Jag tänker börja med att berätta att Ollie inte kräktes något igår, och hittills inte idag heller, så har jag sagt det. Jag känner att det börjar bli lite trist att bara skriva om hans magproblem, fast den trista sanningen är ju att det mesta just nu handlar om just det. Men nog sagt om det, för nu.
Idag bar det iväg på en liten annorlunda utflykt. För oss var det väl kanske ingen utflykt, men för busen var det nog lite utflyktigt. Vi vandrade nämligen runt i kanterna av ett skidspår och letade efter en liten kamera som husse oturligt nog tappade bort efter att han fäst den på en skoter som åkte väldigt fort. När skotern kom tillbaka var kameran borta. Skoterbanan är nu omgjord till skidspår, och chansen fanns ju att kameran kunde ligga någonstans i kanten där pistamaskinen hade skyfflat ut snön.
Ollie var såklart med och letade, för hans söknäsa är ju bättre än våra. Han sökte fram både det ena och det andra, men tyvärr ingen kamera. Dagens fynd för busen var en rosa bandyboll som han bar med sig resten av vägen. Kameraletandet får nog vänta tills snön har smält bort lite mer och skidåkarna är ett minne blott.
Efter sökutflykten var vi hemma en stund, och sedan fick busen vara ensam hemma i några timmar när husse och jag hejade fram stadens innebandylag till seger. Jag tror nog att busen skulle tycka att det vore roligt att följa med på innebandy, för där finns det ju bollar. Men hundar är tyvärr förbjudna där, speciellt inne på planen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar