Mellandagar.

Man kan verkligen säga att vi har fint julväder för det är både snö och kallt. Vi har haft runt 20 minusgrader i några dagar nu och det är faktiskt på gränsen till för kallt, i alla fall för Ollie som får köldkramp i tassarna vid sådana här temperaturer. Nikon klarar sig bättre och håller igång som en tok i snön.

Nu väntar nyår och de vanliga bekymren med raketer och en rädd Ollie. Men än så länge fortsätter vi att njuta av gnistrande snö och härlig julstämning.

Julafton.

Ett tag såg det lite tveksamt ut om vi skulle få en vit jul eller inte, men som tur var hade vi vädergudarna på vår sida!

Julförberedelserna har varit i full gång här med klappar som ska slås in och julgodis som ska bakas. Hundarna har förstås gjort sitt bästa för att hjälpa till.

Nu vill vi passa på att önska alla en riktigt God Jul!

God Jul
&
Gott Nytt År!

Helgmys.

Husse jobbar i helgen men jag och vovvarna har tagit julledigt. På måndag åker vi till mina föräldrar där vi ska fira jul!

Lite mer medicin.

När Nikon kastrerades blev vi erbjudna en kostnadsfri sårkontroll, och eftersom vi har anat att han är lite mer röd och svullen än vad som känns okej så passade vi på att utnyttja denna. Han mår bra och är pigg och glad och bryr sig inte om såret, det är bara hur det ser ut som oroade oss lite, och det är ju bäst att passa på att kolla upp det innan det blir jul och ledigheter.

Mycket riktigt så var det lite för svullet, så nu ska han äta antibiotika ett tag. Det är lite typiskt staffar att inte visa om de har ont, men i så fall har han gjort ett väldigt bra jobb med att dölja det för han är sitt vanliga pigga jag. Men nu blir det lite mer tabletter och så får vi hoppas att det läker fint. Nu behöver han inte vara ensam något mer heller så tratten slipper han. Skönt, tycker vår lilla trattkantarell!

En vecka kvar.

Nu är det bara en vecka kvar till julledigheten! Under den veckan ska Nikon gå med tratt är det sagt, men han bryr sig inte om sitt sår så han slipper den. Fast vi tar det säkra före det osäkra och låter honom ha den när vi inte kan ha koll, som på natten och när han är ensam hemma. Egentligen känns det lite dumt att lämna honom ensam med tratt på, men det finns inget alternativ eftersom vi måste jobba också.

Idag var han ensam i fyra timmar och samma sak gäller tisdag och onsdag, sedan behöver han inte vara ensam mer så då blir det bara tratt på natten om vi tycker att det fortfarande behövs. Vi provade ett alternativ till tratten som hindrar honom från att komma åt såret om han skulle få för sig det. Han blev väldigt söt, men tyvärr så var han också bra på att åla ur sin pyjamas, så det får bli tratt helt enkelt de gånger som det behövs.

Under den här veckan får han enligt doktorns ordinationer inte heller fnatta runt så mycket. Det är kontrollerade koppelpromenader som gäller och ingen överdriven motion. Så ingen löpning eller lösspring eller så, men vanliga promenader får han följa med på nu.

Nikon tycker inte alls att han behöver ta det lugnt, och det tycker egentligen inte vi heller baserat på att han är pigg och glad och inte verkar märka att han har opererats, men vi tar som sagt det säkra före det osäkra. Bättre att skära ner på fnattandet en vecka än att riskera att något går fel med läkningen.

Ollie fnattar på som vanligt!

Lika som bröder.

Nikon är betydligt piggare idag och han verkar inte ha ont. Det värsta för honom igår var nog att han blev dålig i magen och att han vägrade kissa så han höll sig i åtta timmar ungefär när han kom hem. Men idag verkar han vara nästan som vanligt förutom att han är lite trött, men det beror nog mycket på att han inte sov speciellt mycket inatt. Vi försökte nämligen ha tratten på honom och det var INTE populärt...

Ledsnare hund har man väl sällan skådat. På dagarna slipper han tratten för han bryr sig inte alls om såret. Fast vi håller förstås koll på honom hela tiden. Det kan ju hända att det börjar klia sedan när det börjar läka, men så länge han sköter sig under uppsikt så slipper han parabolen.

Dagen innan Nikon kastrerades så kastrerades även hans bror Aston. Ingen av oss visste att den andra skulle göra det så det var ju lite lustigt att vi gjorde det nästan exakt samtidigt. Aston är tydligen inte heller speciellt nöjd över sin tratt!

(Bild lånad av Astons husse Tobias)

Kulorna är borta.

Nu är Nikon kastrerad och ingreppet gick bra. Han är lite pipig och det är ju svårt att säga om det beror på att han har ont eller om han bara känner sig lite ynklig, men enligt veterinären har han fått nog med smärtstillande för idag så det är väl bara att lida ut det. Ollie blev sig själv redan dagen efter han kastrerades så förhoppningsvis känner sig Nikon bättre i morgon.

Vi har ställt fram en bädd med en filt i åt Nikon och Ollie passade på att stjäla platsen så fort Nikon lämnade den. Det är lite lustigt att de inte bryr sig när man köper mysiga bäddar, då ligger de hellre i soffan, men nu blev bädden plötsligt väldigt populär bara för att den hade fått en ny plats och en filt - och för att Nikon låg i den. Så jag fick ta fram en till filt och lägga i den andra bädden och då blev Ollie nöjd.

Jag vill bara poängtera att vi har haft mysiga filtar i bäddarna förut. De låg där i flera månader, men då var det minsann ingen som brydde sig... Nu har Nikon lagt sig i soffan och Ollie har tagit Nikons bädd igen. För gräset är ju alltid lite grönare på den andra sidan.

Andra advent.

Så här snöigt och fint hade vi det ett litet tag.

Tyvärr har det mesta regnat bort nu, men jag hoppas att det kommer mer till jul. I helgen har vi varit hos mina föräldrar och bakat lussebullar. Väldigt trevligt!

Till veckan väntar stora förändringar för Nikon - han ska nämligen bli av med familjejuvelerna. Det är något som vi har funderat på ett tag och nu tagit ett beslut om. På torsdag händer det.

Första advent.

Vi tänder första ljuset i staken och snart är det dags att gå ut på julskyltningen.

Dimmig promenad.

Speakers corner.

Årets bragdhund.

I samband med Stockholm hundmässa prisas varje år en hund i kategorin "Årets bragdhund". I år är det en staffe som får priset för att hon påkallade sin husses uppmärksamhet när hans dotter höll på att drunkna.

KLICKA HÄR för att läsa mer om årets bragdhund!

Fars dag.

Idag är det fars dag, och självklart sänder vi då en hälsning till våra pojkars pappor. Ollies pappa Molle har vi tyvärr ingen kontakt med, men vi vet att Nikons pappa Bilbo följer bloggen. Stor kram till er på fars dag!

Molle

Bilbo

För övrigt har vi roat oss med en promenad i skogen idag.

Gruvlig promenad.

Idag blev det en vända runt gruvan med grabbarna. En minusgrad och härligt höstväder!

Djur och spöken.

Igår var det Allhelgona och vi tog förstås en promenad på kvällen för att titta på alla vackra ljus. Kyrkogårdar och hundar hör inte alltid ihop, så man får kontrollera om det finns några förbudsskyltar innan man promenerar in.

Några sådana såg vi dock inte, bara en som sa "rastning av hundar förbjuden", men det tolkar jag som att hundarna får vara där så länge de inte gör sina behov. Annars borde det ha stått "hundar ej tillåtna". Dessutom kom det en hund ut från den kyrkogården precis när vi kom, så vi kände oss ganska säkra på att vi fick gå in. Fast vi gick inte in bland gravarna utan höll oss på vägarna. Lite respekt kan man ju visa när man har hund med sig tycker jag.

Något som jag ofta har funderat på är om hundar, och andra djur, kan se spöken. Ibland kan de stanna upp och titta på något som absolut inte finns. Det är möjligt att det finns en naturlig förklaring och att det kanske bara var ett ljud de hörde som var så tyst att människoöron inte kunde uppfatta det, men ibland känns det verkligen som att de ser ett spöke.

Igår när vi hedrade våra nära och kära var det nog många andar som var ute och rörde på sig, för hundarna hade mycket att titta på även när vi var helt ensamma bredvid gravarna. Vissa tror på ett liv efter döden och andra inte. Jag vet inte riktigt vad jag tror, men jag tror att djur kan uppfatta andra energier än vad vi människor kan. Det är ju ingen som har talat om för djuren att spöken inte finns, och då är de förmodligen lite mer öppna i sinnet än vad vi är.

Ingen rast och ingen ro.

