Stackars lilla prins.

Dagen började med att busen väckte mig, vilket i princip aldrig händer. Han var gnällig och ville ut. Han var lös i magen och kräktes. Han brukar kräkas ibland på morgonen när han är tom i magen, så jag blev inte direkt orolig. Men när han fortsatte att kräkas under dagen och tillslut kräktes blod ringde jag veterinären direkt. Vi fick en tid ganska snabbt och husse kom och hämtade oss.

På djursjukhuset blev busen röntgad för att man skulle se om det fanns något föremål i magen. Han var så duktig och låg helt stilla på röntgenbordet. Personalen sa att han var jättesnäll och duktig eftersom det gick så snabbt och smidigt att ta röntgenbilderna. Bilderna visade inget, men eventuellt ville de göra en kontraströntgen, för att de om det fanns något i magen som inte syntes på röntgenbilderna.

Efter lite väntan var det dags för blodprov. Busen var så duktig och sa inte ett ord och stod helt stilla när sköterskan stack honom. Han fick massor av beröm för att han var så snäll, och hon sa att de flesta hundar brukar behöva munkorg när de ska stickas.
Eftersom busen varken hade ätit eller druckit på hela dagen ville de att han skulle stanna kvar över natten för observation och för att få dropp, så sköterskan lämnade kvar kanylen i benet.

Sedan fick han en linda kring benet så att han inte skulle slita ur kanylen.

Med sorg i hjärtat fick vi åka hem med ett tomt koppel, och nu ska busen sova utan matte och husse på djursjukhuset. Och matte och husse ska sova utan buse i sängen.

Imorgon ringer veterinären och berättar hur han mår, och förhoppningsvis får vi hämta hem honom.
Min älskade lilla prins.