Full frys.

Nej, inte direkt. Vi tog en tur till återförsäljaren av färskfoder idag för att fylla upp den nya frysen med hundmat. Vi var inte säkra på hur mycket som skulle få plats i frysen, den är ju ganska liten, så vi tänkte att det vore bra att börja med en halv kartong (12 kg). När vi kom hem insåg vi att vi nog hade varit lite väl försiktiga, frysen blev inte ens halvfull. Maten kommer i alla fall att räcka i ungefär två månader, men nästa gång köper vi en hel kartong (24 kg).
300 kr gav vi för en halv kartong, det är 50 kr billigare än styckpriset. En hel kartong kostar 528 kr, vilket är 72 kr billigare än halvkartongspriset och 172 kr billigare än styckpriset. Ju mer man köper desto billigare blir det, så nu tjänar vi både in på resekostander och foderkostnader.

När vi lagt kartongen i medhavd frysväska (ja, så liten var den) tog vi en promenad i en park. Ollie var väldigt på och drog i kopplet i början, han gör det när vi är på nya eller extra spännande ställen, men efter ett hundmöte där han var tvungen att hålla kontakt (eftersom han är uppfostrad så) gick det mycket bättre. Nästan lite för bra. Det är trevligt att han håller kontakt, men man känner sig faktiskt lite uttittad när han går och tokstirrar på en heeela tiden. Varför tokstirrar han? För att det lönar sig, han är en riktig gottegris! Jag brukar vara ganska sparsam med att belöna den kontakten eftersom jag inte vill ha en hund som går och tokstirrar på mig konstant under promenaderna, och dessutom skulle han bli tjock om han fick godis stup i kvarten för det. Därför belönar jag som sagt bara den kontakten ibland, som en underhållsdos skulle man kunna säga, för jag vill såklart samtidigt ha kvar hans spontana kontakt. Den här gången var det ändå skönare med en tokstirrande hund än med en tokdragande hund, så det blev ganska mycket belöning, det tyckte jag han var värd när han var så duktig på ett nytt ställe.

Efter promenaden gick vi in på Djurmagazinet en sväng, på jakt efter en kopia av Ollies trasiga favoritboll. Jag beställde en sådan på Djurmagazinet här i stan för ungefär en månad sedan, men varje gång jag frågar efter den får jag till svar att den är restad, att den kommer med nästa beställning, att de ska höra av sig när den kommit. Jag börjar bli aningen trött på det, för de har inte hört av sig en enda gång, inte ens för att berätta att den inte har kommit än, det tycker jag nog att man kan göra när det har gått en månad.
Tyvärr fanns det ingen boll på det andra Djurmagazinet heller, så jag antar att vi får fortsätta vänta helt enkelt. Någon gång måste de ju ha ett svar, antingen när den kommer att komma, eller att den inte kommer att komma alls.
Lite hundgodis fick vi med oss i alla fall, och ett ben till Ollie. Ett ben med smak av bacon. Han har ätit på det sedan vi kom hem, så det var tydligen väldigt gott. Som tur är är det ett hårt ben, så han får inte i sig så mycket, och det är nog bra för tänderna också.