Regnigt.

Det är grått och regnigt ute. Inte världens roligaste väder, men jag antar att man får vara glad för att det inte är snö som faller från himlen i alla fall. Ollie har spenderat dagen med att ligga och slappa i soffan, med nosen demonstrativt nedtryckt i filten och tassen över ögonen. För om man inte syns eller gör något väsen av sig kanske man inte behöver gå ut i regnet. Han är inte speciellt förtjust i regn. Men matte tyckte att busen visst behövde gå ut på en regnpromenad, för man kan ju inte sova bort en hel dag.

Jag klev i regnkläderna och klädde på busen regntäcket, och när vi väl kom ut var det inga problem att gå i regnet. Roligt att se, för busen brukar oftast vilja få promenaden överstökad fort när det regnar. Men han kanske tyckte att det var okej när han i alla fall slapp bli så blöt, vilket också är lite ovanligt eftersom han inte heller är speciellt förtjust i att bära kläder.

Det var många som hade trotsat det bistra vädret och gett sig ut på promenad. Bland annat träffade vi en lös liten hund som kom från ingenstans, ungefär som mötet med samojeden vi hade för ett tag sedan. Plötsligt hör man snabba steg bakom sig, och när man vänder sig om står det en främmande hund och luktar Ollie i rumpan. Han är väl inte sådär jätteglad över plötsliga rumpnosningar, men han hanterar det bra. Efter den lilla hunden kom en liten matte, ett barn alltså, fram bakom en buske och kopplade sin hund. Hon sa att Ollie var söt innan hon gick vidare.

Efter promenaden, som varade ungefär i en timme, var våra regnkläder rejält blöta. Jag försökte ta ett kort på busen, men det blev tyvärr lite suddigt för han ville inte stå stilla.

Nu har vi hängt kläderna på tork, torkat hundtassar, Ollie har björnat runt i mattorna för att torka sig lite extra, och jag har myst ner i soffan. Busen blev pigg efter promenaden och nu vill han leka, precis när jag blev trött efter promenaden och vill förkylningsvila lite. Vi får väl se vem som vinner, men först ska jag bjuda Ollie på ett mål mat.