Badkruka.

Nu har både jag och husse testat att gå promenad med midjebälte. Jag måste säga att när det fungerar så fungerar det väldigt bra! Kruxet är att få Nikon att gå framåt och inte vika av åt sidorna i tid och otid för att lukta på saker eller rulla sig i gräset. Och helst inte tvärstanna framför fötterna på en. Jag känner att det kan behövas någon slags kommandon för att det ska fungera bra, t.ex. att han lär sig att han bara får gå åt sidan när jag säger att han får det.
Husse filmade när jag gick med midjebältet första gången.

Klicka här för att se hur det såg ut.

Ollie har fortfarande klåda och får inte bada (han ska för övrigt träffa en hudspecialist nästa vecka), men vi har badat lite med Nikon. Han har inga problem att gå i vattnet, men det där med att simma och vistas där man inte bottnar är inte riktigt hans grej. Så vi bestämde oss för att köpa en flytväst åt honom.

Det kanske går bättre att bada om han får lite bättre flytförmåga, och dessutom kanske vi ska åka lite båt någon gång innan sommaren är slut.

Bäversafari.

Förra året, ungefär vid samma tidpunkt, skrev jag om en bäver som bor här i stan där vi brukar promenera. Igår var första gången Nikon fick se bävern. Spännande tyckte jag och husse, halvkul tyckte hundarna. De brydde sig inte så mycket, trots att den orädda bävern simmade precis bredvid oss.

Bäver i den röda ringen.

Varmt.

Nu har vi haft några riktigt varma dagar. Man orkar inte göra många knop ute på dagarna, så vi myser mest runt och tar promenader när det är lite svalare på kvällen. Igår åkte vi till en strand och satt i skuggan i gräset och myste en stund. Om ni undrar varför Ollie har tratt på sig är det för att hundarna badade för några dagar sedan, och då kom Ollies klåda tillbaka som ett brev på posten.

Så nu går han på behandling igen, tyvärr. Jag vet inte varför det blir så, för han har badat jättemycket förr om åren utan några problem. Men nu var första gången han badade sedan han fick klåda efter bad förut. Det betyder väl antagligen att han inte får bada mer. Jättetrist. Alltid ska det vara något med min lilla olyckskorp.

Tratten hindrade honom förstås inte från att äta lite gräs och böka i jorden, så jag tror inte att han hade det allt för illa ändå. Han slipper den i alla fall på promenader.

Nikon var också med förstås.

Efter ett ha provat de nya kopplen lite mer måste jag säga att jag är helt såld! De fungerar jättebra faktiskt. En positiv sak är att Nikon inte drar lika hårt som han gör i ett vanligt stumt koppel, i det här studsar han liksom tillbaka lite och går bättre. Dessutom är det jättebra med den lilla öglan längst ut, t.ex. när man går i stan och vill hålla honom kort.

Igår var vi ute och tittade lite på folk och bilar eftersom det var cruising i stan. Hundarna skötte sig jättebra. Ollie brukar inte vara så intresserad av att hälsa på främmande, men ibland tycks han välja ut någon som han vill fram och hälsa på och igår var en sådan gång. Som tur var ville människan hälsa tillbaka. Hon hade hundar själv och tyckte att våra grabbar var jättesöta. Hon frågade först hur många vi skrämmer med "den där" (Nikon), men det var inget illa menat. Hon var bara medveten om att folk hade fördomar, och tyckte att Nikon var jättego. Nikon charmade även en dam när vi var ute och köpte hans nya sele förut. Det är roligt när folk vill komma fram och hälsa, och tur att vi oftast slipper de negativa människorna.

Nya koppel.

Jag har införskaffat nya koppel åt grabbarna. Det är resårkoppel av märket ROK Straps. Jag har en liten tanke att jag ska använda midjebälte ibland, och då är det bra med resårkoppel så att det inte blir några häftiga ryck. Vi testade dem på en rastning nyss och de verkar vara toppenbra, även som vanliga promenadkoppel. Det fanns olika färger att välja på, men jag tog svart. Dels för att de var snyggast, och dels för att de var de enda som hade reflex. Och reflex är ju alltid bra.

Kopplen är utformade efter vikt, så Ollies koppel är tunnare än Nikons. Dessutom har de ett handtag längst ut på kopplet så att man kan hålla sin hund kort t.ex. i ett möte eller om man ska gå över vägen. På Nikon fungerar det bra, men Ollie är så liten att man inte når ner till handtaget utan att behöva gå dubbelvikt. Fast det gör inget, för Ollie är så duktig att han inte behöver någon sådan funktion.

Kopplen matchar snyggt till pojkarnas Hurtta-selar, som också är svarta med reflex. Nikons sele är ny sedan igår. Han hade växt ur sin gamla Hurtta-sele som var röd, den började bli för trång att trä över huvudet. Så nu har de likadana selar. Snyggast i stan!

Husse filmade grabbarna i sina nya koppel på rastningen.

Klicka här för att se film 1.
Klicka här för att se film 2.

Lera och gräs.

Idag tog vi en promenad med flexikoppel längs grusvägarna i skogen. Det var inte jättevarmt, men sådär lagom varmt att man vill stanna och ta en paus ibland. Hundarna hittade ett väldigt bra ställe att pausa på, enligt dem. Det var en liten plätt med lera där man kunde glida nedför diket, ungefär som en rutschkana. Den plätten passade även bra att gräva på, och där fanns även högt gräs att rulla sig i.

De såg så roliga ut att vi var tvungna att filma.

Klicka här för att se film 1.
Klicka här för att se film 2.
Klicka här för att se film 3.

Speciellt Nikon som tyckte att leran var trevlig att rulla i (Ollie föredrog gräset) hade en annan färgnyans när vi gick därifrån.

På vägen hem stannade vi om på Arken Zoo för att köpa en hopfällbar vattenskål. Vi köpte en sådan när vi skulle på semester och tyckte att den var så himla smidig att vi ville ha en till som kan ligga i bilen utan att ta plats.

När vi var där passade vi på att köpa varsin leksak till hundarna. Det händer ytterst sällan (utom när det gäller belöningsleksaker) eftersom de inte kan ha leksaker ihop. Dessutom är Ollie inte speciellt intresserad av att leka själv med leksaker, och Nikon lyckas ha sönder allt man ger honom. Nu blev det varsin aktiveringsleksak av märket Starmark, som enligt säkra källor ska vara väldigt tåliga.
Det lilla "kexet" (i brist på annan förklaring) som satt i tog vi bort. Tanken är att de ska gnaga på det, men det känns för osäkert, speciellt för Nikon, ifall han får lös det och försöker svälja det. För oss passade det bättre att fylla leksakerna med skinkost.

Separerade, för säkerhets skull, slickade de rent sina "brandposter" eller vad det nu skulle likna. De blev faktiskt helt rena, och roligt var det tydligen också.

Snygg buse.

Träning.

Här kommer lite bilder från dagens träning.

Ollie fick börja med uppletande. Tyvärr inga bilder från det, men han letade fint de första fyra föremålen. Det femte fick jag peppa honom lite extra för, men vi avslutade med att han fick söka ett föremål till som han såg att jag la ut (dock inte var) för att det skulle sluta positivt. Sedan blev det vila för Ollie och Nikons tur att komma ut.

Nikon fick börja med lite lek som gick ut på att springa mellan mig och husse. Vi tränade både på att skicka honom mellan oss och på att kalla in honom från den andra. Belöningen blev kamplek. Där tränade vi både inkallning och kanske någon slags början till budföring?

Nikon bjöd som vanligt på några otroligt höga staffehopp.

Efter det blev det apportträning med Ollie. Av någon anledning har han börjat tugga på träapporten nu, något han inte har gjort förut. Det kan ha att göra med att han endast nyligen har börjat med att hålla den stillasittande och innan bara har sprungit och hämtat. Men, det gör inte så mycket tycker jag. Vi gör det ju bara på kul ändå.

Jag provade lite med en apport i plast också som vi har köpt som badleksak. Lite skeptisk var han att ta den, men det gick snabbt över. Den var inte heller så tuggvänlig. Han har verkligen blivit duktig på att hålla kvar och släppa när jag ber honom!

Sedan blev det lite lydnad med Nikon. Han var väldigt på och gick så nära mig att jag nästan trampade på hans fötter, men för övrigt gick det ganska bra.

Jag passade på att lägga varsitt spår åt grabbarna. Det har ju inte gått så bra med det förut, men nu la jag det på gräs/grus med tanken att det inte skulle vara lika många intressanta saker att undersöka som det är i skogen. Och jag hade tydligen rätt!
Det har verkat som att Nikon inte alls bryr sig om att följa spår förut, men nu tog jag honom och gick förbi spåret utan att peka ut det för honom, och han hittade det direkt och följde det fint. Inte helt spikrakt kanske, men å andra sidan hade det väldigt kort liggtid och doftmolekylerna var säkert lite här och där, men han var inte långt ifrån och sick-sackade sig framåt över spåret. En liten vinkel hade jag i slutet, mest för att se om han skulle följa efter eller om han bara trodde att vi var ute på promenad, men han hittade den också trots att han gick lite fel först och fick leta sig tillbaka. Det syntes verkligen att han var fokuserad med nosen mot marken också. Lite godis i slutet och sedan var det klart, jättekul!

Sedan var det ju tänkt att Ollie skulle gå sitt spår, men tyvärr började det att smälla från skjutbanan och då ville han inte vara med längre. Vi har varit där förut när det har smällt, men då har det varit mycket tystare skott och Ollie har kunnat jobba vidare ändå. Nu var det höga knallar. Det är verkligen trist att ha en skotträdd hund, och det är trist att var vi än befinner oss här i skogarna är vi i närheten av en skjutbana...

Så tyvärr inga fler bilder på Ollie, men som tur var släppte han det fort när vi åkte därifrån. För Nikons del var det väldigt nyttig skott-träning, så det var ju något positivt med det i alla fall. Han brydde sig inte alls, tittade upp lite ibland när det small men fortsatte sedan att leka och träna utan några tecken på rädsla eller obehag. Skönt!

Eftersom Ollie var rädd var vi tvungna att åka hem, jag vill inte att han ska behöva utsättas för det även om han låg i sin trygga bilbur, men hundarna var ändå lagom trötta och nöjda.

Ett lyckat träningspass trots allt, och Nikon imponerade verkligen på mig idag i allt vi gjorde!

Hunddata.

Nu har Nikons resultat från utställningen kommit upp på SKK Hunddata. Inte så mycket att hänga i granen kanske, men roligt ändå!

Borta bra, men hemma bäst.

Hemma igen efter en kort men intensiv semester. Den blev mycket kortare än vi hade räknat med, men efter otur med både väder och sovplats längtade vi hem till lugnet och vår sköna säng. Vi hade i alla fall roligt och här kommer lite bilder.

Planen var att stanna och rasta i Norrköping, men där ösregnade det. Ett litet uppehåll i det trista vädret gjorde Söderköping till ett perfekt stopp. Vi strosade längs Göta Kanal och tittade på båtar. Nikon fick utmana sin osäkerhet för bryggor och sedan blev det matdags för vovvarna.

Efter det åkte vi vidare mot Västervik. Regnet kom tillbaka och följde oss hela vägen dit. Det var inte direkt läge att slå upp tältet i det vädret, men vi åkte ändå runt och letade länge och väl efter en tältplats ifall det skulle sluta. Det slutade inte, och vi hittade ändå ingen tältplats. Söderöver verkar alla människor äga en privat väg som man inte får åka in på, och hittar man något som ser bra ut ligger det i ett naturreservat där man inte får tälta. Mot natten upphörde regnet och vi tog en promenad bredvid en hundklubb. Vi såg flera rådjur, en hare och en massa fladdermöss. Det var blött överallt och det fanns inga lediga hundrum på hotellet, så till slut bestämde vi oss för att sova i bilen.

Det hade kanske gått bra om det inte hade varit för några rådjur som envisades med att ströva runt bilen. De har tydligen brunstsäsong nu, och det betyder att de går runt och ropar på varandra. Rådjur "skäller" ju som bekant, och Ollie spenderade hela natten med att skälla tillbaka. Inte så mycket sömn den natten med andra ord... När klockan var runt fem på morgonen och solen gick upp orkade vi inte försöka sova längre. Det var i alla fall fint väder då, och frukosten smakade gott.

Efter det gick vi runt i Västervik, köpte en milkshake när Mc Donald's öppnade, och gick runt och tittade på omgivningarna.

När affärerna öppnade besökte vi Jami Hundsport. En trevlig hundbutik, men jag hittade inget att köpa. Betyder det att man redan har allt? Sedan var det dags att få i sig lite mat och åka vidare.

Vi stannade till i Oskarshamn för att mata och rasta hundarna med utsikt över Gotlandsfärjan som precis kom in. Sedan bar det av mot Öland.
Första stoppet där blev Eriksöre camping. Det är en hundvänlig camping som har både hundbad, rastgård och agilitybana. Agilitybanan var upptagen, men vi lät hundarna springa lite i rastgården och testade "hinderbanan" som bestod av stora stockar och annat för hundarna att klättra på. Badet fick vara eftersom vi inte ville åka runt med blöta hundar.

Vi hade kanske fått en tältplats där om vi ville, men med tanke på att det fanns massor av andra hundar där (en del ganska skälliga) så ville vi inte riskera en till sömnlös natt. Dagtid när det händer saker hörde man inte mycket från Ollie, men om han blev störd av några ensamma rådjur på natten skulle han nog hålla hela campingen vaken på ett ställe som kryllar av hundar. Därför bestämde vi oss för att först åka runt och titta lite på Öland och sedan försöka hitta en lugnare plats att tälta på.

Lättare sagt än gjort. Öland är kohagar, hästhagar och åkrar. Dessutom blåste det så mycket att jag tvivlar på att vi hade fått upp något tält utan att blåsa bort. Vi gjorde ett försök på ett vandrarhem, men det hade stängt en kvart innan vi kom dit. Så när vi kände oss klara med Öland åkte vi tillbaka mot Kalmar för att leta där istället. Vi pausade precis efter bron där det verkade vara någon slags rastplats för husbilar. Och ett hundbad. Inte optimalt alltså. Och igen, det blåste. Mycket.

Vid det här laget var vi mest trötta och irriterade. Roligt hade vi, men med lärdomen att man bör boka camping och lämna ett stycke skällig hund hemma om man ska lyckas på semestern bestämde vi oss fört att inte ta det dyra hotellrummet som hade varit vår sista räddning och åka hem och njuta av semestern där istället. Det blev en lång natt, och efter att vi åkt in i diverse små samhällen för att kanske hitta någonstans att slå upp tältet utan framgång, stannade vi och slumrade lite i bilen någonstans efter vägen. Väl hemma sådär runt sju på morgonen sov vi alla som stockar i vår egna sköna säng i många timmar.

En kort, intensiv, rolig men sömnlös semester. Som sagt - borta bra, men hemma bäst.

Semester.

Japp, nu är det semester! Vi har packat och fixat så att det står härliga till. I morgon drar vi iväg på vår roadtrip. Nikon har sett lite skeptisk ut bland alla väskor, tält och annat. Jag undrar om han tror att vi ska flytta och lämna honom kvar?

Men han följer med såklart, och Ollie också. Så nu blir det nog lite tyst på bloggen ett tag, men förhoppningsvis kommer vi hem med många bilder och mycket roligt att berätta!

Mister Cool.

I min bokhylla.

Mina hundböcker har en egen hylla i bokhyllan. Man har samlat på sig lite med tiden.