Träning och lek.

Den här lördagen började med en lång sovmorgon. Trevligt, tyckte både två- och fyrbenta. Efter frukost och rastning för hundarna och en smarrig helgfrukost till oss klädde vi på oss och gav oss iväg på en promenad. Vi gick runt sjön förbi hundrastgården. Det var en söt terv där inne, en unghund som Nikon nog skulle haft roligt med, men vi stannade inte för vi hade andra planer.

Vi gick istället till bilen och åkte iväg till skogen. Jag hade egentligen planerat att vi skulle vara på crossbanan, men där var det fullt av fyrhjulingar. Husse hade en idé om ett annat ställe, en öppen yta som är eller har varit en skjutbana, och där var det tomt. Det vi hade planerat var lite träning och lek i snön med hundarna. Vi tog en i taget och varvade så att den andra fick ligga i bilen med täcke för att inte frysa. Det var drygt sex minusgrader, inte jättekallt men det är ju viktigt att man håller vovvarna varma när de ligger stilla.

Promenaden blev en bra uppvärmning, och när vi skulle träna var det Ollie som var först ut. Vi började med lite uppletande. Det är väldigt tacksamt att göra det i snö eftersom föremålen är lätta att gömma då. Ollie hade en otroligt härlig attityd och jobbade jättefint. Han behövde ingen hjälp eller motivering alls, utan hittade alla fem föremålen efter ihärdigt letande. Verkligen kul att se!

När man är så liten som Ollie blir det automatiskt träning att springa i snön. När den går över våra skosnören har han snö upp till magen. Ollie fick också apportera lite, och så blev det förstås mycket belöning, kamp och lek och en massa spring i snön.

Jag la också varsitt kort spår i snön, mest för att se vad hundarna tyckte om det. Vi har nämligen aldrig spårat i snö förut, men det gick faktiskt ganska bra.

Nikon fick börja med lite lek och bus och spring i snön. Han har faktiskt visat framsteg vad gäller inkallningen, så han fick vara lös. Jag litar inte på honom, men på en stor yta där man själv har uppsikt och kan se saker och kalla in honom går det bättre. Han har aldrig stuckit förut, men det beror på att vi inte utsätter honom för situationer han inte klarar av. Den här gången bedömde vi att det gick bra, och det gjorde det också. Han lyssnade jättefint, och vi såg både en ensam människa och en människa med hund på avstånd.

När han hade sprungit av sig en stund körde vi lite sök. Husse gömde sig och jag släppte Nikon. Duktiga Nikon hittade husse, som tur var! Det är roligt att se honom så fokuserad och bestämd, och han blir så glad när han hittar husse och får kampa som belöning.

Nikon jobbade bra i spåret, och det märks verkligen att han vet vad han ska göra så fort spårselen kommer fram. Han är stark som en oxe i spåret!

Nikon fick också prova lite uppletande, men som jag trodde ville han absolut ha sin "skatt" för sig själv när han hade hittat den. Då duger inga kampleksaker som man viftar med framför näsan på honom, men han sökte i alla fall fint och man får väl vara nöjd med det.

Ett föremål tappade vi bort i snön och varken vi eller Nikon kunde hitta det trots att vi letade ett bra tag. Den enkla lösningen var att släppa ut Ollie och be honom leta efter det. Jag visade honom en likadan gummiring som den som försvunnit, och det tog väl ungefär 15 sekunder innan han hittade den. Duktiga Ollie! Sedan var det dags att åka hem, och både vi och vovvarna var nöjda med träningspasset!