Uppletande och student.

Igår åkte vi till skogen för att ta en promenad och köra lite uppletande. Vi stannade vid "fyrkanten", och precis när vi gick ut på vägen där Ollie hörde skott förra gången började det vråla i skogen av endurotränare. Ollie blev lite ställd (trots att han inte brukar vara rädd för husses cross) och bestämde av det var nog bäst att fly i panik tillbaka till bilen. I samma veva var jag tvungen att svara i telefonen och en vilsen orienterare sprang förbi oss några gånger och pratade om att hans karta var gammal och att det fanns fler stigar i verkligheten än på kartan. Det blev lite rörigt kan man säga.

När jag hade avslutat samtalet och orienteraren hade gett upp och hoppat in i sin bil kunde vi lugna ner Ollie lite. Han ville absolut inte gå framåt. Jag försökte att locka på honom utan framgång. När jag sträckte kopplet spjärnade han emot. Då kom jag på idén att börja springa, och Ollie följde genast med. Efter en liten stund hade han glömt bort sin rädsla, trots att det fortfarande brummade i skogen omkring oss. Resten av promenaden gick han precis som vanligt. Väldigt skönt!

När vi kom tillbaka till bilen vallade husse en ruta och placerade ut fem föremål. Ollie gick bra på första utskicket, men när han hittade första föremålet blev han lite passiv istället för att komma tillbaka med det, och efter det tyckte han att det var dags för lite gräsätning. Jag bestämde mig för att strunta i hunden (för han struntade i mig trots flera försök att få honom sluta äta gräs och jobba vidare) och gå ut själv i rutan för att leta efter föremål.
När jag hittade det första satte jag mig på huk, direkt var Ollie där för att se vad som var på gång. Jag retade honom lite med föremålet och lade det i min ficka. Efter det bad jag honom att söka efter fler föremål, men han var fortfarande lite ofokuserad. Jag gick vidare med Ollie efter mig, och när jag såg ett till föremål gick jag över det och låtsades inte se det. Ollies näsa kände såklart föremålet, och precis när han nosade på det berömde jag jättemycket (och kampade lite med det, trots att jag inte vill att föremålen ska användas till lek/belöning, men det här var ett nödfall för att få upp intresse och fokus).
Efter det gick det som på räls, och Ollie hittade resterande föremål utan problem. Dagens läxa: mer pepp behövs när han hittar föremål, för säkerhets skull. Promenaden och aktiviteten gjorde honom i alla fall trött och nöjd, och det är ju det viktigaste.

Idag har vi firat min kusin som tog studenten. Ollie var med såklart, bland fötter och visselpipor.

Visselpipor är förresten ytterligare ett ljud som Ollie är rädd för, det märkte vi på en agilitytävling förra året. Han blev lite flämtig och darrig i början när studenterna tågade förbi sjungades och visslandes, men han lugnade ner sig ganska fort och vilade sedan lugnt på gräset.

Det var många andra hundar där, bland annat en liten och bastant staffedam som låg precis bredvid oss. Ollie och staffen hälsade och nosade på varandra vid ett tillfälle.

Hemma hos kusinen bjöds vi på smörgåstårta, vanlig tårta, kakor och annat gott. Ollie fick umgås med Icaros, en stor blandras mellan irländsk setter, engelsk springer spaniel, golden retriever, labrador retriever och leonberger (om jag minns rätt?).

Det är lite storleksskillnad mellan dessa två herrar, och Icaros är ganska omedveten om sin storlek. Jag kan väl inte precis påstå att de tycker om varandra (Ollie tycker i alla fall inte speciellt mycket om Icaros), men de accepterar oftast varandra och kan umgås ändå. Man behöver ju inte gilla alla, men man bör klara av att umgås civiliserat ändå, och det är skönt att se att det fungerar!