En glad hund.

Idag har Ollie varit på världens superhumör. Jag vet inte varför faktiskt, men eftersom han har varit väldigt stilla i några veckor nu när han har varit sjuk så har han börjat visa på sista tiden att han har tråkigt. Han har gnällt och hittat på små hyss. Med hyss menar jag ungefär att krafsa på mattor som han inte får, eller att ligga och gnälla i ett annat rum med en leksak precis framför sig så att man ska komma dit och se vad han "vill ha hjälp med" när han egentligen bara vill ha uppmärksamhet, för det gör han ibland när t.ex. en leksak rullat in någonstans där han inte når den. Så det är inga stora hyss det handlar om, men han har låtit oss veta att han har tråkigt helt enkelt.

Idag var han precis tvärtom. Istället för att gnälla och vara dryg så att man blir irriterad och gör något med honom motvilligt, så var han glad och bjöd in till aktivitet på ett roligt vis. När vi skulle åka och handla parkerade han sig framför dörren med viftande svans. Det brukar han aldrig göra när vi ska ut utan honom. Han vet att han ska med när kopplet kommer fram, men idag satt han framför dörren redan innan jag hunnit klä på mig ytterkläderna. Husse hade redan gått ut för att hämta bilen. Jag tänkte att busen kanske ville ut och kissa innan vi åkte, men icke. Han ville inte göra något annat än att dra mot bilen, så han fick följa med helt enkelt.

Han stod och tittade ut genom bilfönstret när vi åkte och var glad och sprallig. Först handlade vi mat och sedan parkerade vi i ett p-garage för att springa in på Clas Ohlson en snabbis. Husse gick för att betala parkeringen. I skåpbilen finns ingen hundbur så där sitter han med sele som jag brukar koppla lös när vi ska lämna honom i bilen, men nu var han lös redan innan jag gick ur bilen. Det brukar inte vara några problem, han brukar aldrig hoppa ur så fort jag öppnar dörren. Men inte idag. Jag gick ur bilen och vände mig om för att stänga dörren. Ingen hund syntes till. Jag såg mig omkring och hinner precis se Ollie försvinna bakom bilen. Jag blir helt paff och ropar "Ollie!!!". Jag går runt bilen för att be honom stanna och lyfta upp honom och bära honom till bilen igen eftersom han var lös i ett p-garage fullt av bilar och folk, men jag hinner inte ens be honom stanna förrän han kommer tillbaka, lika glad och lycklig, och hoppar in i bilen igen. Jag var så paff att jag inte ens kom ihåg att berömma honom för att han kom tillbaka.
För det första blev jag paff för att jag inte ens såg när han försvann utan bara såg en tom bil helt plötsligt när jag vände mig om, för det andra ropade jag inte ens "hit", som är inkallningsordet, utan skrek bara ut hans namn i någon slags panikförvåning när jag insåg att han var borta, och för det tredje blev jag paff för att han kom tillbaka så snabbt och skuttade glatt in i bilen igen som om han bara hade varit ute på ett ärevarv.

Vi tyckte att Ollie var så glad och rolig så vi bestämde oss för att åka till skogen en sväng. Det kändes så mycket roligare att hitta på något med honom när han var på bra humör än när han "tjatat" sig till det.
I skogen gick vi mest runt och myste. Ollie fick springa runt som han ville, jaga lite tennisboll och söka godis (som nu består av hans vanliga mat eftersom han inte får äta något annat än).
Här kommer en film med godissök.

Det var soligt och skönt väder, och ingen snö i skogen så det gick lätt att traska omkring. Ollie hoppade som vanligt upp på olika stubbar, grästuvor och andra små höjder i hopp om att få en godisbit.

När vi kom hem slocknade han i sängen. Med undantag för en liten paus när husse tog fram korv och skulle laga mat, då blev han liggande på köksmattan istället.

Förhoppningsvis ska Ollie inte behöva be om aktivitet framöver eftersom vi har börjat med promenader nu, och även börjat aktivera honom som vi brukar med lite godissök och annat smått och gott. Men det är absolut mycket roligare när han ber om uppmärksamhet genom att vara glad och rolig än genom att gnälla och tjura.