Igår blev det inte mycket vila för vovvarna. Redan 07.30 knackade det på dörren då några farbröder skulle komma hit och titta på vår ventilation. Det är ju alltid spännande med besök tycker Ollie och Nikon, och de skötte sig förvånansvärt bra. Ollie som brukar skälla när någon kommer in genom dörren sa bara något enstaka voff, och Nikon som brukar kroppstackla besökare hälsade ganska försiktigt.

När ventilationsfarbröderna var klara med sitt tog jag och husse ut hundarna på en ovanligt tidig promenad. Det var väldigt vackert ute med sol och dimma. Ollie hade sin nya sele och det såg hyfsat bra ut. Vi får se hur den blir när den får "mjukna till sig" lite.

Efter det tog vi en biltur eftersom vi behövde handla lite. Vi köpte bland annat hundtandkräm och då fick grabbarna följa med in på djuraffären. På djuraffären kan man väga sig, och så får man nästan alltid godis av personalen om man ställer sig på bakbenen och försöker nå över disken. Nikon vägde cirka 18 kg och Ollie vägde 4,8 kg. Det betyder att Ollie har gått ner lite, vilket är bra!

När vi kom hem var det dags för mig att gå till jobbet, men husse var hemma några timmar till, och när jag sedan kom hem hade hundarna bara varit ensamma drygt en timme. Inte så mycket lugn och ro med andra ord. Jag hoppade i träningskläderna ganska direkt och tog med mig Nikon ut på en löptur. Ollie låg och hade det skönt i soffan, och jag vet att han bara skulle ha bromsat mig om jag hade tvingat ut honom på en löptur i mörker och kyla. Han kom inte ens till dörren när vi gick! Det blev 4 km för mig och Nikon.

Efter det gjorde vi kvällen och slappade i soffan tills husse kom hem från jobbet och det var dags att gå och lägga sig. En händelserik dag!

Paket.

Vi har beställt från Animail! Ollie behövde nämligen en sele. Den är likadan som hans gamla fast en storlek större. Egentligen ligger han mellan storlekarna, men jag tror ändå att det är bättre att ha en sele som är något för stor än en som är lite för liten. Jag tror att den mindre selen skaver honom i armhålorna, så nu får han ha den större storleken och så får vi se om det går bra trots att den är lite stor eller om jag får försöka sy om den på något sätt. Grabbarna fick också varsitt matchande koppel!

Snöflingor.

Första snöfallet kom för några dagar sedan. Det var inte mycket, men det var snö!

Höstbilder.

Här kommer två höstbilder från en promenad för några dagar sedan. Det är verkligen vackert ute och så länge det inte ösregnar är det härligt att vara ute i höstluften!

Soffläge.

Jag har uppdaterat lite dåligt på senaste tiden. Det känns trist eftersom jag tycker att en blogg ska uppdateras hyfsat ofta för att hållas levande och rolig. Men det är som det är helt enkelt. Jag funderade på om jag skulle sluta blogga eftersom jag inte lyckas hålla bloggen levande just nu, men varför ska jag göra det egentligen? Jag slänger in något inlägg då och då, och det är ju upp till var och en om man vill läsa.

Just nu är jag fortfarande lite snuvig och har en envis hosta, så det blir mest lugnare promenader. Dessutom regnar det ganska mycket, och då vill varken jag eller hundarna vara ute någon längre stund. Vi har helt enkelt en ganska passiv period nu, både frivilligt och ofrivilligt. Och då blir bloggen också passiv.

Höst.

Fortfarande sjuk så det händer inte så mycket här. Även husse blev smittad, så i helgen låg vi mest i soffan. Hundarna har med andra ord fått vara väldigt passiva i några dagar nu, men det var inga problem alls. Igår fick de springa lösa på ett fält och idag blir det kanske en promenad om det slutar regna. Det är verkligen höst nu!

Sjukdag.

Idag är jag hemma från jobbet med en dunderförkylning. Det är tur att man har sällskap i soffan av två håriga fyrbeningar! Inte så roligt för hundarna kanske, men å andra sidan får de ju sällskap hela dagen.

Bjuder på en bild som jag tog förra veckan.

Dags att plocka fram reflexerna.

Nu märks det att vi börjar gå mot mörkare tider, och går man en promenad efter jobbet är det reflexer på som gäller!

Höst.

Nu har det verkligen blivit höst ute. Det är kallare och löven börjar bli gula och trilla av. Själv tycker jag att det är ganska skönt att det inte är stekhett längre, och så länge det inte regnar är det härligt med höstväder!

(Japp, hundarna är med på bilden, och husse står bakom trädet!)

Bäää.

Nikon undrar vad det här är för ulliga och krulliga varelser som luktar så spännande!

Ut på tur.

Helgen spenderades hos mina föräldrar. Det första vi gjorde var att stanna till vid crossbanan så att husse kunde åka lite. Vi var helt ensamma där och det är ett stort område med bra sikt, så Nikon fick vara lös. Det var väldigt roligt för han skötte sig verkligen exemplariskt!

Han höll sig nära oss och kom när vi ropade. Vi vågade dock inte ha båda hundarna helt lösa samtidigt eftersom de utomhus är mer benägna att trigga varandra till att börja leka vilket snabbt kan övergå i gruff och bråk, så Ollie fick gå med kopplet på så att det fanns något att ta tag i om det skulle behövas.

Det var verkligen fint väder och alla fyra njöt av solen och av att Nikon kunde vara lös utan problem (fast vi höll förstås stenkoll efter harar och annat...).



Nästa dag var det vandra upp för berg som stod på schemat, och även den dagen hade vi tur med vädret. Det var varmt och skönt och soligt!

Det är ungefär 2,5 kilometer till toppen och där uppe åt vi korv och bullar och tittade på utsikten ett tag innan det var dags att vandra ner igen. En mysig dag och en mysig helg!

Spår.

Igår tog vi en mysig promenad på elljusspåret. Vi har inte gått där på länge och jag vet faktiskt inte riktigt varför. Den rundan har helt enkelt glömts bort. Nu när det är lite höstigt är det extra mysigt att gå där, och har man tur får man se ett djur eller två. Mest rådjur då. Fast igår var vi där lite för tidigt. Då var det bara en massa löpare och cyklister i farten, men vi såg i alla fall hästar och får i sina hagar.

Innan vi började gå gick vi varsitt spår i en tom fårhage som hundarna fick gå när vi kom tillbaka till bilen igen. Det gick sådär, men det var roligt i alla fall!

Två promenadbilder.

En löprunda.

Idag tog jag med mig båda hundarna ut på en löprunda. Det var första gången jag sprang med båda två faktiskt, och det gick över förväntan bra. Ollie måste man ibland dra med sig, speciellt om man springer samma runda flera varv. Jag förstår inte varför för han älskar att springa och röra på sig, men inte när han måste göra det på mina villkor tydligen.

Så för att försäkra mig om att han skulle vara peppad att springa valde jag att ta vägen mot hundrastgården. Dit vill han alltid (av någon anledning, han får ju gå lös på en massa andra ställen också), och mycket riktigt så blev han på bra springhumör när han väl insåg vilket håll vi skulle åt. Nikon tycker också om den vägen, och jag trodde att han å andra sidan skulle dra för mycket, men han skötte sig bra.

Hundrastgården ligger vid en sjö och vi sprang runt sjön. Första sträckan när man springer bort från rastgården var det något lägre tempo, men inte ens Ollie bromsade utan låg i ett jämt tempo snett bakom mig. Nikon växlade mellan att jogga vid min sida och att vara framför, men han drog inte så mycket. Andra sträckan när man springer mot rastgården drog Nikon lite mer och höll sig mest framför, och Ollie växlade mellan att springa vid min sida och framför mig.

När vi närmade oss rastgården trodde jag att de skulle börja dra mycket mer båda två, för det brukar de göra när vi går promenad där (speciellt Nikon), och sedan sluta dra i besvikelse när vi hade passerat, men de sprang mest på bara och ville inte ens in i rastgården utan fortsatte att springa förbi den. Väldigt bra! Det blev en runda på 3 km (plus uppvärmning och nedvarvning), och det fick räcka för den här gången.

Husse tog kort på oss när vi gav oss iväg.

Träning.

Här kommer lite bilder och film från hundträning tidigare i veckan. Det har inte blivit av att blogga om det, men bättre sent än aldrig!

Egentligen var det väl mer lek än träning, men vi gjorde lite av varje i alla fall. Lite lydnad, lite apport och lite spår blev det.

Husse passade på att filma spåren. Det var länge sedan vi spårade nu, men det gick ganska bra faktiskt. Spåren var korta och nästan helt raka, men det blåste en del eftersom det var så öppet så doften hade antagligen flyttat sig på sina ställen. De hittade rätt i alla fall och jobbade helt okej (förutom att Nikon stannade och kissade mitt i...).

Nikons spår:




Ollies spår: