Skotträdslan.

Igår var vi till skogen en sväng för att Ollie skulle få springa av sig lite och träna lite lydnad. Vi stannade till vid "fyrkanten" där vi brukar köra uppletande, men gräset hade växt sig högt där och det kunde Ollie såklart inte låta bli att tugga på. Därför gick vi ut på grusvägen istället, men precis när vi skulle börja hörde vi några skott från skjutbanan. Skogen är bra stor, men skjutbanan hörs var man än är tyvärr, och det begränsar oss eftersom Ollie är skotträdd. Som tur är skjuter de inte speciellt ofta.

Ollie blev låg direkt och sprang och hoppade in i sin bur i bilen som stod öppen. Jag tänkte att nu är det kört och nu blir det ingen träning. Vi försökte spela coola och låtsas som om det regnade och locka ut Ollie igen. Skotten hördes på långt håll, så han var inte livrädd, mest osäker. Vi lockade med godis och leksaker, och han hoppade faktiskt ur bilen några gånger, det trodde jag inte att han skulle göra. Men han ville inte gå fram till vägen där han hört skotten, när vi gick ditåt sprang han tillbaka till bilen igen.

Jag bestämde mig för att ta fram den ultimata leksaken; en tennisboll. Med den i handen ville Ollie gärna följa med till vägen. Vi körde några enkla lydnadsövningar, och man såg på honom att han var avvaktande, men det gick ganska bra ändå trots allt. När jag kastade bollen som belöning tog han den och sprang till säkerhet vid bilen. Men jag gav inte upp utan ville att han skulle utmana sig själv så pass mycket att han kunde komma tillbaka till mig med bollen som han brukar, därför hämtade jag bollen varje gång han bar bort den och gjorde om allt igen. Efter några gånger verkade han släppa rädslan mer och mer, och när han kom tillbaka självmant med bollen avslutade vi och åkte hem för att inte riskera bakslag eller fler skott.

Det här ger mig hopp om framtiden. Ollie är väldigt ljudberörd, men han överträffade mina förväntningar när han självmant hoppade ur bilen efter att han blivit rädd! Allt skedde på hans villkor, och jag tror att det var bra att han hade en plats att gå till där han kände sig trygg. Hade vi varit ute på koppelpromenad och han hade hört skott hade han förmodligen känt sig "instängd" och försökt fly men inte kunnat. Därmed inte sagt att jag ska släppa honom vind för våg så fort han blir rädd, men jag tror att det var en bra och viktig övning.

Jag har funderat länge på om det är värt att köpa en sådan där cd-skiva med ljud av skott och raketer som man ska kunna vänja hundar vid, men eftersom Ollie inte reagerar på ljud av t.ex. skott på teven så har jag aldrig riktigt trott på det. Det är ju inte samma sorts ljud om det kommer från en högtalare. Men nu tänker jag att det kanske vore idé att prova ändå, om man kör det i bra högtalare? Tyvärr har vi inte möjlighet att träna med riktiga skott eftersom vi aldrig vet när det skjuts. På brukshundklubben brukar de ha träning med skott ibland, men vi är inte medlemmar där. Kanske man borde ta reda på när det är och ta bilen till något ställe där man hör det på långt håll.

Det vore verkligen skönt om vi kunde dämpa hans ljudrädslor. Jag har sett det som i princip omöjligt eftersom han knappt går att få kontakt med t.ex. när det åskar. Men det kanske vore värt att i alla fall försöka att sätta upp lite planerad ljudträning.

Idag har vi i alla fall tränat både trick med klicker och lydnad, och Ollie har fått söka efter kycklingbitar som blev över från middagen. Lyxigt, tyckte han!

Senaste nytt från valplådan är att valparna har börjat öppna ögonen idag! Vi ser fram emot bilder på det!