Vilden är hemma.

Idag fick vi hämta hem Ollie! Han var bättre in magen. Inte bra, men bättre. Antibiotikan hade nog hjälpt, och nu får vi fortsätta att ge medicin hemma, i lite olika former. Bland annat ska han äta ett specialfoder i ca 2 veckor, eller längre om det behövs. Han älskar sin nya mat, som består både av torrfoder och burkmat.

Busen är pigg som aldrig förr, och vill bara busa, busa och busa. Men det får han inte. Inte för att vi fick några direkta råd om att hålla honom i stillhet, men jag tror inte att det är så hälsosamt att gå från 4 dygns totalvila till vild lek. Lite busar vi såklart, men stillsamt.

Han luktar lite sjukhus och han har gått ner 3-4 hg, men annars är det samma gamla buse, om än lite pälslös. Efter droppkanyler i båda frambenen och ultraljud på magen är han rakad på sina ställen.

På djursjukhuset fick vi vänta på veterinären i ett rum långt inne i bygganden. Det fanns stearinljus på väggen och stolarna var mjuka och bekväma, inte alls som i de andra kala undersökningsrummen vi varit i förut. Gissningsvis var det avlivningsrummet. Även fast jag visste att vi var där för att hämta hem busen, kändes det ändå olustigt att sitta där och tänka på vad detta rum hade varit med om. Jag antar att det var fullt i de andra rummen.
Tillslut kom veterinären och pratade med oss, och även en foderexpert, och tillsist kom en sköterska med Ollie. Han var så söt och glad när han såg oss, han slängde sig på rygg och viftade på svansen.

Nu hoppas jag verkligen att han får bli frisk, och att vi kan fira en härlig jul!