Veterinärbesök.

Dagens veterinärbesök gjorde mig inte mycket klokare. Vi har märkt några olika diffusa symptom och personlighetsförändringar hos Ollie, och därför ville vi göra en ordentlig koll hos veterinär.

Öron och hals såg bra ut. Tonsillerna hade växt tillbaka men var inte inflammerade. Han visar ingen smärta någonstans. Lever- och njurvärden var normala.
So far so good.

Men...

Urinprovet visade på struvitkristaller, igen. Dock sade veterinären att provet kunde vara missvisande om det gått för lång tid mellan själva kissandet och när de undersökte provet, därför ska vi lämna ett nytaget på tisdag för att kunna bekräfta det.
Det känns verkligen tråkigt eftersom han har hållit sig frisk från det så pass länge nu, och dessutom äter han bättre än någonsin och det vore verkligen synd om vi var tvugna att gå tillbaka till urinstenstorrfoder igen. För det är verkligen ett skitfoder, och Ollie hatar det. Jag ger dock inte upp än, det kan finnas ett alternativ som jag håller på att läsa om nu.Men mer om det sedan, om det visar sig att han verkligen har urinsten igen.

En annan tråkig nyhet är att hans blodsockervärde var lågt. Vad det beror på vet vi inte, det kan ha flera olika orsaker. Ett nytt prov ska tas på tisdag för att kontrollera om värdet ser lika ut då.

Vissa saker är man ju lite beredd på, med tanke på att Ollie har varit sjuk i diverse åkommor under hela sitt liv. Men när det hela tiden kommer upp nya saker så kan man inte låta bli att känna sig helt maktlös.
Jag tycker så synd om honom. Han förtjänar bättre än det här.

Uppletande.

Igår lyste solen med sin närvaro, och äntligen kunde vi hitta på något roligt utomhus. Valet föll på uppletande, eftersom det är så enkelt att förbereda och kräver ingen väntetid. Vi var nämligen lite sena ut eftersom jag slocknade i soffan en stund efter jobbet, trots det fina vädret.

Väl medvetna om att det här träningspasset enkelt kunde förvandlas till ett smörgåsbord av gräsmatta peppade vi varandra att behålla humöret även om det skulle gå dåligt. Ollies gräsätning har eskalerat och jag vet inte vad det beror på. Antingen har det en fysisk orsak, t.ex. att han återigen har problem med tonsillerna (som han opererat bort en gång, men de kan tyvärr växa tillbaka), eller så är det bara en fix idé han har fått. I vilket fall som helst ska vi kolla upp det och en del andra saker hos veterinären i morgon.

När vi kom till "fyrkanten" där vi brukar hålla till såg vi färska spår av endurotränare, deras bana i skogen går nämligen precis förbi fyrkanten. Förra gången vi var där när de tränade enduro blev Ollie rädd, kanske satt minnet kvar från föregående gång då vi hört skott från skjutbanan när vi var där. Ollie brukar inte vara rädd för motorljud, och den här gången visade han ingenting, trots att det for förbi flera stycken. Han tittade knappt på dem utan höll kontakt och var fokuserad. Mycket bra!

Tyvärr var det väl lite sisådär med kontakten överlag, det blev en hel del gräsätande. Husse tog kommando över träningen den här gången och jag höll mig passiv. Han vallade fyrkanten (d.v.s. gick omkring planlöst för att Ollie inte ska kunna följa hans spår till föremålen) och lade ut fem föremål.
Trots gräsätningen, som vi ju hade varit förberedda på, så gick det ändå ganska bra. Man såg verkligen skillnad mellan när han fick ett ryck och åt gräs och när han blev fokuserad och började leta, för när han väl letade så var han jätteduktig. Han jobbade otroligt bra måste jag säga, och det märktes att han gjorde av med tankeenergi.

Det var inte ett felfritt träningspass, husse kunde t.ex. inte stå vid kanten och skicka ut Ollie eftersom han var tvungen att vara med ibland och bryta gräsätningen, men Ollie hittade alla fem föremålen, han jobbade bra när han väl jobbade, och han fick göra av med energi. Och det får man vara nöjd med!

Avslutningsvis lägger jag upp en bild på valpen när han leker med mamma Razzla. Det är roligt att se när hon leker med valparna, för leken är en viktig del i uppfostringen där valparna testar gränser och lär sig hundspråk.

Regn, regn, regn.

Igår regnade det konstant hela dagen. Det öste ner skulle man kunna säga. Ollie tycker att man inte är riktigt klok om man vill gå ut och hitta på något i regnet, och jag är väl inte heller speciellt förtjust i den idén. Därför blev det soffmys med pizza framför teven istället. Busen fick nalla några pizzakanter.

Efter som både husse och jag jobbade dag igår kände vi ändå att hunden kanske behövde få göra något lite roligare än att glo på teve (även om vi faktiskt tittade lite på ett teveprogram om hundar som arbetar på flygplatser och liknande, och det kan ju vara intressant även för en fyrbent tevetittare), så husse fixade lite hjärngympa åt busen där han fick leta godis under muggar och klura ut var de låg och hur han skulle få fram dem. De passade även på att finslipa lite på det nya tricket som husse har lärt busen, att dansa på bakbenen. Själv fick jag mysa i soffan och titta på, inte helt fel det heller! Jag har tur som har en så hjälpsam sambo-husse, som tycker att det är roligt att underhålla hunden.

Idag fortsätter regnet att ösa ner, ungefär som att någon har glömt kranen på där uppe. Busen är ensam hemma idag också, men snart får han sällskap av husse på lunchen. Vad de hittar på efter jobbet vet jag inte, för jag ska på kurs.
Även onsdag och torsdag blir ensamdagar för Ollie, så vi får hoppas på lite bättre väder så att vi kan hitta på något roligt efter jobbet då, fast på torsdagen har Ollie vattengympa, så husse smiter från jobbet lite tidigare då. Men på fredag är husse ledig, och jag är också lite ledig för jag har tid att ta ut. Men då blir det mindre roliga aktiviteter, för då ska vi till veterinären.

Rivaler.

Husse tyckte att ett passande namn för den här bilden var "rivaler". Det var i alla fall det han hade döpt den till.

Fast helt sant är det inte. Nog för att Ollie och mina föräldrars katter inte är bästa vänner, men från att ha gått till att inte kunna vistas i samma rum när Ollie var valpig, till det här... Någon smäll på nosen har han kanske fått, men nu kan de umgås både inne och ute utan några som helst problem, till och med sova i samma säng! Det här är dessutom ingen uppställd och poserad bild, utan en ögonblicksbild tagen ur verkligheten.

Snart får vi väl börja om "kattinvänjningen" med nya valpen när den kommer, och barrikera huset med kompostgaller igen...

Valpen är vald.

Idag gick vi upp tidigt och åkte den tre timmar långa resvägen till uppfödaren för att hälsa på valparna. Ollie fick stanna hemma hos mina föräldrar. Det var väldigt spännande, och kanske lite nervöst, för just den här dagen skulle vi välja vilken av hanarna som får flytta hem till oss om ungefär en månad.

När vi kom fram blev vi välkomnade av uppfödaren med sambo, samt rottisen Atlaz och staffen Chillie. Razzla var i valphagen med sina små. När vi hälsat klart på Atlaz och Chille (och de tvåbenta) klev vi in valphagen för att bekanta oss med de snart fem veckor gamla valparna. De var nyvakna och trötta i början, men det dröjde inte länge förrän de var igång med att bita oss i strumporna, fingrarna, håret, öronen och ungefär allt annat som gick att bita i.

Efter en stund fick valparna gå ut i gröngräset. Där fortsatte de att bitas och stoja, busa med syskonen, äta lite och sedan somna tvärt. När alla valparna slocknat på en filt under en buske passade vi människor på att fika lite.

Efter sovstunden var det full rulle igen, och jag och husse försökte umgås med hanarna för att försöka få någon klarhet i vilken valp vi fastande för mest. Det var såklart svårt eftersom alla rumlade runt till höger och vänster, och tikarna var minst lika söta, vilda och gosiga.

Till slut fick hanvalparna följa med in i köket när resten av kullen tog en siesta i valphagen, för att vi skulle få lite lugn och ro och kunna koncentrera oss på att välja hund. Det var oerhört svårt! Till slut bestämde vi oss ändå. Valet grundandes på att den hanen var mer kontaktsökande och social, den ville vara med oss och den verkade ha en skön inställning till livet. Den utvalda hanen var även uppfödarens rekommendation till oss, och det var skönt att vi kände samma sak.

Här är han!

Razzla var lika go och fin som alltid.

Ni kan ju tänka er hur svårt det var att välja mellan Grabbarna Grus... Men efter noggrant övervägande kände vi ändå tillslut att vi visste vem det skulle bli, och vi är nöjda med vårt val!
(Vår valp till höger, störst i kullen)

När vi skulle åka hem var det ju lite svårt att skiljas från vår lille prins, han sov så sött i min famn.

Efter ett besök hos små valpar med sylvassa tänder får man räkna med lite skador.

Väl hemma hos mina föräldrar var Ollie väldigt intresserad av våra kläder, och såklart glad att se oss. Nu ska vi ta det lugnt i soffan resten av kvällen, och kanske fundera lite mer på valpnamn...

Nu åker vi.

Hemkommen från jobbet sitter jag och väntar på att husse ska komma hem, för idag är det dags att åka till mina föräldrar. Väl där kommer vi att fira midsommar med god mat och förhoppningsvis fint väder. Sedan kommer dagen med stort D, för på lördag lämnar vi kvar Ollie hos mina föräldrar när vi åker för att hälsa på valparna! Det är verkligen spännande!

Busen kan såklart inte följa med när valparna är så små, men han har inget emot att skämmas bort av "mormor och morfar". Uppfödaren säger att valparna har blivit riktiga busar nu, och jag är glad att vi orkade vänta så pass länge innan vi hälsade på dem, för det är ju roligare att träffa små busiga valpar än små korvar som inte gör annat än sover och äter. Många kort kommer att knäppas förstås!

Bilder.

Här kommer lite nya bilder på valparna. Nu har de fått lite större yta att röra sig på.

Valparna får gå ut.

Nu har valparna känt utevärldens dofter och gräs under tassarna för första gången. Det måste vara spännande!

Klicka här för att se hur det såg ut.

Razzla är så duktig på att ta hand om sina små!

SM i lydnad och agility.

Nu pågår SM i lydnad och agility för fullt. Vi var där en sväng för att titta, men tyvärr var vädret förskräckligt. Jag hade sett framför mig hur vi sitter i stolar och myser med kameran i högsta hugg. Nu stod vi istället under paraplyn i ösregnet och frös och blev blöta. Kamera var inte att tänka på, speciellt inte när man var tvungen att hantera både paraply och hund i händerna, för vi kunde ju inte låta Ollie sitta på marken och bli blöt och kall när det fanns paraplyn att hänga under.

Därför blev det en ganska kort visit, men som tur är kan man se livesändning av agilityn på nätet. Lydnaden går tyvärr inte att se.
Klicka här för att se program för agilityn. Klicka här för att se livesändningen.

Om det är bättre väder i morgon kanske vi gör ett nytt försök, men tyvärr jobbar husse då så i så fall får jag åka ensam.

En afghan på jobbet.

Där jag står i turistinformationsdisken på jobbet finns det stora glasdörrar ut mot gården och naturen, perfekt för att kunna se vad som händer utanför. Ibland kommer det förbi en och annan hund, och idag fick jag syn på en vacker afghanhund. De är ganska ovanliga (i alla fall här) och väldigt ståtliga, så jag steg ut och frågade om jag fick ta några kort på hunden. Det fick jag. Jag fick även publicera bilderna på bloggen.

En femårig tik vid namn Nazira var det som stod modell för mig, med trevliga och informativa ägare. Den som vill läsa mer om afghanhundar kan gör det på http://svenskaafghanhundklubben.se.

Visst har de vackra och krusidulliga svansar? Och väldigt mjuk päls!

Ett husse-äventyr.

När jag satt på jobbet idag fick jag några bilder på mms av husse. Husse och busen var tydligen ute på en rolig och promenad, och klättrade lite naturagility i staden. Såhär såg det ut.

Det är så roligt när mina grabbar är ute på äventyr tillsammans!

Små korvar.

Är inte det här det korvigaste ni någonsin har sett? Eller köttbulligaste är kanske mer rätt ord. Runda är de i alla fall! Och brottsligt söta.

De växer i raketfart, mest på bredden verkar det som. På midsommardagen ska vi åka och hälsa på dem!



Hane 1 ger sin syster en örfil


















Hane 2





100 spänn på att husse inte är helnöjd med märket på tröjan...



Klickerträning med target.

Idag har vi kört lite klickerträning här hemma. För första gången började jag att arbeta med target. Enkelt förklarat kan man säga att target används för att hjälpa hunden att förstå var den ska placera en kroppsdel för att utföra ett önskat beteende. Om man t.ex. ska lära en hund att tända/släcka en lampa med tassen kan man börja med att klicka in att hunden självmant ska sätta tassen på t.ex. en post-it-lapp på golvet. Hunden ska själv söka upp lappen när man flyttar runt den på golvet. När hunden är med på noterna flyttar man post-it-lappen till väggen, och då sätter hunden tassen på väggen automatiskt eftersom den söker upp targeten.

Efter ett tag kan man arbeta bort targeten och finslipa tricket, och det är oftast mycket lättare att ta bort en target utan att förlora beteendet än det är att sluta att locka med belöning och tro att hunden fortfarande ska bjuda på beteendet. Hela klickerträningen går ut på att hunden självmant ska utföra beteenden. Det kanske är lätt att locka en hund till lysknappen med hjälp av godis eller leksak, men det är när hunden självmant söker upp lysknappen som den förstår bäst vad den ska göra.

I det här tricket är post-it-lappen en s.k. tasstarget, men man kan även klicka in t.ex. en nostarget om man hellre vill att hunden ska tända/släcka lampan med nosen. I det fallet ska den nudda targeten med nosen, och på så sätt kan man få hunden att dutta nosen på olika saker där man sätter targeten.
Ett annat alternativ är att använda en targetsticka. Den fungerar på samma sätt, med skillnaden att man pekar med stickan där hunden ska dutta med nosen/sätta tassen när hunden har förstått poängen med target.

Nu är ju Ollie såklart för liten för att nå upp till lysknappar, men target kan användas i en massa olika trick. Jag har börjat klicka in tasstarget, och han fattar galoppen snabbt! Han förstår att targeten är det han ska följa, men han är inte riktigt på det klara med vilken kroppsdel han ska sätta på den än. Anledningen till att jag flyttar runt den redan nu istället för att befästa tassen först och främst är för att han är så himla smart att han står kvar på targeten när han fått bingo. Just nu pendlar han mellan att sätta tassen på den och att slicka på den, och ibland till och med att plocka upp den med munnen och flytta på den. Men vi har bara gjort två korta träningspass med target ännu, och jag tror att han ganska snabbt kommer att förstå att det är tassen som gäller.

Parallellt med targetträningen klickade vi vidare på ett annat trick, som till slut ska kombineras med target och bli samma trick. Tricket vi övar på är att Ollie ska kunna gå mellan mina ben med tassarna på mina fötter.
Först klickade vi in att han skulle ställa sig mellan mina ben, och nu har vi börjat gå. Det går väldigt bra måste jag påstå! Vi behöver bara lite mer flyt i gången. Tanken är sedan att vi ska använda target på mina fötter, för då kan han ju redan gå mellan mina ben utan att ha tassarna på mina fötter. Vi får väl se hur det går med det!

Nyss var vi ute på en promenad. Regnet hängde i luften och jag tog med paraply för säkerhets skull, men jag behövde aldrig använda det. Husse tog en promenad med Ollie på förmiddagen, så idag har det blivit två långpromenader för busen.
Mycket motion och en del hjärngympa, det ger en trött och nöjd hund som slocknar i soffan och mår gott. Ikväll får han sova till ljudet av fotboll. Heja Sverige!

Bordsskick.

Nu har valparna både fått smaka på avmaskning och riktig mat. Bordsskicket är väl inte det bästa än...

En agility-skällare.

Idag är vi på besök hos mina föräldrar. Dagen har för Ollies del spenderats med lite spring och lek på crossbanan när vi följde med husse på crossträning, lite agilityträning på gården, samt lite kvällsspring bredvid älven nu på kvällen.

Crossbanan är en perfekt lekplats för hundar, när ingen är där och åker cross förstås. Där kan man springa i backarna, hitta roliga saker att klättra på, och ligga på startgrinden och drömma om att flyga fram lika fort som en cross.

Agilityträningen gick ganska bra. Många missar såklart, men hur ska man annars lära sig? Till slut fick vi till ett bra lopp trots att banan var lite knepig här och där (med flit såklart).

Men hjälp, min hund har blivit en agility-skällare! En del hundar skäller ungefär från start till mål i agility, men Ollie har aldrig varit sådan. Visst kan han skälla lite ibland, men inte konstant. Jag vet inte vad det var som fick honom att göra det nu. Kanske var han extra taggad, kanske alldeles för taggad. Eller så kände han bara för att använda sin röst.

Vi tränade korta pass med många pauser, och slutade när det gick som bäst. Första tunneln var knepig eftersom jag valde att ha ingången på "fel" sida från hindret innan. Sista hindret, "däcket" (som för övrigt även var det första, fast åt andra hållet), var också knepig eftersom jag inte lyckades svänga på ett bra sätt, det gjorde att Ollie svängde runt i en cirkel för att se var jag tog vägen. Jag klarade dock av en snygg vändning på sista rundan, men det blev tyvärr inte filmat av husse som dokumenterade träningen. Klicka här för att se filmen.

Vi tvåbenta gick även på marknad en sväng, men då fick Ollie stanna hemma och vila. Jag fyndade små koner som kan användas i hundträning. Fyra stycken för 10 kr var det väl värt, även om de var väldigt små. Men hunden är ju å andra sidan inte så stor heller. Kanske borde jag ha köpt några fler? Konerna kom till användning i agilityträningen för att markera start/mål och för att markera vissa hinder så att jag inte skulle glömma ordningen (egentligen ska det vara nummerskyltar vid hindren, men sådana har jag inte).

Nu väntar sängen, och i morgon bär det av hemåt igen!

Uppletande och student.

Igår åkte vi till skogen för att ta en promenad och köra lite uppletande. Vi stannade vid "fyrkanten", och precis när vi gick ut på vägen där Ollie hörde skott förra gången började det vråla i skogen av endurotränare. Ollie blev lite ställd (trots att han inte brukar vara rädd för husses cross) och bestämde av det var nog bäst att fly i panik tillbaka till bilen. I samma veva var jag tvungen att svara i telefonen och en vilsen orienterare sprang förbi oss några gånger och pratade om att hans karta var gammal och att det fanns fler stigar i verkligheten än på kartan. Det blev lite rörigt kan man säga.

När jag hade avslutat samtalet och orienteraren hade gett upp och hoppat in i sin bil kunde vi lugna ner Ollie lite. Han ville absolut inte gå framåt. Jag försökte att locka på honom utan framgång. När jag sträckte kopplet spjärnade han emot. Då kom jag på idén att börja springa, och Ollie följde genast med. Efter en liten stund hade han glömt bort sin rädsla, trots att det fortfarande brummade i skogen omkring oss. Resten av promenaden gick han precis som vanligt. Väldigt skönt!

När vi kom tillbaka till bilen vallade husse en ruta och placerade ut fem föremål. Ollie gick bra på första utskicket, men när han hittade första föremålet blev han lite passiv istället för att komma tillbaka med det, och efter det tyckte han att det var dags för lite gräsätning. Jag bestämde mig för att strunta i hunden (för han struntade i mig trots flera försök att få honom sluta äta gräs och jobba vidare) och gå ut själv i rutan för att leta efter föremål.
När jag hittade det första satte jag mig på huk, direkt var Ollie där för att se vad som var på gång. Jag retade honom lite med föremålet och lade det i min ficka. Efter det bad jag honom att söka efter fler föremål, men han var fortfarande lite ofokuserad. Jag gick vidare med Ollie efter mig, och när jag såg ett till föremål gick jag över det och låtsades inte se det. Ollies näsa kände såklart föremålet, och precis när han nosade på det berömde jag jättemycket (och kampade lite med det, trots att jag inte vill att föremålen ska användas till lek/belöning, men det här var ett nödfall för att få upp intresse och fokus).
Efter det gick det som på räls, och Ollie hittade resterande föremål utan problem. Dagens läxa: mer pepp behövs när han hittar föremål, för säkerhets skull. Promenaden och aktiviteten gjorde honom i alla fall trött och nöjd, och det är ju det viktigaste.

Idag har vi firat min kusin som tog studenten. Ollie var med såklart, bland fötter och visselpipor.

Visselpipor är förresten ytterligare ett ljud som Ollie är rädd för, det märkte vi på en agilitytävling förra året. Han blev lite flämtig och darrig i början när studenterna tågade förbi sjungades och visslandes, men han lugnade ner sig ganska fort och vilade sedan lugnt på gräset.

Det var många andra hundar där, bland annat en liten och bastant staffedam som låg precis bredvid oss. Ollie och staffen hälsade och nosade på varandra vid ett tillfälle.

Hemma hos kusinen bjöds vi på smörgåstårta, vanlig tårta, kakor och annat gott. Ollie fick umgås med Icaros, en stor blandras mellan irländsk setter, engelsk springer spaniel, golden retriever, labrador retriever och leonberger (om jag minns rätt?).

Det är lite storleksskillnad mellan dessa två herrar, och Icaros är ganska omedveten om sin storlek. Jag kan väl inte precis påstå att de tycker om varandra (Ollie tycker i alla fall inte speciellt mycket om Icaros), men de accepterar oftast varandra och kan umgås ändå. Man behöver ju inte gilla alla, men man bör klara av att umgås civiliserat ändå, och det är skönt att se att det fungerar!

Små hundar.

Nu börjar valparna se ut som små hundar. De har flyttat ur valplådan och in i valphagen. Med öppna ögon och på stappliga ben upptäcker de världen omkring sig.

Hane 1



Hane 2







Är inte den här bilden helt underbar?



Regnigt.

Inget speciellt händer just nu. Vädret är ganska trist (vad hände med sommaren, hade vi den typ i mars?) och dagarna rullar på som vanligt. Ollie har varit ensam heldag måndag och tisdag, men idag är husse ledig. I morgon blir det ytterligare en heldag för busen och sedan tar vi långhelg alla tre. Nästa vecka jobbar husse kväll hela veckan vilket betyder ca två timmar ensam per dag för Ollie.

Vi promenerar och trixar lite inomhus. Det har inte blivit någon större aktivitet på ett tag, det är ju inte så roligt att träna t.ex. agility i regn. Men vi kör lite lydnad, problemlösning, godissök och trickträning med klicker inomhus istället, och hoppas på bättre väder framöver.
Jag och busen har varit på vattengymnastik också.

Och så myser vi framför teven såklart, det är en bra regnaktivitet.

Hej världen.

De kanske inte ser så bra än, men ögonen står på glänt, redo att upptäcka världen.



Hane 1


















Hane 2