Jag har kikat runt på olika kennlars hemsidor och blev förvånad över att så många uppfödare (godkända av SKK) avlade på hundar med C-anmärkning på höftledsröntgen.
Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. HD ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas ganska enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden.
Såhär graderas röntgenresultaten:
• A normala höftleder grad A (Betecknas även UA = utan anmärkning)
• B normala höftleder grad B
• C lindrig dysplasi
• D måttlig dysplasi
• E höggradig dysplasi
Jag mailade SKK och frågade om deras åsikt, och för den som är intresserad fick jag detta som svar:
"Hej,
Ledproblem är inte helt enkla att hantera! Riskerna för att en hund ska utveckla t ex höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingade, men det finns också miljöpåverkan (kost och motion). Inom vissa raser, som har s.k. hälsoprogram, är det inte tillåtet att använda C, D eller E-hundar i avel. För staffordshire bullterrier finns inget sådant hälsoprogram, men väl ett mål bland rasklubbens uppfödare att minst 20% av antal registrerade hundar ska vara röntgade. Man försöker kartlägga utbredningen av olika problem inom rasen för att kunna vikta dem mot varandra och göra rimliga prioriteringar. Det vore inte bra att utesluta för många hundar ur aveln eftersom man också vill uppnå tillräcklig genetisk variation. Risken är då att andra, och kanske t. o. m. värre, problem dyker upp. En hund som har symtom av sin dysplasi ska aldrig användas i avel. Det kan finnas C-hundar som fungerar utmärkt hela livet och andra som får bekymmer.
Inom raser där röntgen är vanlig börjar man nu använda ett s.k. avels- index. Det betyder att man istället för att bara värdera hundens egna röntgenresultat, även väger in nära släktingars resultat, när på året hunden är född, vid vilken ålder den är röntgad, vilket sederingsmedel som är använt mm. Det betyder att en C-hund faktiskt kan få ett bättre avelsindex än en A eller B-hund. Däremot är D och E-hundar aldrig att rekommendera i avel.
Om man som uppfödare väljer att avla på hund med ledfel, kanske på grund av hundens övriga kvalitéer, väljer man ofta att para med en hund som har leder utan anmärkning.
Skulle det visa sig att ledproblem är ett verkligt rasproblem kan det bli aktuellt med strängare rekommendationer eller t.o.m. hälsoprogram med krav på att föräldradjuren är röntgade.
Att veta vad som är bäst för att få en så frisk ras som möjligt fysiskt och mentalt är inte självklart, men innan man köper en valp tycker jag att man ska ställa alla sina frågor till uppfödaren, som bör kunna motivera sitt val av avelsdjur. Kontakta gärna även rasklubbens avelsfunktionärer för att höra mer om hur man resonerar inom klubben, webbsideadresen är; www.ssbtk.se .
På www.skk.se finns artiklar om hd och hd-röntgen, se Uppfödning, Hälsoprogram, Höftledadysplasi.
Med vänlig hälsning
Karin Drotz
Avelskonsulent Sekreterare SRD-gruppen"
Ja, vad ska man säga? Det är en djungel. Men vi kommer oavsett att sträva efter föräldradjur med A-höfter eller sämst B på den ena, i kombination med bra mentalitet. För oss ska inte det ena utesluta det andra. Då har vi i alla fall gjort allt vi kan för att få bra förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar