Sidor

fredag 30 januari 2015

Sämre försäkringsvillkor för plattnosar.

Ett nytt försäkringsbrev har landat i postlådan, och som vanligt innehåller det en del förändringar. Varje år får man lite ökade kostnader och lite sämre villkor. En del villkor blir bättre, men det känns som att det mesta blir sämre. Man får dock tänka på att det som blir sämre för den enskilda djurägaren kan vara sådant som faktiskt kan påverka hundarnas hälsa till det bättre.

Under Särskilda villkor Plastikoperation kan man till exempel läsa:

"För bostonterrier, engelsk- och fransk bulldog samt mops ersätter vi inte längre kostnader för undersökning och behandling av luftstrupe, mjuka gommen, näsborrar eller förträngningar av svalget och inte bara före operationen."




















Detta står under rubriken "Här är de villkor som blir sämre". Försäkringsvillkoren har alltså blivit sämre för dessa plattnosade raser, men egentligen borde man kanske ha skrivit detta under rubriken "Här är de villkor som blir bättre" istället, för det här är ju något som förhoppningsvis kan hjälpa till att förändra uppfödarnas och hundägarnas inställning till problemen som plattnoshet medför.

Ingen vill ju lägga dyra pengar på veterinärvård, och ju mer problem som plattnosheten skapar för uppfödarna och ägarna desto viktigare blir det ju för dem att avla fram/köpa hundar som inte har dessa andningsproblem och således inte behöver plastikoperationer för att kunna leva normala liv.

Att plattnosheten skapar problem för hundarna vet vi redan, men det verkar ju inte räcka för att man ska börja prioritera funktion framför utseende, och då är ju ett sätt att komma åt problemet just att göra det svårare och dyrare för ägare till dessa raser att plastikoperera sina hundar så att de fortfarande ser platta ut men ändå kan andas hyfsat.

För dem är det ju normalt att en hund behöver opereras. Fast det värsta är förstås de som tycker att det är normalt att hundar snarkar/grymtar/rosslar när de försöker andas och väljer att inte göra något åt det för att det "tillhör rasen" att de ska låta så. Hur man kan vara så blind för sitt djurs välmående kan jag inte förstå.

Jag hoppas att förändringar som den här i förlängningen kan leda till förbättringar för de utsatta raserna. Och jag hoppas att de som trots allt behöver plastikoperera sina djur gör det trots att de får lägga lite mer ur egen ficka, för oavsett hur fel jag tycker att det är med sådana operationer så är det ju positivt för den enskilda hunden att just den får chansen att få ett liv utan andningssvårigheter.

För övrigt så har Agria och SKK:s forskningsfond delat ut fem miljoner kronor till hund- och kattforskning som bland annat mopsar kommer att få ta del av, fast då i form av att man ska forska om rörelsestörningar hos mopsen. En annan ras som kommer att bli forskad om är cavalier king charles spaniel där man kommer att forska om syringomyeli som är en neurologisk sjukdom som ger svåra smärtor.

I dokumentären "Pedigree Dogs Exposed" belyser man den här hemska sjukdomen som drabbar många cavaliers och som orsakas av att hjärnan är för stor för att få plats i skallen, eller rättare sagt skallen är för liten vilket leder till att hjärnan blir missbildad och det blir tryck på ryggmärg och nerver som orsakar hemska smärtor. (KLICKA HÄR för att se den väldigt sevärda och hemska dokumentären).

Genom att studera den genetiska bakgrunden av sjukdomen hoppas man kunna minska antalet cavaliers som avlivas till följd av svår smärta och nedsatt livskvalitet orsakat av syringomyeli (KLICKA HÄR för att se vad forskningspengarna går till). Det är förstås väldigt bra att det forskas och att man försöker göra raserna friskare, men när det gäller just cavalier king charles spaniel, som även har stora problem med hjärtsjukdomar i rasen, så kan man fråga sig till vilket pris man ska försöka rädda en ras.

Det finns flera raser som man, enligt min åsikt, inte borde försöka rädda utan helt enkelt sluta att avla på helt och hållet. Människan borde inse att man misslyckades med de här raserna istället för att hålla fast vid dem av egoistiska skäl. Alla steg i rätt riktning mot friskare hundar är positiva, men hur många generationer ska tvingas lida och leva med problemen innan man kommer till rätta med dem?

I den här takten går det alldeles för långsamt, och de hundar som lever med hemska problem idag borde inte få finnas bara för att deras framtida avkommor kanske ska få ett bättre liv. Jag vet att det finns mer eller mindre friska och hälsosamma hundar inom raserna som säkert lever jättebra liv, men så länge rasen och dess problem finns kvar så gör de det på bekostnad av de som lider. Och skulden ligger helt och hållet på människosläktets egoism.

torsdag 29 januari 2015

Som natt och dag.

Ollie och Nikon är inte lika på en fläck. De är som natt och dag, och ibland önskar man att det gick att plocka egenskaper ur dem båda två för att skapa en perfekt hund. Den här dagen har varit tuff för Ollie eftersom det från klockan sju i morse har varit full aktivitet utanför då en byggställning som har stått runt huset håller på att plockas ner. Det innebär mycket smällar och höga ljud, och sådant tycker Ollie inte alls om. Nu är klockan två och de är fortfarande inte klara.

Nikon bryr sig inte ett dugg om ljuden, och han verkar inte heller beröras av Ollies rädsla. Han är orädd när det gäller ljud, men däremot kan han vara ganska feg när det handlar om att till exempel gå på konstiga underlag och undersöka konstiga saker. Ollie är säkerheten själv och springer ut på vilka underlag som helst och fram till vilka underliga saker som helst. Om jag skulle säga vem som är modigast av de två så är det definitivt Ollie, men ändå kan han totalt knäckas av exempelvis åska, skott, fyrverkerier och andra smällande ljud som Nikon inte alls ser som farliga.

Ollie har väldigt stor integritet. Honom klappar man när han vill bli klappad, och han är inte så förtjust i saker som kloklippning, tandborstning och annan hantering. Däremot är han otroligt gosig och mysig på sina egna villkor. Honom kan man verkligen kela med. Nikon är väldigt snäll när man petar och pillar och drar i honom. Han älskar dessutom att borsta tänderna och sätter sig varje kväll på plats i badrummet och väntar. Han vill alltid ligga nära en (ofta på) och vila och är mysig på det viset, men han går lätt upp i varv och börjar härja runt när man försöker gosa med honom och är inte så kelig på det viset (fast jag tror att han blir keligare med åren).

Nikon är bättre än Ollie på att vänta på sin tur när man exempelvis tränar något och sätter en av hundarna bakom galler. Ollie går upp i varv och sitter och piper då, medan Nikon (oftast) lägger sig och väntar. Nikon är också på många sätt mer fokuserad i arbetet och slarvar inte lika mycket, men han kan bli frustrerad när han inte förstår eller när något tar för lång tid och börjar då hoppa, bitas och ljuda. Ollie har en stor samarbetsförmåga och han är otroligt smart, vilket gör honom till en enkel hund att träna med, men samtidigt så är han så smart att han ibland väljer att gissa eller ta en genväg istället i hopp om att få belöningen fortare.

Ollie är lugn och stabil där Nikon är hispig, men å andra sidan är Nikon lugn som en filbunke där Ollie går igång. Ollie kan till exempel skälla ut grannhunden något förskräckligt (utan anledning) medan Nikon står bredvid och bara tittar, men möter man en hund på promenaden som skäller/hoppas/gör lekinviter eller något annat så är det Nikon som drar för att komma fram och Ollie som bara går förbi utan att bry sig det minsta. Ollie är inte så förtjust eller brydd i varken andra hundar eller främmande människor. Nikon skulle hälsa på alla om han fick bestämma.

Deras styrkor och svagheter är många gånger precis de motsatta, men vissa likheter har de ändå. Båda två gillar att träna. Båda två gillar att åka bil (och är väldigt duktiga på det, ibland undrar man om de är kvar eftersom de är så tysta och nöjda). Båda två är godisråttor. Båda två är lättlärda. Båda två är duktiga på att vara ensamma hemma. Och de är duktiga på att leva tillsammans trots att de i princip är varandras totala olikheter. De är inte goda vänner (det är en ganska enkelriktad vänskap kan man säga då Nikon gärna skulle vilja att de vore bästisar) men de accepterar varandra och har ändå ett utbyte av varandra. Och det är jag väldigt glad för!

tisdag 27 januari 2015

Min lilla herre.

Om knappt två månader fyller Ollie år, och det känns lite overkligt att han blir hela sju år gammal. Det är väl i och för sig inte någon pensionsålder för en liten hund, men han är ingen ungdom längre. Å ena sidan känns det som att tiden har gått jättefort, men å andra sidan känns det också som att han har funnits i mitt liv väldigt länge. Jag kommer knappt ihåg hur det var att inte ha busen vid min sida.

Han är min vän i vått och torrt. Han har sina sidor, men även om jag önskar att vissa saker vore annorlunda (som till exempel att han skulle slippa sin ljudrädslor) så är han en helt fantastisk hund som har en väldigt speciell personlighet. Han är sin egen och väldigt bestämd, men samtidigt är han också otroligt kontaktsökande och samarbetsvillig.

Han charmar alla samtidigt som han också är lite svårflirtad. En klapp kan väl gå för sig, men främmande människor är inte speciellt intressanta - ifall de inte har godis förstås, då blir de väldigt populära. Men har man väl lärt känna Ollie så har man en vän för livet. När han ser någon som han känner blir han överlycklig och viftar på hela kroppen.

Jag är så glad att det var just Ollie som blev min första hund. Vi passar så bra ihop, jag och min lilla herre, och jag kan inte tänka mig hur ett liv utan honom skulle se ut.


lördag 17 januari 2015

Balansera godis.

Nikon är duktig på att balansera godis på näsan och huvudet!

torsdag 15 januari 2015

söndag 11 januari 2015

Växlande väder.

Under jul och nyår var det snö. Sedan blev det plusgrader och då smälte den bort helt och hållet. Då såg det ut så här.

























Nu är det minusgrader och full vinter igen med en massa snö. Man kan verkligen säga att vi har haft ett växlande väder den här vintern. Nyss var jag och husse och Nikon ute på en löprunda i snön.

Vi har jobbat i en vecka nu och man börjar komma in i rutinerna igen efter ledigheten. Vardagen rullar på helt enkelt.

lördag 3 januari 2015

2015.

Det nya året har börjat och nu har vi bara en dag kvar av ledigheten innan det är dags att gå tillbaka till vardagen. Nyårsafton var som vanligt ganska jobbig för Ollie på grund av alla raketer, men i år bestämde vi oss för att ta en biltur under tolvslaget så att han skulle slippa det värsta smällandet. Tyvärr kan ju folk inte hålla sig till att smälla just då utan smäller gärna lite då och då, och man kan ju aldrig på förhand veta när det ska smälla eftersom det inte nödvändigtvis bara är på nyårsafton som det smäller utan också innan och efter om man har otur.

Vi hade i alla fall tur kan man väl säga eftersom det bara var på nyårsafton som det small raketer, men det är ändå jobbigt att se Ollie rädd. Här gömmer han sig under en stol på nyårsafton.

























Någon gång mellan tio och elva på kvällen tog vi bilen och körde ut mot skogen, och tolvslaget firade vi på en tom parkering långt bort från bebyggelsen med bubbel i plastmuggar och nyårsfirandet på Skansen i mobilen. Sämre kan man ha det, och hundarna sov skönt i sina burar!

























Det jag minns mest av 2014 är nog alla mysiga äventyr som vi har haft, som till exempel vår semesterresa i norra Sverige då vi sov i tält med hundarna för första gången och besökte massor av härliga ställen...

















































...och turen till Stockholm på våren då vi myste runt i storstan och njöt av det vackra vädret...

























...och när vi tog en tur på fjället i Sälen...

























...och när vi gick upp på Gnupen.

























Oavsett vad vi hittar på så har vi alltid roligt tillsammans (ja, nästan i alla fall, förutom när det smäller eller åskar så Ollie blir rädd). Nu får vi se vad 2015 har för spännande äventyr att bjuda på!