Det går tungt nu.

Ollies klåda blir inte bättre, och idag kom domen. Hudspecialisten ringde med svar på provtagningarna. De visade allergi mot en massa saker ute. Gräs, pollen... Jag minns inte allt hon räknade upp, men enligt henne var det inte något man ofta ser poppa upp från ingenstans hos femåriga hundar som aldrig tidigare visat några symptom. Speciellt inte något som brukar uppkomma efter bad. "Ett ovanligt fall", kallade hon det. Varför han hade bakterier på huden har jag ingen aning om. Det hänger väl ihop kanske.

Vi ska nu sluta med tabletter och schampo, eftersom de ändå inte gör någon skillnad. Istället ska vi börja med kortison igen, för det var det som hjälpte förra gången. Först och främst gäller det att behandla symptomen. Stackarn har gått med klåda och tratt i tre veckor nu, och det är verkligen inte roligt. Sedan ska vi väl gå vidare med att hitta något bra sätt att tackla det här, vad det nu kan bli. Jag tror att det finns vissa vaccin mot allergier.

Kortison är ju inte bra att äta för länge eller för mycket av. Förhoppningsvis räcker det med en "kur", som det gjorde förra gången. Hudspecialisten menade på att säsongen för gräs och pollen snart är över, och att vi skulle prova kortison och avvakta lite. Fast man vet ju inte om det bara är det han reagerar på. Om han nu helt plötsligt har blivit allergisk kan han ju lika gärna reagera på t.ex. födoämnen också.

Jag hoppas att vi kan få någon ordning på det här, så att busen får slippa klådan och vi kan leva som vanligt. Även om det säkert betyder olika mediciner eller restriktioner. Det är i alla fall skönt på ett sätt att vi får svar. Det är ju ännu värre att ha en sjuk hund som ingen hittar något fel på.

Ollie är verkligen vår lilla olycksfågel. Hans journal är som en hel roman. Som om inte det vore nog har jag dessutom nyligen fått reda på att jag också är allergisk. Att jag har en massa allergier, som pollen och olika frukter, visste jag redan. Men när jag började få allergiska symptom med nysningar redan i februari som inte gav sig, började jag ana oråd. För några månader sedan blev jag tvungen att åka in på akuten eftersom jag hade svårt att andas. Som tur är har det inte hänt någon mer gång sedan dess, men de ville skicka mig vidare på en allergiutredning.

För någon vecka sedan fick jag min dom. Allergi. Mot hundar.

Efter fem år med egen hund, och ett helt liv där jag aldrig reagerat på andras hundar, har jag alltså nu utvecklat allergi mot hund. Som det är nu är det ingen fara. Lite nysningar kan jag leva med, och jag äter allergimedicin och mår ganska bra. Men tankarna om att det t.ex. ska utvecklas till astma finns där, eftersom jag redan fått svårt att andas en gång. Jag håller mig positiv i alla fall, och räknar med att leva med mina hundar länge till.

Jag vet inte om det är båda hundarna jag reagerar på, eller bara Nikon. Eftersom jag inte känt något på hela tiden med Ollie, men började få känningar ett halvår efter att Nikon flyttat in, är min gissning att det är Nikon jag inte tål. Fast det kanske har utlöst allergi så att jag känner av Ollie också. Vem vet.

Så nu har både jag och Ollie fått oförklarliga allergier i vuxen ålder, och det känns inte kul. Vi är av samma skrot och korn, jag och min buse.