Hundbus blev det också när vi hälsade på husses föräldrar. Förutom Mynta, som bor där, var även två yorkshireterriers på besök. Alla fem hundarna gick ihop utan problem, men Ollie straffade ut sig själv när han stack iväg på egna äventyr och struntade i att jag ropade på honom, så han fick vara kopplad.
Nikon (och Ollie) fick också följa med till crossbanan. Det var väldigt skönt att se att Nikon inte visade några som helst tecken på rädsla eller oro. Vi tog det mest lugnt i bilen, men ibland gick vi ut och lyssnade på brummandet från crossbanan. Hundarna skötte sig utmärkt!
Vi har även varit ute och tränat lydnad med Ollie. Det gick superbra! Det är så härligt när man får till ett riktigt bra träningspass. Ollie var på bra träningshumör och det mesta stämde. Jag introducerade träapporten utomhus och det gick bra. Första gången han hämtade den sprang han iväg med den och tog ett ärevarv, andra och tredje gången kom han direkt till mig men försökte kampa lite med den när jag tog den, men efter att jag lagt på ett loss en gång fungerade det klockrent resten av gångerna.
Nikon fick träna lite kontakt och även passivitet när husse försökte fotografera och filma min träning med Ollie. Tyvärr blev det inga bra bilder eller filmer, för Nikon var inte så bra på att vara stilla.
Ollie fick också träna passivitet när jag tränade kontakt med Nikon. I vanliga fall brukar det inte vara några problem, men när Ollie blev bunden vid en stolpe och lämnad utanför gemenskapen blev det protester. Jag vet att jag borde ha tränat att binda upp och lämna honom förut, och jag har tänkt att jag ska göra det många gånger, men det har liksom aldrig blivit av. Det har inte funnits någon anledning till det eftersom Ollie alltid har varit med mig, men nu får jag bita i det sura äpplet när jag inser att uppbindning är ganska nödvändigt när man har två hundar att träna. Det blir bakläxa för mig!
Pälsvården med Ollie har tagit ett stort kliv framåt. Jag insåg att soffan inte var en optimal plats att vara på, men eftersom jag inte äger något trimbord blev jag tvungen att improvisera. Strykbrädan blev perfekt! Den går att ställa in i önskad höjd, och den är precis lagom stor för en liten Ollie. Väl uppe på strykbrädan stod Ollie snällt stilla och lät mig borsta igenom honom utan problem.
Idag är jag hemma med hundarna eftersom husses semester är slut nu. Jag blir hemma till och med torsdag, sedan är husse ledig på fredag, och resterande två månader som jag har kvar på mitt jobb löser vi genom att jag jobbar dag och husse jobbar kväll. Vad som händer efter det får vi se.
Vi har börjat att lämna hundarna ensamma små stunder, och det går jättebra. Ollie har aldrig haft problem att vara ensam, och Nikon verkar inte heller ha det.
Här hemma sovs och busas det om vartannat. Det är härligt att Ollie och Nikon har börjat leka med varandra, men nu leker de nästan för mycket istället! Ibland passar det inte att härja runt, t.ex. efter en måltid tycker jag att de ska vara lugna en stund. Men att behöva avbryta lekande hundar är i alla fall ett trevligare problem än att ha hundar som inte tycker om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar