Året som gått.

Sista dagen på året har kommit, men det känns ju egentligen som vilken dag som helst. Det finns en massa saker att säga om 2012, men jag delar med mig av några bilder från året istället.

Vintersol.

Mysiga strövtåg.

Agilityträning.

Någon föds.

Några är lyckligt ovetande.

Någon kommer hem.

Miljöträning i stan...

...i skogen...

...och på fjället.

Liten blir stor.

Och en massa mer.
Mycket har hänt, men mycket har vi också kvar att uppleva.
Nu laddar vi inför nyårsnatten och hoppas att det inte blir så mycket raketer.

GOTT NYTT ÅR!

Mellandagar.

Det har inte blivit så mycket tid till att blogga nu. Vi är hos mina föräldrar och umgås med familj och släkt, myser på härliga promenader och mest bara tar det lugnt. På julafton fick hundarna ha på sig fina julrosetter ute på promenad.

Vi har varit lite bortskämda med promenadsällskap eftersom min syster med sambo har hängt med ut ibland och tagit varsin hund.

Nikon har dessutom fått gå lös ganska mycket och han har verkligen tagit sin uppgift på allvar och snällt kommit tillbaka när vi ropat på honom. Han springer inte ens långt bort utan håller sig runt oss. Tyvärr litar jag inte på honom så pass mycket att jag vill ha honom lös hemma hos oss i stan där det rör sig mycket mer trafik och människor, men det är väldigt mysigt och skönt att kunna göra det såhär på "landet" (mindre ort).

Ollie har såklart också skött sig bra lös, men med honom är det ju sällan problem.

Nikon har som sagt inte brytt sig om granen, och där överraskade han faktiskt mig. Jag trodde att vi knappt skulle kunna ha någon gran, eller i så fall en gran innanför galler, men det går långt över förväntan! Han försökte smaka lite på den innan den blev klädd, men sedan dess har han bara nosat på en kula eller två.

Det är otroligt skönt att bara kunna släppa ut hundarna på gården när de behöver kissa, eller när de bara är allmänt odrägliga.

Egentligen hade det ju varit roligare om hela gården hade varit inhägnad, men å andra sidan är det ganska skönt att kunna stå kvar i dörren och ändå kunna hålla koll på dem. Det gör det t.ex. enklare att se var de bajsar så att man kan plocka upp det. För det blir en del påsar...

Nikon är bra på att roa sig själv ute på gården. Om man släpper ut honom med en leksak springer han och kastar runt den som en tok. Det ser så roligt ut att jag tänkte filma det, men tyvärr var han inte på lekhumör just nu. Det får duga med en film där han försöker gräva fram gräsmattan istället.

Klicka här för att se filmen.

Igår hälsade vi på min moster, och Nikon fick äran att leka med min kusins hund Icaros. De rev runt så att snön yrde och verkade ha riktigt roligt båda två!

De bor förresten verkligen på landet (med hästar och allt som hör till), så där behövs inga staket alls.

Ollie var inte så imponerad av de buffliga hundarna som brottades i snön. Men jag förstår honom, är man så liten att man måste simma fram i snön har man nog inte så mycket glädje av två betydligt större och tyngre hundar som busar runt.

Klicka här för att se en busfilm med fullt ös!

Ollie trivdes bättre när vi gick in och fikade. Då kunde han rulla ihop sig på kökssoffan och mysa i värmen från vedspisen.

Nikon gav också upp till slut och slocknade under köksbordet.

Idag ska vi åka hem en sväng för vi har en tid på bilbesiktningen. Det känns även bra att titta till hemmet lite, vattna blommorna och ta in posten. Vi sover där en natt och sedan åker vi tillbaka hit igen. Nyår firas nämligen bäst där det finns minst raketer. Ollie är väldigt rädd, det vet vi redan, men Nikon har ju aldrig upplevt nyårsafton förut. Så för bådas skull vill vi minimera smällandet så gott det går, och hoppas på det bästa!

God Jul.

Ollie och Nikon önskar alla en God Jul!

Nikon har inte brytt sig om granen, väldigt skönt!

Härligt med egen gård hos mina föräldrar.

Jag passade på att tillverka lite fågelmatsbollar.

Vi fick en jättefin tavla föreställande Ollie och Nikon
i julklapp av min syster som är konstnär!

Hundträff.

Igår tog vi en sväng till hundrastgården för att odjuren skulle få sträcka på benen lite. När vi varit där ett tag och hundarna tagit x antal varv i snön kom det en tjej med två hundar och frågade om hon fick komma in.
Hon hade en stor hund som var en korsning mellan flatcoated retriever och labrador retriever, alltså flatte/labbe, eller som husse sa - en flabbe. Den andra hunden trodde jag först var en australian shepherd-valp, men det visade sig vara en vuxen miniatyr australian shepherd.

Alla fyra hundarna storsade mest omkring och skötte sig själva. Mini-aussien bjöd upp till lek med Nikon några gånger, men han var mest intresserad av matten. Människor är ju tydligen livet för staffar! Dessutom bjöd hon på godis, och blev därför också en favorit för Ollie.

Nu fortsätter vi att ladda inför julen, och till helgen bär det av till mina föräldrar där vi ska vara över jul och nyår.

Ett renrasigt helvete.

Jag har bloggat om dokumentären "Pedigree Dogs Exposed" och dess uppföljare "Pedigree Dogs Exposed - Three Years On" flera gånger.
Igår sändes uppföljaren i svensk tv under namet "Ett renrasigt helvete - vad hände sedan?", och för den som vill se finns programmet tillgängligt i sex dagar till på nätet.

Klicka här för att se den (med svensk text och berättarröst).

Det är en obehaglig sanning om den extrema renrasavlen som uppstår när människan inte längre sätter hundarnas hälsa och välmående i första hand. Rekommenderas!

I väntan på julen.

Jag har inte så mycket att blogga om nu, för vi gör egentligen inte något värt att skriva om. Det känns som att man går in i något slags energisparläge såhär innan jul och bara väntar och förbereder sig inför vad som komma skall. Det är mysigt att fixa och dona med julkort och klappar och man myser hellre inomhus än ute i minusgraderna. Det har faktiskt varit riktigt kallt ett tag nu och det är inte Ollie speciellt förtjust i. Nikon verkar inte bry sig så mycket om kylan, trots att han har mycket mindre päls, men det är väl kanske så att mindre hundar fryser lättare.

Idag åkte vi i alla fall iväg och köpte mat åt Ollie. Det känns bra att bunkra upp nu så att man inte kommer på någon gång i mellandagarna att hundmaten är slut, så nu har Ollie mat för de närmsta tre månaderna. Nikons mat tar slut mycket snabbare, men den är också lättare att få tag på, och han har så att han klarar sig ett tag.

Vi passade på att ta en promenad i en park när vi köpte mat. Det är mysigt att gå på ställen man inte ser varje dag.

Ollie var väl inte helt nöjd med kylan. Han spenderar hellre dagarna såhär...

Nikon var toknöjd, som vanligt. Men han kan också mysa...

...ibland, mellan fnattvarven. Han är i alla fall söt när han sover!

Promenader.

Julen närmar sig och vi myser mest runt, tar vintriga promenader och kryper ner i soffan med lite glögg (inte hundarna förstås). I helgen var vi hos mina föräldrar och julbakade lussekatter. Mysigt! En härlig promenad hann vi också med och här kommer en film från den:

Nikon fick också gå lös en stund och briljerade verkligen på inkallningen. Han höll sig nära oss och var uppmärksam, mycket bra. Även i ligg-träningen gör han stora framsteg. Det känns som att han har en bra period för att lära sig saker nu, och det får man ta vara på. Valphjärnan går ju igenom olika faser, och vissa av dem passar inte så bra för inlärning. Därför får vi passa på nu, för det står nog inte på förrän han kommer in i könsmognaden och får kottar i öronen igen...

Ollie var såklart duktig som vanligt och gick lös större delen av promenaden. Hos mina föräldrar är det mindre trafik och rörelse så där kan han gå lös betydligt mycket mer. Ibland vore det skönt att bo så istället för i stan.

Idag har jag tagit en promenad ensam med hundarna. För några månader sedan hade det varit en omöjlighet, men det tar sig med koppelgåendet. Även rumsrenheten verkar ta sig, och det är otroligt skönt!

Ligg-träning.

Här kommer en film där Nikon tränar "ligg". Ollie är också med, fast han behöver ju inte träna på det, men han lägger sig gärna ändå för en godbit.
Ibland går det bra, ibland mindre bra. Får man honom bara att lägga sig på given signal kan han ligga kvar när man går iväg också. Duktigt! Ollie gör såklart rätt varje gång, men han får ha lite tålamod med lillebror.

Klicka här för att se filmen.

Julhundar.

Nu har det varit mellan 16-20 minusgrader ett tag, och det känns väldigt kallt när det slår till så plötsligt. Gårdagen spenderades inne med raggsockor och glögg, och idag blir det inte heller några större utflykter.

Julstämningen börjar infinna sig och nu har vi julpyntat. Två små tomtar hjälpte till.

Kall advent.

Tretton minusgrader sa termometern idag. Det är kallt! Fast egentligen är det ju ganska normalt för december, men innan man har vant sig vid kylan efter att man knappt haft några minusgrader sedan förra vintern så känns det ganska kallt.

Kölden stoppade dock inte oss från att ge oss ut i naturen, och som tur var kombinerades kallgraderna med strålande sol och gnistrande snö. I skogen täcktes varenda grangren av en sträng med snö och utandningsluften fick håret att vitna. Jag borde förstås tagit ett kort på denna härlighet, men det gjorde jag tyvärr inte. Nu ligger hundarna inne i stugvärmen och myser.

Idag är det första advent, och jag har inte ens julpyntat än. Det får bli ikväll när husse kommer hem från jobbet. Det känns som att jag kan behöva lite assistans när jag ska öppna julkartongerna och riva runt där i, och då menar jag inte av hundarna...

Nikon har *peppar peppar* varit bra i magen i flera dagar nu, vi hoppas att det håller i sig!

Vintrigt värre.

Imorse var det helt vitt och det har snöat hela dagen. Det är skönt med lite riktig vinter nu när det börjar närma sig jul. Vi tog en promenad längs grusvägarna i skogen.

Filmer från promenaden:

Nikon tränade koppelkontakt.

Efter promenaden fick grabbarna köra lite sök. De fick tre skick var och de var taggade och duktiga. Jag gömde mig och de hittade mig alla gångerna. Väldigt roligt! Vi märkte dock att det inte vore helt fel med walkie-talkies, så att man kan kommunicera när man är klar för att bli hittad.

Här kommer en bild från veckan när jag och Nikon följde med husse på ett jobb.

Han skulle fotografera jonglörer och valde vårt p-garage som miljö. Ett bra tillfälle för oss att miljöträna lite, för det är ju inte varje dag man stöter på två killar som kastar runt bollar och käglor. Nikon tyckte att de såg lite konstiga ut, men han var duktig och satt tyst och tittade.

Ollie har väl sett det mesta, så han behövde inte följa med. Han har varit med på allt från marknader till studenter och djurparker, åkt tåg, hiss, tunnelbana och till och med trampbåt, varit i många olika städer, skogar och naturområden och upplevt mycket roligt. Fast jonglörer i ett p-garage har han nog aldrig sett, men Nikon har ändå mycket kvar att uppleva!

Fullt upp.

Igår hade vi hantverkare här igen, elektriker den här gången. Det verkar aldrig ta slut på saker som behöver fixas i den här radonhistorian, men nu har vi i alla fall ström till vår radonsug. Fast elektrikerna hade tydligen inte fått betalt för att koppla in den, så nu väntar vi väl på att någon annan ska komma hit och stoppa in kontakten antar jag.

Jag har väl egentligen inget emot hantverkare, men de verkar behöva göra allt så omständigt hela tiden. Dessutom är de väldigt ofta sena trots att de gärna vill komma väldigt tidigt, så när man har stressat hela morgonen för att hinna gå ut med hundar, äta frukost och göra sig klar innan man får besök så ringer de fem minuter efter utsatt tid och säger att de blir en halvtimme sena. Men om man själv råkar försova sig eller inte hinna klart, ja då står de såklart och hänger på låset en kvart tidigare istället.

För att slippa sitta och studera elektrikerna när de ständigt springer ut och in och skräpar ner passade vi på att smita ut istället. Vi hade tid för bilbesiktning och hundarna fick hänga med. Mannen som undersökte bilen sa att det var okej att de satt i bilen, och de var duktiga och sa inte ett ljud. Bilen gick dessutom igenom med beröm!
När vi kom hem tog vi en promenad i stan med hundarna och passade på att uträtta lite ärenden.

Idag har vi fått lite snö. Det är inte mycket, men det är i alla fall lite vitt. Vi tog en härlig promenad alla fyra, och eftersom det var lite kallt med minusgrader fick hundarna ha sina sköna täcken på sig.
Nikon gör verkligen framsteg i koppelträningen och hela promenaden var jättemysig! Ollie hoppade från sten till sten som vanligt och fick vara lös en del av vägen. Han är så duktig.

Nu verkar också Ollies hals vara nästan helt okej, så idag slutade vi med smärtstillande. Nikon har tyvärr också haft lite problem på sista tiden. I ungefär en vecka har han haft sporadisk diarré. Från att vara helt normal i magen till att ha rinnande diarré ungefär var femte gång man bajsar är ju inte normalt. Eftersom han åt och drack som vanligt och var pigg och glad tänkte vi först att det kanske berodde på att han hade fått i sig något olämpligt ute (han äter ju ungefär allt), men när det inte slutade började vi misstänka att det fanns ett problem.

Vi köpte ett kollamasken-test på apoteket och fick någon dag senare svaret att det provet innehöll "förekomst av ägg från hundens spolmask" och "förekomst av giardia". Jag hade aldrig hört talas om giardia, men när det fanns som tillval i kollamaken-kitet läste jag på om det och symptomen verkade stämma, så vi bestämde oss för att kolla för det också.
Giardia är en parasit som lever på tarmslemhinnan och hindrar tarmens normala funktion. Klicka här för att läsa mer om det.
Efter konsultation med veterinär ska Nikon äta en avmaskningskur och förhoppningsvis bli av med problemet. Ett nytt avföringsprov ska sedan tas och eventuellt kan behandlingen behöva upprepas.

Nu lackar det mot jul och jag funderar på om vi ska våga ha någon julgran i år. Risken finns ju att den är intressant för en viss staffe och kanske inte får stå ifred om man säger så. Det visar sig hur det blir med det.
När jag stod i duschen nyss hörde jag misstänkta ljud från sovrummet, som om någon eller några härjade runt där inne. "Hörrni hundarna?" ropade jag. "Ni vet väl att tomten bara kommer med julskinka till snälla hundar?".
Inget svar.
Men när jag kom in i sovrummet låg där två väldigt oskyldiga varelser i sängen, som vad jag kunde minnas hade varit bäddad sist jag såg den. Nu låg täckena halvvägs nere på golvet.
Vi får väl se hur det blir med den där tomten i år.

Bilder.

Jag hittade lite i bilder i husses telefon.

Ollie ute på promenad.

Nikon i bilburen, sett genom hålet bakom armstödet i baksätet.

När man lagt i rena lakan får man skynda sig om man vill vara först.

Nikon framför ett skyltfönster fullt av Nikon-reklam.

Ollie sover i nedförsbacke.

Helgens aktiviteter.

I fredags åkte vi in till veterinären igen med Ollie eftersom han verkade bli värre i halsen. Eftersom han ogillar när någon öppnar hans mun och stoppar in fingrar och träpinnar var han tvungen att få en spruta med lugnande. Även med lugnande i kroppen är han imponerande stark i käkarna, men de såg i alla fall att det såg normalt ut. Det var lite inflammerat, som man kunde förvänta sig tydligen, och läkeprocessen gav honom troligtvis klåda i halsen. Vi fick rådet att fortsätta med smärtstillande några dagar extra samt ge honom lite glass ibland för att lindra. För att minska obehag skulle vi även använda sele istället för halsband.

Eftersom Ollie inte hade några problem alls förra gången han fick tonsillerna borttagna, vad jag kan minnas, blev jag såklart lite orolig när han den här gången verkade ha obehag som dessutom inte blev bättre utan snarare värre. Vi fick då reda på att vissa hundar t.o.m. kunde matvägra en vecka efter en sådan operation, men det hade ju varit skönare att få reda på det innan. Det visar återigen att man måste ha mycket kött på benen själv angående det som är fel med ens hund, för man kan inte lita på att veterinärerna gör eller säger allt rätt, tyvärr.

Så, fredagen som egentligen var tänkt till hundträning och andra nöjen för husse och mig blev istället en dålig dag för Ollie som fick utstå ett veterinärbesök samt spenderade resten av dagen under en filt där han sov av sig det lugnande medlet. Trots uppvakningsspruta blir ändå hela dagen "förstörd" eftersom uppvakningsmedlet går snabbare ur kroppen än det sövande medlet, och lämnar ändå en trött hund (har vi fått förklarat för oss). Husse tog i alla fall en promenad med Nikon, så att han skulle bli lite trött och inte störa Ollie.

På lördagen var Ollie pigg igen och vi tog en tur till skogen för att ägna oss åt det som var tänkt för gårdagen. Först strosade vi bara runt lite och sedan tog vi en promenad längs grusvägarna. Tanken var att vi skulle prova lite sökträning. Vi har visserligen gömt oss och låtit både Ollie och Nikon leta upp oss förut, men nu tänkte jag att vi skulle utgå från hur de som tränar "på riktigt" gör, alltså de som tränar för tävling. Det handlar alltså om att hitta gömda personer, där det i verkliga livet kan handla om människor som gått vilse eller ligger skadade någonstans.

Vi började enkelt med ett träningstips där den som ska gömma sig leker med hunden mot det tilltänkta gömstället för att sedan stjäla hundens leksak när den är lagom taggad. Hunden tas bort och människan går i en båge till gömstället för att hunden inte ska spåra sig fram utan istället använda vittringen i  luften. När hunden tas tillbaka och visar intresse skickas den för att leta efter den försvunna människan.
Egentligen är jag inte alls insatt i det här, men det är roligt att prova. Ollie och Nikon fick varsitt försök och båda två hittade husse som låg gömd i skogen. Till våren ska vi förhoppningsvis hälsa på uppfödar-Louise som har bjudit in oss på lite "riktig" sökträning.

Ollie ville gärna fortsätta att ligga på filten. Han tycker att det är mysigt, men på grund av en valp som äter filtar till frukost kan vi inte ha några filtar framme nu. Han lyckades i alla fall att lägga sig på den ändå, för om inte filten kommer till Ollie måste Ollie komma till den gömda filten. Sötnosen.

Idag har Ollie och jag tagit en mysig promenad när husse tog med sig Nikon ut för lite egentid och diverse vardagslydnadsträning. Det gick enligt rapport både bra och dåligt, men mest bra tror jag.
Jag och Ollie myste mest runt, gjorde lite natur-agility och njöt av varandras sällskap. Vid ett tillfälle träffade vi på en lös hund. Det var en äldre stövartik som först såg ut att vara helt ensam, men sedan såg jag att hussen höll på att packa ur en bil som stod parkerad bakom en buske. Tiken såg först ut att inte bry sig om oss, men sedan sprang hon plötsligt fram och började nosa på Ollie. Jag tog det som vanligt väldigt lugnt. Jag tror att man sänder ut fel signaler till sin hund om man brusar upp och börjar skrika efter ägaren. Självklart måste man vara på sin vakt, men jag tror att även den främmande hunden tacklar situationen bäst om alla håller sig lugna.

Efter några sekunder dök ägaren upp och kopplade sin hund. Han sa att hunden hade fått stryk av en rottweiler idag. Jag förstår för det första inte varför man släpper lös och sedan inte har koll på sin hund, men jag förstår ännu mindre hur man kan låta den hunden springa fram till främmande hundar om den nyss blivit påhoppad. Enligt honom hade nog inte hunden hans tillåtande att springa fram till min hund, men enligt mig är det samma sak att inte ha koll på sin hund som att ge hunden tillåtelse att göra vad den själv vill. Och en hund som har varit i slagsmål kanske är lite skärrad och bör verkligen inte utsättas för att tackla främmande hundar med egna initiativ. Mannen avslutade med kommentaren "Fast rottweilern är egentligen hennes vän. Hundar är sådana".

Man upphör väl aldrig att förvånas.

Ett halvt år.

Idag är Nikon 6 månader gammal, ett helt halvår. Framsteg gör han såklart, även om han fortfarande ger oss många gråa hår.

Idag var t.ex. första gången jag tog båda hundarna på en längre promenad ensam. Även om Nikon fortfarande går lite kors och tvärs i kopplet är han mycket bättre nu, och det går faktiskt att ta koppelpromenader med honom och Ollie samtidigt utan att behöva vara två personer, fast det är inte helt smärtfritt förstås.

Rumsrenhetsträningen pågår fortfarande. Ibland tycker man sig se framsteg, och så helt plötsligt händer det en olycka. Kanske slappnar man av mer nu och inte är lika snabb som när han var riktigt liten. Jag hoppas i alla fall att han blir rumsren snart så att vi slipper springa ut i tid och otid.

Jag upplever att Nikon lyssnar mycket bättre nu, och det är roligt såklart. Han kan förstås slå dövörat till när något inte passar honom, men överlag lyssnar och förstår han mycket bättre.

Det blir spännande att se hur han är om sex månader till!

Ollie mår för övrigt mycket bättre nu. Igår blev det en liten promenad och en tur till hundrastgården, och nu verkar han vara som vanligt igen. Något irriterad i halsen är han fortfarande, men det ger sig förhoppningsvis snart.

Trött buse.

Ollie var ganska illa däran när vi hämtade honom från djursjukhuset igår. Han var trött, lite gnällig, darrade konstant och var väldigt stel. Att han var trött är ju inte så konstigt med tanke på att han varit sövd, men det kändes inte alls bra att han var så stel och verkade ha ont trots att personalen sa att han fått nog med smärtstillande för dagen och inte skulle börja med tabletter förrän idag.

När vi lämnade honom klockan åtta igårmorse gav en sköterska honom en spruta med lugnande direkt, men när vi hämtade honom klockan fyra på eftermiddagen var han fortfarande blöt runt munnen av vad de sa var från tandstensborttagningen. Jag fick förklarat för mig när jag bokade tiden att han skulle ligga på observation ett tag efter halsoperationen för att de skulle se att det inte uppkom några blödningar eller problem, och att tandstensborttagningen skulle ske i samband med operationen, men frågan är hur länge han låg med lugnande innan de började ta bort tonsillerna och göra rent tänderna med tanke på att han fortfarande var väldigt blöt när vi hämtade honom. Det känns inte alls bra, och kanske är han stel för att han legat länge i en bur utan att kunna röra sig för att han hade lugnande i kroppen. Kanske har han varit kall också. Kanske hade han ont i magen för att han inte hade fått något att äta sedan kvällen innan, för de hade inte gett honom någonting trots att han var tillåten att äta så fort han kom hem om han ville. Kanske hade han spänt sig för att han var kissnödig. Jag hoppas verkligen att de har rastat honom någon gång under de åtta timmarna han var där, men han var ganska kissnödig när vi hämtade honom.

Allt känns helt enkelt lite skumt, och jag kan inte minnas att han hade det såhär jobbigt förra gången han tog bort tonsillerna. Mat ville han i alla fall ha, och han både kissade och bajsade. Idag har han fått smärtstillande och han verkar må bättre nu på eftermiddagen. Han darrar och gnäller inte längre och han kan slappna av och sova. Han är fortfarande stel i bakbenen och går lite krumryggat, men det är mycket bättre än igår. Han ville till och med busa med Nikon tidigare idag, fast jag lät honom bara busa en liten stund eftersom jag vill att han ska vila. När husse kommer hem ska vi ta en kort promenad så att han får mjuka upp benen lite.

Angående blodprovet så var blodsockret normalt nu, och de sa att det förmodligen bara var en tillfällighet att det var högt en gång. Urinprovet visade lindrigt med urinkristaller, vilket är bra eftersom det har gått från rikligt till måttligt, och nu lindrigt. Han får fortsätta med sin vanliga mat, som tur är.

Igår hade jag hundarna åtskilda så att Ollie skulle få vara ifred, han ville faktiskt inte ens sova i sängen med oss, men idag får de vara i samma rum. Nikon tycker nog att det är lite tråkigt att behöva vara lugn och stilla, men han har faktiskt sovit väldigt mycket och skött sig fint. Han kommer förmodligen bli pigg ikväll, men då är husse hemma och kan hjälpa mig. Just nu vill jag bara kunna ha koll på Ollie och att han ska få ha det lugnt, så vi får helt enkelt acceptera att valpen kommer leva runt ikväll och hitta på något med honom då.

Nu ska vi (förhoppningsvis) vila en timme till och sedan invänta husse.

Helgmys.

Helgen har spenderats hos mina föräldrar med god mat och tårta eftersom jag har fyllt år! Vi har haft det lugnt och mysigt och tagit härliga promenader med hundarna, bland annat längs älven där hundarna doppade tassarna.

Film från älven:

Idag har vi det ensamt här hemma, jag och valpen. Ollie är hos veterinären och ska få tonsillerna borttagna, samtidigt som tänderna ska bli rena. Blodprov och urinprov är också lämnade, och som vanligt är det lite nervöst. Han lämnades där vid åtta i morse och ska hämtas runt klockan fyra.

Det känns alltid konstigt att lämna djursjukhuset utan hund, och jag hoppas att dagen går snabbt så att vi får hem honom snart!

Hantverkare i huset.

Sedan i morse har jag och hundarna mest hängt i sovrummet. Vi har nämligen haft hantverkare här som har borrat och fört oväsen, och som nog inte hade uppskattat sällskapet av två nyfikna hundar mitt i arbetet. Eftersom vi tydligen har höga radonvärden här har vi nu fått en radonsug som ska hjälpa oss med det, och därför behövdes det borras hål i golvet och sättas upp ett rör som sedan går ut genom väggen via en liten manick.

Hundarna har skött sig väldigt bra. Ollie skällde lite när de kom (som vanligt) men efter det har han mest sovit trots en massa spring i dörren och endast ett kompostgaller för sovrummet. När de kom tillbaka efter lunchen passade han dock på att skälla lite till. Nikon har varit lite mer intresserad av själva arbetet, men han har faktiskt också mest sovit.
Husse och jag tog en promenad med grabbarna så att de skulle slippa ligga i sovrummet hela tiden. Det var härligt väder!

Nikon hittade trevliga (?) saker att rulla sig i. Han är så söt när han gör det, fast jag vet inte hur sött det är om man hade vetat vad han egentligen rullade sig i. Jag tänkte filma honom, men när jag hade fått upp mobilen slutade han såklart att rulla sig. Här kommer en liten film i alla fall.

På promenaden upptäckte husse något underligt, fast egentligen var det Nikon som hittade det först, någon hade nämligen bundit fast kött i ett träd. Som hundägare blir man ju genast misstänksam med tanke på alla rykten (eller sanningar?) om förgiftat kött som planteras i naturen av otrevliga människor. Det mest sannolika är kanske att någon hängt ut det till fåglarna, för visst brukar man göra så? Men man vet ju aldrig. Det satt väldigt nära marken också.

Nikon hann i alla fall inte få i sig något, även om det var nära. Oavsett varför köttet satt där tycker jag inte att det är lämpligt att göra så, och det kanske till och med är olagligt? Ska man mata fåglar får man göra det på sin egen tomt och inte längs en promenadväg, tycker jag. Det kändes ganska olustigt i alla fall, och eftersom husse har lite kontakter med Farbror Blå genom jobbet tipsade han dem att ta en titt på saken.

Efter promenaden sov hundarna lite till, sedan var det dags för lunch, och efter det fortsatte de att sova. När hantverkarna tillslut var klara var det dags för husse att åka till jobbet, och nu sitter jag i soffan med hundarna som faktiskt sover ännu mer. Det kanske tar på krafterna att ha hantverkare här även om man ligger och vilar under tiden.

Här kommer en film från igår kväll när jag och hundarna tittade på Animal Planet. Nikon är väldigt fascinerad, men säger inte ett knyst. Giraff och känguru verkar vara ovanligt spännande. Ollie tycker bara att det är spännande när det är hundar på teven, som ni ser på hans öron när en hund dyker förbi lite snabbt.

Än är dock inte hantverkarna riktigt klara än, det måste komma hit en elektriker för att fixa ström till radonsugen, men det blir en annan dag.

Skogspromenad.

Idag blev det promenad längs en motionsslinga i skogen. Vädret var mulet med regn i luften, men det var ganska varmt ute och det blev en behaglig runda. Vi bestämde oss för att ta femkilometers-slingan istället för att gå tre kilometer som vi har gjort förut så att det inte ska bli för mycket för valpen. Nikon börjar ju bli en stor kille nu, och hade han fått välja hade vi gått ännu längre.

Husse och jag hade våra nya spårhandskar på oss, och dessa fungerade ypperligt när man skulle bromsa en staffe i spårlina. Ollie gick också i lina eftersom vi befann oss i ett naturreservat, men ett tag fuskade vi faktiskt och hade honom lös för att slippa trassel en stund. Ingen annan verkar hålla speciellt hårt på den regeln, och Ollie går ändå bara bredvid oss.

Tillbaka vid bilen hade vi med oss två något blöta och smutsiga hundar, men de slapp bad hemma eftersom all smuts nu ligger kvar i bilen. Det brukar bli så.