Igår var det Allhelgona och vi tog förstås en promenad på kvällen för att titta på alla vackra ljus. Kyrkogårdar och hundar hör inte alltid ihop, så man får kontrollera om det finns några förbudsskyltar innan man promenerar in.
Några sådana såg vi dock inte, bara en som sa "rastning av hundar förbjuden", men det tolkar jag som att hundarna får vara där så länge de inte gör sina behov. Annars borde det ha stått "hundar ej tillåtna". Dessutom kom det en hund ut från den kyrkogården precis när vi kom, så vi kände oss ganska säkra på att vi fick gå in. Fast vi gick inte in bland gravarna utan höll oss på vägarna. Lite respekt kan man ju visa när man har hund med sig tycker jag.
Något som jag ofta har funderat på är om hundar, och andra djur, kan se spöken. Ibland kan de stanna upp och titta på något som absolut inte finns. Det är möjligt att det finns en naturlig förklaring och att det kanske bara var ett ljud de hörde som var så tyst att människoöron inte kunde uppfatta det, men ibland känns det verkligen som att de ser ett spöke.
Igår när vi hedrade våra nära och kära var det nog många andar som var ute och rörde på sig, för hundarna hade mycket att titta på även när vi var helt ensamma bredvid gravarna. Vissa tror på ett liv efter döden och andra inte. Jag vet inte riktigt vad jag tror, men jag tror att djur kan uppfatta andra energier än vad vi människor kan. Det är ju ingen som har talat om för djuren att spöken inte finns, och då är de förmodligen lite mer öppna i sinnet än vad vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar