Idag är det riktigt varmt! Träden blommar för fullt och gräset är grönt. Maskrosorna lyser gula och det känns som första riktiga försommardagen. Härligt!
Nikon börjar bli riktigt våghalsig i vattnet nu, han kliver rakt ut och dyker ner med halva ansiktet. Husse fick idén att ta av sig skorna och gå ut med honom i vattnet för att se vad som händer när han inte bottnar längre. Vad som hände fick vi dock inte se eftersom husse var först upp. Vattnet var tydligen fortfarande iskallt. Tänk att hundarna inte känner det.
Mitt i det trevliga vattenplaskandet hittade Nikon något på stranden, ett oidentifierbart föremål som jag misstänker kan ha varit någon slags skelettdel. Att det var oidentifierbart berodde mest på att Nikon snabbt som attan norpade det och började tugga. Gott var det tydligen i alla fall, för han vägrade att släppa det trots att vi mutade och försökte på alla sätt. Av det lilla jag såg kan det ha varit något ben från en fågel, kanske en and, ca 1 dm långt och typ 1-2 cm tjockt. Eventuellt en vit pinne, men knastrandet och oviljan att lämna ifrån sig det gör att jag misstänker något, i Nikons tycke, mer "smaskigt".
Han tuggade och svalde, tuggade och svalde... tills hela föremålet låg i delar i magen. Jag vet inte hur illa det är att de äter ben på det där viset (om det nu ens var ett ben), men det kan ju eventuellt flisa sig och ställa till. Det var dock inte så mycket vi kunde göra åt situationen. När vi kom hem fick han äta en halv burk sparris, för sparris ska man ge hundar som fått i sig något som kan vara vasst. Nu får vi bara hoppas att det passerar utan problem.
Varför, varför, varför ska allt in i staffemunnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar