Jag vet inte varför, men spårningen går helt plötsligt urdåligt! Jag trodde att det var en engångshändelse att det gick så dåligt förra gången vi skulle spåra, men i söndags hände samma sak. Hunden är ofokuserad, gör misstag och intresserar sig för andra saker än spåret. Och jag som ville utveckla spårningen, nu måste vi kanske backa istället. Eller på något vis göra det roligare för hunden igen.
Starten var dålig, han tog upp spåret men gick nästan direkt vidare planlöst ut i skogen (försökte inte lokalisera spåret). Jag visste inte riktigt hur jag skulle agera eftersom man ska styra hunden så lite som möjligt i spåret, men jag styrde honom ändå tillbaka till spåret och lät honom ta upp det igen en bit bort. Efter det gick det hyfsat, han gick inte perfekt, men han kom i alla fall till målet.
En sak gick trots allt bra, jag hade lagt ut tre spårapporter längs spåret för att se hans reaktion. Jag valde att inte introducera dem innan och försöka lära in någon markering, utan jag ville se hur han reagerade på dem naturligt. Han hittade två av tre, och markeringen blev att han stannade och nosade på dem uppmärksamt. Jag belönade med godis när han stannade vid en apport, och stoppade den sedan i fickan och lät honom fortsätta i spåret. Det gick jättebra faktiskt, det kunde lika gärna varit så att han tyckte att jag tog ifrån honom något värdefullt och lagt fokusen på att försöka få tillbaka den från matte. Men han tog upp spåret igen och struntade i apporterna när jag tagit upp dem. Tyvärr missade han ju en, och det gjorde jag också. Jag letade grundligt efteråt, men den var som bortblåst. Kanske en fågel eller något annat djur stal den under liggtiden, tråkigt var det i alla fall. Men som tur var låg de i 9-pack så jag har 8 kvar.
Frågan är nu hur vi ska få spåret roligt igen? Jag funderar på om det krävs en annan belöning i slutet. Nu kör vi med halvmjukt hundgodis. Jag har försökt använda godare godis, typ korv och liknande, men det blir bara fullt av myror. I så fall måste jag fixa en liten burk att ha det i, som jag kan öppna åt honom när han kommer fram. Det skulle man kunna prova. En annan sak man kan använda är ju en leksaksbelöning. En tennisboll skulle kunna ligga i slutet. Kanske man borde variera belöningen, så att det blir ett överraskningsmoment när han kommer fram. Jag vet att jag är dålig på att variera belöning vid sådana tillfällen, men det har liksom inte behövts. Han har alltid uppskattat godiset. Vi får helt enkelt prova oss fram. Om det inte är belöningen som behöver ändras så vet jag inte vad man annars kan ändra på? Jag vet ju att han kan, och han brukar tycka att det är roligt. Trist är det i alla fall, när man själv har högre ambitioner än hunden.
Staff-planerna har gått lite framåt, även om det fortfarande inte är säkert att det ens blir en till hund. Man vet ju inte hur livet ser ut om ett år. Men drömma kan man ju få göra! Och planera, så att man i alla fall är beredd OM tillfället skulle komma. Vi har gått igenom alla kennlar på rasklubbens hemsida tillsammans, och fastnat för fem stycken som vi är intresserade av. Vi har även skrivit ihop ett brev som beskriver oss och varför vi vill ha en staffordshire bullterrier. Fyra av kennlarna är mailade, den femte är kennel Kronsäter som vi haft telefonkontakt med, och även träffade på utställningen vi var på. Hittills har vi fått svar från en, men svaret var inte riktigt som vi hade önskat. De skrev att de inte hade några avelsplaner för nästa år än, och att vi skulle titta på deras hemsida för uppdateringar. Vi hade gärna sett att de var lite mer intresserade och kanske bjöd in oss på ett besök så man fick träffa deras övriga hundar osv. Men detta var å andra sidan den kennel vi hoppades minst på, om man kan säga så. De andra verkade helt enkelt lite bättre, men vi ville ändå ge den en chans. Nu får vi hoppas att de andra ger bättre svar, och kanske återkomma till den kenneln senare om det skulle bli aktuellt. Snart får husse semester, och då ska vi förhoppningsvis göra ett besök hos kennel Kronsäter!
Igår blev det en mysig långpromenad på kvällen. Tyvärr kunde vi inte släppa Ollie då det var så fint väder så det var en massa folk och hundar ute, men vi stannade så han fick bada lite och det gick jättebra! Han har verkligen blivit bra på att simma. Han tvekar inte alls längre när han slutar bottna, utan går lugnt över i simtag, även om de första simtagen blir lite plaskiga. Han hämtade pinnar från vattnet, och otroligt nog var han helt tyst! Annars brukar han skälla när man slänger i något, men nu väntade han tyst och det var verkligen roligt att se (och skönt att höra)!
Idag blir det nog inte så mycket aktivitet för Ollie. Det är varmt och kvavt ute, och promenad får vänta tills det blir svalare (vädret verkar ju aldrig vara optimalt nuförtiden). Men nu ska jag göra i ordning något som han kan sysselsätta sig med en stund, kanske ett godispaket. Det är ju inte bra om han sover bort hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar