I lördags packade vi in oss i bilen och styrde mot husses föräldrar. Vi kände att Nikon behövde träffa en riktigt snäll hund så att han förstår att inte alla hundar är lika griniga som storebror. Nog för att det går bättre och bättre, jättebra ibland och mindre bra ibland, men Ollies bästis Mynta är en riktig mystjej och skulle nog ha bra inflytande på Nikon, tänkte vi.
Sagt och gjort kom vi dit efter en bilfärd på ca en timme. Ollie fick hoppa ur bilen först och ta några frivarv med Mynta för att han skulle känna att inte allt förändras i hans liv, han måste ju faktiskt få leka med sin bästis utan att valpen hela tiden ska vara med.
När Nikon fick komma ut kopplade vi Ollie eftersom vi ville att Nikon och Mynta skulle få bekanta sig utan störning, för chansen fanns ju att Ollie t.ex. skulle få för sig att vakta Mynta, eller något annat trist scenario. Mynta tyckte att valpen var spännande. Nikon gick runt och undersökte, bjöd upp Mynta till en lektur och charmade ner husses pappa på gräsmattan.
När vi märkte att allt gick bra släppte vi Ollie och alla tre hundarna kunde samsas och ha roligt i gräset.
Mynta var väldigt tålmodig med Nikon, och när det blev för mycket sa hon ifrån på ett bra sätt och Nikon tog åt sig och slutade. Jag önskar att vi kunde få se det hemma också, men tyvärr är Ollie inte lika bra på att säga ifrån (han är däremot bra på att låta vädigt stor och stark, men han fullföljer inte om man säger så) och Nikon tror nog att han kan köra med Ollie lite som han vill, och det måste ju i vissa fall styras upp av oss människor.
Efter en stund gick vi in och åt god mat, och vi fick faktiskt lite matro trots att tre hundar for omkring runt fötterna på oss.
När hundarna hade lekt ett tag tyckte jag att Nikon kunde vila en stund. Han började nämligen bli lite odräglig, bitas och stjäla skor. Ibland förstår inte valpar att de är trötta, och om de blir övertrötta kan man tro att de har ätit raketbränsle. Nikon fick ligga i mitt knä en stund, och sedan var det dags att åka hem så att Nikon kunde bearbeta sina nya intryck i lugn och ro.
Det blev ett väldigt lyckat besök som gick långt över mina förväntningar! Tyvärr tog vi inga kort, det får bli nästa gång.
Igår passade vi på att ta en premiärtur i stan med Nikon. Vi bor visserligen i stan, men inte precis mitt i smeten. Stan är inte heller särskilt stor, utan alldeles lagom stor. Ollie följde med och jag och husse gick med varsin hund. Nikon fick gå före Ollie så att han skulle få upptäcka saker på egen tass istället för att bara följa efter storebror.
I stan fanns det mycket att upptäcka och Nikon tyckte att det var en spännande promenad. Han var inte det minsta rädd, men väldigt nyfiken på alla bussar, barnvagnar, dörrar som öppnades när man gick förbi, människor som gick med stavar eller stora resväskor på hjul, uteserveringar som luktade mat, och allt annat man kan stöta på i stan. Ibland fick vi träna lite byteshandel när han hittade något på marken som såg aptitligt ut (enligt honom).
Promenaden var inte särskilt lång, och vi gick i Nikons tempo. Som vanligt när man är ute med en valp drar man blickar till sig och en del vill hälsa och klappa. Tyvärr kan inte Nikon uppföra sig så bra ännu och tycker att man gott och väl kan hälsa lite med tänderna, så hälsa gör man på egen risk med vår valp.
Nikon tyckte att han skulle hälsa på alla han såg, men det tyckte inte jag, därför tränade vi kontakt också och efter ett tag insåg han att man inte måste intressera sig för alla människor utan att det är roligt att titta på matte också ibland, för då får man belöning!
Foto: Husse
Hundarna var jätteduktiga på promenaden båda två, jag önskar att Ollie kunde vara lika avslappnad runt Nikon inomhus också. Men vi ser framsteg hela tiden och vissa saker går jättebra. Matningen fungerar t.ex. utan problem, och så har det varit från dag ett. Just runt maten kan man ju tänka sig att Ollie skulle kunna vara vaktig, men det är han inte. De samsas jättefint i köket när man lägger upp mat, och sedan äter de en bit ifrån varandra utan problem, och ibland kontrollerar de varandras tomma skålar om man inte hinner plocka bort, för maten försvinner på några sekunder.
Nikon växer som ogräs och både jag och husse tycker att han börjar se något mager ut, trots att vi ökat på fodergivan några gånger. Kanske måste vi öka lite till om han blir ännu tunnare.
Idag ska jag försöka ta mig till apoteket efter jobbet för att köpa avmaskningsmedel. Det börjar ju dra ihop sig till 12-veckorsvaccination och då ska valpen avmaskas först. Ollie får också en omgång för säkerhets skull.
Häromdagen passade jag på att filma hundarna när de tuggar ben ihop. I början kunde Ollie och Nikon inte vara i samma rum och tugga ben, för Ollie tyckte att han skulle ha alla ben för sig själv, men nu går det allt som oftast bra, och så här kan det se ut:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar