Pall-konster.

Idag tog vi bilen till en stor yta för att träna lite med hundarna. Med Nikon ville jag testa hur pass villig han är att komma tillbaka med en kastad leksak. Trots att han gillar att kampa har han inte förstått grejen med att komma till mig med leksaken för att få kampa, istället springer han runt med leksaken och biter på den. Vi har tränat inomhus, och där kommer han tillbaka snabbare och snabbare för varje gång. Från att vara borta på egen hand i flera minuter kommer han tillbaka ganska omgående för att få leka vidare med mig. I den här träningen ingår också "loss" som fungerar riktigt bra.

Utomhus var en annan sak tydligen. När han fick leksaken drog han iväg på 25 frivarv och verkade tycka att det roligaste som fanns just då var att bara springa omkring och bära, trots att vi sprang omkring och tjoade, satte oss på huk på marken och försökte med allt möjligt för att han skulle tycka att vi var intressanta. När han väl kom tillbaka och fick kampa hade han helt glömt bort ordet loss. Vi upprepade detta några gånger innan vi gav upp. Nästa gång måste vi ha med oss en till likadan leksak tror jag, så att det finns något att locka med. Förhoppningsvis tycker han, som de flesta andra hundar, att leksaker är roligare när någon annan håller i dem.

Han fick i alla fall springa runt och röra på sig ordentligt, både ensam och med Ollie. På den stora ytan kunde de sträcka ut och jaga varandra ordentligt. Efter det passade det bra att köra lite uppletande med Ollie. Husse gömde fyra föremål. Den här gången var det ganska svårt eftersom det var så mycket mark att söka av och det fanns bra gömställen för föremålen så att de inte syntes så lätt. Det var ett bra tag sedan Ollie körde uppletande, men oj vad duktig han var! Han var så peppad och glad och arbetade jättefint, helt självständigt och på hela den stora ytan. En enda gång kom han tillbaka till husse tomhänt, men han stack direkt igen på kommando.

Förutom att Ollie var så duktig på själva uppgiften gjorde han också ett imponerade arbete med tanke på att det hördes skott i bakgrunden. Första skottet hörde han när vi väntade på att husse skulle gömma föremålen och jag såg hur han stelnade till, men han blev inte rädd utan mest lite på sin vakt. Eftersom han brukar vilja springa tillbaka till bilen när han hör skott funderade jag på om det ens var någon idé att försöka, men när han nu inte visade någon stor rädsla gjorde vi ett försök ändå. Han gjorde precis det han skulle och brydde sig inte ens om skotten! Han var alldeles för fokuserad på arbetet och sprang omkring med glädje trots smällandet. Jag är så stolt över honom! Det var inte så många skott och de var på långt avstånd, men för honom är det en stor bedrift.

Nikon hörde också skott när han sprang omkring, men eftersom han aldrig har brytt sig förut var det ingen fara. För honom är det bra och nyttigt att höra skott. Jag tror inte att Ollie kommer att bli mindre rädd för skott bara för att han inte brydde sig idag, men ju fler gånger det går bra desto bättre är det ju!

När vi kom hem började husse mecka med crossen, och eftersom det finns roligheter och träningsmöjligheter i allt passade han på att leka upp hundarna på meckar-pallen. För lilla Ollie var det inga problem. Nikon var lite för stor (och lite mer försiktig) för att komma upp helt och hållet, men han gjorde sitt bästa!