Promenad.

Känns lite tjatigt nu att skriva om hur vackert väder det är, men det är verkligen skönt med sol och plusgrader! Jag hörde dock att det skulle bli kallare igen.
Här kommer i alla fall en väldigt kort filmsnutt från dagens promenad i solskenet.

Lite träning.

Härlig promenad idag, det blir bara varmare och varmare! Hundarna trivs i det fina vädret.

Lite träning har det blivit idag, och jag inser att Nikon verkligen fortfarande behöver min hand som stöd i ingångarna även om jag inte längre leder honom med handen. Det blev väldigt uppenbart när jag testade att sätta händerna bakom ryggen när jag kallade på honom och han såg ut som ett frågetecken och satte sig bakom mig istället. Jag testade att vänta ut honom för att se om han skulle söka sig rätt och det fungerade några gånger, men de flesta gångerna satte han sig snett eller för långt bort. Jag får försöka jobba bort handen sakta men säkert, eftersom jag vill att han ska söka rätt position oberoende av hur jag står.
För övrigt går det bra. Kontakten i det fria följet är bättre nu när jag lagt lite energi på det, han släpper mig inte lika ofta med blicken. En annan trevlig sak är att jag inte längre har problem med att den hund som inte tränas ligger och gnäller, de har lärt sig att vänta på sin tur nu!

Mys.

Kungen av soffan breder ut sig.

Utflykt.

Igår var det dags att fylla på Ollies matförråd, och eftersom närmsta återförsäljare ligger en bit bort blir det alltid som en liten utflykt. Vi passade på att besöka en bra djuraffär där vi provade overaller på hundarna. Nikon skulle behöva ett lite tunnare täcke som man kan sätta selen utanpå, och det känns som att en fleeceoverall borde vara ett bra val. Han är inte speciellt påverkad av kyla, så han behöver egentligen inte ett tjockt täcke så länge det inte blir väldigt kallt, och ett sådant täcke har han redan.

Jag har spanat lite på Hurttas nya (klicka här för att se den), men tyvärr fanns den inte i rätt storlek och jag vill inte köpa från nätet eftersom det är viktigt med en bra passform. Nu är det ju, förhoppningsvis, inte så mycket vinter kvar så behovet av täcke finns kanske inte så länge till. Hundarna har inte haft täcke på länge nu eftersom det har varit milt väder, men en dag var det plötsligt kallt igen och det kan ju fortfarande komma sådana dagar. Att han kommer växa mer på bredden är en anledning till att vänta med att inhandla sådant till nästa vinter, men jag ville i alla fall prova. Han var jättesöt i en mysig fleeceoverall med långa ben och huva, men den satt inte bra. Ollie fick också prova en sådan bara för att de var så söta, men den satt inte bra på honom heller. Tyvärr tog jag inga kort, man har fullt upp ändå med hundar som ska prova kläder i en djuraffär.

Efter djuraffärsbesöket blev det en promenad i en mysig park. Det var underbart väder så det var många som var ute och gick. Vi mötte massor av hundar och Nikon skötte sig fint (Ollie också). Det var väldigt trevligt! Han är väldigt snäll med andra hundar, skäller aldrig eller så, men ibland kan han bli intresserad och vilja gå fram.

När vi hade promenerat färdigt och fått lite mat i oss köpte vi mat åt Ollie, stoppade ner kartongen i medhavd kylväska och åkte raka vägen hem. Hundarna var trötta efter utflykten.

Soligt och varmt.

Idag känns det nästan som att våren är på väg! Det är varmt och solen skiner, en härlig dag för promenad. Vi var ute alla fyra och hundarna myste i solskenet. Jag tog till och med av mig vantarna för att det blev så svettigt. Nikon var en fröjd att gå med, och då blir promenaderna automatiskt ännu bättre. Ollie skötte sig fint som vanligt. Han fick springa och leta efter husse handske som "tappades" efter vägen, det tycker han är jätteroligt!

När vi var på väg hemåt frågade en kvinna om hon fick ta kort på oss för en kursuppgift, så det blev lite fotomodellande i solen också. Självklart tycker alla fotografer att det är roligt med en hund som heter Nikon, vilket också var märket på hennes kamera. Ollie är ju en slipad fotomodell, men även Nikon skötte sig fint, han som annars brukar vara överallt och ingenstans och mest visa bakdelen mot kameran.

Snart kommer mor och far på besök, men just nu tar vi igen oss i soffan.

Träning.

Lite leverpastej, lite smörgåsskinka och morot blev dagens belöningsgodis. Ibland vill man ju göra träningen lite extra spännande! Oftast tränar jag med "vanligt" godis till hundarna eftersom jag inte vill stoppa i dem så mycket onyttigheter. Morot är ju nyttigt såklart, men skinka kan vara lite väl salt och leverpastej är väl inte heller så bra i stora mängder kan jag tro. Ollie brukar få torkat kött, ganska dyrt men bra för hans hälsa, och Nikon får ett bra torrfoder som han älskar. Men ibland vill man som sagt ha lite variation och överraska hundarna så det inte alltid är samma lika.

Jag kan fortfarande inte släppa kommandon i fritt följ och inkallning med Ollie fast jag sa att jag skulle ta en paus från det. Mest beror det nog på att jag inte vet vad jag ska träna annars med honom just nu. Vi är ju lite begränsade med utrymme tills det blir barmark och lite varmare ute. Dessutom tycker jag att han faktiskt visar framsteg ändå, det känns som att han gör mindre och mindre fel. Eftersom han kan kommandona när han står stilla men inte under gång har jag börjat gå långsammare, och det ger resultat. I inkallningen kan jag ju inte styra över hans fart, men jag tror att han lyssnar bättre då också om jag får honom att lyssna bättre i följet.
Det är ju lite frustrerande att han har tappat det här, för han kunde det så mycket bättre förut och jag vet inte var det gick snett. Jag måste ha blivit otydligare eller tråkigare antar jag, kanske tog för givet att han kunde det och tappade glädjen. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka igen och det ser ju som sagt ljusare ut nu!

Det finns såklart en massa andra saker att träna med Ollie också som inte kräver något utrymme, att klickerträna fram något trick till exempel, men jag är inte alls sugen på sådant just nu. Jag skulle behöva fixa fasthållande av apport, men den ligger i bilen och jag lyckas aldrig komma ihåg att ta med den in. Dessutom känner jag att det kommer att bli svårt, så det får jag ta när jag hittar motivation till det. Ollie är ju trots allt min "försökshund" och jag har inga större krav på perfektion i hans träning utan gör det mest för aktiveringens skull och för att ha roligt tillsammans, men det är ju ändå alltid roligt när man uppnår resultat.

Med Nikon tränar jag för tävling. Med det menar jag att jag tränar mer perfektion och med målet att han skulle kunna fixa en tävling, men om vi sedan kommer att tävla någon gång vet jag inte alls. Om jag skulle bli sugen på att tävla någon gång är det ju bra att man har gjort allt rätt från början, och jag överraskar mig själv med att faktiskt bli mer och mer sugen på det. Men det är långt dit än.
Träningen går i alla fall bra och idag fokuserade jag på kontakten på raksträckorna. Det är ju inga långa sträckor vi pratar om nu, men jag upplever ändå att han tappar lite. Tittar man på filmer från träning/tävling går vissa hundar och tittar på sin förare konstant medan andra bara tittar ibland. Båda verkar ju gå bra, men jag känner att jag vill ha så mycket kontakt som möjligt. Med peppande ord, långsammare steg och belöning ofta blir det mycket bättre. Det extra goda belöningsgodiset gjorde kanske också sitt till!

För att kunna hålla koll på alla moment och regler har jag skrivit ut "Regler för bruksprov" där alla moment finns beskrivna. Det är bra att kunna kolla upp regler för avstånd, hur saker ska utföras, när man får ge kommandon o.s.v. Att det sitter i Sveriges snyggaste pärm gör ju inte saken värre!

Arga lappen, en skitsak.

Nu har jag tröttnat! Det finns en eller flera hundägare som låter sin hund/sina hundar bajsa precis bredvid planket som skiljer vår innergård från vägen. Inte ens på trottoaren, utan innanför - alltså på vår gård. Förutom att det är otrevligt är det inte heller så roligt när man har en hund som ser dessa korvar som delikatesser, och man varje gång man lämnar gården måste hålla utkik efter nya korvar att akta sig för.

Jag är trött på att plocka upp efter dessa ägare, och jag tycker också att det är otrevligt att kanske någon av våra grannar tror att det är vi som låter våra hundar skita där. Jag är trött på att Nikon får sig ett mellanmål om man inte är beredd. Jag önskar att jag hade kunnat ta den skyldiga på bar gärning (och då menar jag självklart ägaren, hunden kan inte stå till svars för var den gör sina behov), men jag har inte lyckats göra det än.

Vi misstänker att det är en dvärgpinscher som brukar gå här som är helt eller delvis skyldig. Högarna är små, fast i något enstaka fall har det varit en större hög också. Hundkiss har jag inget emot, men jag tycker att det är så oansvarigt att låta bli att plocka upp bajset bara för att det är en liten korv. Speciellt när det handlar om ett ställe där folk bor. Därför bestämde jag mig att för att säga ifrån, och eftersom jag inte kunde göra det direkt till den skyldige fick det bli på en skylt istället.

Nu sitter det två sådana här lappar ute, en på var sida om infarten. Om de inte tänker plocka upp kanske jag i alla fall skrämmer iväg dem såpass att de inte låter hunden skita just där. Jag valde en bild på en dvärgpinscher för att få största möjliga chans att någon känner sig träffad, om det nu är den hunden som gör det. Jag övervägde att sätta upp några bajspåsar också för att få in budskapet ordentligt, men jag hoppas att det räcker såhär.

Flikar.

Nu har jag uppdaterat bloggen lite och gjort flikar om Ollie och Nikon där man kan läsa ytterligare information om dem samt lite kul fakta. Dessa hittar du i bloggens övre vänstra hörn.

Till Nikon hittade jag ingen bra bild, men den nuvarande får duga ett tag. Det är även svårt att skriva om honom eftersom han inte har funnits så länge, men jag får fylla på efter hand.

Nästa steg.

Kom nyligen på att Ollie kan slicka sig runt munnen på kommando, det hade jag helt glömt bort och jag har inte bett honom göra det på flera år. Ollie hade också glömt bort det tydligen, för han fattade inte alls vad jag menade när jag sa "slicka" sådär helt plötsligt. Någonstans i bakhuvudet satt det nog kvar ändå, för efter några försök med andra trick (vet man inte vad man förväntas göra kan man ju bjuda på saker man kan istället) slickade han sig faktiskt runt munnen. Jag belönade snabbt, och efter det kunde han det genast igen. Det är roligt att de är så kloka hundarna. Tänk vad mycket kunskap de samlar på sig, även om den kanske behöver dammas av lite nu som då.

Nikons träning går jättebra. Två träningspass i rad nu har gått utan problem. Visst, han fuskar väl ibland, men jag märker att han vet vad han ska göra, och om han fuskar är det hans problem eftersom det blir utebliven belöning då. Jag önskar dock att jag hade större plats att träna på. Hemma i lägenheten är det knappast uppbyggt för några längre raksträckor, och det blir för trångt för att göra något annat än vandra fram och tillbaka på stället ungefär. Barmark vore inte helt fel nu så att man kan börja träna ordentligt utomhus. Det går väl att träna ute nu också, men snö, bylsiga vinterkläder och frusna fingrar dämpar liksom träningen, och då är det inte lika roligt att träna. Vi gör så gott vi kan inomhus, och så bra som det går nu känner jag att vi snart kan gå vidare i träningen.

Boken jag tränar brukslydnad efter säger att man ska börja träna stegförflyttningar nu (klicka här om du vill veta vad stegförflyttningar är), även om det inte dyker upp på tävling förrän i elitklassen. Det var tydligen bra uppvärmning, man jobbar vidare på kontakt, kroppskontroll och får lite variation i träningen. Jag antar att det är nästa steg för oss och jag försökte mig på det lite lätt idag. Jag började med ett steg åt höger, men det var ju inte helt enkelt! Framdelen på Nikon följer med fint, men bakdelen sitter liksom kvar på stället. I boken står det att man absolut inte får belöna något som inte är en rak kropp. Jag kan ha ruckat lite på det, men jag kände att jag ville belöna framstegen istället, för när bakkroppen faktiskt också rörde sig så var han ju ändå på rätt väg. Det är ju inte så att man kräver perfektion i något första gången man tränar det.

Vi gjorde bara typ tre-fyra steg (alltså ett steg i taget), men nästa gång tror jag att jag ska testa bokens tips om att peppa hunden mer. Man måste dock vara försiktig med att peppa den här jycken eftersom han snarare behöver dämpas i träningen, energi och glädje har han redan så det sprutar ur öronen på honom. Lite muntligt pepp kan jag ju prova i alla fall, och boken säger faktiskt också att man inte ska "schäferdunka" hundar som har lätt att gå upp i varv utan istället prata lugnt och smeka mjukt. Schäferdunka (alltså klappa hårt) är för övrigt ett väldigt roligt uttryck, kanske något man säger i brukskretsar?
Jag är väldigt nöjd med boken såhär långt i alla fall, den ger bra tips och allt verkar fungera när jag gör som det står. Boken är alltså "Lyckas med din hund i brukslydnaden : Lägre, Högre och Elitklass" av Mette Klavenes.

Vi provade också att stega bakåt lite, men det var ju ännu svårare. Som hjälp i stegförflyttningarna skulle man ha en godis över hundens näsa och föra den åt det håll man ville gå. När jag tog ett litet myrkliv bakåt och förde godishanden över Nikons huvud satte han sig först i "sitt fint"-position, sedan reste han sig på bakbenen och till sist tippade han nästan över. Vi har mycket att träna på märker jag. Det får bli små övningar med sådant för att variera fritt följ-träningen. De momenten går i alla fall utmärkt att träna inomhus eftersom det är myrsteg på stället som gäller, men barmark och varmare väder vore som sagt inte helt fel ändå...

Nytt halsband.

Promenad längs grusväg i skogen har vi ägnat oss åt idag. Ollie gick lös och Nikon gick med lina. Nikon har lånat någon av Ollies spårlinor förut, men nu när han har blivit så stark och tung var det på tiden att han fick en egen lina som är tjockare. Nu har han en rosa lina, och när det blir dags att börja spåra ska jag köpa en rosa spårsele åt honom. Jag vet redan vilken jag vill ha och har testat den i affären, men jag vill inte köpa den förrän till våren/sommaren när vi ska börja spåra eftersom jag inte vet hur mycket till han kommer att växa.
Ollie var duktig som vanligt på promenaden. Nikon lyssnade fint på inkallning med några enstaka undantag (därav linan).

Nikon fick ett nytt halsband, med tillhörande koppel, av husse idag. Det gamla valphalsbandet går snart inte att ställa ut mer och det är så smalt och känns lite opålitligt, så det var dags för en uppdatering.

Kvällsbestyr.

I väntan på kvällsmat.

Alla sidor av skålen ska bli rena.

Sista kvällskissen.

Väntar på min tur.

Ska vi borsta tänderna snart? En skrubbhandske är en bra

tandborste för en staffemun.

Knappast en favoritsysselsättning, men det går bra ändå.

Belöningen är lite mer tandkräm med leversmak.

Dags att knyta sig.

God natt.

Ute i snön.

Idag har grabbarna fått sträcka på benen i snön. Såhär ser det ut när två terriers brakar loss ordentligt.

Klicka här för att se ett bildspel.

Enjoy!

Vacker tass.

Nikon tränar på att vinka till publiken!

Pall-konster.

Idag tog vi bilen till en stor yta för att träna lite med hundarna. Med Nikon ville jag testa hur pass villig han är att komma tillbaka med en kastad leksak. Trots att han gillar att kampa har han inte förstått grejen med att komma till mig med leksaken för att få kampa, istället springer han runt med leksaken och biter på den. Vi har tränat inomhus, och där kommer han tillbaka snabbare och snabbare för varje gång. Från att vara borta på egen hand i flera minuter kommer han tillbaka ganska omgående för att få leka vidare med mig. I den här träningen ingår också "loss" som fungerar riktigt bra.

Utomhus var en annan sak tydligen. När han fick leksaken drog han iväg på 25 frivarv och verkade tycka att det roligaste som fanns just då var att bara springa omkring och bära, trots att vi sprang omkring och tjoade, satte oss på huk på marken och försökte med allt möjligt för att han skulle tycka att vi var intressanta. När han väl kom tillbaka och fick kampa hade han helt glömt bort ordet loss. Vi upprepade detta några gånger innan vi gav upp. Nästa gång måste vi ha med oss en till likadan leksak tror jag, så att det finns något att locka med. Förhoppningsvis tycker han, som de flesta andra hundar, att leksaker är roligare när någon annan håller i dem.

Han fick i alla fall springa runt och röra på sig ordentligt, både ensam och med Ollie. På den stora ytan kunde de sträcka ut och jaga varandra ordentligt. Efter det passade det bra att köra lite uppletande med Ollie. Husse gömde fyra föremål. Den här gången var det ganska svårt eftersom det var så mycket mark att söka av och det fanns bra gömställen för föremålen så att de inte syntes så lätt. Det var ett bra tag sedan Ollie körde uppletande, men oj vad duktig han var! Han var så peppad och glad och arbetade jättefint, helt självständigt och på hela den stora ytan. En enda gång kom han tillbaka till husse tomhänt, men han stack direkt igen på kommando.

Förutom att Ollie var så duktig på själva uppgiften gjorde han också ett imponerade arbete med tanke på att det hördes skott i bakgrunden. Första skottet hörde han när vi väntade på att husse skulle gömma föremålen och jag såg hur han stelnade till, men han blev inte rädd utan mest lite på sin vakt. Eftersom han brukar vilja springa tillbaka till bilen när han hör skott funderade jag på om det ens var någon idé att försöka, men när han nu inte visade någon stor rädsla gjorde vi ett försök ändå. Han gjorde precis det han skulle och brydde sig inte ens om skotten! Han var alldeles för fokuserad på arbetet och sprang omkring med glädje trots smällandet. Jag är så stolt över honom! Det var inte så många skott och de var på långt avstånd, men för honom är det en stor bedrift.

Nikon hörde också skott när han sprang omkring, men eftersom han aldrig har brytt sig förut var det ingen fara. För honom är det bra och nyttigt att höra skott. Jag tror inte att Ollie kommer att bli mindre rädd för skott bara för att han inte brydde sig idag, men ju fler gånger det går bra desto bättre är det ju!

När vi kom hem började husse mecka med crossen, och eftersom det finns roligheter och träningsmöjligheter i allt passade han på att leka upp hundarna på meckar-pallen. För lilla Ollie var det inga problem. Nikon var lite för stor (och lite mer försiktig) för att komma upp helt och hållet, men han gjorde sitt bästa!

Träning.

Härliga promenader både igår och idag har jag haft med hundarna. Inga problem trots att jag går ensam med dem, jätteskönt! Nikon drar visserligen lite när han märker att man är på hemväg, men med den nya selen kan man knappt kalla det drag, det märks mest att han är mer fokuserad på att gå framåt och ligger på lite mer. Jag minns att Ollie också var så som unghund, att han drog mer på hemvägen, men det "växte bort" efter en tid.

Idag har det blivit ganska mycket träning för hundarna, i alla fall för Nikons del. Ollie kan träna bra länge utan att tappa fokus, men Nikon är ju fortfarande ung och har lite svårare att sortera intrycken. Först tränade husse, sedan blev det godissök och efter det tränade jag. Husse tränade vacker tass/high five med Nikon, och lite allt möjligt med Ollie.
Egentligen borde jag kanske inte tränat med Nikon idag när han redan hade tränat, jag märkte att han inte hade samma pepp som vanligt och redan var lite trött, men jag ville gärna att husse skulle filma oss och ge synpunkter om position som är svårt att se för mig som bara ser uppifrån, så vi körde ett litet pass ändå.

Klicka här för att se filmen från dagens träning med Nikon.

Jag fortsatte att kämpa med olika kommandon i fritt följ med Ollie. Det gick sämre idag än förra gången, och jag vet faktiskt inte hur jag ska komma vidare. Jag har provat allt nu känns det som. När han bara står stilla på stället kan han det klockrent så jag vet ju att han kan och förstår orden, men så fort vi går fortsätter han att chansa istället för att lyssna typ två gånger av fem. Det var skönt att husse tittade på och kunde instämma i hur konstigt det är så att det inte bara är jag som tror att jag gör fel på något sätt. Jag tror att jag måste ta en lång paus med just den träningen nu, för jag kommer ingenstans och det är inte roligt längre. Kanske blir det bättre i sommar när man kan träna ute och komma in i rätt stämning.

Jag längtar efter att komma igång med spårträningen med Nikon och agilityn med Ollie, men det får bli när det blir barmark. Nu får det snart vara nog med snöväder.

Såhär såg Nikon ut efter träningen. Det tog verkligen på honom att behöva tänka så mycket på en och samma dag.

Blandrashundar.

Nyhetsmorgon pratade idag om myter och sanningar om blandrashundar.

Klicka här för att se inslaget.

Överlag tyckte jag att det var bra. Något förenklat och kortfattat kanske, men det är väl så det måste vara om man ska nå ut till "vanliga människor", d.v.s. de som inte är inbitna hundnördar. Vissa saker håller jag kanske inte med om, men jag tycker ändå att de tog upp viktiga saker som att man ska vara lika noga, så mycket som det nu går att vara, när man köper blandras som när man köper renras, och att alla hundar är ett lika stort ansvar som förtjänar samma vård och skötsel.

Jag tycker att de kunde ha poängterat mer att renraser ger större chans för bättre hälsa (om man har undersökt noga innan och köper en valp från friska linjer) eftersom det inom seriös avel finns dokumentation av hundens släktingar, men det är såklart aldrig någon garanti. Även mentaliteten är ju viktig att titta på, och hos de flesta blandraser finns det ju inget annat att gå på än uppfödarens ord om att föräldrarna är "snälla och trevliga hundar".

En annan viktig sak är att seriösa uppfödare förmodligen har mer koll på själva förlossningen, valparnas utveckling, vad de ska äta, vad de ska uppleva o.s.v. för att få en så bra start i livet som möjligt. Å andra sidan kan man ju inte lita på att en SKK-ansluten renrasuppfödare är seriös heller, det finns ju mycket att önska även i den världen. Det är viktigt att tänka på att långt ifrån alla renrashundar kan räknas som sunda, och att den sortens avel inte bör stödjas oavsett hur renrasig den är.

Dessutom borde man passa på att varna för smuggelhundar, som påstås vara renrasiga fast utan papper men förmodligen är en smula billigare. Detta kan vara lockande för en köpare som vill komma över en billig hund av en populär ras, och där köparen inte är medveten om att det är en smuggelhund den köper eftersom den inte har kunskapen att kunna bedöma när något verkar skumt.

Det egna ansvaret bör tas upp, för som novis på ämnet hund är det lätt att lita för mycket på andra människor. Det gäller att läsa på själv så att man kan se på saker med kritiska ögon och själv kunna bedöma om något verkar seriöst eller inte. Att ha koll på rasen eller rasernas egenskaper, hälsa och annat är A och O, då slipper man gå i fällan och bli lurad till något som sedan kanske inte alls blir så som man tänkt sig. Man ska självklart kunna känna förtroende för sin uppfödare, annars bör man välja en annan, men det är fortfarande DU som ska leva med din hund i flera år framöver, och då gäller det att kunna lita mer på sig själv och sina kunskaper än på en uppfödare som lovar guld och gröna skogar.

Det finns mycket att diskutera om ämnet renraser kontra blandraser, och väldigt många starka åsikter. Ju mer man lär sig och intresserar sig för hundar och avel, desto mer inser man att det ligger så mycket mer bakom det än att bara para två trevliga hundar med varandra. I dagsläget vet jag inte om jag skulle våga köpa en blandras till. Jag har haft både tur och otur med min blandis, och likaväl kan jag få både tur och otur med min renras, men chanserna är större att renrasen blir en frisk och trevlig hund eftersom jag vet så mycket om hans linjer och om rasen.

Det är bra att man utbildar inom ämnet hund. Även om man förmodligen aldrig kommer att komma ifrån den oseriösa aveln är det mycket värt om i alla fall några som tittar på det här kanske öppnar ögonen lite och inser att det ligger ett visst arbete bakom att köpa hund. Om någon drar öronen åt sig när en säljare vill träffas på en parkering har man i alla fall nått en liten seger, och förhoppningsvis har någon idiot sålt en smuggelvalp mindre vilket har minskat risken för ovälkomna sjukdomar och förhoppningsvis i förlängningen onödigt lidande för de inblandade hundarna.

Mer kunskap åt folket!

På besök.

I natt har jag och hundarna sovit hos mina föräldrar. Husse är i Norge på jobb och jag passade på att följa med en bit på vägen och hoppa av här. Det är som alltid härligt att komma hit där det finns mer yta att röra sig på, en gård att släppa ut hundarna på och större möjligheter att ha dem lösa ute på promenad.

Jag tog en runda på en halvmil med hundarna idag. Nikon var så snäll med mig, han gick fint i koppel och brydde sig inte när vi mötte en golden retriever som skällde och hoppade emot oss. Ollie var också duktig förstås. Det var verkligen härligt att kunna ta dem båda två utan problem, tack vare vgw-selen.

En rolig sak som skedde under promenaden var att Nikon vid ett tillfälle nosade där Ollie hade kissat och kissade över hans kiss, med lyft ben. Lilla killen börjar bli stor nu! Låt oss hoppas att könsmognadsfasen inte blir allt för outhärdlig.

Vackert väder.

Igår hälsade vi på husses föräldrar och Mynta vilket var en katastrof. Nikon är alldeles för på henne trots att hon försöker säga ifrån. Jag vet inte riktigt hur vi ska lösa det. Mynta är en äldre tik, lugn och snäll, så å ena sidan kanske det behöver gå så långt att hon verkligen sätter honom på plats, å andra sidan vill jag inte utsätta henne för det eftersom han inte ger sig och jag vill inte heller att det ska slå över så att hon blir arg på riktigt. Så det enda vi kan göra är att hålla dem isär och försöka få Nikon att lugna ner sig. Nikon försöker bara vara inställsam, slicka henne i mungiporna och sälja in sig, men han gör det med på tok för mycket hets. Och när Nikon går upp i varv blir "polisen" Ollie stressad och börjar skälla. Det konstiga är att Nikon inte beter sig just så med andra hundar, det är bara Mynta som han är totalt överintresserad av. Kanske beror det på att han varit utomhus när han träffat andra hundar där det finns mer plats och inte blir så tätt inpå hela tiden, men jag vet inte... Ollie är också mystiskt överintresserad av Mynta, men mest hennes bakdel trots att han är kastrerad, fast de kan i alla fall umgås utan problem. Det är något med Mynta som är väldigt attraherande tydligen.

Innan besöket fick hundarna springa av sig och göra lite uppgifter, som att leta efter oss och söka godis, så att de inte skulle vara superpigga när vi kom dit. Det fungerade som sagt inte på Nikon, men den delen av dagen var i alla fall rolig. Underbart väder och stora ytor att leka runt på. Här kommer en film från det.

Idag har vi tagit en härlig promenad. En Nikon som inte drar och är mer intresserad av oss kombinerat med strålande sol och precis lagom kallt väder är underbart! Ollie sköter sig såklart bra som vanligt.

Hundarna fick posera på en bänk, inte helt lätt med en staffe som inte riktigt vill sitta stilla, men det gick till slut.

Husse lärde Nikon "vacker tass" idag. Det tog ungefär fem minuter för den smarta hunden att klura ut vad som förväntades av honom. Bra gjort!

Ollie har tagit vara på solen till max och letar gärna upp en solstrimma av lägga sig och njuta i.

Promenad.

Idag tog vi en lååång och härlig promenad efter att hundarna fått hänga med oss och sitta i bilen när vi uträttade diverse ärenden på förmiddagen. Solen sken och det var lagom kallt. Det enda man kunde klaga på var att det ligger så mycket grus överallt nu, vilket visserligen är skönt för att man slipper halka, men det är nog inte så trevligt för hundarna att gå på. Ollie fick grus i tassen vid ett tillfälle, och han var så söt när han stannade upp och höjde tassen så att jag skulle kunna borsta bort det.

Nikon gick i sin nya sele, mirakel-selen som husse kallar den. Han går så otroligt bra i den om man jämför med hur det såg ut innan. Man kan fokusera på att njuta, berömma och träna kontakt istället för att bråka om vem som ska bestämma hastighet och vägval.

Klicka här för att se en film från dagens promenad.

Tyvärr har Nikon lite skav i armhålan nu, vilket är konstigt eftersom ingenting ligger emot, men vi misstänker att det är spännet som han går och gnider emot när han rör på benen. Hade han varit tjockare runt magen hade spännet suttit högre upp, men nu sitter det nästan längst ner ungefär precis i armhålehöjd, tyvärr. Efter två dagar med långa promenader kanske skavet blev för mycket, men nu har jag fixat och trixat och sytt lite vaddering till selen så att alla hårda spännen och remmar är inklädda i tyg. Matte kan! Hoppas att det hjälper.

Trötta och nöjda hundar ligger nu och sover, en i sängen och en i soffan. Vi promenerade längs vägar där vi aldrig gått förut, och det är såklart extra spännande för små hundar som får så många nya lukter och intryck att koncentrera sig på. Även för matte och husse är det roligt med lite omväxling och nya intryck.