Jättehundar på jobbet.

Idag hade jag äran att få hälsa på två pyrenéerhundar. Otroligt snälla, mjuka och stora var de. Den vuxna hanen var imponerande med sin vackra päls och kraftiga kropp. När han ställde sig på bakbenen var han längre än sin matte.

Den lilla tiken kunde knappast kallas liten. Hon var 16 veckor och svår att fånga på bild eftersom hon hellre ville komma fram och undersöka min kamera.

Pyrenéerhunden är ursprungligen avlad för att självständigt vakta boskapshjordar mot stora rovdjur, men idag används den främst som sällskapshund. Dock är nog inte rasen lämplig för vem som helst just eftersom de är så självständiga.

Otroligt vackra att se på är de, och jag tar gärna chansen för en pratstund med hundägare av lite mer ovanliga raser som man inte ser varje dag. Hundarna var snälla som lamm, och lilltiken var redan imponerande stor för sin ålder, i alla fall om man jämför med de valpar jag är van vid. Det är skillnad på valpar och valpar, om man säger så.