Valptankar.

Idag har vi haft en lugn dag, busen och jag. Husse jobbar helg, och då känns ju helgen som en vardag för oss som sitter hemma och ugglar. Men lördag har det trots allt varit idag ändå, och vi har mest slappat i soffan.
När jag skulle ta en promenad med busen skulle husse precis komma hem och äta, så det blev inte av. Vi kom överens om att vi skulle ta en promenad tillsammans när husse hade slutat, men det blev inte heller av. Vi åkte istället och tog en drive-in på Mc Donald's, men för att busen inte skulle bli helt utan kul fick han springa runt på parkeringen utanför husses jobb en stund. Vi tränade lite ställande under gång och lite inkallning med stopp, och så lekte vi med en tennisboll. Lite klickerträning har vi också gjort idag.

Jag har tyvärr ingen bild att bjuda på idag, men jag kan berätta att jag och husse ska hälsa på vår eventuellt blivande uppfödare om två veckor. Det blir spännande! Det är mycket valptankar nu, ska vi, ska vi inte, hur kommer det bli, vad kommer det kosta... och så vidare. Vi har nog egentligen tänkt på allt, men det slutgilitga beslutet känns ännu långt bort.
Tiken börjar förmodligen att löpa i slutet av mars. Men man vet ju inte ens om det blir några valpar förrän hon faktiskt är dräktig. Och man kan ju inte vara säker på att det blir någon hane i kullen, och om vi i så fall är beredda att ta en tik. Och man vet ju inte om uppfödaren tycker att vi är lämpliga som köpare (fast det verkar lovande hittills). Det är ju så mycket man inte vet än, och vi har långt ifrån bestämt oss.
Att hitta en uppfödare som uppfyller våra krav var inte lätt. Men nu har vi gjort det, och steg ett blir att hälsa på henne och tiken om två veckor. Det är alltid roligt att träffa hundar och hundmänniskor, och vi har en riktigt bra känsla för den här personen. Spännande, som sagt.

Det är tur att jag kan läsa på bloggen busochpip.blogspot.com om den nya valpen som anlände idag. Som matte skriver:

"Det har inte ens gått tolv timmar ännu och jag är redan ett nervvrak."

Man har ju en tendens att förtränga det jobbiga med valpar, och bara komma ihåg den mysiga, knubbiga, mjuka, lilla varelsen som sover i ens knä. Men om man får läsa om sylvassa tänder och kisspölar blir man lite påmind om vad som väntar.

Vi får väl se om det blir någon valp för oss!