Sidor

lördag 9 juni 2012

En agility-skällare.

Idag är vi på besök hos mina föräldrar. Dagen har för Ollies del spenderats med lite spring och lek på crossbanan när vi följde med husse på crossträning, lite agilityträning på gården, samt lite kvällsspring bredvid älven nu på kvällen.

Crossbanan är en perfekt lekplats för hundar, när ingen är där och åker cross förstås. Där kan man springa i backarna, hitta roliga saker att klättra på, och ligga på startgrinden och drömma om att flyga fram lika fort som en cross.









































Agilityträningen gick ganska bra. Många missar såklart, men hur ska man annars lära sig? Till slut fick vi till ett bra lopp trots att banan var lite knepig här och där (med flit såklart).

Men hjälp, min hund har blivit en agility-skällare! En del hundar skäller ungefär från start till mål i agility, men Ollie har aldrig varit sådan. Visst kan han skälla lite ibland, men inte konstant. Jag vet inte vad det var som fick honom att göra det nu. Kanske var han extra taggad, kanske alldeles för taggad. Eller så kände han bara för att använda sin röst.

Vi tränade korta pass med många pauser, och slutade när det gick som bäst. Första tunneln var knepig eftersom jag valde att ha ingången på "fel" sida från hindret innan. Sista hindret, "däcket" (som för övrigt även var det första, fast åt andra hållet), var också knepig eftersom jag inte lyckades svänga på ett bra sätt, det gjorde att Ollie svängde runt i en cirkel för att se var jag tog vägen. Jag klarade dock av en snygg vändning på sista rundan, men det blev tyvärr inte filmat av husse som dokumenterade träningen. Klicka här för att se filmen.

Vi tvåbenta gick även på marknad en sväng, men då fick Ollie stanna hemma och vila. Jag fyndade små koner som kan användas i hundträning. Fyra stycken för 10 kr var det väl värt, även om de var väldigt små. Men hunden är ju å andra sidan inte så stor heller. Kanske borde jag ha köpt några fler? Konerna kom till användning i agilityträningen för att markera start/mål och för att markera vissa hinder så att jag inte skulle glömma ordningen (egentligen ska det vara nummerskyltar vid hindren, men sådana har jag inte).

Nu väntar sängen, och i morgon bär det av hemåt igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar