Lite träning har det blivit idag, och jag inser att Nikon verkligen fortfarande behöver min hand som stöd i ingångarna även om jag inte längre leder honom med handen. Det blev väldigt uppenbart när jag testade att sätta händerna bakom ryggen när jag kallade på honom och han såg ut som ett frågetecken och satte sig bakom mig istället. Jag testade att vänta ut honom för att se om han skulle söka sig rätt och det fungerade några gånger, men de flesta gångerna satte han sig snett eller för långt bort. Jag får försöka jobba bort handen sakta men säkert, eftersom jag vill att han ska söka rätt position oberoende av hur jag står.
För övrigt går det bra. Kontakten i det fria följet är bättre nu när jag lagt lite energi på det, han släpper mig inte lika ofta med blicken. En annan trevlig sak är att jag inte längre har problem med att den hund som inte tränas ligger och gnäller, de har lärt sig att vänta på sin tur nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar