Kom nyligen på att Ollie kan slicka sig runt munnen på kommando, det hade jag helt glömt bort och jag har inte bett honom göra det på flera år. Ollie hade också glömt bort det tydligen, för han fattade inte alls vad jag menade när jag sa "slicka" sådär helt plötsligt. Någonstans i bakhuvudet satt det nog kvar ändå, för efter några försök med andra trick (vet man inte vad man förväntas göra kan man ju bjuda på saker man kan istället) slickade han sig faktiskt runt munnen. Jag belönade snabbt, och efter det kunde han det genast igen. Det är roligt att de är så kloka hundarna. Tänk vad mycket kunskap de samlar på sig, även om den kanske behöver dammas av lite nu som då.
Nikons träning går jättebra. Två träningspass i rad nu har gått utan problem. Visst, han fuskar väl ibland, men jag märker att han vet vad han ska göra, och om han fuskar är det hans problem eftersom det blir utebliven belöning då. Jag önskar dock att jag hade större plats att träna på. Hemma i lägenheten är det knappast uppbyggt för några längre raksträckor, och det blir för trångt för att göra något annat än vandra fram och tillbaka på stället ungefär. Barmark vore inte helt fel nu så att man kan börja träna ordentligt utomhus. Det går väl att träna ute nu också, men snö, bylsiga vinterkläder och frusna fingrar dämpar liksom träningen, och då är det inte lika roligt att träna. Vi gör så gott vi kan inomhus, och så bra som det går nu känner jag att vi snart kan gå vidare i träningen.
Boken jag tränar brukslydnad efter säger att man ska börja träna stegförflyttningar nu (klicka här om du vill veta vad stegförflyttningar är), även om det inte dyker upp på tävling förrän i elitklassen. Det var tydligen bra uppvärmning, man jobbar vidare på kontakt, kroppskontroll och får lite variation i träningen. Jag antar att det är nästa steg för oss och jag försökte mig på det lite lätt idag. Jag började med ett steg åt höger, men det var ju inte helt enkelt! Framdelen på Nikon följer med fint, men bakdelen sitter liksom kvar på stället. I boken står det att man absolut inte får belöna något som inte är en rak kropp. Jag kan ha ruckat lite på det, men jag kände att jag ville belöna framstegen istället, för när bakkroppen faktiskt också rörde sig så var han ju ändå på rätt väg. Det är ju inte så att man kräver perfektion i något första gången man tränar det.
Vi gjorde bara typ tre-fyra steg (alltså ett steg i taget), men nästa gång tror jag att jag ska testa bokens tips om att peppa hunden mer. Man måste dock vara försiktig med att peppa den här jycken eftersom han snarare behöver dämpas i träningen, energi och glädje har han redan så det sprutar ur öronen på honom. Lite muntligt pepp kan jag ju prova i alla fall, och boken säger faktiskt också att man inte ska "schäferdunka" hundar som har lätt att gå upp i varv utan istället prata lugnt och smeka mjukt. Schäferdunka (alltså klappa hårt) är för övrigt ett väldigt roligt uttryck, kanske något man säger i brukskretsar?
Jag är väldigt nöjd med boken såhär långt i alla fall, den ger bra tips och allt verkar fungera när jag gör som det står. Boken är alltså "Lyckas med din hund i brukslydnaden : Lägre, Högre och Elitklass" av Mette Klavenes.
Vi provade också att stega bakåt lite, men det var ju ännu svårare. Som hjälp i stegförflyttningarna skulle man ha en godis över hundens näsa och föra den åt det håll man ville gå. När jag tog ett litet myrkliv bakåt och förde godishanden över Nikons huvud satte han sig först i "sitt fint"-position, sedan reste han sig på bakbenen och till sist tippade han nästan över. Vi har mycket att träna på märker jag. Det får bli små övningar med sådant för att variera fritt följ-träningen. De momenten går i alla fall utmärkt att träna inomhus eftersom det är myrsteg på stället som gäller, men barmark och varmare väder vore som sagt inte helt fel ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar