Då var 2014 här och vi är hemma igen efter jul och nyår hos mina föräldrar. Nyårsafton gick överlag ganska bra. Ollie hade sitt DAP-halsband på sig, och vi kombinerade det med en spray med samma effekt som vi sprayade på några filtar, samt musik för att dölja ljudet av raketerna. Till en början var han väldigt avslappnad, trots att det faktiskt smällde lite då och då utanför. I vanliga fall skulle han blivit rädd redan där, så jag antar att det var halsbandet och sprayen som gjorde att han inte brydde sig mer än att han lyfte på huvudet och skällde till lite vid några tillfällen. Sedan la han sig ner igen och sov.
När klockan närmade sig halv tolv började det smälla ordentligt, och på tolvslaget var det som ett helt krig utanför. Då blev det för mycket för Ollie och han började darra och flämta. Smällandet avtog runt halv ett och efter det var det några enstaka smällar. Ollie lyckades lugna ner sig ganska fort, så egentligen var han bara rädd i ungefär en timme när det blev nytt år. Det är ett bra betyg. Tyvärr smällde det lite framåt morgonen när vi låg och sov också, och då vaknade han tre gånger och blev rädd igen. Då var det ju helt tyst så han hörde smällarna väldigt väl, och jag antar att han hade lättare att bli rädd när han redan varit det en gång. Men förutom det gick själva nyår ändå ganska bra, om man jämför med hur det har varit tidigare år.
Jag tyckte mig märka att det smälldes mycket mindre än föregående år också. Inte i antalet raketer eller i ljudnivå, för det hår året var det faktiskt värre än någonsin. Närmare än någonsin var det också, vilket förmodligen kom ifrån en nyinflyttad granne, och det gjorde ju ljuden mycket högre. Men smällandet var i stort sett koncentrerat till midnatt, ungefär mellan 23.30-00.30. Tidigare år har det varit raketer flera dagar både före och efter nyår. Kanske har hundägarnas vädjan om att det bara ska skjutas raketer på tolvslaget uppmärksammats, om man nu nödvändigtvis måste göra det. Det var i alla fall så hos mina föräldrar där vi var, men tyvärr har jag läst om andra städer där det som vanligt skjutits raketer i flera veckor.
Nu är det i alla fall över för den här gången, och det gick ändå ganska bra. Nikon var nyfiken och ville gärna lyssna och titta efter raketerna. Vi ville inte ha hundarna i samma rum med risk för att Nikon skulle påverkas av Ollie och bli rädd, så han fick sitta med de andra i vardagsrummet medan jag och Ollie var i ett annat rum. Han blev i alla fall inte rädd, men han reagerade kanske lite mer än vad vi önskat. Det släppte dock väldigt fort för honom, och han var precis som vanligt när det slutat smälla. Husse tränade lite mer honom under smällandet också för att avleda, och då var han helt med på noterna och glömde att det smällde utanför.
Det blir lite mjukstart på veckan eftersom vi bara jobbar torsdag och fredag och sedan är lediga lördag, söndag och måndag. Hundarna var väldigt trötta när vi kom hem igår och sov hela kvällen. För Ollies del är det inte så stor skillnad på att vara hemma och att vara borta, förutom att det förstås är roligt att vara på besök. Han lägger sig och vilar när det inte händer något, men för Nikon tar det mer på krafterna eftersom han vill vara med hela tiden och han nu haft sex personer att hålla reda på (husse och jag, mina föräldrar och min syster med sambo). Det blir inte mycket sömn på dagarna för honom då när det händer så mycket roligt hela tiden.
Nu är vi alla fall tillbaka i vardagen, och vi hoppas att 2014 blir ett bra år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar