Igår hade vi hantverkare här igen, elektriker den här gången. Det verkar aldrig ta slut på saker som behöver fixas i den här radonhistorian, men nu har vi i alla fall ström till vår radonsug. Fast elektrikerna hade tydligen inte fått betalt för att koppla in den, så nu väntar vi väl på att någon annan ska komma hit och stoppa in kontakten antar jag.
Jag har väl egentligen inget emot hantverkare, men de verkar behöva göra allt så omständigt hela tiden. Dessutom är de väldigt ofta sena trots att de gärna vill komma väldigt tidigt, så när man har stressat hela morgonen för att hinna gå ut med hundar, äta frukost och göra sig klar innan man får besök så ringer de fem minuter efter utsatt tid och säger att de blir en halvtimme sena. Men om man själv råkar försova sig eller inte hinna klart, ja då står de såklart och hänger på låset en kvart tidigare istället.
För att slippa sitta och studera elektrikerna när de ständigt springer ut och in och skräpar ner passade vi på att smita ut istället. Vi hade tid för bilbesiktning och hundarna fick hänga med. Mannen som undersökte bilen sa att det var okej att de satt i bilen, och de var duktiga och sa inte ett ljud. Bilen gick dessutom igenom med beröm!
När vi kom hem tog vi en promenad i stan med hundarna och passade på att uträtta lite ärenden.
Idag har vi fått lite snö. Det är inte mycket, men det är i alla fall lite vitt. Vi tog en härlig promenad alla fyra, och eftersom det var lite kallt med minusgrader fick hundarna ha sina sköna täcken på sig.
Nikon gör verkligen framsteg i koppelträningen och hela promenaden var jättemysig! Ollie hoppade från sten till sten som vanligt och fick vara lös en del av vägen. Han är så duktig.
Nu verkar också Ollies hals vara nästan helt okej, så idag slutade vi med smärtstillande. Nikon har tyvärr också haft lite problem på sista tiden. I ungefär en vecka har han haft sporadisk diarré. Från att vara helt normal i magen till att ha rinnande diarré ungefär var femte gång man bajsar är ju inte normalt. Eftersom han åt och drack som vanligt och var pigg och glad tänkte vi först att det kanske berodde på att han hade fått i sig något olämpligt ute (han äter ju ungefär allt), men när det inte slutade började vi misstänka att det fanns ett problem.
Vi köpte ett kollamasken-test på apoteket och fick någon dag senare svaret att det provet innehöll "förekomst av ägg från hundens spolmask" och "förekomst av giardia". Jag hade aldrig hört talas om giardia, men när det fanns som tillval i kollamaken-kitet läste jag på om det och symptomen verkade stämma, så vi bestämde oss för att kolla för det också.
Giardia är en parasit som lever på tarmslemhinnan och hindrar tarmens normala funktion. Klicka här för att läsa mer om det.
Efter konsultation med veterinär ska Nikon äta en avmaskningskur och förhoppningsvis bli av med problemet. Ett nytt avföringsprov ska sedan tas och eventuellt kan behandlingen behöva upprepas.
Nu lackar det mot jul och jag funderar på om vi ska våga ha någon julgran i år. Risken finns ju att den är intressant för en viss staffe och kanske inte får stå ifred om man säger så. Det visar sig hur det blir med det.
När jag stod i duschen nyss hörde jag misstänkta ljud från sovrummet, som om någon eller några härjade runt där inne. "Hörrni hundarna?" ropade jag. "Ni vet väl att tomten bara kommer med julskinka till snälla hundar?".
Inget svar.
Men när jag kom in i sovrummet låg där två väldigt oskyldiga varelser i sängen, som vad jag kunde minnas hade varit bäddad sist jag såg den. Nu låg täckena halvvägs nere på golvet.
Vi får väl se hur det blir med den där tomten i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar