Men helg är det, och en extra lång dessutom. Vi tog en mysig kvällspromenad idag och passade på att köra lite stadsagility. Eller det var väl snarare en eftermiddagspromenad, men det känns ju som kväll när det är mörkt ute. Vi går i alla fall mot ljusare tider nu, men än så länge är det reflexer på som gäller.

Hundarna fick hoppa upp på och över olika saker och gå balansgång, och jag fortsatte träna "gå runt" med Ollie. Jag hade helt glömt bort att jag hade börjat träna det, men när vi gick förbi parken där jag fick idén kom jag på det. Ollie kom också ihåg vad det handlade om och sprang runt trädet flera gånger, fast han försökte fuska lite också.


torsdag 2 januari 2014

Tillbaka till vardagen.

Då var 2014 här och vi är hemma igen efter jul och nyår hos mina föräldrar. Nyårsafton gick överlag ganska bra. Ollie hade sitt DAP-halsband på sig, och vi kombinerade det med en spray med samma effekt som vi sprayade på några filtar, samt musik för att dölja ljudet av raketerna. Till en början var han väldigt avslappnad, trots att det faktiskt smällde lite då och då utanför. I vanliga fall skulle han blivit rädd redan där, så jag antar att det var halsbandet och sprayen som gjorde att han inte brydde sig mer än att han lyfte på huvudet och skällde till lite vid några tillfällen. Sedan la han sig ner igen och sov.

När klockan närmade sig halv tolv började det smälla ordentligt, och på tolvslaget var det som ett helt krig utanför. Då blev det för mycket för Ollie och han började darra och flämta. Smällandet avtog runt halv ett och efter det var det några enstaka smällar. Ollie lyckades lugna ner sig ganska fort, så egentligen var han bara rädd i ungefär en timme när det blev nytt år. Det är ett bra betyg. Tyvärr smällde det lite framåt morgonen när vi låg och sov också, och då vaknade han tre gånger och blev rädd igen. Då var det ju helt tyst så han hörde smällarna väldigt väl, och jag antar att han hade lättare att bli rädd när han redan varit det en gång. Men förutom det gick själva nyår ändå ganska bra, om man jämför med hur det har varit tidigare år.

Jag tyckte mig märka att det smälldes mycket mindre än föregående år också. Inte i antalet raketer eller i ljudnivå, för det hår året var det faktiskt värre än någonsin. Närmare än någonsin var det också, vilket förmodligen kom ifrån en nyinflyttad granne, och det gjorde ju ljuden mycket högre. Men smällandet var i stort sett koncentrerat till midnatt, ungefär mellan 23.30-00.30. Tidigare år har det varit raketer flera dagar både före och efter nyår. Kanske har hundägarnas vädjan om att det bara ska skjutas raketer på tolvslaget uppmärksammats, om man nu nödvändigtvis måste göra det. Det var i alla fall så hos mina föräldrar där vi var, men tyvärr har jag läst om andra städer där det som vanligt skjutits raketer i flera veckor.

Nu är det i alla fall över för den här gången, och det gick ändå ganska bra. Nikon var nyfiken och ville gärna lyssna och titta efter raketerna. Vi ville inte ha hundarna i samma rum med risk för att Nikon skulle påverkas av Ollie och bli rädd, så han fick sitta med de andra i vardagsrummet medan jag och Ollie var i ett annat rum. Han blev i alla fall inte rädd, men han reagerade kanske lite mer än vad vi önskat. Det släppte dock väldigt fort för honom, och han var precis som vanligt när det slutat smälla. Husse tränade lite mer honom under smällandet också för att avleda, och då var han helt med på noterna och glömde att det smällde utanför.

Det blir lite mjukstart på veckan eftersom vi bara jobbar torsdag och fredag och sedan är lediga lördag, söndag och måndag. Hundarna var väldigt trötta när vi kom hem igår och sov hela kvällen. För Ollies del är det inte så stor skillnad på att vara hemma och att vara borta, förutom att det förstås är roligt att vara på besök. Han lägger sig och vilar när det inte händer något, men för Nikon tar det mer på krafterna eftersom han vill vara med hela tiden och han nu haft sex personer att hålla reda på (husse och jag, mina föräldrar och min syster med sambo). Det blir inte mycket sömn på dagarna för honom då när det händer så mycket roligt hela tiden.

Nu är vi alla fall tillbaka i vardagen, och vi hoppas att 2014 blir ett bra år!