Reflexväst.

Idag köpte jag reflexvästen som jag tittade på igår. Husse följde med som smakråd och vi slog till. 90 kr rabatt är inte fy skam.
Eftersom bandet under magen var för långt för att fästa i kardborren fick jag fixa och trixa lite hemma med symaskinen, men det var enkelt gjort. Jag flyttade bara den luddiga delen av kardborren lite längre in.
Såhär fin är busen i sin nya reflexväst.

Äntligen är det promenadväder. Isen har smält bort en hel del och dagens promenad var lite blöt och slaskig, men med sol och 10 plusgrader var det ändå härligt att vara ute.
En av oss fick tvätta fötterna när vi kom hem.

Nu börjar årstiden som kräver bad efter varje promenad. Hoppas jag. Men man vet aldrig om snön tittar förbi en sväng till.

Dokumentärtips.

Igår visades dokumentären "Pedigree Dogs Exposed: Three Years On" på BBC, och idag kan man se den på youtube. Det är en uppföljare till "Pedigree Dogs Exposed" som handlar om de stora problemen som uppstår när man avlar hundar efter utseende och struntar i hälsan. Uppföljaren visar vad som hänt i Englands renrasvärld sedan den första dokumentären sändes.

För den som är intresserad av att se dokumentärerna, klicka på länkarna:

Pedigree Dogs Exposed
PDE: Three Years On Part 1
PDE: Three Years On Part 2
PDE: Three Years On Part 3
PDE: Three Years On Part 4

PDE har även en blogg: http://pedigreedogsexposed.blogspot.com

Dokumentärerna berör mig starkt och det är ledsamt att se hur människor tillåts hålla på med så osund avel. Man bör alltid se saker med kritiska ögon, och sanningen är ju den att skaparna till PDE visar fall som är väldigt extrema. Men jag tror att man måste göra det för att öppna ögonen på folk. Det är trots allt såhär det ser ut för en del raser, mer eller mindre, och det är fruktansvärt.
Svenska Kennelklubben tas upp som ett exempel på hur man bör arbeta för att minimera problem. Det känns såklart bra att vi har kommit långt i Sverige, men det finns ändå mycket kvar att förändra även här innan alla hundar kan leva värdiga liv oberoende av ras.

Min dag har varit lugn. Först ett möte och sedan en tur till djuraffären då jag tog med mig busen. De har rea på Hurtta reflexvästar, och jag tycker att de är sååå snygga. Storlek S passade utmärkt förutom att bandet under magen var för långt för att fästa i kardborren. Jag vet inte hur tjocka hundar de är tänkta för med tanke på att den passade perfekt i övrigt. Det är i och för sig lätt att fixa själv, men jag ska fundera på saken. Och kanske fråga husse vad han tycker.
Resten av dagen har vi, trots det fina vädret, hållit oss inne. Det är fortfarande halt och jag inväntar antingen lite mer barmark eller lite mer snö innan jag vill ge mig ut på promenad igen.

Ollie låg så vackert på armstödet i en solstrimma, det blev lite fotografering med nya kameran.

Isigt värre.

Mitt försök till att gå en promenad idag blev inte långt. Det är glashalt ute efter några dagar av värme och smältande snö följt av lite kallare väder.

Vi har köpt en ny sele till Ollie idag eftersom hans gamla (Hurtta y-sele) började skava i armhålorna när han blev lite bredare runt kroppen. Tanken var att vi skulle prova en likadan fast en storlek större. Men det visade sig att det inte fanns någon lämplig storlek. Han hade en 45 och nästa var 60, ett väldigt långt hopp kan man tycka. Det tyckte även personalen som sa att Hurtta kommer att göra en mellanstorlek i sin nya kollektion som kommer i höst.
Istället blev det en "vanlig" sele i storlek 60, som var mindre trots att det var samma storlek. Jag orkar inte ta någon bild på den nu, för jag sitter i soffan med en sovande hund i mitt knä, så jag länkar istället. Klicka här för att se en bild på den nya selen. Vi köpte en svart.

Tanken var att jag skulle gå en promenad och testa nya selen, men det var som sagt glashalt ute. Jag tog på mig mina nya broddar och de fungerade bra till viss del, men eftersom det bara är grepp under hälen så fick jag ändå gå i snigelfart. Jag tror att de är perfekta när det är normalt halt ute, men när det är så halt som det var idag tror jag att man ska skippa promenader helt och hållet, oavsett broddar. Busen halkade runt som bambi på hal is och jag var rädd att han skulle sträcka sig. Hastigheten var väl ungefär noll och jag kände att det inte var någon idé att vara ute, det kan knappast räknas som motion. Så vi gick hem istället.

På besök.

I helgen har vi varit på besök. Ollie har varit på besök hos mina föräldrar, och jag och husse har varit på besök hos vår eventuellt blivande uppfödare. När busen blev bortskämd hos "mormor och morfar" hade vi det lugnt och trevligt hos uppfödaren.
Hon är väldigt mån om hälsa och mentalitet, och den blivande kullen har överlägset de bästa förutsättningarna man kan hitta, tycker jag som har lusläst en massa stamtavlor och data förra året.

Vi har inte bestämt oss till 100 % än, mycket kan hända och man vet inte om allt klaffar när det väl är dags, men om det blir en valp och om uppfödaren tycker att vi är lämpliga köpare känner vi att vi har valt helt rätt.

Damen som ska paras är den ljuvliga Razzla, staffordshire bullterrier.
(Foto: husse)

Här leker hon med gamle blandisen Rex.

Och här leker hon med rottweilern Atlas.

I familjen finns även den äldre staffetiken Chillie.

Ett mycket trevligt besök som sagt! Vi hade en bit att åka, men det var det värt. Nu får vi se hur det går med löp, parning, o.s.v. Förhoppningsvis blir det valpar som är leveransklara runt början av augusti.

Idag hann vi med en sparktur innan det var dags att åka hem igen. Det var asfalt framme på en del ställen, men där det var is var det väldigt bra sparkföre och busen fick sträcka ut benen i den värmande solen.

Spännande lördag.

Jag såg i en blogg att problemet med att läsa kommentarer när man använder Internet Explorer inte längre finns. Därför har jag nu tagit bort popup-fönstret och ändrat tillbaka till inbäddade kommentarer, och jag hoppas att det fungerar som förut. Det fungerar i alla fall på min dator.

Snart drar vi iväg till mina föräldrar och i morgon lämnar vi lillgrabben där när vi åker vidare för att hälsa på vår eventuellt blivande uppfödare. Det ska bli jätteroligt och spännande! Förhoppningsvis har jag lite fina bilder att bjuda på från besöket nästa gång jag bloggar.

Hoppas att ni får en trevlig helg, för det ska jag ha!

Ny kamera.

Igår inhandlade jag en ny kamera. Jag har spanat efter en liten men bra digitalkamera, liten nog att inte bli klumpig, och bra nog att kunna mäta sig med en större kamera. När Nikon J1 fångade mitt öga visste jag att det var den jag ville ha. För att citera min kära sambo, som arbetar som fotograf och således har koll på kameror:

"Efter ett test i soffan igår konstaterar jag att, för att vara en kompaktkamera så är den outstanding."

Ett bra betyg med andra ord. Jag tänkte först välja en rosa, men den rosa färgen kändes inte helt hundra, därför blev det en vit istället. Den är väldigt snygg och stilren, vilket ju gör det ännu roligare att fotografera.
Till kameran finns två objektiv, men det andra fanns inte inne i butiken, så det har jag inte fått än. En snygg kameraväska följde med hem också, lagom stor att kunna bära med sig annat än bara kameran.
Klicka här för att se bilder på kameran och väskan på husses blogg.

Ollie fick såklart stå modell när kameran visade vad den gick för. Här kommer några bilder från idag. Klicka på bilderna för att se dem större. Enjoy!

Träningssugen.

När jag skrev om att jag tränar Ollie att lägga sin boll i en skål fick jag ett tips av sheltieliv.fotograf24.se att jag skulle varva träningen med att lära honom att sätta ner huvudet i skålen (utan boll), för att sedan enklare kunna lägga ihop momenten. Jag hade inte ens tänkt på att introducera skålen förrän Ollie kunde hålla i bollen, men det här lät smart så det provade vi idag.

Ollie fattade vinken nästan direkt. För att göra det lätt för honom la jag en godisbit i skålen, och när han satte ner huvudet och tog den klickade jag. Efter det var det soklart vad han skulle göra, och han förstod att han skulle sätta ner huvudet i skålen för att få belöning, fast belöningen nu kom från min hand. En enda godisbit i skålen räckte, ibland blir jag så löjligt stolt över min smarta hund!

Här kommer en film på skålträningen (som vanligt kommer ljudet lite efter, så det låter som att jag klickar för sent, men det gör jag inte).

Ibland ville han nästan hoppa ner i skålen med tassen också, men det gör inte så mycket. Det får man finslipa på sedan om det skulle bli ett problem.

Vi varvade lite med hålla-i-bollen-träningen, som jag hoppas ger reslutat nu när jag ändrat metod. Det ser lovande ut hittills.

För att det inte skulle bli tråkigt eller för mycket för busen gjorde jag bara korta träningspass, men jag var fortfarande träningssugen så jag fortsatte med lite saker han redan kan och lite saker man alltid kan träna lite extra på.

Här kommer en film med slalom mellan benen och läggande under gång (det är lite svårt att hamna mitt i bild när man balanserar kameran på ett armstöd, men man ser ganska bra i alla fall, och ljudet kommer efter även här).

Egentligen brukar jag belöna slalomen med godis eftersom Ollie blir så uppspelt av kampande, men ibland är det roligt med extra energi och det är kul att se hur pass mycket han kan lägga band på sig. Jag tycker att det gick riktigt bra.

Vissa saker passar bättre att belöna med kamp och andra med godis. Slalom mellan benen kan bli lite slarvigt och med en del skällande när han väntar en kampbelöning, men den här gången gick det bra som sagt!

För den som lägger märke till det kan jag även berätta att jag tränar på hans impulskontroll genom att reta honom med leksaken efter att jag sagt "loss". Jag viftar med den framför honom och "slår" honom på nosen med den, men han får inte ta den igen förrän jag säger "varsågod". Förut var han lite svår att bryta när vi kampade, och han hoppade efter leksaken när jag hade kampat klart, ibland så illa att man kunde få ett oavsiktligt bett i fingrarna för att han ville åt leksaken. Men nu är han superduktig på det här, och jag har lärt honom att kampa på mina villkor. Dessutom ger jag honom alltid chansen att få den flera gånger, därför vet han att han inte alltid förlorar på att släppa den.

Nu har jag en trött hund som ligger sådär härligt utslagen på golvet efter ett roligt träningspass!

Konsten att kunna göra ingenting.

Klickerträning.

Ibland är jag dålig på att slutföra saker jag har börjat med, gällande hundträning. Trick som är lätta att lära in, eller till och med nödvändiga, går bra. Men när det är trick som har flera moment eller som tar längre tid kan jag ibland tröttna och lägga det på hyllan ett tag. Som klossträning t.ex., där körde jag fast lite och har inte gjort det på ett tag. Men ibland händer det att man får motivation att lösa ett problem och jobba vidare på något man inte har slutfört.

Nu har jag återigen tagit upp utmaningen att lära Ollie att plocka upp sin boll från golvet och lägga den i en skål på kommando. I början gick det bra, han förstod snabbt att han ska lyfta bollen, men sedan körde jag fast och kom inte vidare när han inte villa hålla bollen i mer än en sekund. Det var jättesvårt att förlänga tiden han höll i bollen, för även om man bara väntade en millisekund kunde det hända att han hann släppa, och då klickade jag ju för släppandet utan att jag menade det.

Så nu har jag börjat om lite, och gör istället så att jag håller i bollen när han tar den i munnen, och han får gärna dra lite i den också, så att han ska förstå att jag belönar för att han håller i den. Man får leta nya lösningar när man har kört fast, och jag hoppas att jag kan få honom att hålla kvar bollen längre genom att minimera risken att belöna vid fel tillfälle. Hur jag går vidare sedan får vi se, men det viktigaste är ju att både jag och Ollie har roligt när vi tränar, och känner man ingen motivation så kan det vara bra att låta träningen vila lite och börja med något nytt tills man hittar motivationen igen. Som tur är förstår han snabbt vad det handlar om när vi fortsätter med ett gammalt trick, och det är skönt att kunna hoppa in i saker utan att behöva repetera det man redan har lärt in.

Tanken med det här tricket är man ska kunna utveckla det sedan, t.ex. till att han ska kunna "städa" undan sina leksaker, kunna hålla i och släppa en apportbock, kunna hålla saker i munnen för fotografering, eller andra tillfällen där det kan vara bra att hunden kan hålla i ett föremål under en bestämd tid eller avlämna ett föremål på en speciell plats.

Oväntat besök.

Idag har jag haft mycket att göra. Efter två möten och några telefonsamtal (det känns som att alla ville mig något idag) var det skönt att ge sig ut på en långpromenad med busen. Vi gick och njöt av solen när jag plötsligt hörde snabba steg bakom mig. Jag hann tänka att det nog var en joggare, men plötsligt sprätte busen till och vände sig om, och jag märkte att det stod en samojed (vit, pälsig, ganska stor hund) bakom oss. Den hade sele och koppel, men ingen människa i andra änden. Jag tittade mig omkring för att lokalisera ägaren. Lite längre bort gick en gammal dam och en mamma med sitt barn. Jag tog tag i kopplet och höll hunden så att den inte skulle smita vidare. Ingen ropade på hunden eller verkade intresserad av den.

När den gamla damen kom fram till mig frågade jag om det var hennes hund, hon sa nej. Mamman och barnet skyndade förbi och sa hastigt att de inte heller ägde hunden. Hunden var ganska bångstyrig och stark, den ville leka med busen, men han var inte så imponerad av den påflugna hunden. Den gamla damen frågade om det fanns något telefonnummer på hunden. Jag bad henne hålla busens koppel så att jag kunde försöka leta i den lurviga pälsen, men jag hittade inget.

Plötsligt hör vi att någon visslar och ropar. Det kommer en man ut från en gård med ett barn i pulka efter sig. Jag tackar damen för hjälpen och hon vandrar vidare. Mannen står stilla och ropar, och jag släpper hunden så att den kan springa dit, men den ville hellre gå och nosa i några buskar. Ägaren ropar "var den snäll?". Jag svarar att det är lugnt och att jag inte visste vem hunden hörde till. Då går mannen åt andra hållet, med barnet i pulkan och hunden springades som den vill längs gångvägen med kopplet släpande efter sig. Jag tittar efter dem ett tag och undrar varför han inte tar tag i kopplet, inte bryr sig om att hans hund gör som den själv vill, eller tackar mig för att jag försökte hjälpa till. Sedan går jag också vidare.

En hund som jagar ifatt andra hundar när den är lös bör inte vara lös, och speciellt inte utan uppsikt, oavsett hur snäll den är. Det finns då människor till allt. Men så kan det se ut på en promenad.

Sjöpromenad.

Dagen har varit ganska händelselös, så jag har egentligen inte så mycket att blogga om. Jag har fixat Ollies klor och tagit en promenad i solskenet. Nu tar vi det lugnt och ser på teve.

I måndags tog vi en promenad på en sjö. En stor, öppen yta var perfekt för busen att sträcka ut benen på, men det hade nog varit roligare om han hade haft en hundkompis att springa med. Han håller sig alltid ganska nära oss när han är lös, så han utnyttjade inte direkt den stora ytan om man säger så, för matte och husse är inte lika snabba i benen som små hundar är. Vi såg några andra hundar som sprang bredvid skidåkande ägare, och busen var superduktig på att hålla kontakten och behövde inte kopplas!

En liten hund.

Jag har uppdaterat bloggen lite genom att sätta en personlig bild bredvid texten i adressfältet. Den är ju väldigt liten, men jag tror att man ser att det är en liten hund. Men inte vilken hund som helst såklart, det är ju Ollie. Jag tog en bild på Ollie och gjorde om den så att det blev en svart siluett mot vit bakgrund. Såhär blev bilden.

Det tog ett tag innan den syntes efter att jag hade lagt till bilden, men nu syns den i alla fall på min dator, och jag hoppas att den syns på era också.
Jag har även ändrat färg på rutan högst upp där det står "Följa Dela Rapportera" osv. Den var ganska fult blå förut, men nu är den grå och passar mycket bättre till bloggens färger.

Idag är husse ledig. Jag har varit på lite möten, men nu är jag också ledig, så vi borde hitta på något roligt med busen innan det blir mörkt. Han ligger just nu och protesterar för att vi är så tråkiga när vi sitter i soffan med varsin dator. Vi får väl se vad vi hittar på!

Vilket väder.

Noll grader i luften och solen står som spön i backen! Svårt att motstå en promenad i det här vädret. Jag sadlade på sele och flexi på hunden och gick ut.

Jag och Ollie bestämde oss för att gå en långpromenad runt en sjö. Det var visst fler som hade tänkt den tanken, för det var massor av folk och hundar ute och gick. Busen fick hälsa på en pudel/papillon-blandis som hette Asta. De nosade på varandra, sedan kissade busen i snön och sprätte sitt vackraste med bakbenen för att imponera på tjejen. Efter lite mer nosande på den trevliga Asta gick vi vidare.

Istället för att gå runt valde jag att vända efter halva vägen och gå tillbaka, för den andra sidan låg i skugga. Det var så härligt att gå i solen som värmde, tyckte både jag och Ollie. Vem kan motstå den här synen?

När vi kom hem tog jag en dusch och busen tog tre snabba varv genom huset, sedan slockande han i soffan.

Valptankar.

Idag har vi haft en lugn dag, busen och jag. Husse jobbar helg, och då känns ju helgen som en vardag för oss som sitter hemma och ugglar. Men lördag har det trots allt varit idag ändå, och vi har mest slappat i soffan.
När jag skulle ta en promenad med busen skulle husse precis komma hem och äta, så det blev inte av. Vi kom överens om att vi skulle ta en promenad tillsammans när husse hade slutat, men det blev inte heller av. Vi åkte istället och tog en drive-in på Mc Donald's, men för att busen inte skulle bli helt utan kul fick han springa runt på parkeringen utanför husses jobb en stund. Vi tränade lite ställande under gång och lite inkallning med stopp, och så lekte vi med en tennisboll. Lite klickerträning har vi också gjort idag.

Jag har tyvärr ingen bild att bjuda på idag, men jag kan berätta att jag och husse ska hälsa på vår eventuellt blivande uppfödare om två veckor. Det blir spännande! Det är mycket valptankar nu, ska vi, ska vi inte, hur kommer det bli, vad kommer det kosta... och så vidare. Vi har nog egentligen tänkt på allt, men det slutgilitga beslutet känns ännu långt bort.
Tiken börjar förmodligen att löpa i slutet av mars. Men man vet ju inte ens om det blir några valpar förrän hon faktiskt är dräktig. Och man kan ju inte vara säker på att det blir någon hane i kullen, och om vi i så fall är beredda att ta en tik. Och man vet ju inte om uppfödaren tycker att vi är lämpliga som köpare (fast det verkar lovande hittills). Det är ju så mycket man inte vet än, och vi har långt ifrån bestämt oss.
Att hitta en uppfödare som uppfyller våra krav var inte lätt. Men nu har vi gjort det, och steg ett blir att hälsa på henne och tiken om två veckor. Det är alltid roligt att träffa hundar och hundmänniskor, och vi har en riktigt bra känsla för den här personen. Spännande, som sagt.

Det är tur att jag kan läsa på bloggen busochpip.blogspot.com om den nya valpen som anlände idag. Som matte skriver:

"Det har inte ens gått tolv timmar ännu och jag är redan ett nervvrak."

Man har ju en tendens att förtränga det jobbiga med valpar, och bara komma ihåg den mysiga, knubbiga, mjuka, lilla varelsen som sover i ens knä. Men om man får läsa om sylvassa tänder och kisspölar blir man lite påmind om vad som väntar.

Vi får väl se om det blir någon valp för oss!

En bra dag.

Jag känner att jag har fått mycket gjort idag, och det känns bra. Busen har kanske haft lite tråkigt när jag var på biblioteket och apoteket, städade, tvättade, diskade, lagade mat...
Men vi har hunnit med en trevlig promenad också. Jag brukar ofta gå med honom lite senare på dagen, och nu på vintern är det ju mörkt då. Men idag tog vi en promenad i dagsljus som en trevlig omväxling.

Under vägen blev vi utskällda av en flock greyhounds. Jag räknade inte, men de var nog kanske sex stycken. Det var imponerande att se dem gå tillsammans, men det blev en hel kör av skall när de fick syn på Ollie. Han sa ingenting, men han reste raggen lite.

Jag filmade lite när vi gick. Såhär ser det ut på en vanlig promenad:

Medias kamphund.

Det har nyligen varit två incidenter inte så långt härifrån med hundar som attackerar hundar. Media skriver kamphund i rubriken och spär på fördomarna kring dessa hundar.
Jag postade en av dessa nyheter, samt en nyhet om en fågelhund som bitit ett rådjur så illa att det fick avlivas, på forumet vovve.net igår. Idag kan man se att artikeln om hunden som bet ett rådjur har fått 10 kommentarer, medan artikeln om kamphunden har fått 341 kommentarer, och diskussionen är fortfarande het.
Ordet kamphund berör och upprör, vare sig man är för, emot eller någonstans mittemellan.

För den som vill läsa artiklarna, klicka på rubrikerna:
Kamphunden attackerade Ann-Charlottes hundar
Kamphund gick till attack
Hund bet av frambenen på ett rådjur

Hundar är rovdjur, och rovdjur attackerar, jagar och dödar sitt byte. Det kan vara svårt att tänka sig att den snälla, lilla sällskapshunden kan göra någon skada, men även den härstammar från början från samma rovdjur. Det är förstås logiskt att större, kraftigare hundar med starka käkar och mycket muskler gör större skada än en liten hund, speciellt på ett mindre byte. Men för att förstå varför dessa tråkiga händelser förekommer måste man först och främst förstå att alla hundar är hundar, oavsett ras. Det är väldigt orättvist att se på den attackerande hunden som en mördarhund, medan man ser på offret som en kär familjemedlem. För vem är det egentligen som är offret?

En kamphund är en hund som är avlad och tränad till kamp. Hundkamp är sedan länge förbjudet, men raserna finns kvar. I den seriösa renrasavlen av dessa raser ligger fokus på friska och mentalt stabila hundar som ändå är rastypiska. Det betyder att skärpan och modet finns kvar, men hundarna är stabila och trygga i sig själva och kan leva lugnt i vår hundtäta värld. Man avlar aldrig på osäkra eller aggressiva hundar, och man väljer ägare med omsorg.

En hund av kampras är alltså ingen kamphund, men detta ord har blivit samlingsnamnet för kampraserna. Ordet kamphund är inte negativt i sig, men medias användande av det har gjort att många får dåliga associationer. Kamphund kan jämföras med brukshund, jakthund och sällskapshund, men skillanden är att bruksraser, jaktraser och sällskapsraser fortfarande avlas för sitt syfte, medan kampraserna inte längre avlas för kamp.

En hund av kampras passar inte alla, och vill man ha en hund som kan leka med alla hundar man möter på promenaden bör man nog skaffa en annan ras. Även om raserna inte avlas för kamp längre finns såklart en del av arvet fortfarande kvar, och det är något man måste vara medveten om när man skaffar en sådan hund. Men återigen är alla hundar rovdjur, och det är inte många som höjer på ögonbrynen när en fågelhund skadar ett rådjur, eller för den delen när en sällskapshund tar en råtta. Så vad är egentligen skillanden?

Självklart är det inte okej att en hund skadar ett annat djur, oavsett om det är ett rådjur eller en annan hund. Men poängen ligger i att ägaren till hunden måste veta vad den har i kopplet, och förstå vad hundar är kapabla till. Det är ägarens skyldighet att uppfostra sin hund till en stabil hund som fungerar i samhället, och tillfredsställa de aktiverings- och motionsbehov som hunden kräver för att må bra. Kan man inte det bör man inte ha hund, eller byta till en ras som inte kräver lika mycket av ägaren.

Tyvärr finns det många oseriösa blandrasuppfödare, och även oseriösa renrasuppfödare, som bidrar till just olyckhändelser som dessa. Där bryr man sig inte om att avla på mentalt stabila hundar, och man korsar in andra raser som i kombination kan bli en katastrof, t.ex. kampraser blandat med vaktande raser.
Dessa "köksavlade" hundar drar till sig fel typ av ägare, för att de är billigare och för att de är lättare att köpa. En oseriös uppfödare har inte lika hårda krav på att hund och ägare ska passa ihop, och då blir det ännu mer katastrof. Människor som har sina hundar som statussymboler, som inte har kunskap om hur hundarna bör uppfostras och aktiveras, eller som till och med uppfostrar sina hundar till att bli just aggressiva, hade aldrig fått köpa hund från en seriös uppfödare.

Dessa osäkra, ouppfostrade hundar lever ständigt med sitt dåliga psyke. De mår inte bra, dels för att de hamnat hos fel ägare, och dels för att de inte hade rätt förutsättningar från början p.g.a. oseriös avel.
Självklart är det hemskt när olyckan är framme, och någon annan måste lida för att deras älskade hund blir biten eller till och med dödad, men om man tänker ett steg längre så är faktiskt både den attackerande hunden och den kära familjemedlemen offer i situationen. Det är aldrig en hunds fel att den beter sig illa. Det är alltid ägarens fel, och i viss mån avelns fel.

Om bara den seriösa renrasaveln för kampraser existerat hade inte kamphund haft en negativ innebörd, utan bara varit ett samlingsnamn för hundar som härstammar från kampaveln. Men när media skriker kamphund är det sällan de renrasiga, sunda hundarna som är bovarna. Tyvärr får de lida för det ändå. Kamphundsstämpeln försvinner inte förrän den oseriösa avlen försvinner, och det kommer med stor sannolikhet aldrig hända. Tillgång och efterfrågan styr, och så länge det finns oseriösa hundägare kommer det att finnas oseriösa uppfödare.

Som ägare till en en söt, liten terriermix är jag ganska skonad från omgivningens hundfördomar. Men om vi bestämmer oss för att skaffa en till hund, en staffordshire bullterrier, kommer kanske jag också få känna på hur det är att vara en hatad kamphundsägare.
Det enda man kan göra är att inte ta åt sig av andra människors fördomar, att vara ett gott föredöme i alla situationer, och att visa omvärlden hur underbara hundarna är när de är som de ska vara.
Jag vill att omgivningen ska se positivt på mig som en stolt kamphundsägare.

Nya skålar.

Igår var det hundutställning inte så långt härifrån. Det stod om den i tidningen och vi åkte dit för att se vad det var. Den anordnades av Svenska Hundklubben som jag faktiskt aldrig hört talas om, men det är tydligen en fristående hundklubb som inte är ansluten till SKK (om jag har fattat det rätt?). Entrén var bara 20 kr så det var värt att kolla läget i alla fall. Hur som helst så var den inte så imponerande. Ringarna var placerade på rad efter en vägg så att man bara kunde se från en sida vilket gjorde det lite trångt, men det var inte trångt p.g.a. av att det var mycket folk där utan för att lokalen var liten. När vi hittat en katalog (för att slippa köpa en för 40 kr) insåg vi att det inte skulle visas några raser som var intressanta för oss, och överlag var det helt enkelt tråkigt, så vi åkte därifrån ganska omgående.

Vi bestämde oss för att hälsa på husses föräldrar istället. Det var trevligt som vanligt, och Ollie lekte med Mynta. De fick till och med hoppa upp på matbordet och spana ut genom köksfönstret.

Efter mycket om och men har vi bestämt oss för ett nytt foder som vi ska testa, så idag bar det iväg till närmsta återförsäljare 7 mil bort. Egentligen finns det en här i stan på ett hundtrim, men man var tvungen att ringa innan för att de skulle ta hem, så vi bestämde oss för att köpa en säck nu och beställa från hundtrimmet sedan om vi vill fortstätta med fodret.

Jag trodde att jag hade hittat ett bra foder förut men Ollie vägrade äta det, så jag var tvungen att panikköpa ett annat som liknade veterinärfodret han har ätit sedan han blev dålig innan jul. Det var bara tänkt som ett provisoriskt foder, men jag tänkte att han lika gärna kunde äta ur säcken när jag hade köpt den (en liten säck på 2 kg). Tyvärr gick han ganska omgående upp i vikt av fodret, trots att jag valde mellan två och tog det minst feta. Han har ju en tendens att lägga på sig efter kastreringen.

Därför bestämde jag mig för att byta till ett "smalare" foder, och hittade Acana. Så idag har vi inhandlat en säck av deras vanliga adultfoder. Det finns en lightvariant också, men han är inte överviktig, bara aningen rund, så jag tog den vanliga eftersom den ändå är mycket nyttigare än det han äter nu. Innehållet i Acana är dessutom bättre än alla foder han hittills testat, så jag hoppas att vi kan fortsätta med det. Som med alla foder finns det både ja- och nejsägare, många tycker att det är bra och en del tycker att det är dåligt. Men jag tänker gå på magkänslan, och den säger ja. Dessutom har det fått bra recensioner både på svenska och utländska sidor.

Vi har fortfarande kvar färskfoder i frysen, och tanken är att vi ska blanda torr- och färskfoder sedan, men vi väntar tills han har gått över helt på det nya torrfodret så att vi slipper blanda tre olika sorter.
Om allt går vägen nu med det nya fodret har vi fortfarande ett problem kvar. Ollie måste göra ett urinprov när han har ätit den nya maten ett tag för att se att han inte får problem med struvitkkristaller igen. Jag hoppas verkligen att han inte behöver gå över på urinstensfoder igen, men det får framtiden utvisa.

När vi köpte den nya maten hittade vi också nya matskålar åt busen. Jag gillar hans rostfria skålar, men han gillar inte att de inte står stilla när han äter (trots gummikant). Därför köpte vi en matbar med keramikskålar. Riktigt snygg!
Ollie har ätit sin första portion av den nya maten (bara lite blandat med det gamla) i sina nya skålar, och han tyckte att det var gott.

Husse jobbar sent idag så jag och busen har varit ute på långpromenad och nu myser vi i soffan resten av kvällen!

Ollie björnar.

Nu har det blivit riktigt kallt. Vi hade 11 minusgrader på promenaden nyss. Egentligen är det ju inte alls speciellt kallt för att vara vinter, men den här vintern har varit så varm att 11 grader känns riktigt kallt.
Ollie måste ha täcke när det är kallt, och när han kommer in och täcket åker av går han som en isbjörn och gnider sig på mattorna (för de som inte förstår hur jag menar, klicka här för att se en film på en isbjörn). Så gör han även när han är blöt. Husse kallar det "björna". Här kommer en liten film när Ollie björnar.

Det är svårt att få det på film, för han slutar när han märker att man står och tittar.

Nu har han slocknat i soffan. Som vanligt vill han ligga nära och trängas så att jag får sitta lite snett. Men det är mysigt, så det gör inget.
Hundar kan somna lite hur som helst. På den här bilden ligger han med halva kroppen på soffans armstöd och huvudet har glidit ner i mitt knä. Det kan inte vara speciellt bekvämt.

Och här har han gömt huvudet under filten.

Nu ska vi mysa vidare och invänta husse.