Lugna dagar.

Veckan har varit lugn hittills, hundarna har sovit ganska mycket och vi har inte gjort något värt att blogga om. Nikon har spenderat ganska mycket tid i ryggläge på soffan. Jag antar att det går i perioder med valpar, ibland behöver de nog sova ur sig för att bearbeta sina intryck av världen och låta kroppen växa och bli stark. Vill han sova så låter jagt honom sova, och när han är vaken hittar vi på något skoj. Skoj i valpvärlden kan t.ex. vara en liten promenad, bentuggning, små kontaktövningar eller bus med storebror.

Vi försöker se till att Ollie får egna promenader och träning, men ibland är det svårt att passa in det i vardagen och ofta är man ganska slutkörd. Det tar på krafterna att ha valp, även när han sover, för man måste alltid vara ett steg före i allt. Ollie verkar i alla fall inte lida speciellt mycket av inaktiviteten, han är bra på att ta det lugnt, och ibland ser ju livet ut så och då får hundarna helt enkelt acceptera det. Men vi längtar tills Nikon växer upp och man kan gå tillbaka till den vanliga vardagen och börja göra roliga saker på riktigt.

Att promenera med två hundar är en konst jag inte riktigt har bemästrat ännu, men det kan mycket väl bero på att Nikon inte kan gå i koppel. Han går kors och tvärs och tvärstannar plötsligt framför mina fötter så att jag nästan snubblar över honom. För det mesta går det dock ganska bra, och ibland passar vi på att gå lite längre om värdret är fint. Det längsta vi gått hittills är 1,7 km, men det tog givetvis lång tid med många pauser. Om vi är t.ex. i skogen där hundarna är lösa får han röra sig så mycket han vill på sina egna villkor, men just på koppelpromenader tar vi det lugnt, dels för att han ska lära sig att gå i koppel och att man inte ska leka och hoppa runt på promenader, och dels för att undvika att det blir motion och mer göra det till en upptäckarutflykt.

Idag ser det ut att bli regn och kanske åska. Det blir nog ganska mycket soffläge och mys idag också.

Hundbus.

Nikon har träffat en rasfrände. På en rastningsrunda träffade husse och Nikon på den fem månader gamla staffen Theo. Det blev lite kontrollerat bus i koppel, men de kanske kommer få träffas och busa på riktigt någon gång eftersom Theo inte alls bor långt härifrån.

Hundbus blev det också när vi hälsade på husses föräldrar. Förutom Mynta, som bor där, var även två yorkshireterriers på besök. Alla fem hundarna gick ihop utan problem, men Ollie straffade ut sig själv när han stack iväg på egna äventyr och struntade i att jag ropade på honom, så han fick vara kopplad.

Nikon (och Ollie) fick också följa med till crossbanan. Det var väldigt skönt att se att Nikon inte visade några som helst tecken på rädsla eller oro. Vi tog det mest lugnt i bilen, men ibland gick vi ut och lyssnade på brummandet från crossbanan. Hundarna skötte sig utmärkt!

Vi har även varit ute och tränat lydnad med Ollie. Det gick superbra! Det är så härligt när man får till ett riktigt bra träningspass. Ollie var på bra träningshumör och det mesta stämde. Jag introducerade träapporten utomhus och det gick bra. Första gången han hämtade den sprang han iväg med den och tog ett ärevarv, andra och tredje gången kom han direkt till mig men försökte kampa lite med den när jag tog den, men efter att jag lagt på ett loss en gång fungerade det klockrent resten av gångerna.
Nikon fick träna lite kontakt och även passivitet när husse försökte fotografera och filma min träning med Ollie. Tyvärr blev det inga bra bilder eller filmer, för Nikon var inte så bra på att vara stilla.

Ollie fick också träna passivitet när jag tränade kontakt med Nikon. I vanliga fall brukar det inte vara några problem, men när Ollie blev bunden vid en stolpe och lämnad utanför gemenskapen blev det protester. Jag vet att jag borde ha tränat att binda upp och lämna honom förut, och jag har tänkt att jag ska göra det många gånger, men det har liksom aldrig blivit av. Det har inte funnits någon anledning till det eftersom Ollie alltid har varit med mig, men nu får jag bita i det sura äpplet när jag inser att uppbindning är ganska nödvändigt när man har två hundar att träna. Det blir bakläxa för mig!

Pälsvården med Ollie har tagit ett stort kliv framåt. Jag insåg att soffan inte var en optimal plats att vara på, men eftersom jag inte äger något trimbord blev jag tvungen att improvisera. Strykbrädan blev perfekt! Den går att ställa in i önskad höjd, och den är precis lagom stor för en liten Ollie. Väl uppe på strykbrädan stod Ollie snällt stilla och lät mig borsta igenom honom utan problem.

Idag är jag hemma med hundarna eftersom husses semester är slut nu. Jag blir hemma till och med torsdag, sedan är husse ledig på fredag, och resterande två månader som jag har kvar på mitt jobb löser vi genom att jag jobbar dag och husse jobbar kväll. Vad som händer efter det får vi se.
Vi har börjat att lämna hundarna ensamma små stunder, och det går jättebra. Ollie har aldrig haft problem att vara ensam, och Nikon verkar inte heller ha det.

Här hemma sovs och busas det om vartannat. Det är härligt att Ollie och Nikon har börjat leka med varandra, men nu leker de nästan för mycket istället! Ibland passar det inte att härja runt, t.ex. efter en måltid tycker jag att de ska vara lugna en stund. Men att behöva avbryta lekande hundar är i alla fall ett trevligare problem än att ha hundar som inte tycker om varandra!

Mor och far.

Det trillade in ett mail från Bilbos matte med härliga bilder från en träff hos deras uppfödare kennel Ballstaff.

Bilbo, som är Nikons pappa, hade fått träffa mamma Razzla igen, och hundarna tyckte att det var roligt att få leka och umgås under lite mer avslappnade former utan löp och parning.

Pappa Bilbo är verkligen snygg!

Mamma Razzla ser lite halvt galen ut.

(Foto: Bilbos och Razzlas uppfödare, kennel Ballstaff)

En av Nikons systrar, Lilla My, fick bo kvar hos uppfödar-Louise, och hon fick såklart också vara med på ett hörn. Här hälsar hon på pappa Bilbo.

(Foto: Bilbos matte)

Det är alltid roligt att få se och höra vad familjen har för sig, och jag hoppas att även vi får träffa pappa Bilbo någon gång.

Mamma Razzla kommer vi definitivt att få träffa igen, för Nikon är inbjuden till lite hundträning hos uppfödar-Louise när han har blivit lite äldre, kanske till våren. Det ska bli roligt!

Jättehundar på jobbet.

Idag hade jag äran att få hälsa på två pyrenéerhundar. Otroligt snälla, mjuka och stora var de. Den vuxna hanen var imponerande med sin vackra päls och kraftiga kropp. När han ställde sig på bakbenen var han längre än sin matte.

Den lilla tiken kunde knappast kallas liten. Hon var 16 veckor och svår att fånga på bild eftersom hon hellre ville komma fram och undersöka min kamera.

Pyrenéerhunden är ursprungligen avlad för att självständigt vakta boskapshjordar mot stora rovdjur, men idag används den främst som sällskapshund. Dock är nog inte rasen lämplig för vem som helst just eftersom de är så självständiga.

Otroligt vackra att se på är de, och jag tar gärna chansen för en pratstund med hundägare av lite mer ovanliga raser som man inte ser varje dag. Hundarna var snälla som lamm, och lilltiken var redan imponerande stor för sin ålder, i alla fall om man jämför med de valpar jag är van vid. Det är skillnad på valpar och valpar, om man säger så.

Blandade aktiviteter.

Det här blir en bild- och filmfylld bloggpost. Vi har varit duktiga på att dokumentera vad vi gjort sedan jag bloggade sist, men eftersom jag inte funnit tiden eller orken att blogga så kommer nu allt på en gång!

Bad

Ollie har simmat för glatta livet. Nikon var inte riktigt lika badsugen, men han doppade i alla fall tassarna och tittade längansfullt på storerbror.

(Foto: Husse)

Skogspromenad

En tur i skogen har vi också hunnit med. Hundarna tyckte att det var härligt att få sträcka på benen bland kottar och barr.

Här kommer en liten film från skogen. Nikon tränar balans, och det är inte alltid så lätt tycker han. Ollie är en mästare på att hoppa upp på stubbar, och han vill såklart gärna visa hur det ska gå till.

(Foto: Husse)

Inköp

Tuggben är en förbrukningsvara här, men för att det inte ska bli för mycket ben i lilla valpmagen försöker vi också att hitta andra saker som tål att tuggas på. Det är lite svårt eftersom det mesta som kommer i kontakt med Nikons huggtänder har en tendens att gå söner ganska omgående. På djuraffären hittade vi en leksak som tydligen skulle vara hållbar. Leksaken är visserligen hel fortfarande, men bara efter några minuters tuggande är den full av små tandmärken. Vi får se hur länge den håller.

Jag passade även på att köpa en liten godisväska som man kan haka fast i byxorna när man är ute på tur.

Vi hittade faktiskt en vattenskål som såg helt okej ut, så den fick också följa med hem. En helt vanlig vit skål, precis vad jag ville ha. Det står visserligen "WOOF" på den, men det var faktiskt lite roligt tyckte vi.

Apportträning

Gripandet är snyggt och klickern är bortplockad. Här kommer en film med lite apportering i soffan.

Nu är det dags att prova utomhus, och jag tror att vi kommer att lyckas bra. Förhoppningsvis blir det enklare nu när vi har en riktig apport, eftersom Ollie ibland tyckte att träpinnen vi använde förut lika gärna kunde vara en vanlig pinne som inte var värd att hämtas, men gärna kunde tuggas lite på.

Stadspromenad

Vi passade på att ta en stadspromenad med hundarna för att Nikon skulle få lite miljöträning. Han var jätteduktig, och det enda som visade sig vara lite svårt var att sitta på en bänk och äta korv med mos samtidigt som man skulle hålla koll på valpen som absolut inte ville sitta snällt och vänta som storebror, utan koncentrerade sig på att hitta ätbara föremål på marken istället. Men förutom det var han som sagt jätteduktig.

Nikon fick även inviga selen som vi fick av husses föräldrar, den passade perfekt. Fast jag antar att det inte dröjer så länge innan den är för liten.

(Foto: Husse)

Vägning

Nikon växer som ogräs! Igår vägde jag honom, eller rättare sagt vägde han sig själv. Att hoppa på vågen kan vara lite av en utmaning för en valp, men till slut gick det bra. För eller senare blir han väl för stor för att vägas på badrumsvågen, men än så länge går det bra och det är roligt att hålla koll på hur mycket han växer. Ollie är såklart redan en stjärna på att väga sig själv, och det kommer han att kunna gör livet ut.

För Ollies del stannar vågen på 5 kilo, och Nikon ligger nu på imponerande 7 kilo! Såhär stor och fin är han nu.

(Foto: husse)

Apportträning.

Jag är så löjligt stolt över min klickersmarta hund! Igår började jag nämligen att klicka in ett greppande på träapporten, och det gick jättebra. Eftersom vi inte har några mattor på golven nu p.g.a. valpen bestämde jag mig för att börja i soffan så att det skulle bli så lätt som möjligt för Ollie, för risken fanns ju att han skulle tycka att apporten var lite halvläskig om han släppte den på golvet med en duns.

Jag tror även att det är bra att klicka fram ett greppande när jag presenterar den för honom för att minimera risken att han ser apporten som en leksak, för när klickern kommer fram är han direkt på träningshumör och vet vad som gäller.

Ollie började spontanbjuda på beteenden runt apporten direkt, och som alltid vill han gärna använda både munnen och tassarna. I början klickade jag för varje liten dutt med munnen, och när han fattade galoppen väntade jag ut honom lite så att han skulle förstå att det krävdes mer än så. Efter några korta pass hade vi fått till ett gripande!

I nuläget lyfter han apporten några centimeter från soffan, och det är mål nummer ett. Därefter kommer jag att vänta ut honom ännu längre så att han förstår att han ska hålla kvar den längre. Han släpper dock inte apporten förrän jag klickar, och det är viktigt eftersom jag vill belöna själva hållandet och inte släppandet. Men än så länge kräver jag bara av honom att han ska lyfta den.

Ollie tyckte att det var jätteroligt att träna! Tyvärr var jag ensam hemma, och då måste vi anpassa oss efter valpen eftersom han är just en valp och det går inte att tala om för honom hur han ska göra. Men så länge valpen tuggade ben eller höll på en leksak kunde jag och Ollie träna.

Jag funderade lite på ifall jag kommer att klicka in Nikon, men än så länge känner jag att det nog ger mig mer problem än framgång. Klicker är visserligen ett utmärkt träningsredskap, och jag skulle gärna lära Nikon saker med hjälp av klickern, men för tillfället är det lättast om bara en av hundarna kopplar klickerljudet till belöning när de är i samma rum.
En variant vore ju ifall man köpte en till klicker som inte har exakt samma klickljud, men jag vet faktiskt inte hur pass mycket de lyssnar till själva ljudet. Det är nog enklast att vänta tills Nikon blir äldre och förstår att ibland är man inte världens centrum och får nöja sig med att vänta på sin tur.

Vattenskål sökes.

Inför Nikons hemkomst beställde jag en ny vattenskål från en webshop till hundarna. Leveranstiden skulle vara ca 10 dagar, men när ungefär 25 dagar hade gått och jag fortfarande inte fått någon skål (trots att jag ringt och frågat och fått till svar att den skulle "komma snart") skrev jag ett argt brev och undrade om det skulle komma någon skål eller om jag skulle börja leta efter en annan. Jag fick till svar att skålen förmodligen utgått ur leverantörens sortiment.

Men tanke på att jag beställde en boll på Djurmagazinet till Ollie i mars (!) som fortfarande inte kommit tycker jag att det är väldigt dålig stil att man bara struntar i kunder som väntar på en beställningsvara, man kan ju i alla fall höra av sig och säga att produkten har utgått ur sortimentet. Bollen lär jag ju aldrig få se, vi har varit inne i butiken flera gånger och frågat och de svarar alltid att den borde komma vid nästa leverans och att de ska ringa oss då, men nu har vi som sagt gett upp. De har inte hört av sig en enda gång.

I fortsättningen kommer jag att hålla mig till att köpa varor som finns i lager. Men nog om det nu, vad jag ville komma fram till är att jag är på jakt efter en ny vattenskål. Vi har varit runt i alla djuraffärer här samt tittat på nätet, men jag har inte hittat någon jag tycker om. Den måste ju passa inredningen såklart!
Jag fick ett tips på ett hundforum om att titta på Clas Ohlson, de skulle tydligen ha snygga skålar, och det finns ju inget som säger att man måste köpa en skål i en djuraffär för att kunna använda den som hundskål. Nästa steg blir att alltså att leta i "vanliga" butiker.

Däremot köpte jag en träapport på djuraffären. Jag började ju köra lite apport med Ollie med en vanlig träpinne, men det är ju roligare att ha riktiga saker. Vi har inte provat den än, men jag tror att jag ska presentera den inomhus först och kanske klicka in ett gripande ifall han är osäker på att ta den i munnen. Det ska bli roligt!

Igår följde jag och hundarna med husse när han skruvade på crossen. För Nikons del blev det en första upplevelse med ljudet från en cross. Vi satt i bilen när han startade den för säkerhets skull, men Nikon verkade inte bry sig speciellt mycket. Det känns viktigt att han är bekväm med motorljuden eftersom jag och Ollie brukar följa med husse till crossbanan ibland.

Platsen där vi befann oss var även en plats för inlinesträning. Plötsligt var hela planen full av inlinesåkare, och även det blev miljöträning för Nikon. Det är bra att han får se alla möjliga "konstiga" saker som vi människor har för oss. Han tyckte att det var spännande med människorna som rullade förbi, men mest sov han. Han är en så underbart trygg hund. Jag hoppas att det håller i sig.

Grabbarna Grus.

Jag är så stolt över mina grabbar! Både Ollie, Nikon och husse har skött sig superbra idag. Husse har nämligen varit hos veterinären med Nikon för 12-veckorsvaccinationen. Enligt rapporten gick allt bra och Nikon märkte inte ens att han fick en spruta, han var fullt upptagen med att äta godis. Veterinären tyckte även att Nikon var en trevlig och social valp som var jättefin i kropp och hull. Jag kanske ska tillägga att ingen förlorade några fingar eller tår under besöket, sådant gör han tydligen bara hemma!

Ollie har plötsligt blivit en utomordentlig uppfostrings-farbror som lärt sig handskas med Nikon på ett väldigt bra sätt. Visst, ibland är det fortfarande gruff, men Ollie har växt otroligt mycket i sin roll och han är mer fysisk med Nikon nu istället för att bara skälla på honom på avstånd.
Man märker även att Ollie är mycket mer avslappnad, och han har faktiskt roligt ihop med valpen ibland. Just nu ligger de i samma bädd och tuggar ben, något som var otänktbart de första dagarna.

Leken/uppfostringen har kommit igång på allvar, och båda hundarna verkar ha mer utbyte av varandra nu. Ollie är fortfarande den som bestämmer och han tuktar Nikon bra trots att han redan ligger i underläge storleksmässigt (Nikon väger 6,5 kg och Ollie väger 5 kg), men så ska det ju vara med tanke på att Nikon bara är en liten spoling.
Bakslag kommer vi säkerligen att få, och Ollie är nog inte alltid så förlåtande mot vassa valptänder och odrägliga hyss, men idag var en väldigt bra dag och de har lekt tillsammans flera gånger. Jag passade på att filma en lekstund, se och njut!



Första badet.

Igår följde jag och hundarna med husse när han tvättade crossen. Det var Nikons första åktur i skåpbilen. Där finns inga hundburar eftersom det bara finns framsäten, men Ollie åker med "hundbälte". När Nikon blir stor kommer han förmodligen att få sitta på golvet när vi åker skåpbil, men tills vidare får han åka i mitt knä.
Under själva tvättandet satt jag med hundarna i bilen. Trots att det finns tre säten och plats på golvet såg det ut såhär.

Båda hundarna ville ligga i mitt knä, och de samsades fint om den plats som fanns.

När husse var klar åkte vi till en sjö för att Nikon skulle få upptäcka vatten. Han var lite skeptisk i början, men när Ollie simmade och husse gick ut i vattnet ville han följa efter. Nikon gick bara där han bottnade, men av misstag klev han ut från en sten där vattnet var lite djupare och då blev han lite paff, men han verkade tycka att vattnet var roligt så det blir kanske en simmare av honom också!
Det var faktiskt Ollies första dopp för i år också, sommaren har varit alldeles för regnig och kall för bad, men han tyckte att det var roligt att få simma lite. Efter en stund hade vi två blöta monster att åka hem med.

Idag har vi haft fullt upp. Dagen började med pälsvård för Ollies del. Jag har egentligen aldrig behövt pälsvårda honom, men han har fått mycket mer underull nuförtiden, och jag antar att det har med kastreringen att göra.
Med en Furminator var det ett lätt jobb, fast det hade såklart varit enklare om hunden varit lite mer sammarbetsvillig. Jag fick i alla fall loss en hel del hår, och man får väl räkna med att Ollie måste vänja sig vid att pälsvårdas.

Efter pälsvårdandet blev jag tvungen att dammsuga, och då passade vi på att dammsuga hela lägenheten (och slänga in en tvätt). Även bilen behövde sig en omgång med dammsugaren, och när vi dammtorkade bilen fick hundarna ligga i bilburen. Nikon fick ligga där så att vi skulle kunna ha koll på honom, och Ollie fick vara med för att han ville.

Deras bur har också fått sig en liten make-over. Dels har vi flyttat mellanväggen till mitten så att Nikons sida inte ska bli så stor (varför tänkte jag inte på det förut?), och dels har vi satt upp skyltar på buren. Ollie har alltid haft en skylt, den har bara inte kommit upp sedan bilbytet som också krävde en ny bur. Men nu har båda hundarna skyltar, och jag kanske har dålig humor, men jag tycker att Nikons skylt är otroligt fyndig och rolig! Jag är supernöjd med den.

"Staff only" betyder ju egentligen "endast personal", men för oss är det en liten ordlek eftersom staffordshire bullterrier ofta förkortas staff (eller staffe). Båda skyltarna signalerar i alla fall att hundarna inte vill bli störda i sina burar!

Hundarna vilade/sov snällt i sina burar när vi städade bilen, och efter det var det dags för en tur till tippen för att slänga lite saker som skulle blivit slänga för länge sedan. Nikon är otroligt trygg med bilåkande och i sin bur, och därifrån får han bra miljöträning när vi stannar på diverse ställen, t.ex. på tippen där det vimlar av bilar och människor som bär på konstiga saker och väsnas i containrar.

När vi gjort oss av med lite saker var det dags att tanka bilen och att äta. Vi bestämde oss för att äta på en pizzeria och tänkte först att vi skulle ha hundarna med oss på uteserveringen, men när vi såg att det var två andra hundar där samt insåg att Nikon inte alls kan sköta sig bestämde vi oss för att hundarna fick stanna i bilen. Det var visserligen lite varmt ute, men vi parkerade bilen precis bredvid uteserveringen, öppnade bakluckan och drog ner alla rutor samt satte på burfläkten. Hundarna blev erbjudna vatten men ingen av dem tyckte att det var speciellt varmt. De vilade bara snällt, och såhär såg det ut från bordet där vi satt.

Note to self: vi måste köpa en till vattenskål så att hundarna slipper samsas om den som går att hänga på burkanten.

Efter maten åkte vi och släppte hundarna på en grusplan. Nikon hittade en gammal banan som var värd att bära omkring på. Skalet var svart och alldeles hårt, så jag tänkte att det inte var någon panik att plocka den ur munnen på honom utan att jag kunde försöka byta den till mig. Det tyckte inte Nikon, han ville inte alls byta. När han började försöka svälja bananen hel blev jag tvungen att gräva ur den ur hans mun, och det var inte speciellt mysigt när jag insåg att själva bananen inuti som jag fick ur bit för bir var väldigt mjuk och geggig. Härliga valptid...

Efter bensträckaren fick hundarna hoppa in i buren igen, och nu var det dags för bilens utsida att bli ren. Ännu mer miljöträning blev det för Nikon när vi stod utanför biltvätten och tittade på människor som tankade sina bilar och pumpade sina cykeldäck.

Handla måste man också göra ibland, och det var lika bra att göra det också när vi var ute. Husse gick in på affären och jag satt ute med hundarna. Kundvagnar som går förbi är också miljöträning, och att behöva sitta i bur och vänta är passivitetsträning. Fast det behövs egentligen inte, de är så duktiga på att "ha tråkigt" i sin bur båda två.

Lite längre bort såg jag en annan hund i en bil. Den satt i bakluckan utan bur, det var lite udda.

När husse kom tillbaka var det dags att åka hem. Trots att hundarna suttit stilla och vilat en hel del var de ändå trötta när vi kom hem, och det var skönt att vila i soffan alla fyra en stund.

Nu har jag bara en sak kvar att göra för idag, och det är att fila klorna på Ollie. Nikons klor ska också klippas lite, men det får husse göra.
En fullspäckad dag kan man säga, men det är nyttigt för Nikon att få hänga med på vardagliga saker. Ollie är redan tokduktig på det.

Redan fredag.

Oj, vad fort tiden går. Det är redan fredag! Den här veckan har flugit förbi snabbt, och ändå har vi inte gjort något speciellt. Det rullar på som vanligt och jag har inte haft så mycket att blogga om.

Igår lekte Ollie och Nikon för första gången på riktigt inomhus. Framsteg!

Hundarna går på en avmaskningskur nu och på måndag är det dags för Nikons 12-veckorsvaccinaton.

Ikväll kommer mina föräldrar och min syster på besök en sväng. Sedan får vi se vad vi hittar på för spännande saker i helgen.

Ja, det var väl ungefär vad jag hade att komma med nu. Tråkigt, jag vet, men jag hoppas att jag har lite mer roliga berättelser och bilder att dela med mig av efter helgen!

Nya äventyr.

I helgen har vi hittat på lite nya spännande äventyr med valpen. Vid 11 veckor är det ju på tiden att han börjar upptäcka att det finns en hel stor värld därute, i sitt eget tempo såklart.

I lördags packade vi in oss i bilen och styrde mot husses föräldrar. Vi kände att Nikon behövde träffa en riktigt snäll hund så att han förstår att inte alla hundar är lika griniga som storebror. Nog för att det går bättre och bättre, jättebra ibland och mindre bra ibland, men Ollies bästis Mynta är en riktig mystjej och skulle nog ha bra inflytande på Nikon, tänkte vi.

Sagt och gjort kom vi dit efter en bilfärd på ca en timme. Ollie fick hoppa ur bilen först och ta några frivarv med Mynta för att han skulle känna att inte allt förändras i hans liv, han måste ju faktiskt få leka med sin bästis utan att valpen hela tiden ska vara med.
När Nikon fick komma ut kopplade vi Ollie eftersom vi ville att Nikon och Mynta skulle få bekanta sig utan störning, för chansen fanns ju att Ollie t.ex. skulle få för sig att vakta Mynta, eller något annat trist scenario. Mynta tyckte att valpen var spännande. Nikon gick runt och undersökte, bjöd upp Mynta till en lektur och charmade ner husses pappa på gräsmattan.
När vi märkte att allt gick bra släppte vi Ollie och alla tre hundarna kunde samsas och ha roligt i gräset.

Mynta var väldigt tålmodig med Nikon, och när det blev för mycket sa hon ifrån på ett bra sätt och Nikon tog åt sig och slutade. Jag önskar att vi kunde få se det hemma också, men tyvärr är Ollie inte lika bra på att säga ifrån (han är däremot bra på att låta vädigt stor och stark, men han fullföljer inte om man säger så) och Nikon tror nog att han kan köra med Ollie lite som han vill, och det måste ju i vissa fall styras upp av oss människor.

Efter en stund gick vi in och åt god mat, och vi fick faktiskt lite matro trots att tre hundar for omkring runt fötterna på oss.
När hundarna hade lekt ett tag tyckte jag att Nikon kunde vila en stund. Han började nämligen bli lite odräglig, bitas och stjäla skor. Ibland förstår inte valpar att de är trötta, och om de blir övertrötta kan man tro att de har ätit raketbränsle. Nikon fick ligga i mitt knä en stund, och sedan var det dags att åka hem så att Nikon kunde bearbeta sina nya intryck i lugn och ro.

Det blev ett väldigt lyckat besök som gick långt över mina förväntningar! Tyvärr tog vi inga kort, det får bli nästa gång.

Igår passade vi på att ta en premiärtur i stan med Nikon. Vi bor visserligen i stan, men inte precis mitt i smeten. Stan är inte heller särskilt stor, utan alldeles lagom stor. Ollie följde med och jag och husse gick med varsin hund. Nikon fick gå före Ollie så att han skulle få upptäcka saker på egen tass istället för att bara följa efter storebror.
I stan fanns det mycket att upptäcka och Nikon tyckte att det var en spännande promenad. Han var inte det minsta rädd, men väldigt nyfiken på alla bussar, barnvagnar, dörrar som öppnades när man gick förbi, människor som gick med stavar eller stora resväskor på hjul, uteserveringar som luktade mat, och allt annat man kan stöta på i stan. Ibland fick vi träna lite byteshandel när han hittade något på marken som såg aptitligt ut (enligt honom).

Promenaden var inte särskilt lång, och vi gick i Nikons tempo. Som vanligt när man är ute med en valp drar man blickar till sig och en del vill hälsa och klappa. Tyvärr kan inte Nikon uppföra sig så bra ännu och tycker att man gott och väl kan hälsa lite med tänderna, så hälsa gör man på egen risk med vår valp.
Nikon tyckte att han skulle hälsa på alla han såg, men det tyckte inte jag, därför tränade vi kontakt också och efter ett tag insåg han att man inte måste intressera sig för alla människor utan att det är roligt att titta på matte också ibland, för då får man belöning!

Foto: Husse

Hundarna var jätteduktiga på promenaden båda två, jag önskar att Ollie kunde vara lika avslappnad runt Nikon inomhus också. Men vi ser framsteg hela tiden och vissa saker går jättebra. Matningen fungerar t.ex. utan problem, och så har det varit från dag ett. Just runt maten kan man ju tänka sig att Ollie skulle kunna vara vaktig, men det är han inte. De samsas jättefint i köket när man lägger upp mat, och sedan äter de en bit ifrån varandra utan problem, och ibland kontrollerar de varandras tomma skålar om man inte hinner plocka bort, för maten försvinner på några sekunder.

Nikon växer som ogräs och både jag och husse tycker att han börjar se något mager ut, trots att vi ökat på fodergivan några gånger. Kanske måste vi öka lite till om han blir ännu tunnare.

Idag ska jag försöka ta mig till apoteket efter jobbet för att köpa avmaskningsmedel. Det börjar ju dra ihop sig till 12-veckorsvaccination och då ska valpen avmaskas först. Ollie får också en omgång för säkerhets skull.

Häromdagen passade jag på att filma hundarna när de tuggar ben ihop. I början kunde Ollie och Nikon inte vara i samma rum och tugga ben, för Ollie tyckte att han skulle ha alla ben för sig själv, men nu går det allt som oftast bra, och så här kan det se ut:

Vallning på jobbet.

På mitt jobb finns det får, och det enklaste sättet att förflytta får är givetvis med en vallhund. Minimalt med arbete för människan, om man har tränat sin hund bra. Att träna hunden är givetvis mycket arbete, men när hunden väl vet hur den ska agera på ägarens olika signaler går arbetet med fåren som en dans.

Hunden som vallar fåren här är en border collie som heter Plopp. Jag hade turen att få se lite vallning igår, men tyvärr hade jag lämnat kameran i bilen just då, så det fick bli lite bild och film med mobilen istället.

Fåren skulle få mat, och jag filmade när hussen skickade ut Plopp för att hämta dem.

Fåren är nyfikna och Plopp är snäll och låter dem komma fram och hälsa, ett fint samspel som visar att fåren inte har något emot hunden, som ni kan se i den här filmen.

Jag har inte sett så mycket vallning och är inte alls insatt i ämnet, så det var roligt att få se lite!

För den som vill se lite mer extrem vallning kan jag rekommendera en film där hundarna med hjälp av sina ägares signaler får fåren att bilda mönster och bilder som rör sig, både i ljus och i mörker (där de har satt lampor på fåren). Det är heeeelt galet och otroligt. Se och njut! Klicka här för att se filmen.

Valpvardag.

Dagarna rullar på. När man har valp händer det ju inte så värst mycket spännande saker, man sitter mest hemma eftersom valpen inte kan vara ute och flänga runt så mycket. Ollie får lite sporadisk träning då och då, men han är också ganska slutkörd av valpen fortfarande.

Nikon tycker att det är jätteroligt att stoppa saker i munnen, som alla valpar, så nu har vi börjat träna byteshandel.
"Åh, vilken fin sak du har där!" säger jag.
"Japp, smaskigt värre" säger Nikon.
"Kan jag få titta på den så får du en godisbit av mig istället?" undrar jag.
"Ja det går väl bra" säger Nikon, och när han tuggat färdigt letar han upp en ny sten/pinne/fimp/whatever innan man hinner blinka.

Vi tränar också lite kontaktövningar, och han har blivit mycket bättre på att ta kontakt, lyssna till sitt namn, och avbryta förbjudna saker (som att tugga på trösklar, fast även om han slutar när man säger till så tycker han att det är fritt fram att fortsätta igen några sekunder senare).

Igår åkte vi till en grusplan för att hundarna skulle få röra på sig lite och för att jag skulle kunna träna lite med Ollie. Nikon har börjat åka bur i bilen, och tanken var att han skulle åka i Ollies gamla canvasbur i baksätet tills han blev lite större. Det gick bra fram tills igår, för då kom han på att plasten i bottnen gick att bita sönder. Plasten går givetvis att ta ur, men han har även nafsat i dragkedjan så att det blivit hål där också. Han somnar ofta snabbt i bilen och visar inga tecken på åksjuka eller oro, men ibland bäddar han lite hårt med både tänder och klor om man säger så.

Vi bestämde oss för att strunta i canvasburen och stoppa in honom där bak hos Ollie istället (dubbelbur med mellanvägg). Det gick hur bra som helst. Jag satt i baksätet för säkerhets skull så att jag kunde hålla koll på monstren, men de skötte sig utmärkt båda två och lade sig ner och vilade under färden.
Det var nog mest jag som trodde att Nikon behövde oss som stöd i bilen ett tag, men han verkar vara så stark i sig själv att det går bra ändå. Dessutom har han ju Ollie där bak, och även om Ollie inte är världens snällaste storebror alla gånger så ser Nikon upp till honom och tar efter det han gör.

Nikons sida i buren är större än Ollies sida eftersom mellanväggen inte sitter i mitten. Ollie behöver inte mer plats, och innan vi hade två hundar kunde man stuva in packning på den andra sidan. Eftersom Nikon kommer att bli större än Ollie passar det ju bra att han har den stora sidan, men nu när han är valp är den kanske något för stor. Trots det är Nikon nästan större än Ollie nu, han är i varje fall tyngre, och han växer varje dag känns det som. Därför får han sitta i den stora delen, och det verkade gå jättebra ändå.

Ollie fick sig lite lydnadsträning på grusplanen. Jag koncentrerade mig på "stanna", både i fritt följ och i inkallning. Ibland slarvar han nämligen med stanna, det kan vara allt från att ta några extra steg, lägga/sätta sig istället, eller inte stanna alls. Därför körde vi korta avstånd för att han inte skulle ha chans till extra steg, och tråkig matte när han satte/lade sig ner. Det gick faktiskt jättebra till slut och han gjorde ett fint träningspass tycker jag!
Vi körde också lite inkallning utan stopp för att variera lite och för att han tycker att det är så roligt att springa fort, samt både inkallning och fritt följ med sitt och ligg för att han skulle bli mer uppmärksam på mina kommandon. Sedan briljerade vi med slalom mellan benen för att det är så roligt, men det kan han redan så bra så det är inget som behöver tränas!
När Ollie och jag tränade fick Nikon passivitetsträna med husse, annars skulle han komma och störa direkt. Även det gick bra!

Duktiga hundar!

Promenadgrabbar.

Husse som har semester och är hemma med hundarna har nu fått börja känna på hur det är att jonglera dubbelt så många koppel och bajspåsar som han är van vid. Valpen går förstås inga längre sträckor, men han får följa med på rastningsrundan som är några hundra meter.

Den här filmen skickade han till mig, och det ser ju ut att gå bra för mina tre grabbar ute på promenad!