Valborgsmässoafton.

Det är mycket folk i rörelse idag, många ska ut i kväll och titta på brasor och fyrverkerier. Men när man har en hund som är rädd för fyrverkerier vill den festliga känslan inte riktigt infinna sig. Som tur är blir det inga fyrverkerier vid själva brasan (p.g.a. en fågelfamilj som fått ungar där, inte för att skona hundarna om ni trodde det), men det hindrar ju inte folk från att smälla på egen hand. Jag hoppas att vi får en lugn kväll, vädret är i alla fall grått och regnigt just nu, det kanske håller folk inomhus.

Ollie har fått sig ett ordentligt pass hos sjukgymnasten idag. Han får trava i vattnet nu och han är jätteduktig. Det verkar som att han tycker om det, för han kliver självmant i utan problem. Om han inte hade tyckt om det kan jag garantera att han hade visat sin envisa sida och satt tvärstopp med alla tassarna i golvet, men han uppför sig perfekt!

Han tränade tidigt i morse, så nu är han trött både för att han har tränat och för att han var tvungen att gå upp tidigt. Det är bra att han är trött, för ju tröttare han är desto större chans är det att han inte går upp i varv och blir stressad om det börjar skjutas raketer i kväll. Tyvärr har han sovit större delen av dagen efter det, och jag funderar på om jag ska ta ut honom på en promenad för att han inte ska sova bort hela dagen och bli pigg i kväll.
Igår gick vi en slinga i skogen på ca en halvmil, det var små slingrande stigar och hopp över stock och sten, och med det igår och vattenträningen idag vet jag inte om jag vill motionera honom något mer idag, jag vill ju inte att han ska få träningsvärk. Om jag ska gå ut måste jag göra det snart, innan det blir mörkt, för att inte råka ut för några raketer. Men just nu lutar det åt snabbrastningar och kanske lite klickerträning eller någon annan mental stimulans inomhus istället. Huvudet måste ju också få jobba lite, och det är nog bättre än att köra på med mer motion.

Just nu har han i alla fall bäddat ner sig i sängen, det enda som sticker upp är två svarta öron.

Tittar man från andra hållet blänger han lite på en med en blick som inte ser speciellt aktivitetssugen ut.

Han ska få lite mat nu, så får vi se vad vi hittar på sedan.

Full frys.

Nej, inte direkt. Vi tog en tur till återförsäljaren av färskfoder idag för att fylla upp den nya frysen med hundmat. Vi var inte säkra på hur mycket som skulle få plats i frysen, den är ju ganska liten, så vi tänkte att det vore bra att börja med en halv kartong (12 kg). När vi kom hem insåg vi att vi nog hade varit lite väl försiktiga, frysen blev inte ens halvfull. Maten kommer i alla fall att räcka i ungefär två månader, men nästa gång köper vi en hel kartong (24 kg).
300 kr gav vi för en halv kartong, det är 50 kr billigare än styckpriset. En hel kartong kostar 528 kr, vilket är 72 kr billigare än halvkartongspriset och 172 kr billigare än styckpriset. Ju mer man köper desto billigare blir det, så nu tjänar vi både in på resekostander och foderkostnader.

När vi lagt kartongen i medhavd frysväska (ja, så liten var den) tog vi en promenad i en park. Ollie var väldigt på och drog i kopplet i början, han gör det när vi är på nya eller extra spännande ställen, men efter ett hundmöte där han var tvungen att hålla kontakt (eftersom han är uppfostrad så) gick det mycket bättre. Nästan lite för bra. Det är trevligt att han håller kontakt, men man känner sig faktiskt lite uttittad när han går och tokstirrar på en heeela tiden. Varför tokstirrar han? För att det lönar sig, han är en riktig gottegris! Jag brukar vara ganska sparsam med att belöna den kontakten eftersom jag inte vill ha en hund som går och tokstirrar på mig konstant under promenaderna, och dessutom skulle han bli tjock om han fick godis stup i kvarten för det. Därför belönar jag som sagt bara den kontakten ibland, som en underhållsdos skulle man kunna säga, för jag vill såklart samtidigt ha kvar hans spontana kontakt. Den här gången var det ändå skönare med en tokstirrande hund än med en tokdragande hund, så det blev ganska mycket belöning, det tyckte jag han var värd när han var så duktig på ett nytt ställe.

Efter promenaden gick vi in på Djurmagazinet en sväng, på jakt efter en kopia av Ollies trasiga favoritboll. Jag beställde en sådan på Djurmagazinet här i stan för ungefär en månad sedan, men varje gång jag frågar efter den får jag till svar att den är restad, att den kommer med nästa beställning, att de ska höra av sig när den kommit. Jag börjar bli aningen trött på det, för de har inte hört av sig en enda gång, inte ens för att berätta att den inte har kommit än, det tycker jag nog att man kan göra när det har gått en månad.
Tyvärr fanns det ingen boll på det andra Djurmagazinet heller, så jag antar att vi får fortsätta vänta helt enkelt. Någon gång måste de ju ha ett svar, antingen när den kommer att komma, eller att den inte kommer att komma alls.
Lite hundgodis fick vi med oss i alla fall, och ett ben till Ollie. Ett ben med smak av bacon. Han har ätit på det sedan vi kom hem, så det var tydligen väldigt gott. Som tur är är det ett hårt ben, så han får inte i sig så mycket, och det är nog bra för tänderna också.

Gamle Rex.

När vi var på besök hos Razzla och hennes familj fick vi även träffa gammelhunden Rex, en jättemysig och vacker hund som gav oss många skratt. Efter glädjebeskedet om Razzlas ultraljud igår blev gamle Rex dålig och fick somna in.
Våra tankar går till er, Louise och Micke.

Sov gott Rex.

Valp-uppdatering.

Idag var det dags för ultraljud för Razzla, och veterinären gissade på minst 4-5 valpar i magen! Spännande!

Nu är det ungefär en månad kvar tills valparna föds. Men helt säker är man förstås inte. Valparna ska först ligga och gona sig i magen ett tag till, sedan ska de födas och växa och utvecklas normalt, och framförallt vet man ju inte vilket kön valparna har. Har vi otur blir det en hel kull med tikvalpar.
Men hittills har allt gått precis som det ska, och nu får vi bara fortsätta att hålla tummarna!

Dokumentärtips.

Jag är alltid på jakt efter dokumentärer om hundar. Jag har tipsat om några förut, men nu tänkte jag samla alla jag vet om som finns att se gratis på nätet.
Vissa är bättre än andra, en del är sorgliga och hemska, andra är mer lättsamma. Några avsnitt återkommer i många dokumentärer, men oftast finns det någon intressant del i alla.

Klicka på namnet på den dokumentär du vill se. Alla dokumentärer är på engelska.

• Pedigree Dogs Exposed
• Pedigree Dogs Exposed: Three Years On
• The Secret Life Of The Dog
• Dogs Decoded
• Dogs That Changed The World
• Woof: A Horizon Guide To Dogs
• Dogs And More Dogs
• Dog-Fighting Undercover

Blandade aktiviteter.

Det har varit dåligt med bloggande de senaste dagarna, det har helt enkelt inte blivit av.

För att uppdatera lite om vad vi sysslat med kan jag berätta att vi har inhandlat en frysbox. Japp, galna hundägare gör sådant. Man köper en dyr frysbox (nåja, den billigaste vi kunde hitta, 1990 kr på Elgiganten) och sedan möblerar man om för att kunna få plats med den, allt för att hunden ska kunna äta bra mat. Han mår så bra på färskfodret att det inte är någon idé att försöka blanda i något annat, och för att kunna genomföra det behövdes en frysbox för att kunna köpa mer mat per gång och spara in på dyra resor till återförsäljaren. Moment 22 är löst.

Vi har också kört lite mer uppletande. Det ganska gick bra och Ollie hämtade fingervantar för glatta livet. Jag har inte gjort det speciellt seriöst hittills, jag ville mest testa om det är något som fungerar för oss eller om det bara var nybörjartur förra gången.
Jag kan såklart inte förvänta mig för mycket av honom eftersom jag aldrig har tränat honom att hämta saker. Han gör det naturligt, i alla fall med sina leksaker, men vantar går tydligen också bra. Även om han kanske tar ett frivarv här och där tycker jag att det går bra, för oss är det bara en rolig aktivitet, och då spelar det ingen roll om jag måste påminna honom att komma till mig eller hjälpa honom på traven när han ska ut igen. Frågan är hur det går med andra föremål. Jag ska samla på mig lite olika saker och testa. Min gissning är att det går bra så länge det är mjuka saker, som en gammal strumpa till exempel, hårda saker tar han inte gärna i munnen.
Husse filmade träningen, klicka här för att se hur det såg ut.

I helgen har vi även hälsat på Mynta, alltid roligt tycker busen. Hundarna leker och vilar om vartannat, och busen charmar till sig kel från husses föräldrar. Att bli kliad i ljumsken är en favorit.

Idag tittade jag på en dokumentär som heter "Dogs that changed the world", ganska intressant för den som har 1 timme och 45 minuter över. Klicka här för att se den.
När husse kom hem åkte vi till skogen och la ett spår. Vi gick en promenad på ungefär en timme för att Ollie skulle få göra av med lite överskottsenergi, annars är han för på i spåret och slarvar. Tyvärr hade han ungefär lika mycket energi efter promenaden som innan, så det blev mycket slarv i spåret ändå.

Jag tror jag får tänka om lite angående spårandet. Förut har han gått jättebra med liggtider på ungefär en timme, men nu fungerar det inte trots att vi "värmer upp" innan. Jag tror att det delvis beror på att vi spårar för sällan, han tycker att det är så roligt när vi väl gör det så han går på för snabbt och slarvar. Ett annat problem är att han har börjat markera snitslarna, han stannar upp och vädrar i luften vid snitslarna istället för att följa spåret.

Mina tankar går därför mot att eventuellt skippa snitslarna, men då är jag å andra sidan helt beroende av hunden för att hitta eftersom jag har väldigt svårt att memorera precis vilka träd och stubbar jag gick vid. Egentligen kanske det är bra, för då känns det inte som ett misslyckande när han avviker från spåret, han brukar trots allt hitta fram ändå även om han springer kors och tvärs mot var jag har gått. Det är något att fundera på.

En annan sak jag funderar på är att köra med längre liggtider, för att minimera att doftspåret blir för brett, kanske det får honom att lugna ner sig och koncentrera sig mer. Och så får vi se till att spåra oftare, jag tror att jag låter bli att göra det just för att det gått så dåligt, men nu har vi kommit igång för säsongen och jag tror vi får satsa lite hårdare innan vi lägger det på hyllan. Om jag ger det en ärlig chans och det fortfarande inte håller tror jag inte att det är någon idé att försöka lösa det här längre, det blir mer trist än roligt när det går dåligt. Det är synd, för han har gått så fint i spåret förut.

Jag tycker om att försöka hitta lösningar istället för att ge upp, vi får väl se hur många idéer jag kan komma på innan jag tröttnar. Det viktigaste är i alla fall att Ollie har roligt, och det har han, även om han springer runt hela skogen för att hitta spårslutet med kampbollen. För han hittar den varje gång, även om det inte är just precis så som jag tycker att det ska gå till.

Foto: Husse

Hussetid.

Den här veckan har jag haft ganska långa möten varje dag, och kommer ha ett i morgon också. Det betyder att Ollie har fått ovanligt mycket hussetid.

Bland annat har de varit på vattengymnastik, och husse meddelar att Ollie var jätteduktig. Han känner såklart igen djursjukhuset, och där brukar han ju oftast göra obehagliga saker, så ungefär vid entrén brukar han sätta alla tassar i marken och spjärna emot. Men på väg till sitt tredje besök hos sjukgymnasten verkar han fått en annan uppfattning om det där trista huset, och nu drog han i kopplet på väg in!
Det är jätteroligt att han tycker om sin friskvårdsträning, och han blir duktigare och duktigare för varje gång. Den här gången hade han även fått trava i vattnet. Nu blir det dock ett litet uppehåll, för det fanns inga tider nästa vecka.

Hussetid är mysigt, det är bra att grabbarna får umgås ensamma ibland!

Nya vänner.

Ollie är som vanligt delaktig i (nästan) alla uppgifter vi tar oss för, och självklart även i vårt nya projekt. När de gamla invånarna i husets akvarium kolade vippen bestämde vi oss för att starta upp akvariet på nytt med ny inredning och nya fiskar. Så nu har Ollie sex stycken slemmiga vänner att studera, helt färska för dagen.

Uppletande.

"I NBF/SBK:s brukstävlingar ingår momentet uppletande av föremål. Hunden skall inom 5 minuter ha genomsökt ett område på 50x50 meter. Hundföraren skickar ut hunden från den ena sidan av rutan (”baslinjen”), och får själv endast röra sig på denna sida. Hunden skall hitta och apportera 4 föremål som ligger gömda i rutan."
Källa: canis.se
(NBF = Norsk Brukshundsports Forbund, SBK = Svenska Brukshundklubben)

Uppletande är en aktivitet som jag förut har funderat på att prova, och igår gjorde jag det. Kanske inte "som man ska göra", men min egen tolkning av det så som jag tycker är roligt. Eftersom vi inte tränar för tävling och inte är speciellt noga med detaljer gör vi som vanligt våra egna regler och plockar moment som vi tycker är roliga och gör dem på vårt eget sätt för att få lite rolig aktivering.
Igår åkte vi till skogen en sväng för att Ollie skulle få springa av sig lite istället för att bara ligga i soffan och förkylningsvila med mig, och då kom jag plötsligt på idén att jag skulle prova det här.

Visst kan Ollie leta upp t.ex. en tennisboll på ett område, men jag har aldrig tidigare försökt med ett vardagligt föremål som han inte har någon relation till. Visserligen kan han leta upp t.ex. en kotte som jag hållit i bland andra kottar, så lite talang har han ju.
Föremålet blev en av mina fingervantar. Vi befann oss på ett ställe som var som en ruta på ca 50x50 meter, med gräs som underlag. Jag satte Ollie i ena sidan av rutan och gick sedan planlöst runt på området, så att han inte skulle kunna spåra mina steg fram till vanten. När jag knallat runt en stund släppte jag vanten så osynligt som möjligt och fortsatte att gå lite till, så att han inte skulle springa till stället där jag precis befunnit mig.

När jag kom tillbaka till Ollie fick han lukta på min andra fingervante. Jag antar att hunden egentligen inte ska gå efter ägarens doft, men jag ville vara säker på att han visste vad han skulle leta efter. Sedan sa jag "sök" (som är vårt sökord till allt sökande) och hunden for iväg med snabba steg. Han sökte av området, kanske inte så värst systematiskt utan mer hit och dit, men hans nos arbetade bra och han försökte i olika riktningar och vände när han inte fick någon vittring. Tillslut hittade han vanten och sprang överlycklig tillbaka med den.
Egentligen ska hunden sätta sig vid förarens vänstra sida och överlämna föremålet, men dit har vi inte hunnit än. Det är något jag försöker träna på till t.ex. lydnaden också (med hjälp av klossträning) men vi har kört fast och då är det inte roligt att träna förrän man hittar motivationen igen.

Ollie lämnade alltså förmålet framför mig, vilket är helt okej tills jag får tummen ur och tränar in en utgångsposition. Han håller inte heller i det tills jag säger loss utan släpper det direkt han kommer fram, vilket är något annat jag försöker träna (bolltricket, om ni minns det) men också har lite dåligt med motivation till.
Första gången släppte han vanten i farten några meter framför mig, men då bad jag honom att hämta den igen. Andra uppletandet gick till på samma sätt, med skillnaden att den duktiga hunden tog med sig vanten ända fram. Och samma sak hände vid tredje uppletandet.

Tre övningar fick räcka tyckte jag, eftersom det gick så bra. Det var riktigt roligt och det är definitivt något jag vill fortsätta med och utveckla. Framöver får jag börja lägga till fler föremål, och se om Ollie kan hämta in sak för sak utan att byta föremål om han får syn på ett annat eller försöka ta med sig två stycken samtidigt, för det är emot reglerna. Och vissa regler kan man ju följa, de regler man tycker är roliga. Men det viktigaste för mig är att vi gör något roligt ihop och att Ollie får använda sina hundegenskaper och talanger.

Inget att skriva om.

På grund av fortsatt förkylning tar vi det lugnt nu så jag får bli frisk någon gång. Husse tar ut busen på promenader och underhåller honom när det behövs.

I torsdags var vi på vattengymnastik igen. Det gick jättebra. Förra gången tyckte Ollie att det var lite läskigt att gå in i den stora maskinen, men den här gången sprang han in av fri vilja.

Han fick gå lite längre och med lite högre fart, det gick bra och han skötte sig utmärkt!

Regnigt.

Det är grått och regnigt ute. Inte världens roligaste väder, men jag antar att man får vara glad för att det inte är snö som faller från himlen i alla fall. Ollie har spenderat dagen med att ligga och slappa i soffan, med nosen demonstrativt nedtryckt i filten och tassen över ögonen. För om man inte syns eller gör något väsen av sig kanske man inte behöver gå ut i regnet. Han är inte speciellt förtjust i regn. Men matte tyckte att busen visst behövde gå ut på en regnpromenad, för man kan ju inte sova bort en hel dag.

Jag klev i regnkläderna och klädde på busen regntäcket, och när vi väl kom ut var det inga problem att gå i regnet. Roligt att se, för busen brukar oftast vilja få promenaden överstökad fort när det regnar. Men han kanske tyckte att det var okej när han i alla fall slapp bli så blöt, vilket också är lite ovanligt eftersom han inte heller är speciellt förtjust i att bära kläder.

Det var många som hade trotsat det bistra vädret och gett sig ut på promenad. Bland annat träffade vi en lös liten hund som kom från ingenstans, ungefär som mötet med samojeden vi hade för ett tag sedan. Plötsligt hör man snabba steg bakom sig, och när man vänder sig om står det en främmande hund och luktar Ollie i rumpan. Han är väl inte sådär jätteglad över plötsliga rumpnosningar, men han hanterar det bra. Efter den lilla hunden kom en liten matte, ett barn alltså, fram bakom en buske och kopplade sin hund. Hon sa att Ollie var söt innan hon gick vidare.

Efter promenaden, som varade ungefär i en timme, var våra regnkläder rejält blöta. Jag försökte ta ett kort på busen, men det blev tyvärr lite suddigt för han ville inte stå stilla.

Nu har vi hängt kläderna på tork, torkat hundtassar, Ollie har björnat runt i mattorna för att torka sig lite extra, och jag har myst ner i soffan. Busen blev pigg efter promenaden och nu vill han leka, precis när jag blev trött efter promenaden och vill förkylningsvila lite. Vi får väl se vem som vinner, men först ska jag bjuda Ollie på ett mål mat.

Moment 22.

Idag har jag planer på att ta det lite lugnt. Jag har varit sjuk i en vecka, ganska mycket sjuk faktiskt med hosta, halsont, täppt näsa och kanske lite feber. Nu är jag trött på att vara sjuk och tänker fokusera på att bli frisk. Jag har kört på ungefär som vanligt med promenader och aktiviteter (kanske därför jag inte har blivit frisk?), så nu ska jag nog ta det lite lugnt istället. För den här veckan ska jag förhoppningsvis på ett studiebesök till ett eventuellt blivande arbete som börjar så snart som möjligt, och då måste jag ju vara frisk.

Det är såklart inte så roligt för Ollie, som precis har blivit bättre och fått komma igång efter sin veckas vila, att matte helt plötsligt vill vila, vilket leder till att Ollie automatiskt också måste vila, igen. Men så är livet ibland. Just nu ligger vi i soffan under en filt, Ollie och jag. Han syns bara som en liten kulle vid mina ben under filten. Därför är det ingen idé att ta några kort på honom och visa här, för han syns ju inte. Så det blir ett trist textinlägg istället.

Ollie är just nu toppenbra i magen. Han kräks inte på morgnarna, och kräks inte efter att han ätit. Just nu äter han bara färskfoder, vilket han fungerar väldigt bra på. Han är mycket mer harmonisk, kanske för att han slipper sina magproblem, och han har blivit lite slankare och smärtare i kroppen, vilket är bra för en hund som ligger i riskzonen att lägga på sig för mycket p.g.a. kastreringen. Men det finns två problem.

Problem nummer ett är att han just nu äter fyra gånger om dagen. När han var dålig fick han små portioner flera gånger om dagen för att det inte skulle bli för mycket för magen, och eftersom det har gått så bra har vi fortsatt med det. Men när jag ska börja jobba (när nu det blir) så kommer det bli lite praktiskt omöjligt att ge honom mat fyra gånger om dagen. Eventuellt kommer han att få vara med mig på jobbet, eller så får han vara ensam hemma några timmar per dag. Men just färskfoder är ju lite svårt att ha med sig och tina upp och ge flera gånger om dagen när man jobbar.

Problem nummer två är att vi inte har plats i frysen att ge honom enbart färskfoder. Det går åt som smör i solsken nu när han inte äter torrfoder, och det betyder att vi antingen måste köpa mer åt gången eller köpa oftare. Att köpa mer åt gången är omöjligt eftersom vi inte har plats i frysen, och att köpa oftare blir ohållbart eftersom återförsäljaren ligger så pass långt bort att resekostnaden blir alldeles för dyr.

Om vi kunde lösa problem nummer två med en frysbox vore det kanske frid och fröjd (beroende på om problem nummer ett går att lösa lika lätt), men problem nummer tre blir då att vi inte har plats för en extra frys. Dessutom är en frysbox ganska dyr, en investering istället för resekonstnader, men fortfarande dyr. Och var ska vi ställa den? Som ni förstår är det här lite av ett moment 22.

Därför blir lösningen att försöka gå tillbaka till att blanda färskfoder och torrfoder. Det torrfoder som Ollie ätit innan utan problem kan magen plötsligt inte hantera efter att han har varit dålig. Vi funderar på olika orsaker, och har kommit fram till en möjlig orsak. I efterhand har vi räknat ut att han blev dålig ungefär precis när vi började på en ny säck. Möjligheten finns att det är något fel på just den säcken.

När han slutade med skonkosten gick vi över till färskfoder utan problem, men torrfodret fungerade som sagt inte utan resulterade i kräkning igen. Därför har vi nu köpt en annan smak av samma torrfoder, baserat på lamm som ska vara skonsamt mot magen (används bland annat till allergiska hundar). Det har vi börjat blanda i färskfodret nu, och det verkar fungera än så länge, men det är i så pass små mängder nu så vi får vänta och se.

Tanken är att han ska äta hälften färskfoder och hälften torrfoder, max tre gånger om dagen, eventuellt med något litet mellanmål för att inte riskera tom mage mellan måltiderna. Om det inte fungerar får vi helt enkelt köpa en frysbox och försöka klämma in den någonstans. Jag antar att vi ändå kommer att behöva en frysbox i framtiden om vi ska ha två hundar som äter färskfoder (varav en äter betydligt mycket mer än den andra).

Moment 22. Det finns lösningar på problemen, men också problem för lösningarna. Vad gör man? Det blir en nöt att knäcka. Men så länge Ollie mår bra gör vi allt i vår makt för att försöka hålla det så.
Nu är det vila som gäller, men först matning och rastning av hund. Vi kanske tar en liten promenad ändå, men sedan ska jag vila, det lovar jag.

Lydnadsträning.

Vi spenderar vår påskledighet hos mina föräldrar med god mat, lugn och ro, och mysiga promenader med Ollie. Här är det inte lika mycket trafik och människor i rörelse, så här kan han springa lös i större utsträckning och njuta av att nosa omkring och bara vara hund. Lite lydnad har vi tränat också.

Foto: Husse

Husse filmade lydnadsträningen, klicka här för att se filmen.
Keep in mind - vi är inga proffs och siktar inte heller på att bli det, vi tränar inte för att tävla och få höga poäng av en domare utan för att det är roligt.

Påsk.

Idag har vi haft mycket att göra, men vi har i alla fall hunnit med en promenad och lite lydnadsträning för busen.
I morgon bär det av till mina föräldrar över helgen för lite påskfirande. Jag önskar mina bloggläsare en trevlig helg!

Glad påsk

från

Ollie, matte och husse

Gymnastik.

Idag har Ollie varit på gymnastik. Hans första gång av tio hos sjukgymnasten med träning i vatten på treadmill började kl 08.30 i morse. Jag var lite orolig att han inte skulle kunna gå dit eftersom jag inte tycker att det är så lämpligt att han tränar när han är dålig, men med tre kräkfria dagar bakom sig tycker jag nog att han är friskförklarad för nu, dessutom har han börjat äta sitt vanliga färskfoder utan problem.

Det blev alltså en tidig morgon för busen, som är van att ha sovmorgon till kl 10.00 minst. Han åt frukost redan 07.30 och sedan blev det ordentlig rastning så att alla behov var uträttade innan vi åkte mot djursjukhuset.
Eftersom det var första gången visste vi inte riktigt hur det skulle gå till, därför tog vi med oss en handduk och busens flytväst. När hundar simmar i bassäng brukar de ha flytväst, och jag ville hellre att han skulle ha sin egen än en låneflytväst eftersom det är den enda flytväst som sitter bra på honom. Men det visade sig att vi varken behövde handduk eller flytväst, handduk fanns att låna och flytväst behövdes inte eftersom vattnet inte ens går över ryggen på hunden.

Det första vi fick göra var att duscha Ollie, precis som man gör på badhuset. Husse tog kort.

Sjukgymnasten sa att Ollie skulle ha en sele på sig, för små hundar når man inte så lätt i vattnet, och om det inte fungerar att styra honom i halsband är det enklare att koppla om till sele om den redan sitter på. Ollie fick låna en sele, den var aningen stor, men det gick bra ändå.

Sedan var det dags att kliva in i den stora badbaljan. Det var lite läskigt tyckte Ollie, så jag fick hjälpa honom på traven.

När dörren var stängd fylldes vattnet på. Lite konstigt, tyckte busen. Jag var rädd att han skulle dricka av vattnet som han alltid gör i duschen hemma, och det vore ju inte så lyckat eftersom han nu skulle bada i klorvatten, men han smakade inte ens. Duktig hund.

När vattnet var i lagom nivå började bandet rulla. Busen tyckte att det var lite obehagligt i början och stretade emot lite.

Efter en stund gick det bättre och han gick riktigt fint i vattnet. Klicka här för att se en film.

Klicka här för att se en till film.

Första passet var på två minuter, andra passet var på tre minuter och tredje passet var lite längre än fyra minuter. Det gäller att börja försiktigt, och sluta när det går som bäst. Ollie var jätteduktig! När han var klar var det dags att kliva ur och duscha igen.

Sjukgymnasten pratade lite med oss och förklarade hur vi kunde stretcha hans tass. Jag passade på att fråga hur hon tyckte att han var i hullet eftersom han har gått upp i vikt sedan han kastrerades för ca ett år sedan, och hon tyckte att han såg bra ut, pjuh! Ett helt kilo har han gått upp, men å andra sidan var han väldigt mager innan kastreringen, så nu är han normal kan man säga.

Sedan var det dags att betala och åka hem. Nu har vi betalat för 10 gånger, det kostade 1800 kr.
Den medtagna handduken fick busen krypa in i på hemvägen eftersom han fortfarande var lite blöt och det var kallt ute. Tyvärr har det blivit vinter igen med snö och minusgrader, var tog våren vägen?

Nu ligger det en trött buse och sover på sängen. Han har sovit sedan vi kom hem. Det tar på krafterna att prova nya saker och ha gymnastik i vatten.
Besöket gick över förväntan och jag tror att busen hade lite roligt också!

En sökutflykt.

Jag tänker börja med att berätta att Ollie inte kräktes något igår, och hittills inte idag heller, så har jag sagt det. Jag känner att det börjar bli lite trist att bara skriva om hans magproblem, fast den trista sanningen är ju att det mesta just nu handlar om just det. Men nog sagt om det, för nu.

Idag bar det iväg på en liten annorlunda utflykt. För oss var det väl kanske ingen utflykt, men för busen var det nog lite utflyktigt. Vi vandrade nämligen runt i kanterna av ett skidspår och letade efter en liten kamera som husse oturligt nog tappade bort efter att han fäst den på en skoter som åkte väldigt fort. När skotern kom tillbaka var kameran borta. Skoterbanan är nu omgjord till skidspår, och chansen fanns ju att kameran kunde ligga någonstans i kanten där pistamaskinen hade skyfflat ut snön.
Ollie var såklart med och letade, för hans söknäsa är ju bättre än våra. Han sökte fram både det ena och det andra, men tyvärr ingen kamera. Dagens fynd för busen var en rosa bandyboll som han bar med sig resten av vägen. Kameraletandet får nog vänta tills snön har smält bort lite mer och skidåkarna är ett minne blott.

Efter sökutflykten var vi hemma en stund, och sedan fick busen vara ensam hemma i några timmar när husse och jag hejade fram stadens innebandylag till seger. Jag tror nog att busen skulle tycka att det vore roligt att följa med på innebandy, för där finns det ju bollar. Men hundar är tyvärr förbjudna där, speciellt inne på planen.