Dagen efter åt vi frukost i solskenet på altanen. Hundarna myste i kompostgaller-hagen som vi har fixat på gården. Frid och fröjd, tills det smällde. Det lät inte som en raket, snarare som skott från en skjutbana, men för Ollies del spelar det ingen roll. Han skyndade sig in och valde en säker plats under sängen. Det är så typiskt, och tråkigt, och synd att det ska behöva vara såhär. Jag önskar verkligen att Ollie kunde förstå att smällarna inte skadar honom.
Nikon brydde sig i alla fall inte alls, han verkade knappt ha hört det. Efter en stund kom en smäll till, och han fortsatte bara med sitt som om inget hade hänt. Otroligt skönt att han inte reagerar!
Ollie skakade lite och ville som sagt hålla sig under sängen, men han flämtade i alla fall inte och han verkade inte jätterädd, så det var väl bra i alla fall. Han kom fram efter en stund, men ut på altanen ville han inte gå igen.
Lite senare på dagen tog vi en promenad. I början var Ollie väldigt dragig och verkade stressad, men efter en liten stund släppte det och han var helt och hållet som vanligt igen. Han fick gå lös resten av promenaden, och det uppskattade han verkligen! Det är så mysigt att gå promenader där eftersom det inte är lika mycket folk och bilar i rörelse. Trots att Ollie har så mycket spring i benen nu för att han inte fått sträcka ut på några månader klarade han sig jättebra lös och var lätt att styra och dämpa när han blev för vild. Genom centrum fick han gå fot och klarade det galant, med mycket belöning såklart.
När vi kom hem var det inga problem för Ollie att gå ut på altanen heller. Skönt att han släppte rädslan så fort ändå, så överlag gick det jättebra. Hundarna höll sig för övrigt lugna och duktiga inomhus också. Det märks att Nikon har mognat lite nu och tar det lugnare, fast han är fortfarande lite för på ibland.
Jag passade på att gå igenom lite kartonger med gamla saker från vinden för att se om något kunde slängas eller säljas. Man kan hitta mycket roligt där uppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar