Nikon tycker att det är jätteroligt att stoppa saker i munnen, som alla valpar, så nu har vi börjat träna byteshandel.
"Åh, vilken fin sak du har där!" säger jag.
"Japp, smaskigt värre" säger Nikon.
"Kan jag få titta på den så får du en godisbit av mig istället?" undrar jag.
"Ja det går väl bra" säger Nikon, och när han tuggat färdigt letar han upp en ny sten/pinne/fimp/whatever innan man hinner blinka.
Vi tränar också lite kontaktövningar, och han har blivit mycket bättre på att ta kontakt, lyssna till sitt namn, och avbryta förbjudna saker (som att tugga på trösklar, fast även om han slutar när man säger till så tycker han att det är fritt fram att fortsätta igen några sekunder senare).
Igår åkte vi till en grusplan för att hundarna skulle få röra på sig lite och för att jag skulle kunna träna lite med Ollie. Nikon har börjat åka bur i bilen, och tanken var att han skulle åka i Ollies gamla canvasbur i baksätet tills han blev lite större. Det gick bra fram tills igår, för då kom han på att plasten i bottnen gick att bita sönder. Plasten går givetvis att ta ur, men han har även nafsat i dragkedjan så att det blivit hål där också. Han somnar ofta snabbt i bilen och visar inga tecken på åksjuka eller oro, men ibland bäddar han lite hårt med både tänder och klor om man säger så.
Vi bestämde oss för att strunta i canvasburen och stoppa in honom där bak hos Ollie istället (dubbelbur med mellanvägg). Det gick hur bra som helst. Jag satt i baksätet för säkerhets skull så att jag kunde hålla koll på monstren, men de skötte sig utmärkt båda två och lade sig ner och vilade under färden.
Det var nog mest jag som trodde att Nikon behövde oss som stöd i bilen ett tag, men han verkar vara så stark i sig själv att det går bra ändå. Dessutom har han ju Ollie där bak, och även om Ollie inte är världens snällaste storebror alla gånger så ser Nikon upp till honom och tar efter det han gör.
Nikons sida i buren är större än Ollies sida eftersom mellanväggen inte sitter i mitten. Ollie behöver inte mer plats, och innan vi hade två hundar kunde man stuva in packning på den andra sidan. Eftersom Nikon kommer att bli större än Ollie passar det ju bra att han har den stora sidan, men nu när han är valp är den kanske något för stor. Trots det är Nikon nästan större än Ollie nu, han är i varje fall tyngre, och han växer varje dag känns det som. Därför får han sitta i den stora delen, och det verkade gå jättebra ändå.
Ollie fick sig lite lydnadsträning på grusplanen. Jag koncentrerade mig på "stanna", både i fritt följ och i inkallning. Ibland slarvar han nämligen med stanna, det kan vara allt från att ta några extra steg, lägga/sätta sig istället, eller inte stanna alls. Därför körde vi korta avstånd för att han inte skulle ha chans till extra steg, och tråkig matte när han satte/lade sig ner. Det gick faktiskt jättebra till slut och han gjorde ett fint träningspass tycker jag!
Vi körde också lite inkallning utan stopp för att variera lite och för att han tycker att det är så roligt att springa fort, samt både inkallning och fritt följ med sitt och ligg för att han skulle bli mer uppmärksam på mina kommandon. Sedan briljerade vi med slalom mellan benen för att det är så roligt, men det kan han redan så bra så det är inget som behöver tränas!
När Ollie och jag tränade fick Nikon passivitetsträna med husse, annars skulle han komma och störa direkt. Även det gick bra!
Duktiga hundar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar