En vecka kvar.

Nu är det bara en vecka kvar till julledigheten! Under den veckan ska Nikon gå med tratt är det sagt, men han bryr sig inte om sitt sår så han slipper den. Fast vi tar det säkra före det osäkra och låter honom ha den när vi inte kan ha koll, som på natten och när han är ensam hemma. Egentligen känns det lite dumt att lämna honom ensam med tratt på, men det finns inget alternativ eftersom vi måste jobba också.

Idag var han ensam i fyra timmar och samma sak gäller tisdag och onsdag, sedan behöver han inte vara ensam mer så då blir det bara tratt på natten om vi tycker att det fortfarande behövs. Vi provade ett alternativ till tratten som hindrar honom från att komma åt såret om han skulle få för sig det. Han blev väldigt söt, men tyvärr så var han också bra på att åla ur sin pyjamas, så det får bli tratt helt enkelt de gånger som det behövs.

Under den här veckan får han enligt doktorns ordinationer inte heller fnatta runt så mycket. Det är kontrollerade koppelpromenader som gäller och ingen överdriven motion. Så ingen löpning eller lösspring eller så, men vanliga promenader får han följa med på nu.

Nikon tycker inte alls att han behöver ta det lugnt, och det tycker egentligen inte vi heller baserat på att han är pigg och glad och inte verkar märka att han har opererats, men vi tar som sagt det säkra före det osäkra. Bättre att skära ner på fnattandet en vecka än att riskera att något går fel med läkningen.

Ollie fnattar på som vanligt!