Valpen är vald.

Idag gick vi upp tidigt och åkte den tre timmar långa resvägen till uppfödaren för att hälsa på valparna. Ollie fick stanna hemma hos mina föräldrar. Det var väldigt spännande, och kanske lite nervöst, för just den här dagen skulle vi välja vilken av hanarna som får flytta hem till oss om ungefär en månad.

När vi kom fram blev vi välkomnade av uppfödaren med sambo, samt rottisen Atlaz och staffen Chillie. Razzla var i valphagen med sina små. När vi hälsat klart på Atlaz och Chille (och de tvåbenta) klev vi in valphagen för att bekanta oss med de snart fem veckor gamla valparna. De var nyvakna och trötta i början, men det dröjde inte länge förrän de var igång med att bita oss i strumporna, fingrarna, håret, öronen och ungefär allt annat som gick att bita i.

Efter en stund fick valparna gå ut i gröngräset. Där fortsatte de att bitas och stoja, busa med syskonen, äta lite och sedan somna tvärt. När alla valparna slocknat på en filt under en buske passade vi människor på att fika lite.

Efter sovstunden var det full rulle igen, och jag och husse försökte umgås med hanarna för att försöka få någon klarhet i vilken valp vi fastande för mest. Det var såklart svårt eftersom alla rumlade runt till höger och vänster, och tikarna var minst lika söta, vilda och gosiga.

Till slut fick hanvalparna följa med in i köket när resten av kullen tog en siesta i valphagen, för att vi skulle få lite lugn och ro och kunna koncentrera oss på att välja hund. Det var oerhört svårt! Till slut bestämde vi oss ändå. Valet grundandes på att den hanen var mer kontaktsökande och social, den ville vara med oss och den verkade ha en skön inställning till livet. Den utvalda hanen var även uppfödarens rekommendation till oss, och det var skönt att vi kände samma sak.

Här är han!

Razzla var lika go och fin som alltid.

Ni kan ju tänka er hur svårt det var att välja mellan Grabbarna Grus... Men efter noggrant övervägande kände vi ändå tillslut att vi visste vem det skulle bli, och vi är nöjda med vårt val!
(Vår valp till höger, störst i kullen)

När vi skulle åka hem var det ju lite svårt att skiljas från vår lille prins, han sov så sött i min famn.

Efter ett besök hos små valpar med sylvassa tänder får man räkna med lite skador.

Väl hemma hos mina föräldrar var Ollie väldigt intresserad av våra kläder, och såklart glad att se oss. Nu ska vi ta det lugnt i soffan resten av kvällen, och kanske fundera lite mer på valpnamn...