Svenska Kennelklubben har tydligen fått en hel del frågor efter att programmet Djurskyddsinspektörerna började sändas på teve. Det handlar bland annat om en kvinna som var med i programmet och som importerade massor av hundvalpar för att sälja vidare. Jag tror att hon hade tillstånd att importera 100 valpar om året, vilket i sig är ganska sjukt. Det fanns stora brister i hundhållningen, bland annat var det trångt och smutsigt och vissa valpar förvarades i ett gammalt stall. Djurskyddsinspektörerna krävde att kvinnan skulle ordna upp miljön, och de ansåg sedan att hon hade förbättrat sig och lät henne behålla valparna för att försäljning.
Det här är ett bra exempel på en människa som inte bryr sig om hundarna. Hon svamlade om att hon hade drömmar om att starta hundpensionat och hålla kurser eller något sådant, men för mig är det helt omöjligt att hon skulle bry sig om hundarna när hon har samvete att behandla dem på viset. Det var bland annat valpar av rasen fransk bulldogg, en populär ras som säljs för dyra pengar. Om hon importerar 100 valpar om året, oklart vad det kostar men anledningen till att hon importerar måste ju vara att det är billigt, och sedan säljer valparna för kanske 6000 kronor styck - säkert mer men jag räknar lågt - så tjänar hon 600 000 kronor om året bara på valpförsäljning.
Om man då håller nere kostnaderna genom att till exempel trycka in så många valpar som möjligt på en liten yta och bara en sådan sak som att låta bli att städa så har man snabbt mycket vinst men inte så mycket utgifter. Hon behöver inte betala vad det kostar för tiken att paras, vara dräktig och valpa - allt det slipper hon ju eftersom hon köper valpar som leveransklara och säljer vidare. Det luktar valpfabrik långa vägar, förutom att hon inte föder upp valparna själv då. Hur som helst tyckte Djurskyddsinspektörerna att hon ordnade upp situationen, vilket väl betyder att det inte längre fanns en överhängande risk för valparnas liv och hälsa. Men det det betyder ju inte att det är bra.
SKK skrev en artikel om ämnet just för att de hade fått så många frågor. De har egentligen inte så mycket med saken att göra eftersom de inte får någon information om att Länsstyrelsen eller Jordbruksverket beviljar tillstånd för att importera valpar, men kvinnan är medlem i SKK vilket betyder att hon ska följa SKK:s regler. Hon är som tur är anmäld till SKK:s Disciplinnämnd vilket betyder att hon inte får registrera valpar eller får hjälp att sälja valpar förrän ett beslut tas. Återförsäljning är nämligen förbjudet enligt SKK:s grundregler, och medlemmar som har bedrivit liknande verksamhet har uteslutits.
Det här är verkligen ingen rolig historia, men å andra sidan är det här en kvinna som har laglig rätt att göra på det här viset. Hon har inte rätt att utsätta djur för lidande, och hon har inte rätt att vara med i SKK om hon bryter mot reglerna, men hon har alla papper i ordning och hon får (eller i alla fall fick) importera 100 valpar om året för att sälja vidare till vanliga människor som söker en rashund för ett billigare pris. Sådant här pågår i Sverige varje dag, även om man inte vill tro det. Så här illa kan det vara när man gör det på "rätt" sätt, tänk er då hur det ser ut på den svarta marknaden där hundar smugglas in utan tillstånd.
KLICKA HÄR för att läsa SKK:s artikel om Djurskyddsinspektörerna.
Som tur är finns det saker vi som hundköpare kan göra, och det är att lägga ner tid och kärlek på vårt hundköp. Vi kan läsa på, vi kan kontrollera uppgifter och vi kan ställa krav. Framförallt kan vi informera andra som ska köpa hund. Alla har vi varit nybörjare, och det är viktigt att få fram budskapet för de som fortfarande bara letar efter en "snäll hund" som inte gör hål i plånboken. Jag har själv varit där, fast jag hade i alla fall lite kött på benen när jag köpte min blandras. Jag insåg vikten av att läsa på om raserna och deras diverse sjukdomar, och jag visste att det var viktigt att ställa frågor, träffa föräldrarna, få ett intyg på att hunden var veterinärbesiktigad och ID-märkt, o.s.v.
En billig hund kan i slutändan bli en dyr hund eftersom det kan dyka upp saker man inte hade en aning om. Som till exempel att hundens föräldrar hade dåliga höfter och ögonsjukdomar som sedan nedärvdes till valparna. Att köpa en rashund är därför inte ett lika stort lotteri eftersom man har chans att kontrollera saker som hälsa, mentalitet och annat. I bästa fall. Med det sagt ligger otroligt mycket ansvar ligger på valpköparen som måste ha kunskapen att hitta en bra hund. Att uppfödaren/säljaren är medlem i SKK är alltså inte en garanti, och att hunden är rasren är inte heller en garanti. Man måste själv göra jobbet för att hitta guldkornen. Och även då finns det inga garantier, fast man har i alla fall en bättre chans.
SKK har även publicerat artiklar om hur man ska tänka när man köper hund för att undvika valpfabriker och smuggelhundar. Det är viktig läsning för den som går i hundköpartankar. De tycks dock alltid utlämna att man bör vara minst lika noga med att kolla upp rashundar från uppfödare inom SKK. Även där finns det som sagt mycket mer att önska.
KLICKA HÄR för att läsa SKK:s artikel om valpfabriker.
KLICKA HÄR för att läsa SKK:s artikel om smuggelhundar.
Sprid informationen och gör kloka val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar