Sidor

måndag 5 november 2012

Helgens händelser.

Det var mysigt med långhelg och vi har hunnit med en hel del, både roliga och tråkiga saker.

Fredagen började med en promenad längs en motionsslinga som går runt en sjö, inte speciellt långt men mysigt. Jag lade varsitt spår åt grabbarna, men efter att jag gått spåret med Ollie och det än en gång gick dåligt bestämde jag mig för att faktiskt lägga ner det helt och hållet. Han slarvade värre än någonsin, var överallt och ingenstans och försökte inte ens koncentrera sig på att hitta vägen med nosen. Att han hittade fram trots allt spelar ingen roll längre, för det är ju inte bara slutet utan vägen dit som också ska vara rolig.

Jag tror jag har försökt allt nu, olika liggtid, olika underlag, olika spårslut, olika längd, aktivitet innan, inte aktivitet innan, mer vinklar, mindre vinklar... o.s.v. Vi har till och med behandlat för noskvalster ifall det skulle vara problemet. Nu har jag inga fler idéer, och även om både jag och Ollie älskar att spåra när det går bra känner jag att det inte är roligt längre nu när det har gått dåligt i ungefär två år utan att vi fått någon rätsida på det. Vi har visserligen bara hållit på sporadiskt under den tiden så det har inte blivit så många spår som det hade blivit om det hade varit som vanligt, men motivationen tryter när man står och stampar utan att veta vad man ska ta sig till.

Från att ha gått som en klocka i spåret gick han ungefär från en dag till en annan till att misslyckas totalt. Det måste ju ha en orsak, men jag har misslyckats att hitta den. Jättetråkigt, men vi får helt enkelt ägna oss åt andra saker istället. Har vi inte roligt tillsammans är det ingen idé att fortsätta. Jag tror visserligen inte att Ollie inte har roligt, att vara i skogen är ju roligt i sig, men jag tycker inte att det är roligt längre och det kan ju påverka honom också. Möjligtvis kommer jag att prova ett spår till någon gång efter att hans tonsiller är borta (de har blivit borttagna pga av envisa inflammationer förut men har tydligen växt tillbaka och ska tas bort igen den här månaden i samband med tandstensborttagning) eftersom halsinfektioner kan påverka spårförmågan, men vi får se framöver. Just nu känns det som att jag lägger det på hyllan för alltid, men man ska aldrig säga aldrig.

Nikon ville för övrigt inte heller spåra, vad det beror på vet jag inte, men honom tänker jag inte ge upp hoppet om. Kanske berodde det på att en annan hund hade gått där, jag såg nämligen en man med hund komma ut ungefär där spåret började när vi skulle starta. Eller så var han bara okoncentrerad, det märktes att han också gärna ville hålla koll på var husse och Ollie var. Jag vill inte spekulera i det nu, vi får ta nya tag en annan gång.

På lördagen tog vi det mest lugnt. En promenad blev det och Nikon fick träna mer på sitt koppelgående. Ollie var duktig som vanligt.

Igår ville jag köra ett ordentligt lydnadspass med Ollie för att få tillbaka lite träningsglädje. Vädret var lite ruggigt, men det gjorde inget. Först fick hundarna vandra omkring lite på grusplanen där vi var och i skogen som ligger bredvid. Nikon fick börja med att sitta i bilen när jag tränade med Ollie.
Mycket stämde och det var ett lyckat pass. Jag bestämde mig för att belöna bakifrån i inkallning med ställande och läggande för att få snabbare stopp, det var var lyckat även om vi inte riktigt är där ännu. Farten blir sämre, men det gör inget. Har vi väl fått bukt med de där extra stegen som han gärna gör får vi väl jobba upp farten sedan.

Film från inkallningen:


Jag har en annan övning som jag ska prova också för att få snabbare stopp. Internet är bra när man vill ha träningstips! Men det får bli nästa gång. Eftersom jag inte är någon tävlingsmänniska tycker jag att det bästa med att träna på hobbynivå är att saker och ting inte behöver vara perfekt. Så länge vi har roligt, gör framsteg och arbetar mot våra egna mål kan ingenting stoppa oss!

Ett annat problem som vi har kämpat lite med är att Ollie inte alltid lyssnar på mina kommandon i fritt följ när jag ber honom att stanna, ligga eller sätta sig. Han gör gärna det han gjorde förra gången när han lyckades, eller helt enkelt bara provar något som kan tänkas ge belöning. Den här gången märkte jag att han lyssnar mycket bättre när jag peppar upp honom ordentligt innan vi börjar gå. Det krävs alltså ett visst mått av uppjagning här, att jag slänger runt med kampleksaken och "retar" honom lite först, då slår han tydligen på öronen lite extra.


































Efter lite träning med Ollie fick han hoppa in i bilen och vänta när Nikon tränade. Valpträningen bestod av lite kravlöst fritt följ och en massa kontakt samt bus och lek.

Film från fritt följ:


Han kampar betydligt bättre nu när alla lösa tänder är borta. Det där med "loss" jobbar vi på...


















Här skulle det legat en film med bus, kontakt, vilja att följa efter och lite stanna, men den gick inte att ladda upp på bloggen. Klicka här för att se den.

Sedan var det dags för Ollie att komma ut och träna lite till. Apporten gick jättebra. Ibland släppte han den för tidigt, men då ber jag honom att plocka upp den igen och tar emot den innan det blir belöning. Han förstår snabbt att han ska hålla tills jag tar den.

Filmer från apport:



Efter apportträningen var det Ollies tur att vänta i bilen igen när Nikon fick komma ut och lekträna lite till.


































Efter träningen gick vi omkring med hundarna för lite nedvarvning och sedan var det dags att åka hem.

Framåt kvällen blev Ollie dålig och kräktes några gånger. Han ville inte ha någon mat och verkade lite nere. Antingen hade han fått i sig något dåligt eller fått en släng av lite magvirus som går runt bland hundar på hösten. Han mådde i alla fall bättre redan samma kväll och sista målet mat ville han ha, fast han fick bara halv portion för att se att magen klarade av det. Idag verkar han må bra och har ätit som vanligt.

Lite vila tror jag i alla fall att han behöver, så han fick stanna hemma idag när Nikon följde med husse och mig ut på stan för att uträtta lite ärenden. Nu ligger båda hundarna och sover i soffan.

Här kommer en bild på Nikon från igår. Om man jämför med bilden under som jag lade upp för ett tag sedan kan man se hur mycket han har växt. Framförallt huvudet har förändrats tycker jag. Roligt att se och jämföra.


































Han blir nog en riktigt stilig kille som vuxen, men än har vi ett tag kvar dit!

1 kommentar: