Uppdatering.

En liten uppdatering om Ollie då. Han kliar sig fortfarande. Först var det bröstet och under armarna, sedan blev det även under hakan så vi fick raka där också. Benen tuggar han fortfarande på och jag har fått raka lite på ena bakbenet också. Det röda lägger sig snabbt när vi tvättar och hindrar honom från att klia, men får han tillfälle så kliar upp det igen. Fortfarande inga direkta sår, men det blir rött och lite små rivmärken.

Det är svårt att förhindra kliandet eftersom det verkar klia över hela kroppen. Tratten kan han inte ha eftersom det blir för instängt under hakan då, och har han tröjan på sig kommer han ändå åt att slicka/tugga på benen. Så nu har han en hemmagjord krage som inte stänger in något, och så får man så gott man kan hindra honom från att klia med klorna.

Jag ringde veterinären igår och fick en tid i morgon 08.45. Tycker att det har gått för lång tid nu med kliandet, och även om vi kan hålla det under kontroll så att han inte river sönder sig så vill jag ändå att de ska titta på det. Det kanske inte ens är fuktexem, det kan ju vara löss eller skabb eller vad som helst. Eller någon form av allergi? Och om det är fuktexem så kanske vi kan få någon annan behandling för det.

Om det är något smittsamt borde ju Nikon rimligtvis också ha det. Jag är nog extra nojig nu och tycker kanske att han kliar sig lite extra mycket också, men jag kanske bara läser in för mycket i det. Han har i alla fall inga sår eller något och verkar inte alls ha någon intensiv klåda. Men man höjer ju såklart på ögonbrynen ändå varje gång det kliar på honom också nu.

Vi får se vad de säger i morgon.

Tvångströja.

Igår var det väldigt varmt ute. Vi gick en promenad längs en motionsslinga i skogen där det var svalt och skönt i skuggan av träden. Efter vägen passerade vi stadens hundbadplats där Ollie passade på att simma lite och Nikon passade på att plaska lite. När vi var klara hade vi lite ärenden att uträtta och hundarna fick ligga i bilen ganska länge. De var förstås inte ensamma i bilen eftersom det var så varmt, och vi sökte all skugga vi kunde hitta, så på så sätt gick det ingen nöd på dem.

När vi kom hem märkte vi att Ollie kliade sig väldigt mycket. Jag duschade honom i rent vatten för jag tänkte att det kanske var sjövattnet som spökade, och fönade honom sedan torr. Men kliandet fortsatte och han verkade besvärad. Vi undersökte hans kropp och hittade röda fläckar där han hade kliat sig. Min gissning var begynnande fuktexem. Han har aldrig haft det förut, men det kändes rimligt att det kunde ha uppstått när han badade och sedan låg fuktig i bilen ett bra tag i den varma luften.

Vi konsulterade veterinär och de sa att vi skulle raka bort pälsen där han kliade sig och tvätta med sårtvätt, samt försöka förhindra kliande. Det såg inte så farligt ut som vi trodde när vi hade rakat bort pälsen på bröstet, så vi baddade rent och pudrade på lite potatismjöl som man tydligen kunde använda för att få det ordentligt torrt.
Han slickade och tuggade mycket på benen också, men där hittade vi ingenting så det lät vi bli. För att han inte skulle klia sig fick han ha sin tratt på sig, vilket var effektivt för slickandet och även gjorde honom lite mer passiv eftersom han inte är speciellt förtjust i den. Men kliande med klorna var svårt att förhindra.

Idag försökte jag hitta på en annan lösning och satte mig och sydde en tröja åt honom som skydd. Det blev helt okej, tycker jag. Ollie är inte stormförtjust om man säger så... Men det är för hans eget bästa. Vi testar den ett tag.

Hundkompis.

Jag tror att jag köpte en till staffe igår. Den läderliknande hunden är i alla fall lik Nikon, tycker jag. En rolig inredningsdetalj i ett hundhem.

Tiggarna.

Som hundägare kan man ibland känna sig lite iakttagen när man sitter och äter...

Hurra, hurra, hurra.

Idag firar vi en milstolpe i staffegrisens liv, han fyller 1 år! På sin allra första födelsedag måste man såklart ha partyhatt på sig och äta några extra godsaker.

Vi passar på att hälsa till alla syskonen som också fyller år idag.
Hurra, hurra, hurra!

Fullspäckad dag.

Idag har vi haft mycket miljöträning och passivitetsträning! Jag och grabbarna följde med husse på jobbet idag, och det var hästhoppning och kajakåkning som skulle fotograferas. Men innan vi drog iväg var vi ute på en lång och härlig promenad. Vi gick på ett ställe där vi aldrig gått förut, väldigt trevligt med lite miljöombyte! Ollie fick gå lös på hemvägen, och skötte sig som vanligt jättebra.

Även om Ollie går fint i koppel också tycker jag nästan att han går ännu bättre utan. Kanske beror det på att det ställer större krav på mig så att jag är mer mån om hans kontakt, eller så är det så att han känner att han har en uppgift, att han känner sig lite viktigt för att han får gå lös så att han är extra mån om att hålla kontakt. Vad den än beror på är det alltid så härligt att se hur följsam han är när han är lös. Han håller nästan ständig kontakt och är väldigt uppmärksam på signaler, stannar jag så stannar han utan att jag ber honom, och han håller sig alltid nära mig och bryr sig inte om mötande (vid hundmöten kopplar jag honom alltid för säkerhets skull).

Sedan var det då dags att sällskapa husse på jobbet, och först ut var hästhoppningen. Massor av stora hästar som sprang runt och hoppade över hinder, lite konstigt enligt Nikon som betraktade allt med stora ögon. Han har sett hästar förut, men då har de mest stått stilla i sina hagar. Dessutom fanns där en massa människor och även ganska många hundar som var där som publik. Båda hundarna skötte sig i alla fall jättebra! Vi satt en bit upp i en backe och tittade.
Såhär såg vår utsikt ut.

Husse stod nere vid... hoppbanan? Eller vad det heter. Han passade på att ta lite kort på oss också.

Trots lite skällande från hundarna runt omkring satt mina grabbar tysta och snälla. Det förvånar mig faktiskt hur lugna de var, för sitter vi stilla brukar det alltid finnas något grässtrå att tugga på eller jord att gräva i. Nu satt de mest bara helt stilla och tittade på hästtävlingen. Jättemysigt!

När husse hade alla kort han behövde åkte vi vidare till kajaktävlingen. Vi följde med husse på kajaktävling förra året också, klicka här för att se hur det såg ut då. Skillnad? Tja, Nikon är betydligt större nu!
Såhär såg det ut idag.

Vi stod precis där de tävlande kom och bar sina kajaker efter att de klivit upp vid målgången. Nikon var lite skeptisk när de kom kånkande förbi med de stora sakerna, men efter stund satt han kvar utan att resa sig när de kom förbi. Nyttig träning! Ollie satt som en staty hela tiden och kunde inte bry sig mindre om kajakerna, vilket också skickar positiva signaler till Nikon.

När husse hade jobbat färdigt bestämde vi oss för att äta pizza på ett ställe med väldigt god mat som dessutom är väldigt "hundvänligt" på sommaren eftersom man kan sitta ute och parkera precis bredvid borden så att hundarna kan ligga i bilen och vi kan ha koll på dem.

En väldigt trevlig dag! Nu ligger båda grabbarna och sussar så sött i soffan. Det tar på krafterna att spana på så mycket intressant på en dag! Fast dagen är ju inte slut än, vi kanske hinner med något mer skoj!

Jag avslutar med bilder på ett fint träd. Det är synd att de blommar så kort tid, för de är verkligen vackra nu!

Ett knastrigt föremål.

Idag är det riktigt varmt! Träden blommar för fullt och gräset är grönt. Maskrosorna lyser gula och det känns som första riktiga försommardagen. Härligt!

Nikon börjar bli riktigt våghalsig i vattnet nu, han kliver rakt ut och dyker ner med halva ansiktet. Husse fick idén att ta av sig skorna och gå ut med honom i vattnet för att se vad som händer när han inte bottnar längre. Vad som hände fick vi dock inte se eftersom husse var först upp. Vattnet var tydligen fortfarande iskallt. Tänk att hundarna inte känner det.

Mitt i det trevliga vattenplaskandet hittade Nikon något på stranden, ett oidentifierbart föremål som jag misstänker kan ha varit någon slags skelettdel. Att det var oidentifierbart berodde mest på att Nikon snabbt som attan norpade det och började tugga. Gott var det tydligen i alla fall, för han vägrade att släppa det trots att vi mutade och försökte på alla sätt. Av det lilla jag såg kan det ha varit något ben från en fågel, kanske en and, ca 1 dm långt och typ 1-2 cm tjockt. Eventuellt en vit pinne, men knastrandet och oviljan att lämna ifrån sig det gör att jag misstänker något, i Nikons tycke, mer "smaskigt".

Han tuggade och svalde, tuggade och svalde... tills hela föremålet låg i delar i magen. Jag vet inte hur illa det är att de äter ben på det där viset (om det nu ens var ett ben), men det kan ju eventuellt flisa sig och ställa till. Det var dock inte så mycket vi kunde göra åt situationen. När vi kom hem fick han äta en halv burk sparris, för sparris ska man ge hundar som fått i sig något som kan vara vasst. Nu får vi bara hoppas att det passerar utan problem.

Varför, varför, varför ska allt in i staffemunnen?

Bra träning.

En lång och mysig promenad tog vi på förmiddagen. Solen sken men det var lite blåsigt. Det är så svårt att veta hur man ska klä sig på våren, antingen blir det för varmt eller så blir det för kallt. På vägen stannade vi till vid hundrastgården där Nikon fick sträcka på benen. Han behövde det verkligen! Ollie hade gärna varit med såklart, men han får ju inte än. Han fick nöja sig med att söka lite godis i gräset utanför och träna på att vara passiv trots att Nikon stojar omkring i hagen.

Nikon njöt i solen med ett äkta staffe-smile.

Sedan var det dags för Ollie att vibrera igen. Han är jätteduktig på det nu. I början fick han ligga på lydnad, men det gjorde att han hade förväntningar och satte sig upp när han tyckte att det inte hände något snabbt nog. Men så bad jag honom lägga sig ner och satte sedan en fot på kopplet så att han helt enkelt inte kunde resa sig, och när han försökt några gånger låg han kvar och bara accepterade det. Kopplet behöver inte ens vara spänt, det är nog bara själva tanken på att det finns där som räcker. Och att han inte har några förväntningar. Nu ligger han hela kvarten ut utan att försöka resa sig. Jätteduktig!

Nikon fick vara med som sällskap och träna passivitet som vanligt. Han brukar bli lite gnällig när det blir tråkigt och det inte händer något, men den här gången hade han ju rusat runt i rastgården, så nu gick det bra.

Det börjar bli dags att boka ett återbesök för Ollie hos fysioterapeuten. Snart två månader utan smärtstillande och med rehabilitering, vi hoppas verkligen att han blir friskförklarad. Det är väldigt svårt för oss att utvärdera om han blivit bättre eftersom hans problembeteenden fortfarande finns kvar. De har kanske blivit bättre i vissa fall, men också sämre i andra situationer. Jag vet att det förmodligen sitter i skallen på honom, och det är ju precis det som gör det så svårt. Den där mannen vi skulle träffa angående Ollies beteende svarar inte på mailadressen vi fick, så det blev inget av med det.
Vi hoppas på det bästa i alla fall, så får vi se hur vi ska gå vidare.

Överlag fungerar det i alla fall mycket bättre hemma. Jag tror att det var väldigt nyttigt för oss att tvingas hålla hundarna i stillhet inomhus, för nu hade vi ju en anledning att vara väldigt konsekventa med det. Ollie har inte behövt vara instängd i sin hage på länge, för nu verkar de inse att de ska hålla sig lugna inne. Och det är väldigt skönt! Innan tyckte jag att det inte var så farligt att de härjade runt tillsammans inne, men då var det å andra sidan väldigt svårt att bryta dem. Så jag föredrar verkligen nolltoleransen där de kan umgås utan att behöva busa. Visst händer det ibland att någon av dem bjuder in till en jaktlek eller så, men då är det inte så svårt att bryta.

För Ollies del är det nog skönt att slippa vara i hagen, men å andra sidan tycker han verkligen om att vara där! Den står fortfarande uppe, men nu har vi öppnat en springa så att han, men inte Nikon, kan gå in och ut som han vill. Han går självmant in och ligger där flera gånger om dagen, så nu är det mer hans "fristad" men utan tvång. Och tycker man att han är lite för på är det bara att säga "lägg dig på din plats" så kilar han in där och lägger sig i bädden eller på soffan. Väldigt smidigt!

Idag passade jag på att träna lite inomhus med hundarna. Otroligt bra gick det! Jag har fortfarande inte riktigt kommit över att det gick så dåligt utomhus förra gången, så jag har inte känt någon motivation att göra om det än, men jag är i alla fall väldigt glad att det går så bra inomhus. Båda två gör framsteg! Jag har faktiskt inte tränat så mycket alls på ett tag nu, men det var väldigt inspirerande att det gick så bra, och det är ju det som gör en sugen på att fortsätta.

Med Ollie körde jag vidare på fasthållandet. Vi tränar fortfarande med plastlocket, men snart borde jag nog ta in träapporten från bilen och prova med den också. Nu kan han sitta och hålla kvar längre stunder, kanske 10 sekunder, när jag står upp och han sitter vid min sida. Jag har inte kört längre än så eftersom jag vill att han ska lyckas, och ibland spottar han ut den om man väntar för länge, så vi ökar sakta men säkert istället.

Själva apporteringen kan han redan, det är just fasthållandet när han sitter stilla som vi tränar på, men jag passade ändå på att träna lite apport med platlocket och la även där in att han ska hålla den länge stunder innan han lämnar över den. Jag försökte också få honom att komma in till sidan med den, men det var svårt. Han kan lämna över om han sätter sig framför mig, men jag hoppas att han snart kan komma in i fotposition med den också.

Nikon fick repetera lite ingångar, fritt följ, vändningar på stället och att backa. Han är verkligen mycket bättre på att backa nu! Jag la på kommandot "backa" idag, jag tror att det kommer att hjälpa och kunna arbetas bort sedan när han kopplar ihop vad han ska göra. Han följer fortfarande en godis i min hand, men han kan backa längre sträckor och han backar mycket rakare. Jag körde även lite backa med honom framför mig (jag gick framåt och han gick bakåt) och la på kommanot även där.

En annan sak som jag provade var stegförflyttningar. Det har jag inte gjort sedan jag testade det första gången för ganska länge sedan, och då gick det inte så bra. Nu fick jag för mig att prova igen, så jag kallade in Nikon i fotposition och tog ett litet steg till höger. Döm av min förvåning när han flyttade efter, och faktiskt med ganska rak kropp! Nu sitt-hoppade han visserligen i sidled, men jag tror faktiskt inte att hunden behöver stå upp? Oavsett så var det verkligen ett framsteg för oss, och något att jobba vidare på! Något att tänka på som jag läste lite om nu är att se till att man inte bara belönar halterna, det är ju själva sidförflyttningen man vill belöna. Det är kanske inte så lätt att belöna mitt i ett steg, men berömma går ju utmärkt, och ge belöningen efteråt.

Jag är jättestolt över grabbarna, de gjorde verkligen bra träningspass idag!

Städhjälp.

Städhjälp?

Absolut, matte! Finns det något en staffe inte klarar av? (Enligt oss själva...).
Det blir ju roligare när man är två, och jag vill väldigt gärna vara precis där du är och göra precis det du gör. Vadå i vägen?
Jag kan hålla koll på dammsugaren så att den inte smiter. För jag är ju absolut inte rädd för den, jag tycker bara att den ska hålla sig på sin kant.
När du ska bädda kan jag ligga på alla kuddar så att de inte blåser iväg. Jaha, skulle jag flytta på mig? Bra, då lägger jag mig på täcket istället.
Jag kan gå igenom smutstvätten åt dig så att du inte missar något väldigt viktigt som borde undersökas innan det hamnar i maskinen.
Diska? Det behöver du inte oroa dig över. Jag kan ansvara för att alla matrester försvinner från tallrikarna.
Toarullarna är väl till för att rullas ut, eller? Jaha, inte alla på en gång.
Säg bara till matte, jag hjälper så gärna!

* * * * * * * * * * * * *

Städhjälp?

Pfft... Städa själv om det är så viktigt. Var glad om jag flyttar mig när du dammsuger soffan, det går ju faktiskt att dammsuga RUNT mig också.

* * * * * * * * * * * * *

OBS! Inga djur kom till skada under städningen.

Skämt åsido.

Nikon är bra på att hjälpa till och ha en tass med i allt. Tro inte för illa om honom nu, men om han fick välja själv skulle det nog gå till ungefär sådär.

Ollie har, vis av ålder, insett att städning är precis lika tråkigt som matte tycker att det är...

Vattentrask.

På tal om badpremiär, Nikon som varit väldigt skeptisk mot att gå där det är blött traskade helt plötsligt i vattnet på promenaden igår. Bara sådär, helt av sig själv. Roligt!

Stort framsteg för honom! Här kommer en liten film också.

På dagens promenad gjorde han samma sak. Han drog mot vattnet och ville i och doppa fötterna. Kanske blir det en simmare av honom också!

Veckan som gått.

Vips, så var det helg igen! Jag har visst inte bloggat på en vecka. Det har egentligen inte hänt så mycket spännande heller. Ollie har varit på vibrationsträning. Nikon har fått en Allsafe bilsele att ha när vi åker i skåpbilen där det bara finns framsäten. Det är inte världens bästa lösning, men det är egentligen det enda som går att göra där. Selen är i alla fall krocktestad och förhoppningsvis är vi lite mer skyddade nu i alla fall. Ollie som är liten sitter på golvet i en bur.

Det var en rejäl sele.

Ej beständig mot Mc Donalds-mat tydligen...

Vi har gått mysiga promenader, bl.a. längs en grusväg i skogen. En liten filmsnutt från det.

Hundarna fick gå varsitt spår. Den här gången körde vi utan godis i spåret och med boll på snöre som spårslut. Ollie var lite flängig som vanligt men för övrigt ganska bra. Husse gick med Nikon så där var jag inte själv med och såg, men det gick tydligen ganska bra. Han hittade bollen i alla fall!

Ollie får nog ta badpremiär snart. Han har varit i lite med tassarna, men jag har känt att det nog varit lite för kallt för att slänga sig i helt och hållet. Ollie tycker nog inte samma sak, så snart får han nog hoppa i ändå. Nikon är lite mer skeptisk, men han har i alla fall doppat en tå.

För övrigt har det väl inte hänt så mycket. Husse har bara jobbat tre dagar den här veckan så vi har mest myst runt och njutit av den lilla ledigheten.

Dag 2 på kurs.

I morse var det dags för utställningsträning igen. Upplägget var detsamma som igår och dagen började med slalom mellan alla deltagare. Någon hund från gårdagen fanns med, men det var mest nya vovvar. Även idag fanns en väldigt söt staffevalp med (inte samma som igår)!
Husse och jag funderade över om Nikon skulle vara lika duktig eller ännu duktigare än igår, eller om han kanske skulle vara vildare nu när "nyhetens behag" var över. Svaret blev att han var minst lika duktig och mer därtill!

KLICKA HÄR för att se husse och Nikon i slalomen.

Sedan var det dags för lite vänstervarv i ringen, träna på att stå stilla och springa fram och tillbaka. Husse och Nikon briljerade verkligen!

KLICKA HÄR för att se ett varv.

KLICKA HÄR för att se uppställning.

KLICKA HÄR för att se fram och tillbaka.

En fikapaus behövde vi såklart också ha. Kursledarens hund hade en egen stol.

Våra snyggingar låg i bilen och njöt av solskenet. Trots alla hundar och allt gnäll och skäll från vissa tog grabbarna det lugnt och vilade snällt utan att säga ett ord. Det är så roligt att se att de klarar sådant så fint. Ollie var för övrigt jätteduktig på att vara publik idag också.

Efter fikat var det dags för hantering. Nikon klarade det mycket bättre idag faktiskt. Han är fortfarande glad och vill nog helst av allt slita lite i någons jackärm, men han la band på sig och stod faktiskt nästan stilla.

KLICKA HÄR för att se hantering.

Efter hanteringen blev det fler varv i ringen. Den här gången kändes det lite mer på riktigt och husse och Nikon fick en chans att köra "hela programmet", d.v.s. springa ensam på ett varv, bli hanterad av domaren, springa fram och tillbaka och springa i triangel. Det gick jättebra!

KLICKA HÄR för att se ett varv.

KLICKA HÄR för att se triangel.

KLICKA HÄR för att se "bedömning".

Efter det var kursen slut. Jag är verkligen stolt över mina killar! Det var jätteroligt att se och jag tror att både husse och Nikon tyckte att det var riktigt kul. Väldigt nyttig träning för Nikon, och det gav oss mycket att vara där båda dagarna för att se honom utvecklas. Nu får vi se om det blir någon riktig utställning framöver!

Här kommer lite bilder på några av de andra hundarna.

Slutligen en filmsnutt på lillstaffen, bara för att han var så söt. Aston hette han. KLICKA HÄR för att se den.

Men kursens stjärna var såklart Nikon. I alla fall i våra ögon!

Nikon på kurs.

Idag har Nikon varit på kurs! Vår lokala kennelklubb anordnade idag en kostnadsfri liten träningskurs kallad "utställningsträning för ovana utställare". Vi har väl egentligen inga ambitioner att ställa ut Nikon, det var inte till det ändamålet vi skaffade honom, men eftersom vi aldrig har haft någon renrasig hund förut vore det roligt att kanske prova någon gång i alla fall. Oavsett hur det blir så är all erfarenhet bra, och det här var ett jättebra tillfälle för socialträning, miljöträning och en chans att träna på att koncentrera sig runt andra människor och hundar för Nikon. Det var husse som tog initiativet att anmäla och det var han som handlade Nikon, som det heter.

Kursen började kl 09.00, men vi var där lite tidigare för att hinna rasta Nikon ordentligt och låta honom bekanta sig med miljön. Ollie var också med, men han fick spendera större delen av tiden i bilen. Jag satt precis bredvid bilen som publik och fotograferade när kursen drog igång, men det var väldigt kallt och det kom lite regn ibland, så han hade det varmast och skönast i bilen. Han var jätteduktig och låg tyst och snällt hela tiden.
När alla hade kommit fick deltagarna börja med en kontaktövning. Den gick ut på att alla skulle ställa sig på rad med sina hundar, och sedan skulle var och en gå slalom mellan de andra och försöka få sin hund att följa med och inte bry sig om de andra hundarna. För de som stod stilla gällde det att få sin hund att stå stilla och inte störa.

KLICKA HÄR för att se hur det såg ut när husse och Nikon gick slalom.

Det var förbjudet för hundarna att hälsa på eller leka med varandra under kursen, vilket jag tyckte var bra. Utställning handlar ju inte om att hundar ska umgås, och det är mycket lättare att lära hunden att jobba med fokus på föraren i en grupp med hundar om den inte har någon förväntan på de andra hundarna.
När alla hade gått slalom runt varandra var det dags att stiga in i ringen. Där fick de träna på att springa runt och att stå stilla.

Nikon är tränad att sätta sig ner när man stannar, så det var lite klurigt att få honom att stå upp. Dessutom blir han lite hoppig ibland, men jag tycker att de gjorde ett jättebra jobb!

KLICKA HÄR för att se ett varv i ringen.

De fick även träna på att kursledaren klämde och kände lite på hundarna samt kommenderade vad de skulle göra. Nikon blir ju så glad när någon kommer fram och vill hälsa på honom, men det gick bättre än väntat tycker jag.

KLICKA HÄR för att se Nikon bli hanterad och visad för "domaren".

Nästa punkt på schemat var fika. Hundarna fick vila i bilarna ett tag och vi tvåbenta tog fram termosarna och satte oss för att lyssna på kursledaren när hon berättade lite om utställningsregler, hur det går till på utställning, alla olika "titlar" man kan få och lite smått och gott. Bland annat nämnde hon att man inte bör vara klädd i samma färg som sin hund eftersom den då smälter in i sin handler. Dessutom bör hunden ha ett koppel och halsband som är ganska diskret och inte syns för mycket för att hunden ska synas så mycket som möjligt, där var väl inte vi helt rätt ute som har ett vitt halsband på en svart hund, men just nu är det det enda fasta halsbandet vi har.

Efter fikat var det dags för kursdeltagarna att träna hantering med varandras hundar. Det är nyttigt att kunna bli hanterad av främlingar, för på utställning ska det ju kollas tänder och testiklar och klämmas och kännas. Nikon hade nog tagit en power-nap i bilen och var jättepigg, så det var inte helt lätt för de andra att se på tänder och annat, men det är ju tur att hans problem är att han är för glad i alla fall, för i hantering är han jättesnäll. Vissa av de andra hundarna tyckte tvärtemot att det var läskigt och jobbigt att bli hanterad. Så på så vis är vi ju nöjda.

Husse fick gå runt och pilla på de andra hundarna.

En av deltagarna hade en liten staffevalp på 15 veckor. Ursöt!

Sedan var det dags för lite fler varv i ringen, och lite mer spring fram och tillbaka.

KLICKA HÄR för att se ett varv.

KLICKA HÄR för att se fram och tillbaka.

Och lite mer stå stilla och lite mer vänta på sin tur.

Och så lite mer spring i ringen förstås.

KLICKA HÄR för att se ett till varv.

Sedan hade tre timmar gått och kursen var slut. Här kommer lite övriga bilder från dagen.

Det var en jätterolig erfarenhet och jag är väldigt stolt över Nikon och husse! Vi hade bestämt oss för att åka dit utan några som helst förhoppningar eftersom vi trodde att Nikon kanske mest skulle vara högt och lågt och överallt och ingenstans, men han var ju jätteduktig! Han hade för det mesta fint fokus och husse och hund jobbade fint ihop som ett team. Det man får träna på är att stå stilla utan att sätta sig, och att stå stilla utan att hoppa jämfota.

En annan bra sak var att det var två löptikar med. Egentligen tycker jag kanske att man inte borde ta med en löptik till en träning för ovana, det blir kanske en onödigt stor störning. Men det är i alla fall jättenyttigt för Nikon att lära sig att ha fokus trots att det finns flickor i närheten som luktar gott, och han gjorde det jättebra! Det var ju såklart en fördel att hundarna inte fick hälsa på varandra, men man är ju ändå väldigt nära varandra och hanar kan ju känna sådan lukt på väldigt låna avstånd. Så det var nyttig träning.

I morgon kommer vi att göra om alltihop igen. Egentligen är det samma kurs i morgon som det var idag, men husse passade på att anmäla till båda dagarna (det var ju ändå gratis). All träning är bra träning, och i morgon kan det ju bara gå ännu bättre! Hoppas jag.

När vi kom hem från dagens kurs mellanlandade vi hemma en stund och lät Nikon vila lite, sedan var det dags att gå på marknaden en stund. Ollie som hade varit så duktig i bilen på kursen tyckte att det var roligt att komma ut, trots att det var kallt och lite regnigt. Vi flanerade omkring en stund och köpte strumpor och en snygg skylt att ha på väggen. Det var en del hundar ute på marknaden, vissa skötte sig bättre än andra om man säger så. Våra grabbar gick jättefint bredvid oss och sa inte ett ord, de är så duktiga!

När vi stod och tittade i ståndet som sålde skyltarna gick två hundar förbi oss och husse tog in Nikon lite och sa "kom här". Nikon tolkade det som att husse ville att han skulle hoppa upp på bordet med alla skyltar, och upp for han! De hade lagt plast över skyltarna eftersom det regnade, så han halkade ner innan han hade kommit upp, och han var så snabb att husse knappt han reagera. Han är så tokig den där Nikon. Att hoppa är verkligen något han kan, från stillastående rakt upp på ett bord. Som tur var blev det ingen skada skedd, varken på Nikon eller på skyltarna. Försäljarna sa att de var stora djurvänner och saknade sina hundar som de hade hemma, så de skrattade bara åt incidenten!

Nu ska vi mysa i soffan resten av kvällen. Husse, Nikon och Ollie har redan somnat där.